Nu ni blir det snart sommar!

Jag fyller år alldeles strax och min fantastiska mamma har sett till så jag får en BRA regnjacka att vara ute i.

En gul, fin sånhär:

Dessutom såna här att ha om jag är ambitiös och rider i regn, så slipper benen bli blöta:

Rainlegs alltså, så slipper man bli blöt om låren.

Eftersom sommaren gick åt helvete när jag skaffade baddräkt så kanske den styr upp sig nu när jag får regnkläder?

Att sitta här när det snart är juli och hinka te för att halsen gör ont är inte bra.

I brist på sol har jag målat naglarna så det är sol där i alla fall:

Den, med gult under.. sen är det kalas!

Sommar.nu tack. 

Man kan vara blöt, sen kan man vara "stå på ridbana i ösregn"-blöt

Jag och Virre åkte och hopptränade idag. Å hej vad det gick haha. Närå det gick rätt bra, fast Eldas hoppar mig ur sadeln. Virre tyckte det såg jättefint ut och att han ju nu faktiskt hoppade ordentligt, jag kände mig mindre nöjd för han hoppade så stort så jag bara flög.

Jag åkte av en gång, hoppade oxer och han sköt mig ur sadeln. Men jag hoppade upp och tog ett varv till på banan, då höll jag på att ramla av på samma hinder men lyckades kravla mig kvar.
Jag kan ju inte hoppa, jag ställer mig inte upp ordentligt och så flyger man. Men det är ju bara att träna. Man får väl åka av ett par gånger då. Jag har ju dammat av den gamla säkerhetsvästen som jag tänkt ha när vi hoppar. Känns som en bra id'e. Fast vi hoppar ju inte för att bli duktiga och komma på höga höjder, vi hoppar för att komma ut på P&J och göra lite annat. Få rutin på att komma ut. Hoppandet är sekundärt, fast Eldas tycker det är himla roligt förstås. För mig är det skräckblandad förtjusning. Jag är rädd, riktigt rädd, men samtidigt kittlar det lite.
Jag borde förstås ta några hopplektioner så jag kanske fattar vad jag ska göra med min kropp.
Virre hoppade upp och tog ett par varv också. Det var ju lite kontrast till hennes fjordingar som är lite mer eftertänksamma och lyhörda. Men det gick bra. Inte illa att hoppa upp på en okänd häst och bara hoppa lite sådär, i trav också.

Virre hoppade Rotis. Han är så fin den killen! Tyvärr så har han fått för sig att korsgalopp är en bra gångart så han krånglar lite på banan. Det är svårt att hoppa bra med korsgalopp, men han kan ju verkligen hoppa. När han kommer rätt så hoppar han hur bra som helst!

Lite dåliga mobilbilder då, och ja det ösregnade. Ja jag blev blöt överallt. Ja min mobil dog och har fått lov att få torka lite för att leva igen.

Guldstjärna till Eldas förresten. Han gick på transporten utan att tveka både där och hemma. Duktiga pålle!!

(Det är alltså Virre som rider på bilderna, jag stod och skakade i regnet då)

Lyckligt ovetande om vad som komma skall ;)

Han kan ju hoppa

Några sekunder kan han gå fint också

Fina Rotis

Om man inte är smart får man vara söt

Pixie är verkligen ingen smart hund. Det ser man när man jämför med Zaxon, som istället är väldigt klok.

De fick precis varsin hushållspappersrulle fylld med godis. Zaxon öppnar sin på sisådär 2 sekunder och äter glatt.
Pixie bär runt på den en stund, krafsar lite på den, blir frustrerad och springer bort till Zaxon för att sno hans godis, kommer tillbaka och krafsar lite mer.

Jag blir så otålig och vill bara öppna den förbannade rullen åt henne så jag slipper se henne dra den fram och tillbaka över golvet.
Men till slut så fick hon upp lite så hon kom åt godisen. Fattar hon att hon ska tippa på den så hon får resten av godiset i den? Eller dra sönder den lite mer? Nej inte så mycket. Så nu går hon runt på golvet med nosen i rullen i förhoppningen att fler godisar ska rulla ut medan hon skjuter runt den där över golvet.

Ja jag säger då det... Blondin ända in i själen. Men söt och ganska snäll.
Zaxon däremot är ju för smart istället. Det går inte att underhålla honom med såna enkla saker. Jag tar petflaskor och fyller med godis ibland, de måste han ju tippa på så godiset rinner ut. Då tar det en liten stund i alla fall.

Igår var jag med på P&J när Virre red. Blev lite taggad själv när jag insåg att alla inte kommer runt banorna, många stannade, någon kunde inte ens hoppa ett enda hinder för att hästen bara backade. Många söta unghästar som hoppade 1 m när hindret låg på 40 cm. Så jag och Eldas gör nog inte bort oss allt för illa. Hoppas komma iväg nästa vecka. Hoppas jag och Virre får med någon som kan hålla lite häst och kanske ta lite kort. Virre skulle ha med 2 hästar och jag har ju Eldas så.. vi får se.

Hon har blivit stor minsann

Med stenskott i ögonen

Jag och Eldas tog en tur med vagn idag. Känns som jag aldrig kör nu för tiden, bara rider. Fast att köra är inte lika roligt att göra ensam som att rida. Nåväl, vi kom ut på tur idag i alla fall. Jag valde väg och Eldas valde tempo, mycket spring blev det. 

Han börjar inte trava utan lov, så jag ber om trav och sen får han väl springa i det tempot han vill och så långt han vill, eller nästan i alla fall. Han gör ju inget annat än springer. Dessvärre hade jag glömt glasögon så i det högre tempot blev jag lite tillfälligt blind. Han fick inte springa på riktigt som han skulle vilja alltså men det sprutar grus utan bara helsike. Brukar alltid ha glasögon och scarf så man kan skydda ansiktet lite. 

Eldas var piggelin i alla fall. Duktigt svettig var han när vi var tillbaka också. 

Det blev 1.1 km på en timme ungefär. 37,5 km/h som snabbast. Jo jag kom ihåg att dra igrån programmet på telefonen. Bra av mig! Medelhastigheten låg på ungefär 9 km/h, men jag glömde stänga av programmet direkt vi var tillbaka i stallet så det blir ju liite missvisande, men på ett ungefär i alla fall. 

Vi motionerade lite kossor också:

Vovvarna var med också. Pixie i fint linne.. hon har en sårskorpa jag inte vill att hon ska klia bort.

Hundarna höll vakt så Eldas kunde äta lugnt

Ja det var det. I morgon blir det nog en liten ridtur. Jag skulle ha varit med på P&J men skulle ha behövt hoppa lite mer innan dess. Blir lite svårt när man inte vill dra iväg och hoppa själv, vill ha sällskap med mig ifall man ramlar av. Men då är man ju beroende av att någon annan kan och vill följa med och hoppa. 

Så, det blir inget i morgon. Kikar nog på Virre istället så kanske vi kan komma iväg nästa vecka istället. 

Älskade, älskade, världens bästa hund!

Det gick bra hos veterinären idag. Vilken bra veterinär för övrigt! Jag rekommenderar verkligen Örebro Djursjukhus, ute vid Rusta ungefär. Kunniga och trevliga, fräscha lokaler och inte allt för dyrt.

Mitt besök gick på drygt 4000 och försäkringen täckte dryga 2000. Men då var det röntgen (typ 5 bilder) laboratoriekostnader, dom skickar iväg på analys, ultraljud av hela buken, höll på i 20 minuter typ och sen en allmän genomgång också. Visst veterinär är svindyrt, men jag tyckte nog det var rätt okej. Röntgen är dyrt!

Hursomhelst. Zaxon var superduktig! Älskade, kloka vovve! Han sprattlade lite när vi skulle vända honom inför röntgen, men väl på plats så låg han still. Han fick ta bild på båda sidorna bröstkorgen och sen en när han låg på rygg. Att ligga på rygg sådär var inte så populärt.

Sen var det ultraljud. Magen rakades och han undersöktes ordentligt från båda sidorna. Pälsklingen låg helt still! Sen skulle veterinären ta prov på knölarna också, hon stack 3 gånger för att få prov på lite olika ställen och Zaxon rörde inte en min. Jag hade nog blivit lite ledsen om någon kört in 3 nålar i min mage.

Domen då: jo det såg okej ut. Den stora knölen hängde inte fast vid något organ och verkade inte ha någon blodförsörjning så antagligen är det en fettknöl. Den såg jämn och fin ut. Hans mjälte hade en mörkare fläck och man kunde se att det fanns blodcirkulation där, men mjälten i övrigt var jämn och fin. Inget förstorad eller så. Lever, njurar, tarmar och urinblåsa såg fint ut.

Så vi ska vänta på resultatet av vätskan som testades. Hon tyckte att det som kom ut var typiskt för fettknöl, men det finns en speciell sorts fettknöl som är elakartad så därför dubbelkollar man. Gällande mjälten kommer vi hålla koll på förändringen. Vi kommer åka på ultraljud var 4:e månad ungefär. Hon tyckte det kunde vara värt att operera också eftersom han är så himla frisk i övrigt. Men om inte förändringen växer eller mjälten påverkas på annat sätt så får den vara där den där.

Det känns skönt. Jag var så inställd på cancer, så inställd på att det var sista sommaren. Jag har gråtit av ångest flera gånger. Dumt.. kanske har 2 år kvar liksom. Dumt att gråta nu då.

Min duktiga hund... han fick så mycket beröm för att han var så snäll och lugn. Jag blir så stolt över honom. Han blir alltid populär hos veterinären. Ett par gånger har han fått användas när praktikanter varit på plats så har Zaxon fått vara lite "testhund" att känna och klämma igenom. Han är så lugn och fin, står helt snällt och bara är.

Nu fick han leverpastej när vi kom hem och alldeles nu ligger han i sin fåtölj. Han är faktiskt lite småhalt idag. Igår kväll hörde jag kattslagsmål och då var det en främmande katt som flugit på Fjant ute på VÅR trapp.Kattjävel! Då släppte jag faktiskt ut hundarna och sa "buss på". Tror Zaxon sträckte sig lite. Det är ingen fara, han är stel bara.

Oh.. när jag kom hem hade jag fått tillbaka 400 kr på någon trafikförsäkring. Tack för den!
Sen hörde jag ett högljutt jamande, ett lite speciellt läte. Jag anade misstankar och öppnade dörren lite på glänt bara. Jodå där satt Bebis med en mus i munnen. Tyvärr fick han inte komma in och dela med sig, men den ligger nog på dörrmattan och väntar.

Kanske borde åka och köpa en lott idag egentligen, men man sa nog inte pressa ödet för långt.
Nu ska vi slappa i soffan. Senaste dagarnas stress över Zaxon har satt sig i kroppen, men nu kan vi slappna av en stund till.

Hjärnan- vän eller fiende?

Visst är hjärnan fantastisk egentligen? Undrar hur mycket mer vi har att lära om hur allt fungerar där uppe egentligen. När allt funkar bra är den ju fantastisk. Tyvärr är den lika mirakulös åt andra hållet, när den fungerar dåligt.

Jag har i jobbet träffat människor i djupa psykoser, människor som sitter fast i beroende, schizofrena, ångestladdade, överambitiösa, stresskänsliga osv. Alla sorter där hjärnan kanske inte är den största vännen alltid.

Jag och min hjärna har ju våra duster ibland. Värst var perioden då jag hade kraftig panikångest. För mig yttrade sig ångesten i att jag trodde jag höll på att dö, här och nu. Jag fick hjärtinfarkt helt enkelt, enligt min hjärna. Hjärtat höll inte med.

Jag åkte in till akuten ett par gånger faktiskt. Alla symtom när jag ringde 1177 lät "rätt" så jag blev ombedd att åka in. Jag hade andnöd, domningar i armarna, hela bröstet och halsen var röda och varma, hjärtat dunkade, jag var likblek i ansiktet och svetten rann. Människorna på akuten var faktiskt jätterara. De tog mig på allvar och tog alla prover, även tredje gången jag kom in. Sen hänvisade de lite försiktigt till psyk. Jag hade aldrig haft kontakt med psykvården innan det här så jag hade ingen aning om vad som hände.

Sen fastnade jag i ångesten och fastnade i tanken på att jag var sjuk, oavsett vad läkarna sa. Jag kunde inte gå ut, kunde ju dö av ansträngningen osv. Värst var kvällarna. Jag fick stesolid vid något tillfälle, för att kunna varva ner. Stesolid är muskelavslappnande. För en människa i full ångest som tror att hon är döende är inte muskelavslappnande så bra alltid. Den lugna andhämtningen gjorde att jag trodde jag hade svårt att andas och drog igång ett nytt anfall. Så ingen mer stesolid för mig.

Jag hade en fantastisk doktor på den tiden. Han var doktor på psykakuten och gud vad jag saknar honom. Henrik hette han. Han kunde se med bara en blick om det var bättre eller sämre. Han respekterade mig och jag kände mig aldrig dumförklarad, även om mina tankar inte var rationella. Han förklarade i alla fall att panikångest hänger ihop med kroppens gamla försvar för när det var dags att springa från sabeltandade tigrar. Hjärnan skickar ut full adrenalin så man ska kunna fly så fort man kan. Tyvärr (eller tack och lov) har vi inte så många tigrar på gatorna. Hjärnan har dock kvar samma funktion och vid panikångest utlöses det hela, men vad ska man fly från? Och när kan man sluta fly?
Min energi lades på att jag maniskt letade sjukdomstecken på kroppen. Min logik var:
Har man fel på hjärtat så har man fel på blodomloppet. Alltså borde jag leta blodproppar. I min lilla värld kan man se blodproppar på utsidan. Så min "spring ifrån tigern"-energi lades på att maniskt gå igenom hela min kropp varje dag för att se om mina blodådror såg konstiga ut, Nu var det sommar och varmt, då kan blodkärlen ju vidgas och då var det kört. Jag visade gråtande upp min blodkärl för läkarna som lugnande mig och sa att det är ingen propp.
När det var som värst kunde jag inte ha lyset tänt i duschen, jag fastnade framför spegeln då och kollade blodådror. Till slut kollade jag på andras också. Vi hade en tjej på jobbet med ganska ytliga blodådror i ansiktet, sådär blå/gröna. Jag mådde verkligen illa av att se dom.

Hursomhelst. Jag har inte haft fullskalig panikångest på säkert 7-8 år nu. Inte tagit några extra lugnande. Ibland kan ångesten knacka å axeln och jag blir mer medveten om hur jag andas, eller lägger märke till blodådrorna.

Som idag, nu är jag uppvarvad inför morgondagens besök hos veterinären med Zaxon. Vad händer? Ja jag fastnade i badrumsspegeln och studerade mina blodådror. Det hjälper inte att jag är blek som ett spöka så de syns extra tydligt.

Nu för tillfället är jag förnuftig. Jag vet varför jag tittar, jag vet att jag inte ska låta mig titta och fastna i det. Jag vet att det är oro inför i morgon. Men vem vet. Om en timme kanske jag gråtande ringer min mamma och talar om att jag är döende i hjärtinfarkt. Jag är glad  över att jag har stöttande föräldrar. Jag kan ringa dit och snörvla fram att jag har hjärtinfarkt NU och min mamma kan oftast prata mig ur det.

Just idag ska jag undvika speglar. Försöka sova tidigt och få den där undersökningen gjord i morgon. Är det negativt besked är det nog jag som får åka till psykakuten och få lugnande igen. En dag i taget. Vi får se. Min älskade hund kramades med mig i morse, så mycket mer behöver man väl inte?

För övrigt är det förjävligt att sitta och dricka en stor kopp te mitt i juni. Var är sommarvärmen? Jag vill bada i min nya baddräkt!

Jamen, osocial midsommar på er allihop!

Midsommaren har gått i de osocialas tecken. Midsommarafton hade jag grym huvudvärk hela dagen. Jag valde att avstå från grillparty och låg hemma i soffan och kollade film. Lika gött det.

Igår var jag också osocial och bara softade. Rätt fint.

Eller, osocial gällande människor då. Djursocial har jag varit.

idag vaknade jag av att uttråkade bönder kom på tanken om att träd måste sågas just idag. Gärna det trädet som är precis nedanför mitt sovrumsfönster. Då menar jag precis nedanför, grenarna slår emot rutan. Så jag vaknade till de ljuva tonerna av motorsåg, Pixies hysteriska skällande och radioskval. De hade kört upp traktor och släp på gräsmattan, så radion i traktorn spelade så vackert så. Jamen god morgon!

De har fortsatt kapa träd lite här och där runtom. Jag hyr ju huset så jag har inget att säga till om, de får väl kapa ner allt som finns om de nu vill det. Men det är söndag och taskigt väder. Kan inte bönder vila på söndagar? Kapa träd kan väl inte vara livsviktigt?

Skumt väder för övigt, sol som växlar med fullt ösregn. I morgon ska Zaxon ultraljuda sin knöl i magen. Hej ångest på den. Hoppas det bara är.. vad vet jag.. fettknöl? Konstigt bråck? Vi får se. Jag tror cancer, men hoppas inte. Han är pigg som en liten busehund i alla fall. Så mysigt nu när han är helrakad, då sover han i sängen med mig en stund. När han har full päls blir det för varmt för honom.

Hepp, får se vad dagen för med sig mer än sågande bönder och snarkande hundar. Oh jag köpte en sån här till Eldas förresten:

Han blir så himla ansatt av flugor den stackars hästen. Jag tänkte ha den när vi rider när det är extra jäkligt med flugor ute. Då slipper han att dom irriterar öronen på honom. Nu har han ju pannlugg så det räcker så kanske klipper bort själva "flyveil" trådarna och bara sparar öronskyddet. Får se om de känns i vägen eller inte.
49kr och det var fraktfritt, då är det ju värt det. Att beställa något för 49 kr och sen betala frakt för typ 60 kr är ju väldigt ovärt. Då köper man ju inte en sån liten grej, men fraktfritt då kan man passa på.
Har man en häst som är mindre ansatt skulle ju en sån här funka fint i hagen istället för hel flughuva också. Eldas är rätt irriterad och svullen vid ögonen trots lång lugg så han behöver nog huva (som han snällt plockat av sig och gömt i hagen).

70 cm!!!

Vi fick sällskap av fjordgänget idag, Virre och Mirja. Idag stod hoppning på schemat. Det är verkligen skräckblandad förtjusning. Jag kan ju inte hoppa, inte Eldas heller egentligen, men vi tar oss över på nåt sätt ändå. 

Vi började på 50 cm och det gick bra. Vi hoppade av alldeles för tidigt en gång så vi rev, men annars gick det bra.

Sen höjde Virre så två hinder blev 60 cm och sen det sista på 70 cm. Vi tog alla tre av bara farten. Helt sjukt! Eldas är så snäll mot mig också, han hoppar i vilket tempo vi än kommer och även om det är vingligt, han hoppar.  Vi har ju inte koll på galopp så vi travhoppade. Och att ganska enkelt travhoppa 70 cm är rätt bra gjort. 

Jag är stolt över oss båda två. Eldas för att han är så himla duktig och mig själv för att jag inte grät av skräck. Det blir lite mer kontrollerat inne på bana. Ute i skogen vill han ju gärna dra iväg och det blir läskigt, på bana så lyssnar han. Så jag kanske överlever en P&J ändå. 

Älskade häst!

Kravlöst i full fart

Maffian kom och mötte upp i hagen. Ooohhhhh

Eldas flughuva har överlevt natten. Tom öronen var hela!

Jag och Eldas tog en tur själva idag. Då passade vi på att ta vår "springrunda". Vi tog en helt kravlös tur i Eldas tempo. Jag bestämde var vi skulle gå och när han fick trava, resten fick han bestämma. När vi har sällskap får han ju hålla ihop lite, sällskapet hinner varken med i hans skritt eller trav annars. Men idag fick han kliva på, red hela turen på lång tygel så han älgade på rätt rejält. Varje trav var fullt ös. Jag sitter ju inte och driver på honom då, jag ber om trav och bara släpper, men han springer väl till han stupar så till slut får jag ju bromsa. 

En del tycker inte man ska släppa på hästarna sådär. "Då förstör man omskolningen till ridhäst". Jag tror bara det är nyttigt att få ösa ibland. Dels får de sträcka ut alla muskler ordentligt och sen tycker de att det är roligt. 

Jag höll på att få tugga grus haha. Vi kom på lång tygel och de hade släppt kossor i en ny hage. Kossorna gömde sig bakom ett par buskar så vi såg dom inte förrän några huvuden dök upp. Eldas gjorde en extrem snabb vändning och jag hängde runt hans hals, men det gick bra.

Sen hade en soptunna vält lite längre bort. Sånt är faktiskt inte okej! Där vände vi några gånger också men smög sen förbi. 

Kan någon utrota bromsarna nu? Eldas är så himla utsatt så jag tycker synd om honom. Dels är han svart och dels svettas han lätt. Han är som en vandrande buffé. Jag sprayar med flugmedel inför varje tur och det hjälper bra i början, sen är han jättesvettig och då kommer de där asen. Kanske ska spraymåla honom vit istället. 

De anfaller mig också för den delen. Jag körde en skottkärra med 2 dunkar vatten till hagen, lite lagom vingligt och ostabilt. Då biter en broms mig på lillfingret. Hur snällt är det?

I morgon står hoppning på schemat. Vi får väl se om man överlever... 

Hopp i skogen

Jag tog mig till stallet idag till slut. Jag är inne i en period då jag är oerhört trött. Att bara hämta posten känns som att bestiga ett berg. Det krävs sån enorm viljekraft för att inte bara gå och lägga mig just nu. Antar jag får ta och ringa doktorn någon dag, annars kommer jag sova bort hela sommaren. 

Ella och Manny följde med på tur. Manny provade sin nya sadel och den verkade ligga helt okej faktiskt. Manny hade lite åsikter som vanligt. Dagens åsikt var att det är dumt att gå på vägen när man kan gå på gärdet. Han sparkade lite åt Ella men sen gav han upp. Så vi gick upp till hindren i skogen och testade om hoppsadeln funkade att hoppa i och den funkade kanon. Manny tyckte det var skitkul! Så det blir väl P&J nu då.

Jag tyckte vi var hemskt modiga som vågade oss ut på dessa två hetsiga herrar. Ni ser ju lång väg vilket temperament de har innan ridturen. 

Eldas fick sin flughuva. Jag hade en oöppnad kvar hemma och den passade, yay! Eldas behöver den främst för öronen, han skakar lite på huvudet och är irriterad. Men han är svullen runt ögonen också, trots massiv lugg. Han är svart och blir illa åtgången av flugorna såhär års. Flugtäcket kommer åka på nu också, även om det är lite lugnare nu när det är lite kyligt. 

Men Mannys flughuva hittades inte. Han har också en svart. Får se om den dyker upp snart. Han har ju inte direkt någon lugg att skryta med heller, men också där tror jag öronen är värst. Elaka odjur de där flygfäna. 

Tandläkarbedövning till en hel häst

Jag började ju dagen hos tandläkaren, åh hurra. Jag fick en spruta med bedövning och jag tror de gav mig nåt elefantmedel. Jag fick sprutan vid 8.45 och jag är fortfarande rejält bedövad. Det är snart 3 timmar sen ju. Jag känner bara halva tungan och ena örat är bedövat. Allt däremellan är bedövat också. Ser ut som jag fått en stroke typ.
Jag lyckades äta lite ändå, trots ostyrig tunga.

Det blev ingen ridlektion idag =( Ridläraren hade ingen barnvakt, hon fick bebis för ett par månader sen. Det suger lite, hon är grymt bra som instruktör, men det har blivit lite många inställda tider. Det blir svårt att få kontinuitet. Hon håller till lite för långt bort för att åka hem dit också. Men vi får se, kanske blir bättre under sommaren. Vill inte byta, men samtidigt måste man ju ha lektion för att lära sig.

Ser ut att bli sådär väder idag. Regnade ju friskt inatt. Så får se vad dagen bjuder på. En ridtur kanske.. eller sova..eller bara vara.

Apropå att vara sena, nog måste läkare ha i sin arbetsbeskrivning att alltid låta patienten vänta minst 10 minuter? De är verkligen aldrig i tid, men om man själv är sen, då jäklar. Tandis var 15 minuter sen, då hade jag ändå morgontid. Som mest har jag väntat 45 minuter på doktor, trodde han bokat fel tid till slut, men han hade fastnat med nåt pappersgöra.
Jag var nog ganska okej i tid som socialtant. Visst fick folk vänta ibland, det kunde ju vara så att man var mitt i ett telefonstamtal, eller mitt i en uträkning eller så. Men annars var jag nog ganska i tid. Vi hade lite trist så att vi inte meddelades när folk dök upp så vi fick springa till receptionen och kika hela tiden.

Är hästmänniskor notoriskt sena?

Jag och Karin pratade om fenomenet med sena hästmänniskor. Planeringen kan se bra ut, men så blir det alltid skrik och panik i sista stund.

När jag var hos Virre var jag alltid den hon fick vänta på, fast andra tjejer i stallet var faktiskt värre än mig.

När jag fortfarande umgicks med Jenny fick jag alltid vänta på henne. Alltid är lite överdrivet, men i stort sett alltid då.

I stallet nu är jag bäst i tid typ alltid. Jag antar det är Virres karma som hämnas redan nu. Det konstiga jag märkt är att jag kan bli småirriterad på att alltid vara först, att alltid plocka in andras hästar osv, även om jag är medvetet 15 minuter för sen. Någon gång, varannan gång vore en utopi, men någon gång då och då vore det soft om folk redan var i stallet när jag kom. De behöver inte ha hunnit nåt än, men bara var där den tid vi sa. Kanske t.o.m
hämtat in Eldas någon gång. Jo Ella har gjort det någon gång faktiskt och det tackar jag för.

Men det är konstigt, jag har enormt tålamod egentligen, stressar inte upp mig alls. Men att få vänta, vänta och vänta på folk kan göra mig småtjurig. Får men sen veta att man väntat helt i onödan för allt ställs in. ja då släpper irritationen, då behöver jag inte vänta längre. Konstigt va?

Som sagt, irritationen som kommer ibland handlar enbart om att jag alltid är först. Jag alltid hämtar andra hästar och sen ser de andra släntra in. Det funkar inte ens att vara medvetet sen, de andra slår mig alltid. Karin sa att jag var den enda hästmänniska hon visste som var i tid, jag kanske valt fel hobby?

Nej men irritationen lägger sig så fort de andra kommer. Sen brukar det vara småkaos. Barn ska kläs på, små ponnies ska göras iordning, barnen vill byta jacka, utrustningen måste justeras osv osv. Sånt gör mig inte det minsta lilla. De får byta om 5 gånger om de vill, ta korvpaus och titta på lite tv. Pulsen går inte upp en mm. Där kommer tålamodet fram direkt. Spring runt som yra hönor, jag har inte bråttom. Ingen behöver skynda sig med sadling när jag är med, där kan jag stå i en timme om det är så.
Men bara att komma till stallet, det är tom,.. 20 minuter senare dyker folk upp. Jag kanske bara inte fattat att kl 10, betyder 20 över 10?
Fast anstränger jag mig för att komma sist vore jag stressad istället. Jag hatar när folk måste vänta på mig. Då tar jag hellre min lott med att alltid vara först. Det var ju samma med Karin också.. och Kristina när vi skulle ut. Så ingen behöver känna sig utpekad och dålig. Det är som Karin säger "du är den enda som är i tid" Med tanke på hur Virre skällde på mig för att aldrig vara i tid skulle hon nog få infarkt i nuvarande stall haha..-
Nej det är inget jätteproblem. Irritationen släpper när de andra väl dyker upp. Det är bara jag som går och småsvär för mig själv ut till hagen.

Nu ska jag strax krypa i säng. I morgon startar vi med tandläkare 8.30.. får jag ett hurra på den?

Åh fy, jag har blivit en såndär "mat-duttare" till Eldas

Jag är skolad i verkligt basic lära. Hobbyhästar klarar sig på bra grovfoder och en näve mineraler. På bete klarar dom sig på bara gräset. Det är min grundsyn. Ja sen får man ju kolla så hästen inte är mager eller sjuklig, men ni fattar. En frisk hobbyhäst behöver inte massa tillskott.
Jag har kollat på Virres fjorduppfödning. Hennes hästar är kanonfina, inga smällfeta fjordingar där inte. Sen har förstås fölen fått extra, dräktiga/divgivande ston fått extra osv, men grunden har varit bra grovfoder.

Så Eldas då. När jag började gick han på gräs. Sen på hösten fick de grovfoder och mineraler. Eldas fick då lite torkade morötter ihop med mineraler, mest för att jag inte orkade dra med färska morötter och ge. Sen blev Eldas dålig i magen, verkade reagera vid ny bal, så jag gav honom bakjäst för att hålla koll på magen. Mot våren la jag till lite loppfrön för magen också.
Så då åt han grovfoder, lite torkade morötter, mineraler, loppfrön och bakjäst. Jästen plockade jag bort sen.
Så kom pälssättning  då många hästar faller ur så alla hästar fick korn.

Så nu får Eldas, lite torkade, men blötlagda, morötter. De får han för att binda loppfröna i något. Enbart loppfrön är så flygiga så han inhalerar dom väl om han inte får något som binder dom. Loppfrön i underhållsdos för magen, lite mineraler och korn. Fast morötterna behöver man väl egentligen inte ge när han får lite korn, då blandas ju kornet med loppfröna.

Nu tänkte jag tillsätta salt också. Han svettas kopiöst mycket. Eldas är i bättre form än Manny (för att han ridits regelbundet längre helt enkelt) men svettas 20 gånger mer. När vi kommer till stallet är Eldas genomblöt, gärna hans schabrak också, medan Manny kanske är lite småsvettig. Alla hästar är ju olika och Eldas är en svettare )är det ett ord?) helt enkelt. Det blir såklart värre i värmen så jag tänkte ge honom 1 msk salt i maten som kompensation.

Så ni ser, jag har blivit en såndär töntig tillsättare med maten. Kan man ha i nåt mer kanske? Glucosamin för lederna? Han har en led som knäpper ibland. Magnesium för stressen kanske? Johannesört för nerverna? Lite linfröolja för hovarna, inte för att han har fula hovar..men ni vet.. förebyggande syfte.

Ja jisses.. Nåväl, allt han får är ju i alla fall motiverat. Han får inte saker "bara för att", som folk som ger sin sällskapshäst kraftfoder för att "den ju också måste få nåt i krubban". Det är väl morötterna då, de ges ju bara för att binda loppfrön och få honom att äta mineralerna ordentligt. Å andra sidan påverkar inte morötterna foderstaten så det spelar ingen roll.

Håhåhjaja. Nu väntar jag på att pappsen ska höra av sig. de skulle till Linköping...eller Lidköping. Något L-köping. Jag har lånat deras hundtrimmer och det börjar bli dags att klippa deras egna hund så ska möta upp honom och lämna tillbaks den när de ändå passerar Örebro.
Senare ikväll tror jag det blir ridning. Vi får se. Annars blir det vilodag idag. Det skulle inte göra nåt, Eldas har gått alla dagar utom måndag den här veckan ändå.

Fjordmaffian

Vi blev ett litet gäng idag i alla fall. 3 fjordingar, en quarter och en kallblodstravare. Det var jag, Ella, Virre, Hanna och Mirja. Det var faktiskt en himla trevlig tur. Jag tycker ju det sociala livet kring hästarna är så himla viktigt och att kunna ge sig ut ett helt gäng såhär är ju hur mysigt som helst. Hästarna gillade läget också. 

Vi tog en sväng i skogen då en häst hade tappskovarning och en annan precis rids igång. Jag älskar ju skogen så det var bara roligt.

