Pulled pork minsann

Jag testade göra pulled pork igen. Det kommer från södern i Usa och är väldigt lätt och väldigt gott.

Man tar bara en bit fläskkarré och lägger i en ugnssäker gryta. Sen på med valfri grillolja/barbequesås, grönsaker och kryddor. Förra gången hade jag en sås som blev lite för söt, så den här gången testade jag helt vanlig barbequesås. De flesta har i lök och sånt, jag gillar inte det så jag slängde bara i några hela champinjoner.

Så, in med grytan, med lock på, i ugnen på 125 grader. Det tar 4-5 timmar ungefär. Man får kolla till den då och då så det inte torkar ur. Har man för mycket vätska kan man låta locket stå på glänt det sista, eller hälla spadet i en gryta och koka ner det.

Köttet är klart när det fullkomligt rasar sönder bara man drar i det lite med en gaffel. Man drar isär allt kött och blandar ut ordentligt med spadet. 

I USA är det vanligt att de äter med coleslaw eller hamburgerbröd eller liknande. Jag tog ett tortillabröd, lite grönt och en click creme fraiche (som inte tillförde något alls smakmässigt visade det sig. 

Gott var det och snormätt blev jag. Inte helt nöjd med smaksättningen dock. Tyckte det blev lite för sött ändå. Ska testa en annan sås nästa gång. Jag har läst att man kan göra på kyckling och nötkött också. Undrar om man kan göra på älg? Det ska jag fasen testa. Kyckling ska jag också testa, det ska gå snabbare.

Men nu har man lite käk ett tag då. Får frysa in så har man redo att ta upp och slänga på mackan bara någon dag. Yummy!

Precis ur ugnen, har hällt bort överflödigt spad

Sådär ser det ut när man har dragit isär köttet med gaffel. Det ska rasa isär hur lätt som helst.

Min lilla tortilla, som jag rullade in i lite plastfolie för att kanske bara få halva innehållet i knät. 

Vad luktar värst: Bajs, spya eller bajsspya?

Happ. Hörde nyss en hulkande hund i köket. Zaxon var det såklart (eftersom han kräks 3 gånger så mycket som Pixie)
Kommer ut i köket och hittar en brun spya stor som en pizzatallrik ungefär. I denna bruna, härliga, sörja finns också några fina bajshögar av lite fastare konsistens. Jamen hurra för den!
Bara att hämta papper då. Lyckan slutar inte där..nejdå.. all denna bruna sörja runt skithögarna i spyan, är bajsslem. Tjockt slem, som brukar komma när hundar spyr, uppblandat med tuggad bajs. Inte bara att torka upp alltså, utan man får liksom jaga runt det lite med pappret.

Zaxon stod och inspekterade det hela och såg eländig ut. Jag tog djupa andetag och försökte undvika att andas, eller kräkas, i den härliga pölen av bajsspya.
Pixie har också kräkts bajs en gång, men hennes spya är ganska mycket mindre i omfång. Dessvärre la hon sin spya på en matta.

Nåja, allt är upptorkat, det är sprayat med luktborttagningsmedel speciellt för djurlukter och allt är frid och fröjd igen.

Så vad tror ni luktar värst? Färskt bajs, spya eller bajsspya? Kan inte svara på vilken sorts bajs det var då jag inte tänkte på att undersöka saken närmre. Det var brunt och luktade djävulskt. Hundbajs äter han inte så det var nog kattbajs eller kanske nåt gödselaktigt om de slängt ut nåt sånt på åkrarna nu. Tror det blir hundkorg på vid utevistelserna tills vi fått snö och is ute. Äckelhund!
Empatin är inte på topp. Om man kräks p.g.a. att man ätit en massa skit så får man skylla sig lite själv.

On another note.
Min Månsterkatt har inte varit hemma på ett par dagar och jag börjar bli orolig. Vore det sommar vore det inte konstigt för honom att vara hemifrån några dagar men nu är det ju kallt. Han brukar vilja sova inne nu. Han brukar följa med mig och hundarna när vi hämtar posten också. Bonden skrattar alltid åt oss när vi kommer allihop. Ja jag vet att ni utekattmotståndare också tänker "skyll dig själv" men det hjälper väl varken mig..eller Månster om han nu inte är på frivilligt äventyr.

Månster: dags att komma hem nu!

I begagnatdjungeln

Evelina skulle ha varit till Ullared till helgen men det blev inställt. Tråkigt för henne och lite smått tråkigt för närmast sörjande som skickat med shoppinglista *s*

Nåja, i brist på annat hoppade jag ut i begagnatdjungeln. Folk säljer allt möjligt, förutom det jag vill ha förstås.
Jag har dock fyndat! 1 par Catago silverboots och ett fleecetäcke för 100 kr totalt. Det är inte illa.

Jag letar gummiboots till Eldas. Han trampade sig fram för inte så länge sen så skulle vilja ha boots, iallafall om man vet att det blir lite tempo. Jag har ett par jättefina ljungfärgade, men de är på gränsen till för stora för herrn.
Men boots finns inte direkt i överflöd begagnat. Man hittar miljarder olika benskydd, senskydd och annat att sätta på benen. Benlindor finns nog i triljarder, i alla färger. Men saker att sätta neråt hoven är inte lika populärt tydligen. De få jag hittat, som mest är i neopren, är i storlek full. Eldas är smalbening för att vara kallblod och drar bara medium/cob. Jag får leta vidare. Vore schysst att ha några i olika färger. Visst de finns på Hööks, men där kostar de 79 kr/par jämför det med Ullareds 29 kr/par. Rätt stor skillnad.
Någon som ska till Ullared och vill shoppa gummiboots? *s*

En annan sak man märker snabbt är hur fruktansvärt tråkig smak folk har. All utrustning är marinblå, mossgrön, brun, beige, vit eller svart. Är dom lite wild and crazy slänger dom in lite babyblått, äppelgrönt och kanske nåt rosa/lila.
Visst jag fattar att det kan vara svårt att slänga på cerise utrustning på en fux osv, men kom igen.. alla hästar kan ju ha någon rolig färg. Våga lev lite, ta ut svängarna.. satsa på ett turkost schabrak.. eller illrött på en skimmel kanske, eller varför inte orange? Såg en frieser en gång i helt orange utrustning. Satan vad fin den var!
Så jag då som vill ha ett turkost schabrak lär ju få leta ihjäl mig. Ponnysidan har ju lite roligare, men då är det just ponny.

Haha den dagen jag ska sälja av allt jag äger kommer jag aldrig få nåt sålt. Jag som mest har neonfärger och blingade saker. Jag kanske kan krympa allt så det passar ponny.

Ont, ondare, menskramp

Idag är ingen rolig dag. Barnmorskan varnade för att man kunde få en extrablödning när man plockade ur p-staven. Den kunde vara rätt riklig. Jo tjena, det var ingen överdrift direkt. Fy i helvete vad det inte är skönt
=(

Magen skriker, ryggen skriker och jag är jättelöjlig och vill mest bara gråta. Ska det vara såhär?

Jag vill ha choklad.. och cola.. och glass.. och en varm kudde på magen.. och någon som tycker enormt synd om mig.

Jag kryper tillbaka i min grotta nu. Kommer fram igen sen någon gång. *ynklig*

Tingesten är borta ur min arm

Eh ja, det där är alltså min överarm inlindad med tryckförband. Jag var hos barnmorskan idag för att ta ur den förbannade p-staven ur armen. Jag satte i den i maj och har haft mens varannan vecka sen dess. Nu är det slut på eländet! Hoppas jag i alla fall. 

För att ta ut den får man först en spruta med lokalbedövning, sen tar dom sin lilla skalpell och gör ett litet snitt så änden på staven kikar fram. Sen drar dom ut staven med en pincett. Det var bara sprutan med lokalbedövningen som kändes. Man är ju lite halvkänslig i gäddhänget. Staven är en ca 2 cm lång gummistav så man känner inte direkt att något är borta.

Istället för stav tänker jag då testa p-spruta igen. Det har jag testat förr och funkade finfint (läs: jag slapp ha mens på 3 år). Så efter armen fick jag vända mig om och få en spruta i skinkan. Det spänner lite men gör ju inte ont. Nackdelen med p-spruta är ju att man måste ta en ny var 3:e månad. Det vore soft om den höll i sig ett år i alla fall. 

Barnmorskan informerade om att det skulle komma en ny stav i mars-april ungefär. Den var inriktad speciellt till de som inte fått barn. Det var en hormonspiral som funkar i 3 år, skillnaden är att den är lite mindre i storlek och bör då funka bättre. Jag är ju lite tveksam dock, inbillar mig att det är obehagligt att sätta i och ta ur.

Men hey, p-staven lär ju göra sitt jobb i alla fall. Jag menar.. vem är sugen när man har mens varannan vecka?

Så nu får vi se om det funkar och bind-kontot kan få minska framöver. 

Stoppa pressarna! Ring aftonbladet!

Jag hittade en larv i min förpackning med färska jordgubbar!

Det vore väl ett alldeles underbart passande reportage för nyhetstidningen Aftonbladet?
Jag får ställa upp på bild med en besviken min, det finns en stor bild på en larv och jag kanske har en jordgubbe i handen. Sen talar jag om vilka hemska men jag fick av händelsen, att jag nog aldrig kan äta jordgubbar igen och att jag drömmer mardrömmar om larver varje natt.

Det är ju ungefär sån journalistik Aftonbladet håller på med. Hmm.. undrar om man skulle ta och ringa och bli kändis? Attans att jag inte sparade på larven, eller åtminstone tog kort på det hela. Nåja, bättre lycka nästa gång.

Hundägare - ny högriskhobby

Jag läste om det senaste övergreppet på en hundägare. Ni kan läsa lite bl.a. här. Det är alltså en man som är ute med sin hund när 3 snorungar kommer fram och sparkar mot hunden. Det blir diskussion och hundägaren blir knivskuren i halsen. Hur sjukt är inte det?

Det var inte allt för länge sen en äldre man blev nedslagen av ett gång ungdomar sedan han skällt ut dom för att dom härjat med hans hund, eller kvinnan som blev nedslagen när någon snodde hennes hund. Förr i tiden kunde hund kännas som en extra trygghet. Folk hade sällskap på sina promenader och det kändes lugnt. Idag kan samma hund leda till att du blir brutalt nedslagen/knivhuggen utan att varken du eller hunden gjort något. Så istället för att känna ett litet extra skydd genom att gå med hund, behöver du nu extra skydd på grund av att du går runt med en hund.

Min största mardröm är att stöta på några idioter som ska försöka sno mina hundar när vi är ute. Samma om man möter någon galning som ger sig på mina hundar. Jag skulle bli tokig och sen antagligen hamna på sjukhus.

Vad är det som ger problemet? Är det en allmän brist på respekt för medmänniskor i samhället? Handlar det om att människor från andra länder har en helt annan syn på hundar än vi har och att det därmed blir kulturkrock? Jag tror ju att de ungar som helst jävlas med hundar också är de som är mest rädda. De vågar härja så länge hunden sitter fast men skulle man släppa hunden så skulle dom bli livrädda. Kanske behöver man göra något åt saken? Om barn är uppvuxna i en familj utan hundvana alls, eller med hundrädda föräldrar eller med en kultur där hunden är oren och smutsig, ja då kanske man inte kan bete sig ok i umgänge med hund. Kanske kommer man från ett land med massa gatuhundar som det slängs sten efter. Kanske har man en hundrädd förälder som fört vidare sin rädsla?

Fast kanske hunden inte ens spelar någon roll. Kanske är de här människorna på fel tid vid fel tidpunkt, de möter ett gäng som är sugna på bråk och hunden används enbart som provokation. Hade inte hunden funnits med i bilden kanske offret fått en knuff, eller ett "vad glor du på" istället? Jag vet inte, vet bara att läget är skrämmande och värre blir det.

Handikappad, stallpysslande och Karin-publik.

Mitt smalben protesterar lite mot det där nära mötet med pallen. Jag är blå/grön och ganska svullen. En smalbenskaka helt enkelt. Så lite handikappad är jag ju.

Dagen innebar därför lite pyssel i stallet. Jag plockade iordning träns där bett skulle fixas, tog med tvätt hem och smågrejade lite. Jenny verkade fötter på Polly så jag hade nåt att ägna mig åt där ett tag. Vi hade fått ett nytt fönster helt plötsligt också. Finfina grejer!

Sen skulle Karin rida enorma Maggan i hagen. Det ligger en rätt stor trästock där som de hoppade lite. Jag fattar inte en hur Karin vågar rida Maggan. Hon är verkligen enormt stor! Tur att hon är snäll.
Det var lite småhalt på sina ställen i hagen men inte precis vid hindret så de kunde ta några skutt. Det såg ju bra ut! Jag blev imponerad i alla fall. Jag tog lite kassa mobilbilder av det hela så ni får också kika, missa inte filmen längst ner också:

Hon lyfter ju bakbenen ordentligt ;)

Jag var inte ensam publik. På läktaren fanns också Tanya och Stina. De kanske antecknade så de vet hur de ska göra sen. 

Efter stallet åkte jag hem till Jenny för lite fika. Bullar och te är alltid gott! Pixie och Tyra är inte normala hundar och om man kombinerar dom så blir dom dubbelonormala hundar. De ser lätt utvecklingsstörda ut där Pixie ligger på rygg i soffan och Tyra skallar henne eller tar hela Pixies huvud i sin mun. Men dom har ju roligt. Det är väl huvudsaken?

Så, det blev något vettigt gjort idag ändå. Nu blir det stallvila till onsdag då det är dags igen. Då får jag nog sällskap av Pebban och Evelina ut på tur. Mysigt med sällskap ju. 

I morgon ryker den förbannade p-staven också. Då kanske man slipper ha mens varannan vecka sen. Woohoo!

Liten film på ett Karinskutt också:

Dagens pyssel

Jag fick tag på en billig fårskinnspadd. Jag tänkte testa om den ligger mer still än gelpadden. Fårskinnspadden kan man ju sätta fast på sadeln. Den fungerar ju också stötdämpande och tryckutjämnande plus att sadeln ligger bättre med pad.

Men, som ni ser hade padden ingen kanal. Det måste man ju ha för att inte padden i sig ska trycka på ryggraden. Det känns ju dumt att vara jättenoga med att sadeln inte ligger mot ryggraden och sen lägga på en padd som kommer trycka på ryggraden.

Före

Men man behöver inte misströsta. Fram med en vass sax bara så är det bara att fixa en kanal. Se upp så ni inte klipper i själva skinnet bara, det är bara ullen som ska bort. Jag klippte det mesta med sax och tog sen det sista med hundtrimmern så jag inte skulle riskera klippa hål på skinnet. Voila! Padd med kanal.

Efter

Piggelinis

Det bar av till stallet idag. En körtur stod på schemat. Nästan alla hästarna stod i hagen lääängst bort och häckade. 4 stycken var på min sida staketet, resten stod på andra sidan och blängde. Jag hade noll lust att behöva hoppa diken och härja så jag fick helt enkelt locka med mig herr Eldas och det funkade finfint! Med hjälp av Manny (som fick lite godis) följde Eldas med hela vägen tills han kunde komma på rätt sida staketet. Duktig!

Där stod dom och häckade, på fel sida staketet från mitt håll

Manny och Aragon var på rätt sida i alla fall. Manny stod på vakt.

Nyfikna klubben

Och nyfikna klubbens ordförande

Trötta klubbens ordförande. Rullade strax efter bilden togs. Grattis Karin ;)

Eldas och jag skulle ut på tur med vagn idag. Man måste hålla igång körningen också, speciellt med ny sele och allt. Jag tänkte att han kanske skulle vara lite mör efter gårdagens bravader. 

Så sjukt snyggt träns! RiddarEldas

Han var inte ens lite mör. Han flög fram i skritten och traven gick som jag vet inte vad. Eftersom det var lite blött ute då så innebar det att jag fick grus och lera överallt. Jag har fortfarande grus i håret. Jag tror det är mössa, halsduk och skidglasögon som gäller. Sen någon form av filt för att skydda kläderna lite i alla fall. Men han lyssnade bra. Jag gjorde lite tempoväxlingar mellan snabb trav och lugn trav, skritt och trav och sen några halter. Han är så duktig! Även om han öser på för fullt så lyssnar han ju.

Wiiieeee roligt att vara körhäst!

Han var så positiv och härlig. Han var inte ens spökig alls, inte ens när vi blev förföljda av glassbilen som spelade sin lilla låt. Älskade häst! Han växer för var dag som går.

Bjussar på en liten film som först visar hans sega skritt och sen hans  långsamma trav..haha..eller inte. Pigg och glad pålle.

Inte så illa som jag trodde.

Min kropp skriker inte så mycket som jag trodde den skulle göra. Visst har jag träningsvärk men jag trodde det skulle vara värre. Nu kanske jag säger för mycket, kanske dör i morgon haha.

Insåg att jag kanske bara skrev negativt igår, så menade jag ju inte. Eldas kan så mycket bättre när han fokuserar. Rider vi på paddocken hemma så rusar han inte alls sådär. Han kan sänka huvudet och slappna av. Det går att rida på lång tygel och han lyssnar. Därför blir det lite frustrerande när han bara springer, men jag är säker på att det blir bättre när han vant sig mer vid ridhuset.

En positiv sak är att jag fortfarande inte blev rädd. Han hetsar, kan inte stå still, det kändes som han tänkte börja studsa ett tag, men han gör inget värre. Han drar inte iväg i en bockserie eller ställer sig rätt upp. Han trampar, backar och håller på men är inte dum. Även om han drar iväg är det inte okontrollerat och jag kan få till en halt från trav. Så på så vis känns det super. Förr när hästar varit sådär taggade och spända har jag blivit rädd och stel.
Det enda jag var orolig för igår var min balans haha. I svängarna gick det lite fort så jag hängde inte med alla gånger. Men det blir ju bättre också. Eftersom sadeln snurrat när jag skulle hoppa upp blev jag lite orolig när jag kände att den gled lite när hela tyngden hamnade i en stigbygel. Det hade ju varit snyggt.. ramlat av i full fart för att sadeln snurrar. Det blev ju lite värre ju mer svettig han blev.

På det stora känns det så bra med Eldas. Han är speciell men jag är trygg med honom. Han gör aldrig något dumt med mening liksom.

Jag har funderat lite på hur jag ska lägga upp vår tid, för att få något vettigt av det hela och inte bara lalla runt. Så jag tänkte såhär:
Gunsan rider två dagar i veckan och rider då mest ut. Att rida ut är ju roligt så jag tänkte rida ut en gång i veckan. Då får Eldas rida ute tre dagar i veckan i alla fall. Så upplägget på mina fyra Eldasdagar:
1 dag kör vi
1 dag har vi lektion
1 dag rider vi ut
1 dag är vi i paddocken, tömkör eller rider. Använder chambon om det funkar bra. Jobba med mjukgörande och att lyssna.

Tömkör man i paddocken kan man ju hållas där lite längre sen när det fryser. Det är bra underlag och de sköter om den bra.

Så ungefär så ser planen ut. Sen blir det säkert lite hur som helst ibland, men har man en grundplan så känns det ju bra. Ska försöka lägga in lite mjukgörande och tempoväxlingar ute också. I alla fall tempoväxlingar funkar ju när man kör också. När vi kör får han också sträcka ut i rejäl trav så han får ösa på och ladda ur en dag i veckan. Tror det faktiskt är nyttigt för honom, om inte annat så tycker han att det är svinroligt. Det känns seriöst att ha en plan haha. Annars har jag mest ridit ut, visst småjobbar man då också men inte på riktigt liksom. Sen vissa veckor kommer vi säkert slappa och bara vara ute och njuta, vilket kan behövas det också ibland.

Skumt väder ute, på tal om något helt annat. Igår var det svinkallt. Frost överallt och lite snö. Idag är det ruggigt och fuktigt, inte ens is på rutorna.

           

Kan någon lyfta mig ur sängen imorgon?

Idag var det dags. Första ridlektionen på säkert 5-6 år minst. Sist jag red lektion red jag på en lagom framåt fjording. En sån som lyssnar bra och jobbar på fint. Idag red jag på ett tåg, ett X2000 ungefär.

Det började fint. Eldas var snäll att pyssla med idag. Inte så otålig som han kan vara. Han hade stått inne en stund också så leran gick lätt att borsta bort.
Att komma upp på honom var värre. Han har aldrig krånglat som han gjorde idag. Han bara snurrade, backade, trampade och fjantade sig. Visst har han myror i benen annars också men han brukar ge sig snabbt. Nåväl, Kristina fanns i stallet och fick hålla herr häst. Jamen då halkar sadeln runt. Hurra! Pallen jag använder för att hoppa upp tyckte jag kunde landa på den, vilket jag gjorde med mitt smalben. Efter 7 år och några svordomar kom jag upp i alla fall.

