In i skogen

Eldas fick prova nya tränset idag och accepterade det helt och fullt. Det var nog som jag misstänkte, han gillade inte att ha den grå pullarnosgrimman för att det blev för ostadigt med bettet när det är snabbspännen på, pistolhakar. Nu har jag en körnosgrimma på det tränset, det är en nosgrimma som sätts fast i sidostyckena och har ingen rem över nacken. Det stabiliserar och Eldas verkar uppskatta det. På det här tränset fick han sitt svarta favoritbett.  Spännena är mässing, då kan man ju inte ha bett med silverringar ;)

Tror jag ska höja sidostyckena ett hack dock. Rtcker de flesta pullarnosgrimmorna är lite skumma. Den översta remmen får man ha på innersta hålet och den nedersta remmen får man ha på yttersta. Lite konstigt fördelat. Nu set det ut som jag totalt dragit ihop munnen på Eldas men lovar att det inte är så illa, han har rätt mycket skägg så därför ser det ut som om nosremmen är dragen hårt. Men fint va?

Ridturen då?

Alltså.. jag älskar den här hästen så det är helt sinnessjukt. Han var SÅ duktig idag och jag känner mig jättestolt. 

Det blåste lite idag så jag tänkte vi skulle rida i skogen. Vi hittade en fin väg upp i skogen och följde den. Vägen tog dock slut men vi såg fotspår av någon på promenad så vi följde efter dom helt enkelt. Eller enkelt och enkelt. Det var ju ganska offroad. De hade fällt massa träd så vi fick kliva bland stock och sten. Sen blir det ju diken där de kört med maskinerna så man fick hålla koll på fötterna. Eldas var väldigt stadig. 

Folk gnäller på att hästar förstör men fasen dikena efter de där jäkla maskinerna är ju gigantiska! De har förstört totalt. 

Nåja vi klev på, möjde ner lite sly på vägen. Så kom vårt första avgrundsdike (läs 30 cm bred bäck). Eldas trodde att jag blivit galen. Han försökte backa, han stampade och fnös. Han darrade och tvekade länge, länge. Jag ville inte gå på honom för hårt så han skulle kasta sig handlöst så jag satt mest och såg till att han inte snurrade eller backade. Jag småsmackade för att få honom lite mer framåt varje gång.

Så stod vi på kanten, Eldas frustade och tog ett skutt. Jag hade martingalremmen att hålla i mig i så jag följde med.

Vi fortsatte en bit tills vi faktiskt kom fram till ett gigantiskt dike. Människan som gått där hade lagt en bred stock över för att komma till andra sidan, men jag känner att jag och Eldas nog inte är riktigt redo för såna balansakter. Så då blev det total offroad. Vi klev in i skogen för att se om man kunde komma över på något smalare ställe. Överallt var de jävla traktorspåren vattenfylla och Eldas tyckte det var skitäckligt men det gick att övertala honom att hålla sig på mittremsan. Sen kom vi till ett ställe där diket var lite smalare så vi hoppade över. 

Det var fortfarande fällda träd här och där. Eftersom det var snö såg vi inte allt så rätt vad det var trampade vi ner i ett dike eller en grop. Eldas tog det hyfsat lugnt. Ingen panik. Slutligen kom vi upp på känd mark. Då tog vi lite trav sen en lång skritt hem.

Jag kom ihåg att kasta in Eldas i en box direkt när vi kom tillbaka så han inte kissade på gången. Pluspoäng på den!

Ridturen var egentligen rätt äcklig. På en annan häst hade jag nog börjat gråta och hoppat av. Det var ändå rätt tuff terräng och hoppa diken är inte min grej. Sitta på en häst som laddar för att hoppa dike är ännu mindre min grej. Ni vet när dom småtrampar, darrar, frustar och man tror dom tänker hoppa tre meter. Men det gick så himla bra! Eldas och jag var helt svettiga efter skogsturen, men inga skrapsår på benen, jag ramlade inte av och vi kom hem. Det var ett riktigt äventyr och jag är glad att jag delade det med Eldas. 

Utsmyckningen består av guld, blå stenar och vita pärlor. Jag har hittat en kungakrona-brosch som jag tänkt sätta på plattan på nosryggen. En krona åt kung Eldas. Det var samma färger så det blir nog bra. 

När jag kom till stallet gick för övrigt minihästen helt lös. När hon såg mig komma promenerade hon lugnt fram till staketet, där grindarna är, och klev lugnt över understa tråden. Hon fastnade lite med ena bakbenet men brydde sig inte det minsta.

Hon har blivit en notorisk rymmare. Hon går mellan hagarna som hon vill eller står plötsligt på gården. Eftersom hon håller sig på gården är det ingen fara på så sätt, men hon sabbar ju staketen. Hon drar loss undertrådarna överallt och ibland följer stolpar med. Hon bryr sig inte när hon fastnar med ett ben eller så i tråden, hon bara drar tills hon kommer loss.

Så i onsdags kväll hade hon fått med sig allihop. Det stod 10 hästar i ponnyhagen, Karins hästar var ute på lösdriften och käkade mat. Tanya stod i mittengången. Totalt kaos. Så Cissi, Karin och Kristina fick bygga upp staket i onsdags kväll i mörkret. Roligare kan man ha det. När understa trådarna gått av kommer inte direkt någon ström fram, såklart, så just nu har ingen häst någon som helst respekt för tråden. Igår klev både Manny och Nahjar helt sonika över tråden när jag öppnade för att släppa in Eldas. Linus blockerade vägen så Eldas inte bara kunde kliva in så först tog Manny chansen och bara klev ut. Jag stoppade honom dock halvvägs så han backade. Sen tog Nahjar sin chans och han kom ut. Som tur var är han snäll så jag tog bara grimskaftet runt halsen på honom och kastade in honom i hagen igen. Kaoshästar. 

Hursomhelst: bra dag! Fantastiskt bra dag! Eldas är en riktig klippa!