Mina mål för 2014

Jag har ju inga nyårslöften i år. De bryts ändå och så känner man sig misslyckad. Så i år sätter jag upp mål istället. Då har jag något att sträva efter och jobba för. Sen får man se vilka mål som blir uppnådda i slutet av året. Får skriva ut en fin målsättningslista =)

Fast först: Bäst och sämst med 2013. Vi avklarar det tråkiga först så;
Sämst: Allt drama i relationer jag trodde var stabila. Elakheter och dumheter.
Att Månster verkar borta. Jag saknar min surgubbe!

Bäst: Att alla är hyfsat friska. Att börja i Linneberg där jag träffat underbara vänner, både tvåbenta och fyrbenta. Viktnedgång.

Sådär, ingen lång raljerande lista. Det räcker.

Målsättning 2014:

Personlig: * Fortsatta rutiner i vardagen och komma igång med arbetsprövning.
* Mer motion i alla former. Lämna soffan för bövelen!
* Att sluta låta andra bestämma hur jag mår och hur jag beter mig. Jag ska bete mig på ett sätt som jag kan stå för och kunna gå ur konflikter med högt huvud. Andra får bete sig som 10-åringar om dom vill, jag ska inte svara på en 14-årings nivå. Sen får andra människor se ut som idioter inför omvärlden och skämmas. Eller inte skämmas om dom tycker deras beteende är finfint. Jag tar ansvar för mitt beteende, andra får ta alldeles eget ansvar för deras beteende.
* Bli mer självständig igen. Det hör väl ihop med ovanstående. Samt att inte binda upp mig på en person utan tillbringa tid med alla positiva kontakter i livet. Jag ska lyssna på Maries stående råd: "ta ingen skit".
* Odla mina positiva relationer och ta vara på de härliga människorna som faktiskt finns i närheten istället för att sörja de som försvinner.

Mina djur; * Att Zaxon lever ett bra liv ett år till utan sjukdomar och krämpor.
* Få lite mer fason på Pixie, dvs ägna henne mer tid och träna aktivt.
* Katterna hoppas jag håller sig hemma och friska.

Eldas: * Fortsätta utvecklas tillsammans. Styrka upp hans kropp och min kropp. Hitta balans.
* Få honom att sluta skrapa på gången.
* Träna på att stå still vid uppsittning.
* Gärna starta några tävlingar/träningstävlingar. Satsar mest på precisionskörning och bruksridning då. Det vore skitroligt!
* Komma ut på roliga träningar och clinics. Det hänger lite på om man har chaufför också. Jäkla bil utan drag.

Ja det var nog det. Mycket kan jag inte riktigt påverka såsom att alla håller sig friska och få må bra. Eftersom jag är medryttare på Eldas vet man ju inte ens om jag kommer rida hela året, men målen är satta utifrån det. Sen kanske Cissi har helt egna mål för honom och då får jag anpassa mig såklart. Det är ju hennes guldklimp.
Mina personliga mål blir tuffa. Det är jobbigt att inte reagera emotionellt, men andas är bra. Tänka på att de väl har sina egna problem som gör att de får något ut av att vara medvetet elaka mot människor. Diskutera med vänner och få distans. Kanske lägga häftstift i soffan också så jag lämnar den hehe.
Min sjukdom styr också en del. Får jag ett kraftigt skov kan jag inte riktigt påverka så mycket som jag skulle vilja. Men jag har ju ett helt år på mig.
Viktigaste målet i hela världen är att Zaxon får ett år till, gärna tio år till men man får ju vara realistisk. Jag får panik inför tanken på att behöva vara utan honom och jag bara vet att den dagen kommer en bit av min själ att försvinna.

Så om ett år får jag summera allt så får vi se hur man ligger till.
Inspirationen kommer från Virre och hennes mål med hästarna. Hon har en checklista t.o.m så hon kan pricka för det som är uppnått. Det måste vara väldigt tillfredsställande. Mål känns bra och mål utan tidsgräns. Att planera är finfint, men sen kommer saker i vägen och man får tänka om.

Hursomhelst. Ett nytt år är framför oss. Det blir spännande att se hur det artar sig. Gott nytt år på er allihop!

Arg.. och sned häst

Idag följde jag med fina Tuvan och Virre ut på tur med vagn. Vi skulle testat flakvagnen men då den för tillfället saknade soffa att sitta på blev det vanliga vagnen. Virre tänkte ju försöka starta Tuva i brukskörning framöver och då måste man kunna dra flakvagn på ett bra sätt. Det var en piggelin Tuva som travade mest hela turen, förutom när vi skulle förbi grisarna där hon helst inte ville gå alls.
Men fasen så kallt det var. Det var sådär ruggigt så det blåste in i ben och märg.

Framåt kvällen skulle Felicia på ridlektion så jag och Eldas paxade plats i transporten och följde med på tömkörning i ridhuset. Det gick sisådär får jag nog säga.
Det var hinder lite överallt så vi fick inte riktigt plats. Sen hatar Eldas verkligen mina fina, fina, jättefina nosgrimma till tränset. Det är en pullarosgrimma, sån som går i kors över nosryggen och han hatar den. Han avskyr remmen som går framför bettet. Så han gick och var arg på den tills jag plockade av den. Jag får inse mig besegrad. Har skaffat en annan nosgrimma som jag får använda. Tränset är sånt där man sätter ihop det med krokar och det blir nog lite mer ostadigt. Nosgrimman jag har köpt är därför en nosgrimma till körträns. Man fäster den i sidostyckena så håller den sidostyckena lite mer still. Det är ingen del som går upp bakom nacken. På körträns är nosgrimmans största jobb att hålla kvar tränset på huvudet om olyckan är framme och bettet av någon anledning lossnar. De nosgrimmorna sitter alltså fast i själva sidostycket, till skillnad från vanliga nosgrimmor som ligger innanför sidostycket. Så vi får se om Eldas gillar tränset mer när det blir mer stabilt. Jag som tycker pullarnosgrimmor är det finaste en häst kan ha. *suck* Men Eldas måste ju bestämma mest vad som känns bra.

Sen hade vi chambon för andra gången och han var jättearg på den. Han vill inte samarbeta med den utan går mest och kämpar emot. Har lite experimenterande kvar innan jag hittar optimala läget tror jag. Den ska ju inverka och göra någon nytta, men inte för mycket heller så han blir arg. Till nästa gång provar jag spänna ut ett hål så får vi se.
Sen är han stel och lite sned. Han går gärna ställd åt vänster. Nu blir det jättetydligt på volt förstås eftersom han gärna ramlar in med bogen och har svårt att bära sig. Det kräver lite jobb för att orka rätta dom när man tömkör och inte har skänklar till hjälp att hålla dom ute på spåret med. Jag tror han har tappat en del när jag har fuskat med ridningen och inte varit varken särskilt seriös eller konsekvent. Lite för mycket bara rakt fram i skogen och för mycket vila. Det är skärpning som gäller alltså. Han gick bättre i somras. Men det går ju att jobba sig tillbaka dit. Då tömkörde jag en gång i veckan ungefär, nu har det blivit sisådär 3 gånger de senaste 3 månaderna eller så. Men på det igen,, blir bra när man ser skillnaden sen.

Det som gick bra var ändå tempot och att han inte stressade så förbaskat i ridhuset. Han lyssnade när jag ville att han skulle sakta av och sprang inte och tittade på dom andra även om dom både galopperade och hoppade. Han hade ett mer stabilt tempo, även om huvudet var högre än jag hade önskat. Så det har ju skett framsteg där också och det får man inte glömma. Från att ha varit jättestressad i trav med huvudet bland molnen gick han idag i behagligt tempo, kunde hålla sig på volten utan att hänga sig i tömmarna och lyssnade.