Jag har aldrig ridit Eldas i mörker förut och han var nog lite mörkrädd först, men sen gick det bra. Det dryga att rida i mörkret är ju att hästarna ser bättre än oss så jag har ingen chans att hinna se saker han spökar för. När vi nästan är framme vid ridhuset är det någon idiotjävel som ska iväg med bilen. Han backar ut från sin parkering och ser oss, saktar ner och precis vid rumpan på oss gör han en rivstart så det sprutar grus. Det är då man vill vända och rida ikapp och stampa på taket eller nåt. Eldas brydde sig inte, men så jävla onödigt!

Nåväl, på plats i ridhuset gick han som tåget som sagt. Hans enda tanke är framåt. Framåt, fortare och mer framåt. Vi kommer väl hitta fram till varandra till slut, men just nu går det bara framåt. Fast ändå lyssnar han på sitt sätt. Att göra halt från trav gick bättre och bättre. Att starta upp i trav är ju aldrig problem. Till slut kunde han stå still i halten också. Problemet är mest att komma ner i tempo när han rör sig framåt. Travare som han är vill han bara slänga upp huvudet och trampa på. Det är frustrerande för att jag vet att han kan bättre. Bara att ha små pauser och låta honom gå på lång tygel är omöjligt idag för han skuttar upp i trav direkt. I början var han så hetsig så han sprang med frambenen och galopperade med ena bakbenet typ. Det tog ett tag att få honom i takt men det går till slut.

Åh! Jag fick precis en uppenbarelse! Eldas kastar sig gärna iväg efter svängarna i hörnen. Det hör ju säkert ihop med voltstarter på travet. Han är ju van vid att när man styr ur volten så ska man kasta sig iväg. Sedär.. en aha-upplevelse. Ja tempot som sagt, tempo måste vi jobba med massor. Han lyssnar ändå, det går att styra honom dit man vill, stanna när man vill men han bara rusar på. Både i skritt och trav.
Lite är säkert för att han är ovan vid ridhus just nu. Hästar kom och gick, ibland hade vi sällskap och ibland var vi ensamma. Ulrika tyckte att vi skulle försöka springa fram lugnet, om ni fattar. En del hästar som rusar sådär behöver få springa några varv, sen kan dom fokusera. Eldas hade lite för bra kondis för det där. Vi hade nog kunnat trava i två timmar om vi velat. Vi travade 75% av lektionen, Eldas blev genomblöt av svett och jag fick håll.
Eldas kanske inte riktigt har musklerna just nu heller för att bära sig så som man vill att en ridhäst ska bära sig. Vi får ju hjälpa honom att jobba fram det. Men han är ju inte sådär hetsig när man är själv i paddocken eller när man rider ut så det var nog mycket ny miljö som gjorde det. Efter några gånger är han nog lugnare. Han har ganska lätt upp i stress, vilket han väl är avlad för. Snabbt mellan av och på.

Nej men.. det kändes bra ändå. Jag är helt slut och kommer säkerligen inte kunna röra benen i morgon utan att gråta. Eldas borde vara lite trött, men vi får se. Man får ge det tid så kommer det ju bli bättre. Ulrika känner inte Eldas heller så hon kommer lära känna oss bättre också och se vad som behövs göras och jag kommer bli starkare, få bättre balans och bättre kondis. Men det kunde varit värre, han kunde varit seg som ett ök så man fått jobba arslet av sig för varje steg framåt, eller en hoppande och bockande idiot. Nu går det ju bara lite väl snabbt och stressat, men det ordnar sig.

Nu ska jag ta hand om mitt lilla ben. Fylla på vätskereserver och sen sova. I morgon ska jag till stallet igen, om jag kan röra på mig. Då blir det en tur med vagnen.

Nattinatt!

Migrändagen

Usch.. vaknade hyfsat i tid idag och hade ont i huvudet så jag vände mig om och försökte sova bort eländet. Det gick sämre och dagen har spenderats med migrän som sällskap. Jag får dunkande huvudvärk och skumma synrubbningar. Det är lite som om det skulle flyta runt genomskinliga geléklumpar i synfältet. Som tur är brukar det bara hålla i sig 1-2 dagar. Jag lider med de som ligger i flera dagar med eländet.

Ett gladare inslag i dagen är att mina nya stallskor kom idag. Eller stallskor, de blir nog allmänna fritidsskor. Det är den fina klassikern: allvädersstöveln. Jag hade lite rabatt på Ellos så jag passade på. De är ju totalt vattentäta och härligt fodrade. Eftersom mina vader är galet feta får jag ta en storlek större vilket innebär att det finns plats för raggsockor också sen när det behövs. De blir finfina att plaska runt i nu i vinter. De funkar inte att rida i dock pga kass sula men då har jag ju ridskorna. När de blir för kalla att rida i har jag stålhättade arbetsstövlar som faktiskt funkar utmärkt att rida i. 

I bakgrunden ser ni lilltrollet i sin lilla korg och mysiga huvtröja. Det var kallt idag ju. Jag glassar runt i min heta onepiece som ger mig gällivarehäng till knäna ungefär. Sexy mama!

Har sett att folk har biltrubbel också så kan skryta med att blåbäret startade direkt. Duktig bopel =)

Maya på Strömsholm

Idag följde jag med Cissi och Maya till Strömsholm. Maya har varit ofräsch och skulle gå igenom en hältutredning.

När man kommer dit ställs hästen i finkan en stund innan det är vår tur. 

Cissi fick ta en joggingtur, eller flera faktiskt. Först vanligt och sen igen efter att ett bakknä hade bedövats.

Det blev lite motion i ridhuset också med en ovillig Maya som inte riktigt ville springa på ordentligt. 

Veterinären klämde och kände på ryggen. Maya röntgades också, båda bakbenen. Hon var så lugn och snäll så hon inte behövde sedering. Då togs ändå 12 plåtar så det tog ett tag. 

Hon var dessutom så lugn så djurvårdaren använde henne till att demonstrera var man tvättar och rakar inför injektion för sina elever. Ja han pekade på ställena alltså, Maya behövde inte rakas. Hon var kolugn. Bara stod och gillade läget. Inte illa för en femårig "hispig" arab.

Det var en del andra hästar där förstås. En superliten minishettis som var jättehalt. Åh så söt! Massa islänningar, en haflinger och några stora pållar. Mest var det massa väntan. Vi åkte hemifrån 7 i morse och kom hem vid 16.30 ungefär.

Resultatet då? Jag tänker inte riktigt skriva ut det om Cissi kanske inte vill dela det med omvärlden. Nu fick Maya behandling med kortison och ska på återbesök om några veckor. Vi håller tummarna för att det syns en förbättring tills dess! 

På tur med nya selen

Vi testade nya selen idag, jag och herr Eldas. I väntan på att herr stallägare ska svetsa fast en svängel på vagnen så tog jag några läderremmar och en kraftig karbinhake och gjorde en provisorisk lösning. Vagnen satt ju kvar nät vi kom hem också.
Med ny sele kommer massa fix med att ställa in sele, alla remmar hit och dit. Eldas hade INTE tålamod till det. Han tröttnade rätt snabbt och tyckte att jag var den långsammaste människan på jorden. Så lite stressad insåg jag att bakselen hamnade lite långt bak, draglinorna behöver nog kortas ett hål och jag fäste linorna till bakselen hur skumt som helst. Gör om gör rätt. Just ja, skakelfästena skulle höjas också. Trots allt fick vi en fin tur i solen.

Jag trodde Eldas skulle vara lite seg efter gårdagens övningar men där hade jag fel. Han kom traskandes så fort han såg mig i hagen. När vi körde ut sen öste han på i full trav så jag fick sitta och bromsa hela tiden. Det sprutade grus överallt när han öste på. Jag som planerat en lugn och fin tur bara för att få sträcka på benen efter träningen igår. Han kanske saknat att vara framför vagn lite också, det var ett par veckor sen sist. Det blir lite så när man vill göra mycket och allt är så roligt. Nu kommer vi rida lektion en dag i veckan och Gunsan rider två dagar. Då har jag två-tre dagar kvar. På det vill jag rida, köra, tömköra. Rida ut och klättra eller gå i skogen, köra fint och stilla eller ösa runt och träna svängar, tömköra massa bomar och klurigheter och tömköra på volt för att få fram lägre form. Vad ska man välja först?