Imorgon blir det ingen skog dock. Cissi ska med och rida Manny så Ella ska köra Harona en sväng. Då blir det komplicerat i skogen haha. Men det blir nog en trevlig tur ändå tror jag.

På tur med grabbarna grus

Ja vi kom ut idag också, jag och Ella. Cissi har varit borta ett par dagar och kommer hem ikväll.

Idag var Eldas lugnare. Han såg inte spöken överallt och han hetsade inte som en tok. Visst hamnar Manny på efterkälken, men Manny går ju och filosoferar om livet under tiden. 

Men Eldas är galet stel igen, helt omöjligt att böja åt höger. 

Han försöker inte ens rulla upp i galopp heller. Ett tag galopperade vi ju varje tur. 

Idag var Manny den knäppa. Helt plötsligt bestämde han bara att "nej jag går inte" och frös fast. Av ingen anledning alls, han bara stannade och stod där, som en tjurig kossa ungefär. Ella kämpade tappert med att få fram honom. Han gjorde så ett par gånger. Sen stannade Eldas för att kissa, ja då var Manny också tvungen att kissa. Smittsamt det där. Men Manny var tjurig idag, lite snubblig också så han kanske var trött efter gårdagens klättrande. 

Vilken fläskig rumpa Manny ser ut att ha

I morgon ska vovvarna vaccineras. Om jag orkar upp i tid ska jag lämna lite blodprover också tänkte jag. Sen blir det stallet igen. Blir kanske ett litet gäng som ger oss ut på tur, det vore roligt!

Hästen med tomtar på loftet

Vi kom ut på en sen kvällstur idag, i sällskap av Ella och Manny. Vi gick bort till klättergropen. Eldas var knäpp idag. Han hade bråttom hela turen, tjurade ihop så for jag försökte göra nåt vettigt och mest hade han hjärnspöken.

Framme i sandgropen måste det ha varit minst 10 osynliga lik begravda. Han kastade sig hit och dit och skulle absolut inte gå där, då skulle jag självklart gå där. Det brukar vara lite vatten längst in, nu var det inte det, men Eldas kunde absolut inte gå där ändå. Han frustade, backade, taktade och småkastade sig. Det fanns verkligen ingenting skrämmande. Manny kom fram och undrade vad som var så läskigt, han var inte det minsta spänd så det borde inte legat något ruttnande kadaver eller nåt som vi inte såg heller. Men Eldas var helt knäpp.

Till slut fick jag honom dit jag ville i alla fall, men han var rejält skärrad. 

Sen klättrade vi lite och Ella fick ta en härlig galopp när jag och Eldas drog iväg i trav. 

På vägen hem såg Eldas spöken igen. Japp, en tom vattenpöl där marken var lite mörkare. Återigen kastade han sig verkligen. Sen klev vi igenom den.

Manny är så rolig. När Eldas ser spöken så kan Manny bara bestämma sig för att "går inte Eldas där så tänker inte jag heller gå dit". Det syns lång väg att han inte är det minsta rädd, han bara "nepp". Vi gick förbi nåt som var övertäckt med presenning. Eldas steppade och backade. Manny gick rakt fram och kröp nästan in under presenningen. Han är ju inte rädd för nåt den där, men han bara bestämmer sig för att han INTE tänker gå fram ibland. Eldas däremot ser sabeltandade tigrar i varje vrå, men går fram till slut efter lite övertalning. Jag tror faktiskt Eldas i slutändan är enklare att övertala att få fram, Manny har en riktig envis sida.

Men vi kom hem i alla fall. Eldas var sjöblöt av svett som vanligt, Manny var inte det. Eldas svettas alltid en hel ocean, inte för att han har dålig kondis, men för hans inneboendes stress. Han blir ju sjöblöt av en skrittrunda. Funderar på om man kanske måste ge honom lite extra salt i maten ibland när han svettas så. 

Eldas ska få besöka equiterapeut snart igen. Han är lite ojämn bak och sen börjar han bli stel i den där dåliga sidan igen. Det är hopplöst att lirka loss honom. Får ta ett ordentlig pass på banan snart och jobba igenom ordentligt. Ute går han bara emot. Lite massage blir bra på sötnissen. 

I morgon blir det ny tur med Ella och Manny. Jag är SÅ glad att Ella får rida Manny så jag har dubbelt sällskap. Nu har jag Cissi, Felicia och Ella. Alla är supermysiga att ha med ut på tur och jag trivs som fisken i vattnet. Eldas är mindre nöjd, nu måste han ju skritta i vettigt tempo.. jobbigt *s*.

Om ni undrar vad Ella gör på bilden så är det fotodags och Manny poserar fint. Klockan är efter 23 och det är fortfarande riktigt behagligt ute. Älska sommarkvällar!

Jag tror vi börjar närma oss slutet på vår resa

Zaxon fyllde ju 11 i år. Han är pigg och glad, får fortfarande tokryck, men jag börjar bli övertygad om att han har cancer. Han har 2 medelstora knölar, den ena hade han redan ifjol, en har kommit nu. Sen är hans buk rejält svullen på ena sidan. Man kan känna mindre knölar om man klämmer lite. Han har inte ont eller verkar besvärad, men det känns ju onekligen oroande. Han är såpass gammal så man kan ju inte börja gräva i hans mage.

Vi ska till veterinären snart för vaccination och jag bävar för vad de kommer säga. Jag vill ju inte vänta tills han mår dåligt. Tänk om det är tex en tumör i mjälten, vilket är hyfsat vanligt på äldre hundar. De kan gå sönder så hela buken fylls med blod. Ska man vänta på det? Åka in akut i full panik?
Samtidigt mår han ju bra, pigg och glad. Jag vill inte ta bort honom "för tidigt" heller. Så hur vet man när det är dags? Jag vill ju helst pricka gränsen där det börjar gå utför, men han inte mår dåligt ännu. Han ska inte behöva lida för att jag inte kan släppa taget.

Jag blir helt knäckt bara av tanken på att behöva låta honom somna in. 11 år tillsammans. 11 år, vi mot världen. Han är det bästa jag har och han har varit min enda anledning till att lämna sängen så många gånger i livet. Hur ska jag fixa ett liv utan min klippa? Jag vet att det är livets gång, djuren lever inte för alltid. Min familj har fått ta bort en fantastisk hund som också blev gammal. Jag blev knäckt då.. och då hade jag ändå hunnit flytta hemifrån. Zaxon är ju med mig, i min närhet hela tiden. Att komma hem och inte se hans ansikte i fönstret när han står i trappen och smyger på mig. Att inte få titta in i hans kloka ögon igen. Bara tanken förstör mig. Jag gråter bara av vetskapen att det snart är dags.Jag vet inte ens hur jag ska kunna fortsätta andas när han slutat andas.

Pixie kommer finnas kvar, men hur tar hon det? Tomheten min fantastiska Zaxon kommer lämna kommer ändå vara enorm.

Jag önskar han vore 3 år igen, att vi hade en hel livstid kvar tillsammans. Men verkligheten är inte så. Ska boka tid hos veterinär nu så får vi se sen. Jag är ganska inställd på domen, men kommer inte vilja höra den.

Ibland är den krassa verkligheten faktiskt förjävlig.

Ibland tar självkritiken över och det gör ont i hjärtat

Det här är inget sympatisökande inlägg så det behövs inga "åh men så är det inte". Det här är hur det känns för mig idag.

Jag kollade bilder från gårdagens tävlingar och det enda jag ser är en fet klump, på en underbart vacker häst, som rider med handbromsen i och alldeles för hård hand. Jag kan inte rida och jag kan inte banta. Bra..duktig. Jag är bra på att äta godis typ, väldigt meningsfull talang.

Alldeles just idag känns det som någon bättre borde rida Eldas. Någon som kan släppa på handbromsen och som faktiskt kan rida... och gärna väger 30 kilo mindre. Han förtjänar bättre, mycket bättre!

Sen borde jag få en jävla örfil och tvångsmatas med tårta tills jag kräks så jag tar tag i vikten. Ja så känns det idag. Ibland är man inte snäll i sin granskning av sig själv. Dessvärre är det ju inte hjärnspöken heller. Jag ÄR en fet kluns som inte kan rida. Tragiskt.

Så, det var dagens vackra inlägg. Hurra. Solen skiner och allting är vackert. Eller nåt.

Habegäret får mig gråtfärdig

Aldrig någonsin har en hästsak gett mig ett liknande habegär. Oh herrejisses!

Dessvärre.. finns den bara i USA. Dessvärre är den snordyr även i USA. Dessvärre kostar det sisådär 500 för grimma och frakt. Men hallå.. kan ni tänka er en sötare midsommarhäst än Eldas? Med en blomsterkrans i håret.
Åhhh jag dör sötdöden.

Ni vet.. jag fyller år snart *blink blink*

Packad och klar

Håhåhjaja, i morgon r det brukstävling igen, sista för den här omgången. Sen är det väl ett gäng i höst igen. Jag har packat och grejat inför i morgon. Jag orkade inte tvätta Eldas så han fick bli avsvampad efter turen bara.

Jag fick ju sällskap av Cissi och Felicia. Felicia red på Lilleman. Hon är lite osäker på honom än, men så är det ju med nya hästar. Herregud jag höll på att börja gråta när jag skulle upp på Eldas i början och nu hoppar vi hinder. 

Lilleman skötte sig galant i alla fall. Manny också som fick vara "storebror" idag. Eldas skötte sig däremot inte så väldans. Han skulle bara tamefaen inte jobba som jag ville. Han bara stretade, gick emot skänkeln och stannade och bara blev arg när jag försökte få honom att jobba. Det syntes så väl att han vet vad jag vill men han tänkte INTE. Vet inte om han är stel eller om han bara bestämt sig för att han bannemig inte tänkte släppa. Han gick hellre ner i diket än släppa i sidorna. Hade ganska nytt bett förvisso, men sådär borde han inte bråka. Det är ju tur vi inte ska på dressyr i morgon. 

Turen blev 95% skritt och resten supersakta trav. De andra två hästarna var väl knappt varma medan Eldas rann av svett. Så blir det om man går och bråkar en hel tur och när man dessutom måste gå sakta.

Kan ju hoppas han är lite trött i huvudet i morgon så han är lika snäll som sist. Hjärtat!

Var länge sen vi var ute och röjde ur rejält, han kanske behöver en sån tur igen. Fullt ös medvetslös. 

Nåja, i morgon ska vi vara på topp igen. Fick inte med nåt sällskap men det ordnar sig. Kan själv!

Mor och dotter på väg hem i solen. Vad kan väl bli bättre?

När ska vapen bli mindre lättillgängliga?

Det är ju inte länge sen det var en skolskjutning i USA, nu var det en till idag. I Kanade dödades 3 poliser och 2 till blev skjutna av någon vapengalning.

Det känns så oerhört onödigt. Skolskjutningar, någon mindre psykiskt stabil person åker till en skola och skjuter oskyldiga ungar. Ja även om personen blivit mobbad så är det ju inte som att mobbarna förtjänar att bli skjutna. Dessutom är det alltid fler som dör i attackerna, helt oskyldiga människor som bara gått till skolan den dagen.

Oavsett om det är skola eller inte, det i Kanada var ju ute på gatorna, så är det lika hemskt. Att man kan gå där och sköta sig, sen bli skjuten för att vapenlagar gör det möjligt för instabila människor att ha vapen.

Visst vapen florerar väl i Sverige också, men i majoriteten av fallen med dödsskjutningar har offren något med varandra att göra. Kriminella uppgörelser (vilket inte gör det rätt, men på något sätt lättare att förstå. Det kan inte dröja länge innan USA gör något åt sina vapenlagar, det har hänt alldeles för mycket på ganska kort tid. Jag tror inte lika många vågar gå in med kniv och ge sig på folk, de skulle inte lyckas lika bra i alla fall.

Nej sorgliga dagar.

Sorgligt också med flera skadade bland studentfirande. Flera som ramlat av flaken, en som är kritiskt skadad. En glädjens dag som spårar ur totalt. Visst, jag ska inte säga nåt, jag var långt ifrån nykter på min student, men tror ingen ramlade av något flak i alla fall.

Hur har ni firat nationaldagen då? Jag har grejat lite med rabatten, tvättat kläder, ätit korv med bröd. Ja här har det firats minsann. Pixie löper och är surkärring deluxe. I morgon ska jag rida och packa lite. Söndag blev det visst tävling igen dårå. Men vi startar efter lunch så vi får lite sovmorgon, yay! Åker runt 9 först. Kanske inte behöver bli en så lång dag då.
Jag får klara mig själv. Första tävlingen utan sällskap. Hua, hoppas Eldas sköter sig. Virre och Mirja är där, men de tävlar ju också. Men det löser sig nog. Eller ja, det måste ju lösa sig.

