onsdag 26 februari 2014

Sakna kon när den nästan är borta... och vara för fin för "skitjobb"

Ja, lite av dagens konversationsämnen.
Cissis son har fixat extrajobb i en butik (bra jobbat!). Han håller på att utbilda sig till målare och diskussion om huruvida man ska söka ALLA jobb, eller bara de som är inriktade efter vad man vill göra har kommit upp.

Mitt tankesätt har alltid varit att allt är bättre än att gå hemma. Jag tror inte ens mina föräldrar skulle låta mig bo hemma och dra benen efter mig som 30+. Inte så att dom skulle förskjuta mig om livet krisade på riktigt, men de skulle inte låta mig bo hemma och leta roliga jobb. Min pappa skulle nog fixa in mig som städerska eller nåt, allt för att jag ju faktiskt är vuxen. Då bor man själv, har en egen ekonomi (som visserligen kan vara kass) men man är för vuxen för att vara kräsen. När skolans slut närmade sig sökte jag typ allt, både sånt man kunde pendla till och sånt på avstånd. Jo jag prioriterade jobb inom min utbildning, men la ut krokar på "skitjobb" också. Jag kan inte påstå jag haft glamourösa jobb. Jag har sommarjobbat som städerska i ett stålverk. Vet ni hur jäkla skitigt det blir i ett stålverk? Det är svart sot överallt. Matsal och omklädningsrum var inte någon höjdare... men det var ett jobb och jag fick pengar. Innan dess helgstädade jag på ett hälsohotell. Vet ni vad tarmrensande hälsokurer gör med en mage och hur toaletterna blir efter det? Nej.. inte glamouröst.. Men jag var 15 och hade egna pengar.

Skulle jag bli arbetslös nu skulle jag förstås söka alla intressanta jobb som finns, men jag skulle också söka alla andra jobb som finns, som jag är kvalificerad för då. Att söka jobb som hjärnkirurg kan vara onödigt. Jag menar.. okej.. säg att du får jobb på en snabbmatsrestaurang. Nej det kanske inte är din livsdröm, men vet du vad? Man behöver inte stanna där för alltid. Man tar det jobbet och söker ett annat under tiden. Dels kan man då leva som en vuxen, utan att snika på föräldrar, och dels kan man sen visa i sitt CV att man är ambitiös och inte rädd för att kavla upp ärmarna om det behövs. Hur förklarar man en stor lucka på ett år? "Jag sökte ju alla ingenjörsjobb som fanns" Jaha? Alla kioskjobb då? Dela ut morgontidning, städa, laga mat, hemtjänst och allt annat man nu kan söka. Vad var det för fel med det? Det är 1000 gånger bättre att fylla ut en lucka med någon form av sysselsättning, vilken som helst, än att ha just en lucka. Den där luckan växer för varje dag och snart framstår man som slö och kräsen. Man kan inte vara kräsen när man inte har något.

Jag tror folk är så rädda för att förstöra framtiden eller nåt. Som om de inte fattar att timviket på skitjobbet försvinner i samma stund de får jobbet de verkligen vill ha. Kollar man på mina föräldrars generation var det väl ingen som satt hemma på röven för att man inte fick drömjobbet direkt? Är dagens unga bortskämda? Kräsna? Verklighetsfrånvända? Vad gör att man inte söker vartenda ledigt jobb som finns? Allt är väl bättre än inget?
Cissis tal har ju funkat. Sonen har extrajobb och lär väl få sommarjobb då också. Det ska han vara stolt över! Sen när han söker sitt första målarjobb kan han visa att han inte sitter på rumpan och väntar på bättre tider utan är handlingskraftig och gör något under tiden. Arbetsmarknaden idag är inte rolig, då får man ta det man får.

Sen kan man ju bara konstatera att "kon" visst duger när den snart är borta. Först var det inte intressant, nu är det plötsligt det. Det är väl så kanske.. man vet inte vad man har förrän det är borta.. eller snart borta. Trist att man då har kastat bort massa tid när det inte dög.

Sa jag att det kommer spekulanter på hästarna förresten? Nahjar i morgon och tror Pebbans var på tisdag. Pebban hade mer än en intressent just nu så vi hoppas det går vägen. Får se om Karin hinner rida till henne lite innan så hon skärper sig under provridningen också. Hon hade visst börjat småbocka i galoppen då och då. inte ett beteende att visa upp för spekulanter. Nu var det väl ingen katastrofrodeo..men ändå. Karin kanske kan få ordning på det. Idag red ju Cissi igenom Nahjar ordentligt. Han är så mjuk och fin, klev på bra (eller småtravade för att hänga med Eldas). Jag ser Nahjar som en sån "bästa vän för livet" häst. Ni vet, en sån där en tjej lägger upp bilder när hon galopperar barbacka på en äng med bara halsring som hjälp. Sån ser jag Nahjar. Hoppas han hittar sin bästa vän också, det är han värd!

Karins lille Ralf fyller ju år idag! Hurra hurra hurra!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar