Nu har det visat sig att den här förbannat trallvänliga låt fastnat i min skalle så.. refrängen till den här låten är min nya ringsignal. njut!
torsdag 29 oktober 2015
Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...
Sååå ja jag tyckte herr Lindemans nya låtar var ett patetiskt försök att verka yngre än han är. Vara cool och edgy liksom.
Nu har det visat sig att den här förbannat trallvänliga låt fastnat i min skalle så.. refrängen till den här låten är min nya ringsignal. njut!
Nu har det visat sig att den här förbannat trallvänliga låt fastnat i min skalle så.. refrängen till den här låten är min nya ringsignal. njut!
måndag 26 oktober 2015
Såå, igår trodde jag Eldas skulle dö =(
Det hela började bra. När jag kom till stallet var flocken på väg bort från stallet. Jag ropade och Eldas stannade till. Resten av flocken promenerade iväg men Eldas stannade. När jag kom närmre "hummade" han sådär sött och kom till mig. Hjärtat! Körning stod på schemat. Jag tog in och gjorde i ordning honom, allt var som vanligt. Såhär stilig blev han:
Så kom vi ut och jag började spänna för honom. Han stod helt lös, helt lugn. Daniel kom och började småprata med Eldas, jag släppte fokuset och tog tag i draglinan, det sista som skulle spännas för och då bara hände det. Eldas drog! Han skuttade iväg, märkte väl att ingen bromsade och drog iväg med vagn och allt. Jag tänkte att han väl stannar till utanför hagen hos polarna (där har han stannat när jag ramlat av och han sprungit hem) men nej, han drog verkligen iväg. Han vände upp i skogen och tog "loviseholmsrundan". Problemet med den är att man går igenom skogen ett litet parti, smal stig mellan träd. Där fick inte vagnen plats så själva korgen låg mellan 2 träd, skaklarna fick Eldas med sig så han fortsatte springa. Vid Loviseholm var det några som stannade honom, då har han sprungit 3/4 delar av rundan ungefär. Han hade sele, skaklar, tömmar och allt på sig.
Så det otroliga! Han är inte halt. Jag såg ett ytligt skrapsår på insidan ena bakbenet, det är allt. Inga sår i munnen, med tanke på släpande tömmar, inga brutna ben, inget. Han har säkert blåmärken och är öm idag, men inte skadad. Vagnen är helt förutom att skaklarna gått rakt av i svetsfogarna. Bör gå att svetsa dit hyfsat enkelt alltså. Korgen i vagnen är av träplankor, inte en enda var av.
När jag gick där i skogen, efter att jag hittat vagnen, då trodde jag att vi skulle hitta Eldas med brutna ben. Jag tänkte nödslakt, att han blivit påkörd, att han gått omkull och fläkt sig på asfalten ja jag tänkte nog varje hemsk tanke jag någonsin tänkt. Sen står han där, svettig men alldeles hel. Helt otroligt! Bakhovarna var röda eftersom färgen från skaklarna skavts av, så han har ju slagit emot bakhovarna i alla fall. Men nej, hittade inget mer än ett ytligt sår.
Jag promenerade med honom hem, Daniel körde hem med selen och allt som de plockade av honom när de fångade honom. Han haltade inte ett steg på vägen hem. Han var inte stirrig och uppvarvad heller. Han mer "happ då går vi hem då" typ.
Väl hemma i stallet satte jag på honom selen igen. Sen gick jag till ridbanan och knäppte fast skaklarna och tömkörde lite med anordningen på. Ville se så han inte blev rädd och tyckte det var otäckt. Nepp, inte en reaktion. Såhär såg det ut, öronen framåt och inga bekymmer.
Knäpphäst! Har ingen som helst aning vad som flög i honom. Hade jag eller Daniel fått tag på en töm så hade han ju stannat, han var liksom inte galen. Sen när han väl börjat springa så fortsatte han väl.
Nu hoppas jag mest på att vagnen blir lagad hyfsat snabbt så det inte sätter sig i huvudet på honom och att han kopplar ihop det med något otäckt så han inte går att köra sen. Magkänslan säger att han inte kommer röra ett öra, inga problem liksom. Fast magkänslan har väl aldrig sagt att han skulle springa ifrån hus och flock för att ta ett varv själv heller. Det är väl grejen med djur. Man vet faktiskt aldrig. Jag känner i alla fall inget obehag inför varken att spänna fast honom i vagn eller köra. Jag litar på honom. Hade jag suttit i vagnen igår så hade han skuttat två meter och sen lugnat sig. Att det blev som det blev var ju för att ingen sa stopp.
Men alltså.. tankarna där i skogen innan vi visste var han var. Fyfasen! Jag fick sån otrolig ångest. Hur skulle jag kunna se Cissi i ögonen igen? Hur skulle jag kunna leva med mig själv som möjliggjort en sån sak att hända. Hur skulle jag kunna ha roligt igen i ett stall utan just Eldas? Usch! Jag lärde mig en sak iaf. ALLTID ha en arm i tömmen så man kan grabba tag i den. Nu slappnade jag av för att det stod en människa i framändan liksom. Dumt. Sånt fick jag lära mig på körkursen, alltid en arm i tömmen så man snabbt kan ta tag. Nu lär jag inte slarva med det igen. Inte ni heller!
Så kom vi ut och jag började spänna för honom. Han stod helt lös, helt lugn. Daniel kom och började småprata med Eldas, jag släppte fokuset och tog tag i draglinan, det sista som skulle spännas för och då bara hände det. Eldas drog! Han skuttade iväg, märkte väl att ingen bromsade och drog iväg med vagn och allt. Jag tänkte att han väl stannar till utanför hagen hos polarna (där har han stannat när jag ramlat av och han sprungit hem) men nej, han drog verkligen iväg. Han vände upp i skogen och tog "loviseholmsrundan". Problemet med den är att man går igenom skogen ett litet parti, smal stig mellan träd. Där fick inte vagnen plats så själva korgen låg mellan 2 träd, skaklarna fick Eldas med sig så han fortsatte springa. Vid Loviseholm var det några som stannade honom, då har han sprungit 3/4 delar av rundan ungefär. Han hade sele, skaklar, tömmar och allt på sig.
Så det otroliga! Han är inte halt. Jag såg ett ytligt skrapsår på insidan ena bakbenet, det är allt. Inga sår i munnen, med tanke på släpande tömmar, inga brutna ben, inget. Han har säkert blåmärken och är öm idag, men inte skadad. Vagnen är helt förutom att skaklarna gått rakt av i svetsfogarna. Bör gå att svetsa dit hyfsat enkelt alltså. Korgen i vagnen är av träplankor, inte en enda var av.
När jag gick där i skogen, efter att jag hittat vagnen, då trodde jag att vi skulle hitta Eldas med brutna ben. Jag tänkte nödslakt, att han blivit påkörd, att han gått omkull och fläkt sig på asfalten ja jag tänkte nog varje hemsk tanke jag någonsin tänkt. Sen står han där, svettig men alldeles hel. Helt otroligt! Bakhovarna var röda eftersom färgen från skaklarna skavts av, så han har ju slagit emot bakhovarna i alla fall. Men nej, hittade inget mer än ett ytligt sår.
Jag promenerade med honom hem, Daniel körde hem med selen och allt som de plockade av honom när de fångade honom. Han haltade inte ett steg på vägen hem. Han var inte stirrig och uppvarvad heller. Han mer "happ då går vi hem då" typ.
Väl hemma i stallet satte jag på honom selen igen. Sen gick jag till ridbanan och knäppte fast skaklarna och tömkörde lite med anordningen på. Ville se så han inte blev rädd och tyckte det var otäckt. Nepp, inte en reaktion. Såhär såg det ut, öronen framåt och inga bekymmer.
Knäpphäst! Har ingen som helst aning vad som flög i honom. Hade jag eller Daniel fått tag på en töm så hade han ju stannat, han var liksom inte galen. Sen när han väl börjat springa så fortsatte han väl.
Nu hoppas jag mest på att vagnen blir lagad hyfsat snabbt så det inte sätter sig i huvudet på honom och att han kopplar ihop det med något otäckt så han inte går att köra sen. Magkänslan säger att han inte kommer röra ett öra, inga problem liksom. Fast magkänslan har väl aldrig sagt att han skulle springa ifrån hus och flock för att ta ett varv själv heller. Det är väl grejen med djur. Man vet faktiskt aldrig. Jag känner i alla fall inget obehag inför varken att spänna fast honom i vagn eller köra. Jag litar på honom. Hade jag suttit i vagnen igår så hade han skuttat två meter och sen lugnat sig. Att det blev som det blev var ju för att ingen sa stopp.
Men alltså.. tankarna där i skogen innan vi visste var han var. Fyfasen! Jag fick sån otrolig ångest. Hur skulle jag kunna se Cissi i ögonen igen? Hur skulle jag kunna leva med mig själv som möjliggjort en sån sak att hända. Hur skulle jag kunna ha roligt igen i ett stall utan just Eldas? Usch! Jag lärde mig en sak iaf. ALLTID ha en arm i tömmen så man kan grabba tag i den. Nu slappnade jag av för att det stod en människa i framändan liksom. Dumt. Sånt fick jag lära mig på körkursen, alltid en arm i tömmen så man snabbt kan ta tag. Nu lär jag inte slarva med det igen. Inte ni heller!
onsdag 21 oktober 2015
Är man piggelin får man jobba... och är man lat förtvinar ens benmuskler
SnyggEldas var PiggelinEldas idag. Han var helt lugn i stallet så han lurades den lille räven. När vi kom ut kunde vi knappt passera en åkgräsklippare, den tänkte nog käka hästar till middag. Sen taktade vi mest i skritten helt ridpasset. Jag insåg att någon har stulit mina benmuskler. Förr i livet kunde jag rida lätt hur långt som helst. Kommer ihåg att Jenny bad om nåd ibland när hon inte orkade mer. Nu? Orkar väl rida lätt 100 meter sen dör benen. Jag har mestadels kört i sommar och har jag inte kört så har jag haft ponnysällskap = lägre tempo. Nu är benmusklerna ett minne blott, men de ska tillbaka.
Eldas Snygga pannband (där döskallarna döljs av hans lugg tyvärr. Snedlugg?
Hursomhelst, Eldas var snorpigg och jag var trött i benen. Då kom jag på den fina idén att köra intervaller. Skritt-trav-skritt osv. Först räknade jag till 10 i trav och 5 i skritt. Sen bestämde jag sträkor, typ jag sa trava till kurvan, skritta genom kurvan och sen trava igen. Eldas tyckte jag räknade dålig och traven borde komma snabbare. Det är nyttigt med övergångar dock. Det tränar kroppen bra och det tränar lydnad bra. Även om Eldas var redo att explodera så saktade han av. Varje gång jag bad om trav satte han rumpan under sig och försökte skjuta iväg som en kanon. Stollnisse!
Såhär svettig blir man visst av ett pass i skritt och trav, inte jättelångt. Eldas har satt rätt rejäl vinterpäls redan och det var rätt varmt idag. Sådär såg han ut innan duschen. Jag har tänkt klippa honom, det funkar ju inte såhär. Tänkte klippa "standard"= hals, under mage och baksidan låren. Som om han har ett ridtäcke på sig typ. Då behöver man inte täcka lika mycket som om man helklipper men det kyler ändå av lite. Trött var han också, gick och gäspade på väg hem. Jobbigt när man får arbeta och inte bara lulla på i sin takt.
Men ja, benmusklerna. Jag får helt enkelt pressa mig till att rida lätt mer när jag rider. Ska försöka ta mig till ridhus också så kanske jag jobbar lite mer seriöst i traven. Eller i lägre tempo i alla fall.
Ja det var dagens finEldas. Väntar på kort/film från helgens träning så jag kan visa. Tålamod är inte min grej när jag väntar på sånt.
söndag 18 oktober 2015
När man verkligen, verkligen klickar
Jag tänkte på mig och Eldas, hur vi kompletterar varandra och stöttar varandra.
Som igår, var negativ och irriterad redan när jag åkte till stallet. Skulle iväg på kurs, polishästträningen fortsättningskurs.
Kom till stallet, kopplade på transporten, måste ha kört på nåt för transporten har helt plötsligt totalpunka och åker på fälgen. Happ panik, försökte parkera den där det ska, funkade inte (massa backande och min bil började lukta rök) så körde upp den på gården. Koppla loss, sen koppla på andra transporten som jag tjuvlånade. Där var mellanvägg på plats så släpa ur den också. Vi det här laget gick jag på ren adrenalin. Hade så sjukt ont där revbenet är trasigt och var bara förbannad.
Ut i hagen och hämta Eldas. Borsta lite och sen lasta på. Inga problem med lastningen själv. Kom fram och hann kolla lite på gruppen innan oss, det var svinkallt så jag satt och frös. Jag var fortfarande uppvarvad och började redan irritera mig på hur Eldas brukar bete sig när vi är på nya ställen. Han brukar trampa runt, småspringa, takta och bete sig allmänt odrägligt. Får frågor om han är unghäst ibland, för så beter han sig.
Lastar av och han trampar väl lite vid sadling, hoppar upp och han gör..ingenting. Går runt lugnt där jag ber honom, inget trampande och skuttande. In på ridpasset är han nervös, vilket bara yttrar sig i nervösbajs typ 3 gånger. Han sköter sig som en klippa annars. Gör alla övningar, charmar alla och är helt enkelt underbar. Lastar honom i kolmörker och det går bra också. Så känslan gick ifrån att vara gråtfärdig till att sitta med ett leende på vägen hem. Det var värt allt strul.
Sen för någon vecka sen skulle jag ju köra Eldas. Då sköt de in bössorna på gärdet nedanför stallet och Eldas blev jätteupprörd. Hela han skakade. Då svarade jag upp med att bli lugn istället. Jag ignorerade bufflande och trampande och gjorde det jag skulle. När vi skulle spänna för vagnen fick vi nog göra typ 10 försök för han bara klev iväg. Men jag höll lugnet. När vi kom iväg taktade han lite, men jag höll mig lugn och till slut lugnade han sig också. Han skrittade lugnt på lång töm. Från att ha stått och skakat så det rasslade i selen liksom.
Så vi kompletterar varandra bra. Är den ena jättehög i energi går den andra ner lite. Vi stöttar varandra när det är jobbigt.
Som på träningen igår. Eldas tycker saker är läskigt. Han stannar, tittar, tvekar, trampar lite, men när jag ber honom gå så går han. Jag tycker det är så himla fint!
Idag orkade jag inte göra nåt vettigt. Ont är bara förnamnet. Så jag åkte till stallet och fixade iordning transporten i alla fall. Mockade ur den och satte tillbaks mellanväggen. Konstigt, igår när jag gick på adrenalin var inte väggen så tung när jag plockade ur den, idag vägde den ett ton.
Sen stoppade jag fickorna fulla med godis och gick ut i hagen och gosade. Först med kossorna och sen med hästarna. Bara umgicks helt enkelt. Superfint väder hade vi så det blev en skön dag! Kameran fick följa med så jag fotobombar er väl lite då.
Som igår, var negativ och irriterad redan när jag åkte till stallet. Skulle iväg på kurs, polishästträningen fortsättningskurs.
Kom till stallet, kopplade på transporten, måste ha kört på nåt för transporten har helt plötsligt totalpunka och åker på fälgen. Happ panik, försökte parkera den där det ska, funkade inte (massa backande och min bil började lukta rök) så körde upp den på gården. Koppla loss, sen koppla på andra transporten som jag tjuvlånade. Där var mellanvägg på plats så släpa ur den också. Vi det här laget gick jag på ren adrenalin. Hade så sjukt ont där revbenet är trasigt och var bara förbannad.
Ut i hagen och hämta Eldas. Borsta lite och sen lasta på. Inga problem med lastningen själv. Kom fram och hann kolla lite på gruppen innan oss, det var svinkallt så jag satt och frös. Jag var fortfarande uppvarvad och började redan irritera mig på hur Eldas brukar bete sig när vi är på nya ställen. Han brukar trampa runt, småspringa, takta och bete sig allmänt odrägligt. Får frågor om han är unghäst ibland, för så beter han sig.
Lastar av och han trampar väl lite vid sadling, hoppar upp och han gör..ingenting. Går runt lugnt där jag ber honom, inget trampande och skuttande. In på ridpasset är han nervös, vilket bara yttrar sig i nervösbajs typ 3 gånger. Han sköter sig som en klippa annars. Gör alla övningar, charmar alla och är helt enkelt underbar. Lastar honom i kolmörker och det går bra också. Så känslan gick ifrån att vara gråtfärdig till att sitta med ett leende på vägen hem. Det var värt allt strul.
Sen för någon vecka sen skulle jag ju köra Eldas. Då sköt de in bössorna på gärdet nedanför stallet och Eldas blev jätteupprörd. Hela han skakade. Då svarade jag upp med att bli lugn istället. Jag ignorerade bufflande och trampande och gjorde det jag skulle. När vi skulle spänna för vagnen fick vi nog göra typ 10 försök för han bara klev iväg. Men jag höll lugnet. När vi kom iväg taktade han lite, men jag höll mig lugn och till slut lugnade han sig också. Han skrittade lugnt på lång töm. Från att ha stått och skakat så det rasslade i selen liksom.
Så vi kompletterar varandra bra. Är den ena jättehög i energi går den andra ner lite. Vi stöttar varandra när det är jobbigt.
Som på träningen igår. Eldas tycker saker är läskigt. Han stannar, tittar, tvekar, trampar lite, men när jag ber honom gå så går han. Jag tycker det är så himla fint!
Idag orkade jag inte göra nåt vettigt. Ont är bara förnamnet. Så jag åkte till stallet och fixade iordning transporten i alla fall. Mockade ur den och satte tillbaks mellanväggen. Konstigt, igår när jag gick på adrenalin var inte väggen så tung när jag plockade ur den, idag vägde den ett ton.
Sen stoppade jag fickorna fulla med godis och gick ut i hagen och gosade. Först med kossorna och sen med hästarna. Bara umgicks helt enkelt. Superfint väder hade vi så det blev en skön dag! Kameran fick följa med så jag fotobombar er väl lite då.
fredag 16 oktober 2015
"ridhussällskap sökes"
Kan man annonsera om sånt? Alltså, jag är ju rätt självständig och gör saker själv, men 2 saker känner jag mig inte bekväm med:
1. Åka och hoppa ensam. Jag vill ha någon med ifall något händer. Visst man ramlar av i skogen också men då springer Eldas hem (jäkla åsna) Är vi på en ridbana lite längre hemifrån vet jag inte var han tar vägen. Sen känns det som man kan ramla av värre när man hoppar. Känns bättre, säkrare med sällskap helt enkelt.
2. Rida i ridhuset själv. Vi har skrittavstånd till ridhus så det finns egentligen ingen anledning till att inte nyttja det. Meeeen... det är ett tävlingsstall. Sjukt fina hästar och proffsiga ryttare. Jag känner mig lite som en rosa elefant i sällskapet. Då känns det bättre om man är 2 rosa elefanter.
Vi har en ridbana på gården som funkar till vissa övningar, men i andra lägen blir den för liten för Eldas. Ska man jobba med volter på långsidorna, jobba på stor volt och slutligen galopp så räcker inte banan riktigt. Eldas har galopperat på den när jag jobbat honom lös och det är en smärre katastrof. Han håller på att gå omkull för det blir för snävt (nej jag ber inte om galopp, han tar den självmant ibland när vi jobbar trav)
Så, kan man skriva en annons kanske? Jag började rida Eldas igen i mars-april typ. På den tiden har jag hoppat 0 gånger och varit i ridhus 1 gång. Jag är jättehopprädd och varje gång det blir uppehåll får jag börja om. Vore bra om man kunde komma iväg varannan vecka kanske egentligen. Jag har försökt dra med Cissi men det har inte blivit av riktigt. Försökt med Virre också men hon har haft hoppträningar och inte satsat på att åka och hoppa själv så mycket. Så, ridhuskompis sökes?
Ella funderar på foderhäst. Jag håller tummarna lite för det av helt egoistiska skäl.
Sen vore en hästintresserad kompis allra tiders. En sån som tycker det är roligt att följa med och kolla på träningar/tävlingar. Någon som kan hålla hästen om man blir kissnödig, som kan hjälpa till att lasta.
I morgon ska jag på polishästträning del 2. Jag har sett fram emot det sjukt mycket. Cissi och Felicia skulle varit med så jag haft sällskap. Nu blev det inte så, så jag åker själv. Det vore okej om jag inte hade haft knäckt revben som gör ont. Har lite ångest för hur lastningen ska gå. Luckan bak har noll fjädring och man kan knappt stänga den när man är fit for fight.. nu.. tveksamt. Sen vet jag inte hur smidig sadlingen blir eftersom Eldas är lite på tårna när vi är borta.. men det löser sig. Det gör det ju alltid.
Men det är trist att alltid åka själv. Jag hade en kompis som fyllde alla önskemål, men det sket sig ju. Man vet inte vad man har förrän det är borta och nu märker jag vilken enorm skillnad det är. Bara att ha sällskap, ha hjälp, någon att bolla tankarna med efter dagen. Visst jag fixar det själv, har ju åkt ensam på både träningar och tävlingar, men det är inte lika roligt. Det är..ensamt. Så kontaktannons efter hästkompis kanske?
Sen är jag allmänt sur och bitter vilket inte hjälper ens lite. Smärtan efter att jag ramlat av blev ju inte bättre utan snarare värre. I förrgår åkte jag till doktorn och vi konstaterade att jag knäckt revben på ena sidan. Jag bad om hjälp mot värken, har kombinerat alvedon och ipren och det räckte inte.
Jo jag fick hjälp... fick mer alvedon och sen diklofenak. Jag menar.. har läkare aldrig haft rejält ont? Så jag ringde igår och förklarade att det inte funkar. Vore fint att kunna sova på nätterna i alla fall. Jag skulle bli uppringd under dagen. Blev jag det? Nepp. Jäkla skitdoktor.
Så nu väntar jag på att en sköterska ska ringa upp 15.15. Får se om läkaren ringer upp idag då.
Så, arg och bitter på sjukvården. Lite uppgiven inför morgondagen och duktigt smärtpåverkad. Jag är sur kort sagt.
Sen en skum sak. Hööks hästsport har kommenterat på min blogg och tackat för att jag stödjer deras rosa bandet-kampanj. Vilket jag ju gjort genom att köpa hundleksak och en mössa. Men hur vet dom det? Scary stuff! Jag menar.. googlar dom på alla som skriver om rosa bandet ihop med Hööks? Har jag en spion bland mina vänner? Vilket mysterium.
Trevlig helg på er! Var glada nu, jag är sur så det räcker åt allihop.
1. Åka och hoppa ensam. Jag vill ha någon med ifall något händer. Visst man ramlar av i skogen också men då springer Eldas hem (jäkla åsna) Är vi på en ridbana lite längre hemifrån vet jag inte var han tar vägen. Sen känns det som man kan ramla av värre när man hoppar. Känns bättre, säkrare med sällskap helt enkelt.
2. Rida i ridhuset själv. Vi har skrittavstånd till ridhus så det finns egentligen ingen anledning till att inte nyttja det. Meeeen... det är ett tävlingsstall. Sjukt fina hästar och proffsiga ryttare. Jag känner mig lite som en rosa elefant i sällskapet. Då känns det bättre om man är 2 rosa elefanter.
Vi har en ridbana på gården som funkar till vissa övningar, men i andra lägen blir den för liten för Eldas. Ska man jobba med volter på långsidorna, jobba på stor volt och slutligen galopp så räcker inte banan riktigt. Eldas har galopperat på den när jag jobbat honom lös och det är en smärre katastrof. Han håller på att gå omkull för det blir för snävt (nej jag ber inte om galopp, han tar den självmant ibland när vi jobbar trav)
Så, kan man skriva en annons kanske? Jag började rida Eldas igen i mars-april typ. På den tiden har jag hoppat 0 gånger och varit i ridhus 1 gång. Jag är jättehopprädd och varje gång det blir uppehåll får jag börja om. Vore bra om man kunde komma iväg varannan vecka kanske egentligen. Jag har försökt dra med Cissi men det har inte blivit av riktigt. Försökt med Virre också men hon har haft hoppträningar och inte satsat på att åka och hoppa själv så mycket. Så, ridhuskompis sökes?
Ella funderar på foderhäst. Jag håller tummarna lite för det av helt egoistiska skäl.
Sen vore en hästintresserad kompis allra tiders. En sån som tycker det är roligt att följa med och kolla på träningar/tävlingar. Någon som kan hålla hästen om man blir kissnödig, som kan hjälpa till att lasta.
I morgon ska jag på polishästträning del 2. Jag har sett fram emot det sjukt mycket. Cissi och Felicia skulle varit med så jag haft sällskap. Nu blev det inte så, så jag åker själv. Det vore okej om jag inte hade haft knäckt revben som gör ont. Har lite ångest för hur lastningen ska gå. Luckan bak har noll fjädring och man kan knappt stänga den när man är fit for fight.. nu.. tveksamt. Sen vet jag inte hur smidig sadlingen blir eftersom Eldas är lite på tårna när vi är borta.. men det löser sig. Det gör det ju alltid.
Men det är trist att alltid åka själv. Jag hade en kompis som fyllde alla önskemål, men det sket sig ju. Man vet inte vad man har förrän det är borta och nu märker jag vilken enorm skillnad det är. Bara att ha sällskap, ha hjälp, någon att bolla tankarna med efter dagen. Visst jag fixar det själv, har ju åkt ensam på både träningar och tävlingar, men det är inte lika roligt. Det är..ensamt. Så kontaktannons efter hästkompis kanske?
Sen är jag allmänt sur och bitter vilket inte hjälper ens lite. Smärtan efter att jag ramlat av blev ju inte bättre utan snarare värre. I förrgår åkte jag till doktorn och vi konstaterade att jag knäckt revben på ena sidan. Jag bad om hjälp mot värken, har kombinerat alvedon och ipren och det räckte inte.
Jo jag fick hjälp... fick mer alvedon och sen diklofenak. Jag menar.. har läkare aldrig haft rejält ont? Så jag ringde igår och förklarade att det inte funkar. Vore fint att kunna sova på nätterna i alla fall. Jag skulle bli uppringd under dagen. Blev jag det? Nepp. Jäkla skitdoktor.
Så nu väntar jag på att en sköterska ska ringa upp 15.15. Får se om läkaren ringer upp idag då.
Så, arg och bitter på sjukvården. Lite uppgiven inför morgondagen och duktigt smärtpåverkad. Jag är sur kort sagt.
Sen en skum sak. Hööks hästsport har kommenterat på min blogg och tackat för att jag stödjer deras rosa bandet-kampanj. Vilket jag ju gjort genom att köpa hundleksak och en mössa. Men hur vet dom det? Scary stuff! Jag menar.. googlar dom på alla som skriver om rosa bandet ihop med Hööks? Har jag en spion bland mina vänner? Vilket mysterium.
Trevlig helg på er! Var glada nu, jag är sur så det räcker åt allihop.
måndag 12 oktober 2015
Jävlas bilen med mig eller tänker den vara snäll?
I somras började motorlampan lysa. Fel på en lambasond som byttes. Allt frid och fröjd tills lampan började lysa igen. Felkoderna säger att en annan lambasond krånglar, men på den verkstan kan de inte se om det är högra eller vänstra fram. Så jag rekommenderades att åka till Toyota för att kolla och få reda på vilken av höger och vänster som måste bytas. Nu har jag inte kommit iväg dit än och lampan har lyst.
Tills igår. För då helt plötsligt lyste inte lampan när jag startade bilen. Den har inte lyst idag heller. Nu blir jag ju misstänksam. Tänker bilen vara snäll i morgon eller jävlas den och tänker tända sig under besiktningen? Surprise! Det märks väl i morgon.
För övrigt kommer en hiss/diss. Hiss till Lindahls som släppt massa GODA kvar(ar? er?) utan socker. De är skitgoda och innehåller inte mer kalorier än den naturella lättvarianten. De innehåller ändå proteiner. Bra frukost eller mellanmål.
Dissen är att jag bara sett alla smaker på citygross än så länge. Det är typ på heeeelt fel sida stan. Jag bor en bit utanför stan också så måste först in till stan och sen till andra sidan. Drygt att åka ända dit för lite kesella. När jag ändå var i stan på KBT-grupp idag åkte jag ändå dit. Oh, passade på att inhandla hårfärg också *s*
Bara för att tänker jag fresta med de goda kvargerna.. sen faktiskt snart sova.
 |
| Den här har jag faktiskt inte testat men hört massor som gillar den. Innehåller koffein så kanske bra frukost. |
 |
| Den här var inte god, enligt mig |
 |
| Godis helt enkelt |
 |
| Kaffe, gott... innehåller också koffein |
 |
| Den här har jag inte hittat, men kan inte vara annat än god |
Gott gott!
fredag 9 oktober 2015
Nu jäklar ska väl sadeln sluta vara glashal
Jag fick käka grus igår, eller snarare rumpan. Eldas slängde sig 180 grader och jag hängde bara med i 90. Så jag åkte av. Hästskrället tittade på mig sisådär 5 sekunder sen galopperade han hem. Ursäkta men..jäkla as. Sådär gör väl inte en riktig kompis? Han ska ju vänta på mig, eller åtminstone bara gå några meter och sen käka lite. Nepp jag fick gå hela vägen hem, typ 2 km kanske?
Jag slog mig inte så värst. Sträckte/stukade 2 fingrar och är mörbultad men helt okej. Promenaden hem kanske var lite bra egentligen, då hann ju inte musklerna stelna ihop direkt efter smällen. Väl i stallet hoppade jag upp igen och red en sväng på gärdet. Det var ju för att avramlingen inte ska sitta i huvudet tills nästa gång och för att Eldas inte kommer undan jobb bara för att han springer hem.
Hursomhelst. Anledningen/anledningarna till att jag åkte av var dels att jag precis använt 1/2 liter glansspray och rett ut svansen ordentligt. Han är redo för Wella-reklam när som helst. Men händerna blir ju då glanssprayade också och greppet minimalt. Sen smorde jag ju sadeln rätt nyss och den blev precis hur hal som helst. Så det fanns liksom inget som jag kunde hålla mig i nånstans, allt bara gled.
Jag är jättemissnöjd med sadelsmörjan jag använde. Det värsta är att typ allt jag smort har fått ytmögel. Det måste ha lagt som ovanpå lädret istället för att gå ner i det ordentligt. Sen känns det halt och äckligt liksom. Ska ta med ättika och torka av allt med, då dödar man mögelsporerna. Sen har jag köpt ny tvål och ny läderbalsam idag. Så sadeln ska tvålas och smörjas igen så kanske jag inte glider av precis lika lätt.
Konstigt för det läderbalsamet jag hade har blivit rekommenderat av flera. Jag tycker det är urdåligt. Kanske jag som inte fattade hur man gör. Det nya är samma märke som sadeln så borde ju funka. Det har jag fått som tips när jag frågat efter något som kan ge lite grepp också så vi testar.
Zaxon mår bra igen! Han sträckte sig nog eller nåt. Nu hoppar han i soffan, snor mat och tar spontana galopper igen. Usch, jag var verkligen jätteorolig där ett par dagar.
Idag på Hööks köpte jag ny leksak till mina odjur, de har rosa bandet-saker.
Mina jäkla katter alltså. Det låg en fet råtta mitt på gräsmattan i morse. Happ tänkte jag, någon av katterna blev väl avbrutna så den fick ligga kvar. Har någon av katterna rört den då? Näe! 2 stod här inne och skrek efter mat så jag bar först ut den ena och satte framför råttan. Han nosade lite och gick därifrån. Bar ut katt nr 2 och satte framför råttan, han nosade knappt ens innan han travade därifrån. Jäkla kräk. Drar de hem sånt där så får de väl äta dom också. Vill inte att hundarna ska käka det eftersom dom inte är vana, då lär de bli magsjuka. Men aja, tänkte att råttan kanske var sjuk eller nåt då, nåt fel som gjorde den oätlig så slängde jag bort den. Smått äckligt.
I morgon blir det stallet. Ska köra tänkte jag. Är så pepp på stallet just nu. Var sugen på att ge mig ut idag.
Oh svängde förbi Jula och köpte ett par handskar att ha i stallet också. Jula har helt klart de bästa stallvantarna. Köp montagehandskar. DÅ får man bra grepp och finns fodrade om man vill ha. Jag tappar bort handskar hela tiden, eller gärna en vante. Så vi får se hur länge de här finns. Får väl rota igenom alla fickor någon dag så hittar jag nog några fler.Sen kom Zaxons extra ledpreparat med posten idag så nu ska han börja få tillskott för lederna. Det kan aldrig skada att testa. Är glukosamin, msm och annat bra i.
Hepp.. nu ska jag slappa. Ha en bra fredag!
Jag slog mig inte så värst. Sträckte/stukade 2 fingrar och är mörbultad men helt okej. Promenaden hem kanske var lite bra egentligen, då hann ju inte musklerna stelna ihop direkt efter smällen. Väl i stallet hoppade jag upp igen och red en sväng på gärdet. Det var ju för att avramlingen inte ska sitta i huvudet tills nästa gång och för att Eldas inte kommer undan jobb bara för att han springer hem.
Hursomhelst. Anledningen/anledningarna till att jag åkte av var dels att jag precis använt 1/2 liter glansspray och rett ut svansen ordentligt. Han är redo för Wella-reklam när som helst. Men händerna blir ju då glanssprayade också och greppet minimalt. Sen smorde jag ju sadeln rätt nyss och den blev precis hur hal som helst. Så det fanns liksom inget som jag kunde hålla mig i nånstans, allt bara gled.
Jag är jättemissnöjd med sadelsmörjan jag använde. Det värsta är att typ allt jag smort har fått ytmögel. Det måste ha lagt som ovanpå lädret istället för att gå ner i det ordentligt. Sen känns det halt och äckligt liksom. Ska ta med ättika och torka av allt med, då dödar man mögelsporerna. Sen har jag köpt ny tvål och ny läderbalsam idag. Så sadeln ska tvålas och smörjas igen så kanske jag inte glider av precis lika lätt.
Konstigt för det läderbalsamet jag hade har blivit rekommenderat av flera. Jag tycker det är urdåligt. Kanske jag som inte fattade hur man gör. Det nya är samma märke som sadeln så borde ju funka. Det har jag fått som tips när jag frågat efter något som kan ge lite grepp också så vi testar.