Jag och Cissi pratade lite idag så jag ska försöka tömköra honom med chambon några gånger. Chambon är en hjälptygel, men enligt mig den bästa hjälptygeln. Den hjälper hästen att få ner huvudet och hamna i en lägre form och jobba annorlunda med kroppen. Skillnaden är att den inte syftar till att böja nacken och "gå på tygel" utan bara sluta hålla huvudet högt och springa runt med sänkt rygg. Den inverkar som en martingal också, dvs den inverkar enbart när hästen slänger upp huvudet, så länge hästen går avslappnat tar inte chambonen i alls. Så jag ska testa så får vi se hur det går. Eldas är ju ändå typisk travare och springer gärna med huvudet rätt upp.

Nåja, lite bilder från dagen. Klantarslet fick inga bilder på hur ekipaget såg ut med Eldas i fina selen, men kanske lika bra det så får ni se oss när utrustningen sitter på rätt plats istället.

I morgon är det hästledigt och tisdag ska jag följa med Cissi med hennes Maya till veterinären.

"Ohh en människa, jag kommer!"

"Du glömde väl inte moroten?"

Nya fina tömmarna, lite svängel och draglinor

Vi blev förföljda av en lastbil och smög upp i skogen en bit

Soliga, härliga dag

Vi mötte en liten ponny ju. Hur söt som helst!

Pimp my ride, horse edition

Jag slaktade 2 gamla armband för att få pärlor, sen plockade jag ur de gamla stenarna i pannbandet. Det var ett sånt trist, standardpannband som följer med träns. Ni vet, en rad silvriga stenar. Så jag tänkte pimpa det lite. Tränset det sitter på är rött så det fick helt enkelt bli röda pärlor. Jag blev rätt nöjd. Mer färg åt folket!

En katt bland hermelinerna på trailträning med bästa hästen

Eldas kom och mötte mig i hagen som vanligt

Är du redan här?

Det var fler som ville på äventyr

Jag och Eldas drog på trailträning idag. Snälla Jenny var chaufför och moraliskt stöd. Trailträning är en gren inom westernridning, påminner om bruksridning en del. Man har olika stationer som man ska ta sig igenom. Det är skitroligt! Det är också rätt klurigt och mycket precision. Man ska springa slalom mellan koner, gå över bomar, backa i korridorer, öppna och stänga grind och massa mer. Allt ska ske noggrant och fint.

Eldas är ju då travare så det där med att jogga långsamt med vackert sänkt huvud, som de andra westernhästarna, är inte hans grej riktigt. Han vill upp med huvudet, springa fort och inte stå still. Fast han fokuserar däremellan och då minsann gnistrar vi till.

Jag var enda där som red med engelsk utrustning. Men man fick det.. tur för mig hehe. Vi kände oss lite utmärkande men det gick bra. Vi fick mycket stöd och massa beröm för vår insats. Känner mig ganska stolt faktiskt och sjukt peppad. SÅ roligt! I vår ska jag släpa med mig Jenny och Linus så kan vi öva tillsammans sen.

Nu: obligatorisk bildbomb

Lite uppvärmning är alltid bra

Snyggo!

I början var vi inte så smidiga runt konerna

Men det blev bättre

Han lyfte faktiskt på benen

Vi kan snurra vänster

och vi kan snurra höger

Backa går också bra

Grinden var ju lite otäck

Men efter några försök gick det bra

Vi kom igenom också

Lite läskigt igen

Men till slut kunde vi stänga igen

Nu kunde vi ju ta slalom i trav

Backa i ett L gick finfint. Snygg!

Vända runt hörnet gick bra

Rider lite åttor runt konerna inom bomarna

Samma sak fast i trav. Trångt blev det men vi klarade det

Sen skulle vi kika på bomar. Efter massa övertalning gick det finfint.

Eldas blir lite fladdrig när han inte förstår vad jag menar. Då går han lite hit och dit och bak och fram, men när han sen slappnar av och lyssnar så går det ju riktigt bra.

Jag är så nöjd med dagen! Inte rädd en enda gång och det var så sjukt roligt!

Eldas är en klippa att ha med sig ut, lugn och stabil. Han hetsade inte upp sig över de andra hästarna, inte när de gnäggade heller. 

Jag älskar den här hästen. Han är en sån riktig kompis! Nu ska jag börja rida lektion på honom så då kommer vi ju lära oss förstå varandra ännu mer. Så lycklig över att ha träffat fantastiska Cissi som ger mig äran att få låna hennes finaste häst!