Jag ska testa tömköra med kapson tänkte jag också. Ska åka och skaffa vanligt klätterrep att ha som töm. Tror Eldas tycker tömmen blir lite tung ibland, han vill gärna dra fram den även när han har full eftergift så ska se om rep funkar bättre. Vanliga smala rep är underskattat. De väger mindre, de glider bättre i ringarna på gjorden och man kan skaffa den längd man vill. Enda nackdelen är att man får komma ihåg handskar så det inte bränner i händerna om hästen skulle dra till. Man får hålla koll på tömmarna så inte hästen får dom runt benen och får brännsår pga det också. Fast om hästen trasslar in sig i benen får han nog brännsår med alla tömmar. Tror jag ska göra mina rep delbara på mitten också, en liten extra säkerhetsgrej. Undrar om jag kan hitta rosa rep ;)

Ja det är planen. Ska se om jag kan smyga med Virre till ridhuset där hon är 1g/vecka eller varannan vecka. Där finns inga hinder så man har stor plats att snurra runt på. Då funkar de långa lädertömmarna också för ytan är så mycket större. Sen rida i ridhuset hemmavid och tömköra där någon gång också. Man behöver ju inte alltid tömköra på volt. Man kan ju träna lite böjningar och sidvärtes på rakt spår också när Eldas lugnat tempot lite så jag slipper springa för att hinna med. Bra motion för människan också och allsidig träning gynnar nog alla hästar. Men kort sagt får det bli skärpning. inte massa slöåkande.

Fick jättefina tips av Inger (tack snälla människa) gällande träningen av Eldas och att hitta ett lugn. Jag har fått order om att varje ridtur är jobb. Ridning bör betyda låg form och fokus på mig. Det är målet med ridningen. Sen innebär det absolut inte att sitta och harva på volt dag ut och dag in, men rida aktivt och inte åka häst. Åka häst kan vara okej om man går ut i skogen där hästen ändå måste lugna sig och sänka formen för att se vart den går och inte snubbla överallt. Då kan man ju sitta och låta hästen hitta balansen själv. I övrigt är det ridning som gäller. Jobbigt.. slut på latdagarna alltså. Men 1-2 gånger i veckan är det nog viktigt att ge sig ut och köra så han får jobba sig trött fysiskt också. Vid körning kan man hålla trav mycket längre än jag orkar rida lätt. Sen kan han få ösa av sig någon gång också, fast det kan man väl i ridning också så länge som man rider ordentligt innan och efter.

Plinggrejen funkade bra idag också. Han skrapar några gånger men slutar ju mycket fortare. Han är inte så trampig på gången heller. Men ska försöka hitta lite större bjällror. Skulle vilja ha som kobjällror ni vet, fast i miniformat då. Max 5 cm... har ni några kanske? Sen skaffa minitennisbollar att hänga på som kan dingla och slå lite. Är ju inte vasst eller farligt på något sätt, bara irriterande.

Jag kom för övrigt och störde mitt i maten idag. Alla hästar stod och åt och ingen tänkte bry sig om att jag kom. Då menar jag verkligen ingen. De glodde väl lite när jag kom i mörkret med pannlampa, men inte en enda av hästarna lämnade platsen vid maten för att komma fram. Det var ju vänligt. Det är enda gången sen jag började i stallet som jag varit tvungen att gå och hämta Eldas tror jag. Han kanske var sur efter gårdagens benpling. Eller så var det middag helt enkelt. Smått surt att vara tvungen att gå igenom hela hagen i kolsvart mörker, med hjälp av liten pannlampa och försöka undvika de värsta insjöarna. Fy fan vad marken är lerig och hemsk nu. Hagarna blir som träsk, man kan inte gå överallt i skogen för då trampar man sönder allt sen som "icing on the cake" var det ishinna på vägarna idag också och snorhalt.