Zaxon mår bra igen! Han sträckte sig nog eller nåt. Nu hoppar han i soffan, snor mat och tar spontana galopper igen. Usch, jag var verkligen jätteorolig där ett par dagar.
Idag på Hööks köpte jag ny leksak till mina odjur, de har rosa bandet-saker.
Mina jäkla katter alltså. Det låg en fet råtta mitt på gräsmattan i morse. Happ tänkte jag, någon av katterna blev väl avbrutna så den fick ligga kvar. Har någon av katterna rört den då? Näe! 2 stod här inne och skrek efter mat så jag bar först ut den ena och satte framför råttan. Han nosade lite och gick därifrån. Bar ut katt nr 2 och satte framför råttan, han nosade knappt ens innan han travade därifrån. Jäkla kräk. Drar de hem sånt där så får de väl äta dom också. Vill inte att hundarna ska käka det eftersom dom inte är vana, då lär de bli magsjuka. Men aja, tänkte att råttan kanske var sjuk eller nåt då, nåt fel som gjorde den oätlig så slängde jag bort den. Smått äckligt.
I morgon blir det stallet. Ska köra tänkte jag. Är så pepp på stallet just nu. Var sugen på att ge mig ut idag.
Oh svängde förbi Jula och köpte ett par handskar att ha i stallet också. Jula har helt klart de bästa stallvantarna. Köp montagehandskar. DÅ får man bra grepp och finns fodrade om man vill ha. Jag tappar bort handskar hela tiden, eller gärna en vante. Så vi får se hur länge de här finns. Får väl rota igenom alla fickor någon dag så hittar jag nog några fler.Sen kom Zaxons extra ledpreparat med posten idag så nu ska han börja få tillskott för lederna. Det kan aldrig skada att testa. Är glukosamin, msm och annat bra i.
Hepp.. nu ska jag slappa. Ha en bra fredag!
tisdag 6 oktober 2015
Är man på marknad ska man synas
Vi tog marknaden strax efter lunch och tänkte att det kanske inte skulle bli så mycket folk då. Hundarna fick på sig västar så dom skulle synas och slippa bli trampade på. Det gick bra, på de ställen där det blir korvstockning bar jag Pixie igenom värsta skocken, men annars var det inga problem.
Folk är ju lite roliga ändå. Man får frågan "dom bits väl inte?" Eh jo, jag tar med mordiska hundar ut i trängseln utan munkorg och ser hur många de lyckas bita innan dagen är slut.
Det var lite lagom med folk, mest pensionärer. De passar väl också på innan strömmen av barn kommer. Vad vi kom hem med? Hundgodis i mängder och en lite påse marknadsnougat till mig *s* Funderade på strumpor men orkade inte riktigt engagera mig.
Annars var det väl som det är på marknad, massa godis, korv, strumpor, kläder, leksaker och annat smått och gott. Det var roligt att se att massa gårdsbutiker var där. De sålde ostar, honung, sylt och köttprodukter. Sånt gillas.
Det jobbiga var att Zaxon var jättedämpad. Vet int eom han fick ont av att hoppa ur bilen kanske, han gick och släpade benen efter sig och såg verkligen gammal ut. Ångesten slog som en knytnäve i bröstet. Han haltar inte eller så, går bara så himmelens sakta. Nu när vi kom hem bara drack han vatten och däckade. Försökte ge hundgodis men det ville han inte ha. Skinka gick bra dock. Han blev väl slut stackarn.
Hursomhelst sitter jag med full ångest och gråten i halsgropen. Ska beställa nytt tillskott för lederna (vårt är slut) Sen ska vi ta vaccin nu i dagarna och då ska jag prata med veterinären om han kan få smärtstillande eller antiinflammatoriskt att ta en stund så får vi se om han mår bättre. Om enda felet är stelhet bak men han är pigg annars vill jag väl testa iaf. Han har ju bra dagar också då han busar och springer, hoppar upp i soffan utan problem gör han också. Usch.. ont i magen.
Det blir vila ikväll. Jag ska hålla koll på Zaxon och se så det inte hände nåt knasigt med honom. Är han okej får han massage ikväll.
Håll tummarna!
lördag 3 oktober 2015
Sliten, sleten, trött, whatever
Usch helt slut efter 2 dagars kvällsjobbande. Så trött på att vara trött. Min doktor har ju förklarat grejen med att man behöver mer återhämtning som bipolär, man är känsligare, men det är ändå segt. Många bipolära fixar ju inte att jobba heltid t.ex. p.g.a. behovet av återhämtning. Man kan se det som att man får betala när man gjort något speciellt. Är jag på en heldag med roligheter får jag betala med att vara dödstrött 1-2 dagar efter. Där de flesta andra återhämtar sig om de har en lugn kväll och en god natts sömn behöver jag 1-2 dagar. Det är surt. Nu har jag gått upp till 4 timmar på jobbet och det får jag känna av.
På måndag börjar KBT´n. Det planerar jag redan nu som att jag lär vara helt död på kvällen efter, men förhoppningsvis vara levande dagen efter. Det kommer vara varje måndag e.m fram till jul. Så måndagkvällar händer ingenting i min värld.
Fast sen blir det som en ond cirkel också, när man är trött och gör ingenting så blir man lätt mer trött och orkar ännu mindre. Ibland måste man tvinga sig (även om det låter sjukt att man måste tvinga sig till t.ex. stallet som ju är roligt). Jag red ju i onsdags och fick energi av det. Jag var sur på torsdag för att jag hade jobb sent och inte kunde rida, hade jättelust när jag vaknade. 2 dagars jobb senare är energin borta.
Vi får se hur läget är i morgon helt enkelt. En ny dag.