Nåväl, hoppas ni haft en fin dag!

Älskade, mysiga, morgon

Idag när jag vaknade hade Zaxon hoppat upp i sängen så vi liksom låg sked. Jag hade inte märkt det, men låg och kramade honom när jag vaknade. Älskade hund! Han är den bästa varelsen på jorden. Så smart och snäll. Hur gjorde jag för att få fram en sån fantastisk individ? Zaxon är inte ofta i sängen samtidigt som jag är där. Mitt sovrum är vidrigt varmt på nätterna nu och han brukar tycka det blir för varmt. Han ligger hela på det svala golvet eller nere i vardagsrummet i soffan. Nedervåningen är mycket svalare nattetid. Men dagtid är sovrummet svalare så han ligger gärna i sängen själv då. Mysvovve!
Pixie löper och måste ha sina trosor på sig så hon är sur på mig. Inget morgonmys där inte.

Jag hittade min plånbok igår. Jag hade städat undan den sådär fint som man gör ibland. Jag hade väl tänkt att jag skulle behöva den, eller pengarna däri, till tävlingen igår och hade således lagt den i en påse med hästsaker som skulle till stallet. Där låg den ju i fint förvar. Nåväl, problemet löst! Jag är grym på att tappa bort saker. Sen dyker de upp lite när man minst anar det. Att febrilt leta efter bilnycklar precis när man ska åka är ju en klassiker.

Grymt varmt ute idag förresten. Jag ska slappa lite och sen kanske det blir stallet, får se. Eldas mår inte dåligt av att stå idag efter gårdagen och i morgon ska jag rida med söta Ella, onsdag har vi lektion. Det går bra nu =) Om Ella hittar passande sadel till Manny kommer hon och jag åka ut på lite P&J med Manny och Eldas. Kanske kan få med Cissi någon gång också, Manny kan ju hoppa två klasser. Både Eldas och Manny behöver lite mer rutin på att komma ut så de är lite mer coola på tävlingsplats sen.

Fast jag tävlar inte för resultaten egentligen. Det kanske låter som en dålig klyscha, men jag tycker bruksridning är så grymt roligt och tävlingar är ju enda chansen att komma på en ordentlig bana. Så tävlingar för mig blir som att åka på ett roligt ridpass. Synd man bara får rida ett varv på banan.

Ska pilla med lite bilder när jag orkar, tänkte lägga upp resultatet från vår ritt också, eftersom jag är löjligt stolt över fina hästen.

Duktiga klubben! och... var är min plånbok?

Jag börjar med plånboken. För den är borta! Har inte använt den på ett tag, har en liten mobilväska jag haft korten i. Så skulle jag ju hitta plånboken idag och den är borta. Jaha ja. Nu letade jag ju sisådär kl 5 i morse, men kom hem så sent så orkade inte sen igen. Får leta i morgon. Någon som har den som sällskap hemma hos sig så kan ni ju hojta. Är liksom bara ICA.kort och grejer i den. Bensinkort/bankkort och körkort har ju jag.

Jaja.. jag och Linnebergsgänget åkte ju på brukstävlingar idag. SÅ roligt! Ella följde med också.

Eftersom jag är snorttrött kommer duktigpoängen här:

1. Jag lyckades koppla på transporten själv, fint so snus gick det när Ella kollade så jag inte mosade nåt.

2. Vi kom fram i tid

3. Pappa Daniel och mamma Cissi som sprang med Felicia när hon red. Dagens motionspass. (Vem springer med mig och eldas?)

4. Felicia&Harona. Dagens gulligaste par! Harona var stencool! Lite ponnyenvis, men stencool!. Felicia red som en kung. Hon var så himla tuff och duktig! Jag vill också rida Harona.

5: Cissi&Manny: Mannys första tävling och hans ögon var stora som tefat. Massa gula hästar överallt. Med så mycket att titta på kanske inte hjärnan hinner ta in allt som ryttaren säger riktigt när man är liten. Cissi jobbade jättefint och blev inte arg och hård. Manny jobbade så fint han kunde. Det blev lite mycket på en gång. Men sånt kommer ju med mer rutin. Han är bara 4 och första gången på tävling, klart man blir förvirrad! Cissi har aldrig provat bruksridning heller, hon har bara kollat på mig en gång. Så jag tyckte dom var skitduktiga! Manny var ju lugn och snäll. Han var bara fullt upptagen av omvärlden. Cissi hade tålamod för 100 människor ungefär.

6. Eldas. Åhhh Eldas! Han fick stå i en liten hage idag medan vi väntade på vår tur. (tack till ägaren) Anordnaren gick förbi oss precis när Eldas härjade lite och frågade om vi ville låna en hage. "ja tack" sa vi så Eldas fick stå i hage och kolla läget. Han var inte ens samma häst som sist. Jag kunde sadla och hoppa upp utan att någon höll i honom. Han dampade inte bara runt, utan lyssnade faktiskt. Jag är SÅ stolt! Det enda han hoppade över var hindren, som han ju skulle hoppa över.
Dagens minus till mig som klantade till vägen så vi blev uteslutna. Oh well, vi red en kanonrunda ändå! Älskade häst!

7. Josefine. Liten flicka på "tråkig" hästtävling och skötte sig så bra. Sötunge!

8. Virre&Mirja. Virres hästar är helt fantastiska. Köper jag någonsin unghäst får den bo hos Virre i uppfostringsskola i två år. Grymt duktiga!

9. Jag igen... faktiskt. För att jag kunde backa in transporten och parkera den när vi kommit hem. Jag körde inte ens på nåt. Woohoo

10. Daniel gjorde massa raggmunk som jag och Ella snällt åt upp. Den satt fint precis när vi kommit tillbaka från tävlingen.

11. Ella för dagens sällskap.Mysiga människa!

12. Mina hundar, som fick vara ensamma llite väl länge idag och inte rivit huset, eller kissat inne, eller hatar mig. (Dock hade Zaxon lagt en hel limpa bröd i soffan, i oöppnad förpackning. Undrar om han precis tänkte göra sig en macka eller om han sparade till sämre tider?)

Grym dag idag. Så jäkla roligt! Mer info kommer när jag orkar. Dock kan jag meddela att jag ska iväg igen nästa söndag. Någon som vill med och vara fotograf? Virre kommer rida sina också.

Finaste familjen i väntan på start. Pappa Daniel gör sig redo för ett löppass, Cissi och Felicia tar ett sista taktiksnack. Josefine var med mig och Ella på kullen så ni får föreställa er henne.

Kärlek!