Jamen gud vad positiv jag låter idag? Varit sur hela dagen och vet inte riktigt varför. Dålig dag bara tror jag, Skulle varit till värmland på släkt middag idag men vågade inte köra bil sådär när jag vet att jag är halvblind. Fånigt jag vet, men insikten var rätt skrämmande. Att då åka 16 mil tur och retur varav hemvägen i kolmörker kändes lite för dumt. Med tanke på ishinnan på vägarna idag och alla larm om olyckor så är jag nog rätt glad ändå. När glasögonen kommer kan jag slappna av igen.

Shit långt inlägg idag. Mest om Eldas dårå. Jag vet att jag lät gnällig, men tro inte att jag tröttnat på honom, absolut inte. Men man måste ju vara ärlig när det går sisådär också, inte bara framställa allt som sockersött och rosa. Vi är ur form, vilket mestadels beror på att både jag och andra tjejen som rider honom har saknat energi och motivation att åka ut. Istället för en vilodag har det blivit 3-4 vilodagar i veckan och sen på slutet typ 2 veckors hel vila. Klart han tappar formen då, det gör ju jag också och kan inte jobba honom så som jag borde. Men vi tar nya tag. Alla har svackor ibland, det är väl så man ser framstegen sen?

Eldas är fortfarande den mest finurliga, godhjärtade och urmysiga häst han alltid är. En klippa och en riktig kompis. Just nu är vi bara lite omotiverade, otränade, leriga, blöta och mörka. Men vi älskar varandra ändå (joho han gör det för jag ger honom mat, så det så).
Idag var jag beredd när han försökte fjanta och dra i grimma också så jag kunde hålla emot och han fick ingen belöning av att försöka komma undan. Det var vid lastningen han klev undan lite, antar det var mörkt och konstigt idag. Men det var bara att göra ett nytt varv så klev han på och eftersom jag var beredd ko han inte längre än att han klev bredvid rampen. Så kanske han snart lär sig att han inte kan dra hur som helst heller och slutar igen. Poäng till mig.. woohoo.

Harona får dagens bragdmedalj för övrigt. Vad den lilla ulltussen kämpar när Felicia rider. De hoppar hinder som om de aldrig gjort annat och den där lilla är ruskigt snabb. Hon är lika långhårig som en mammut och lika söt men jobbar på så bra. Sötponny!

Nu ska jag väl snart sova. I morgon är ju sista dagen på året ni vet. Ska ut på äventyr och ha en bra dag. Om man har en bra avslutning på året i sällskap med människor man tycker om och trivs med så kan väl det nya året bara bli bra?

Kram!

Harona är fuxen till vänster. Lägg till 10cm mammutpäls så vet ni hur hon ser ut idag. Man skulle bara vilja försvinna in i pälsen och gosa in sig där. Hjälteponny

Utvilad häst = knäpp häst

Idag bar det av till stallet igen. Det var på tiden! Eldas har haft ca 2 veckors semester och han var lite knasig. Föst slet han sig och drog iväg. Han har liksom lärt sig att det funkar så jag får vara mer noga med hur jag leder honom. Han gjorde tydligen så i början när han blev stressad och nu satte jag på vattnet då jag skulle spola benen och han drog. Får testa sätta grimskaftet i sidan på grimman så kan man åtminstone dra huvudet lite åt sidan när han tänker sticka iväg. 

Vi invigde vår lilla "sluta skrapa på gången" manick idag. De sattes på båda frambenen och Eldas blev fundersam. Det plingade och grejade när han klev fram och tillbaka och när han krafsade. Han stannade liksom upp i rörelsen och såg ut att stå och fundera en stund varje gång. 

Självklart testade han en del. Han vevade benet i luften, han stampade och skrapade, han sträckte benet rakt framåt och skakade lite. Ett tag blev han arg och verkligen stampade, men han gav sig hela tiden. I stort höll han på mycket mindre än vanligt.