Sen håller jag på att försöka vänja mig av med öronproppar när jag sover. Jag är väldigt ljudkänslig och sover typ alltid med öronproppar. Dessvärre får jag ibland, inte ofta, men det händer att jag får problem i öronen. Det blir tätt och kliar och jag blir inflammerad. Sist var nog 2 år sen, men nu är det på gång igen. Känner hur det kliar och liksom fjällar hud. Så jag tänkte ge öronen paus, men då blir sömnen lite skum innan jag är van. Att lillhunden snarkar som en hel jäkla skogsarbetare hjälper inte. Det är lugnt så länge det är tyst när jag ska somna. Så vi kämpar på (och kliar i öronen under tiden).
Hepp, en film kanske? Jag har inte fått i mig all frukost ens, har väl suttit med den i 2.5 timme typ. Pigga klubben.
Idag kommer 2 nya hästar till stallet. Hade velat se ihopsläppet. Det är alltid kul att se hur det går. Ibland är det noll drama och ibland är det världskrig.
På måndag börjar KBT´n. Det planerar jag redan nu som att jag lär vara helt död på kvällen efter, men förhoppningsvis vara levande dagen efter. Det kommer vara varje måndag e.m fram till jul. Så måndagkvällar händer ingenting i min värld.
Fast sen blir det som en ond cirkel också, när man är trött och gör ingenting så blir man lätt mer trött och orkar ännu mindre. Ibland måste man tvinga sig (även om det låter sjukt att man måste tvinga sig till t.ex. stallet som ju är roligt). Jag red ju i onsdags och fick energi av det. Jag var sur på torsdag för att jag hade jobb sent och inte kunde rida, hade jättelust när jag vaknade. 2 dagars jobb senare är energin borta.
Vi får se hur läget är i morgon helt enkelt. En ny dag.
Sen håller jag på att försöka vänja mig av med öronproppar när jag sover. Jag är väldigt ljudkänslig och sover typ alltid med öronproppar. Dessvärre får jag ibland, inte ofta, men det händer att jag får problem i öronen. Det blir tätt och kliar och jag blir inflammerad. Sist var nog 2 år sen, men nu är det på gång igen. Känner hur det kliar och liksom fjällar hud. Så jag tänkte ge öronen paus, men då blir sömnen lite skum innan jag är van. Att lillhunden snarkar som en hel jäkla skogsarbetare hjälper inte. Det är lugnt så länge det är tyst när jag ska somna. Så vi kämpar på (och kliar i öronen under tiden).
Hepp, en film kanske? Jag har inte fått i mig all frukost ens, har väl suttit med den i 2.5 timme typ. Pigga klubben.
Idag kommer 2 nya hästar till stallet. Hade velat se ihopsläppet. Det är alltid kul att se hur det går. Ibland är det noll drama och ibland är det världskrig.
fredag 2 oktober 2015
Tacosmys för 1 person?
Jag har varit så himla sugen på tacos länge, men som ensamstående känns det så himla ovärt. Tacos är ju liksom socialt, mysigt. Det är en hel grej kring tacos, inte bara äta sig mätt. Så att greja med allt själv känns helt enkelt för jobbigt.
Men igår slog jag till och gjorde en tacopaj, den blev helt okej så nu har jag iaf fått lite av tacosmaken.
I övrigt är det ju fredag. Jag har jobbat till 18 i två dagar och känner mig lite sliten. Det är hyfsat lugnt på eftermiddagarna, men ändå. Jag blir så j*a irriterad också. Bara igår sen eftermiddag och på förmiddagen idag har det mystiskt försvunnit 3 herrplagg. Sluta sno saker! Vi gick igenom vid kläderna, hängde allt ordentligt och rensade ut lite sommarplagg igår på em så jag vet att det inte fanns en enda tom hängare då. Idag hittade jag 3. Jag blir så trött.. Nej det är inte mycket pengar, men själva grejen stör mig. Nu de här veckorna går alla intäkter oavkortat till Världens Barn också. Allt dom snor är mindre pengar dit och vi är ändå bara EN butik. Tröttsamt. Man ska ju inte behöva punktmarkera folk som kommer in i affären. Damkläder snos inte alls i stort sett och då är damavdelningen ändå typ 5 gånger större och lika avskild från oss den. Surtant deluxe.
Håhåjaja.. Eldas kommer bli snygg i vagn nu snart iaf. Har ett knallcerise däckelunderlägg och igår hittade jag knallcerise boots. Man ska ju synas på hösten? Skär sig underbart till röd vagn också. Hade kanske varit snyggare till svart, eller silvervagn. Aja..
Men igår slog jag till och gjorde en tacopaj, den blev helt okej så nu har jag iaf fått lite av tacosmaken.
I övrigt är det ju fredag. Jag har jobbat till 18 i två dagar och känner mig lite sliten. Det är hyfsat lugnt på eftermiddagarna, men ändå. Jag blir så j*a irriterad också. Bara igår sen eftermiddag och på förmiddagen idag har det mystiskt försvunnit 3 herrplagg. Sluta sno saker! Vi gick igenom vid kläderna, hängde allt ordentligt och rensade ut lite sommarplagg igår på em så jag vet att det inte fanns en enda tom hängare då. Idag hittade jag 3. Jag blir så trött.. Nej det är inte mycket pengar, men själva grejen stör mig. Nu de här veckorna går alla intäkter oavkortat till Världens Barn också. Allt dom snor är mindre pengar dit och vi är ändå bara EN butik. Tröttsamt. Man ska ju inte behöva punktmarkera folk som kommer in i affären. Damkläder snos inte alls i stort sett och då är damavdelningen ändå typ 5 gånger större och lika avskild från oss den. Surtant deluxe.
Håhåjaja.. Eldas kommer bli snygg i vagn nu snart iaf. Har ett knallcerise däckelunderlägg och igår hittade jag knallcerise boots. Man ska ju synas på hösten? Skär sig underbart till röd vagn också. Hade kanske varit snyggare till svart, eller silvervagn. Aja..
Det är nu jag brukar gå i ide ungefär. Vid den här tiden ifjol la jag ner allt med stallet och var inte tillbaka förrän mars..typ? Så jag måste hänga i, kämpa mot hösttröttheten och tvinga mig hålla igång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)