När vi kom in från ridturen skrapade han inte en enda gång! Det är ju... superrekord! Han skrapade inte ens när jag tog fram hinken med mat. Jag satte aldrig på sakerna när vi kom in eftersom han stod snällt. När han åt vevade han i luften som vanligt, men jag tycker ju han får göra det. Tror mest det är ett invant matbeteende. Men i övrigt stod han inte och trampade alls och inte ett enda skrap. Hurra för testomgång 1 alltså.

Knäpphästen då.

Först kom vi knappt av stallplanen. Han ansåg att det var dags att gå hem. Vi hade en liten diskussion, som slutade när jag morrade och Eldas klev iväg. 

Vi fick sällskap av en finfin fjordingflicka idag, Titio. Hon hade haft 3 veckors semester och var pigg som tusan. Hon gick alltså i Eldas tempo så han var skitnöjd. Eldas tyckte nog hon var fin för han gick och smög lite på henne hela tiden. När det var dags att trava drog Eldas iväg förstås, lite bråkande senare fick jag ner honom i normalt tempo. Inte illa alls. Han kunde trava rätt fint och höll jämnt tempo, fast när Titio drog förbi ökade han förstås. 

På hemvägen klev han på rätt bra men inga större bekymmer. En del hästar blir ju skitpigga när de fått stå lite och gärna lite överdrivet rädda. Eldas blir lite tråkig. Vrång och krånglig. Jag får helt enkelt skärpa till mig och hålla igång så han håller sig på bra humör. Han är ju vanligtvis väldigt samarbetsvillig. Fast så fort vi fått sällskap så klev han på utan problem förstås, då hade han mest ögon för fjordingdamen. 

Bra tur ändå. Då är vi väl igång igen. Han hade blivit smal också, hur nu det går till när han bara stått. Jag tänkte skaffa kortare sadelgjord så jag slipper använda 4-5e hålen på båda sidorna. När man är kort blir det så drygt att dra åt sadelgjorden ju högre upp den ska. 

Cissi var superduktig och fixade taket i sadelkammaren. Jag stod mest och tittade på och beundrade henne. Tror hon kommer ha rätt ont i axlarna i morgon stackarn. Men det kommer bli så himla fint!

Slut för idag, tack för idag. 

Årets gulligaste julklapp!

Jag fick en äggkokare, för att koka ägg i micron. Så jäkla söt var den! Praktiskt också, man ställer in den i micron, ställer tiden och sen är det klart. Man behöver inte passa nåt, kan ta en dusch, en promenad, vad som helst. Kokar man ägg på spisen måste man ju passa det, i äggkokare måste man dra ur sladden när det är klart. Här stängs bara micron av så kan väl äggen stå där i flera timmar om det är så. Smidigt!

Nagellacket är också en julklapp. SÅ nöjd. Helt sjukt fin färg faktiskt. Min mamma vet vad jag vill ha minsann. Hoppas ni blev nöjda med det tomten kom med.

Hej då migrän?

Nej inte idag. Idag är herr migrän här på storbesök. Men jag tänkte lite..
Om jag nu ser så jäkla dåligt så jag fått kisa en hel del, då lär ju det ge massa spänningar i huvudet. Kanske kommer det bli bättre sen när jag använder glasögon och slipper gå runt och kisa hela tiden?

Jag har ju inte märkt av så himla mycket. Visst har jag märkt att  Jenny tex ser vägskyltar bättre, men har inte funderat överdrivet mycket på det eftersom hon har linser. Jag har ju inte tv hemma och kollar man film på datorn är den nära så där har jag inga problem. Nu när jag var hos föräldrarna och fick kisa för att se tv´n märktes det ju extra tydligt. Jag antar det är anledningen till jordens huvudvärk idag och igår, för mycket kisande helt enkelt.
Det vore ju himla skönt om det blev bättre. Ännu skönare om jag inte blev helt slut av att köra bil.

Jag sitter och filar på nyårsupplägg. Inte direkt nyårslöften, mer planer och mål inför året. Jag blev inspirerad av Virre som gör sånt med hennes hästar. Jag tänkte dock inkludera mig själv i planeringen också. Nyårslöften känns lite krystat, planer inför kommande år känns bättre. Då har man något att jobba mot och kan kryssa av uppnådda mål på listan sen. Bra idé tycker jag!

Ett mål är att besöka doktorn så snart som möjligt. Mina nattliga svettningar har börjat få löjliga proportioner. Jag är helt blöt på armar och ben. inte så mycket i huvudet, men resten av kroppen. Samtidigt fryser jag så jag skakar. En googling på problemet har bla visat att det kan bli så när sköldkörteln strular. Jag äter redan levaxin på grund av underfunktion i sköldkörteln, men dosen kanske måste justeras lite.

Just nu käkar jag julrester. Janson och kalkon. Hur länge kan man äta julmat innan man kräks på det? Ska variera mig sen och äta mimosasallad till revbenen. Igår käkade jag faktiskt hamburgare. Det var lite skönt med omväxlingen.

Aja.. ner i soffan igen då. Min migrän ger synrubbningar förutom huvudvärk. Det flyter liksom runt geleklumpar i synfältet. Jag har medicin men den är värdelös om man inte hinner ta den i tid. Man ska ta den när man känner att det är på gång. Att sitta helt still och kolla rakt fram går rätt bra. Minste jag rör huvudet så susar och blixtrar det. Som sagt, vore skönt att slippa eländet.

Då börjar det kroppsliga förfallet, jag är blind

Okej inte helt blind, men ganska blind på långt håll. Tillräckligt för att jag inte får köra bil utan glasögon. Heh, känns tryggt. Så om jag mött någon på stan och inte hälsat så är det inte för att jag ignorerat er utan för att jag helt enkelt ser som en gammal tant.

Sen är jag visst lite skelögd också. Mitt högra öga är alltid lite högre. Vi kom fram till att det nog är en svit efter min lilla slalomvurpa i mellanstadiet. Så kan det gå. Fast det syns ju inte, bara när optikern kollade med sina maskiner och sånt.

Så glasögon är beställda. Kul..eller inte. Jag måste ha dom när jag kör bil, det gör inget om jag inte har dom hela tiden, men det går finfint att använda dom hela tiden. Linser vill jag ju inte ha, känns läskigt att peta sig i ögonen sådär.

Så jag joinar klubben glasögonormar dårå. Hej hej..

När matten är borta dansar kattorna överallt

Hemkommen får julledigt hos föräldrarna. Jag tror att mina katter passat på att röja järnet. Det var som att vakna upp efter värsta fyllefesten och se förödelsen ungefär. Roliga djur.. not.

För det första tänkte jag vara snäll och ge dom god blötmat såhär vid jul. Så jag fyllde på ordentligt så det skulle räcka hela dagen. Det var väl fint? Jomenvisst.. katterna hetsåt tydligen så det slutade med tre katter med diarré. Det är inte helt härligt att rensa de kattlådorna sen. Några hade tryckt i sig såpass så två spyhögar hittades. Ännu härligare. Eller båda kanske var från Bebis. Han gör så ibland, hetsäter och kräks, sen äter lite till.
Trots tre kattlådor, alltså en var, tyckte någon att det var mysigare att bajsa bredvid. Det tyckte inte jag,
Bredvid matskålarna har det tydligen varit trångt också eftersom resten av det på bänken befann sig på golvet.
Sen var vattnet tydligen inte till full belåtenhet så de kryddade ena vattenskålen med en äggklocka. Varför vet jag nog inte riktigt.

Nu låter det som om de var själva en vecka, så var det naturligtvis inte men är man katt kan man ställa till kaos på kort tid tydligen.

Själv är jag nöjd ändå. En lugn jul. Fast jag är trött förstås.
Idag ska jag kräla iväg till optikern och kolla synen. Inser att något är fel när man inte kan läsa det som står på tv´n hos föräldrarna. Allt kisande har gett mig lite huvudvärk så jag ska iväg idag. Specsavers hade erbjudande om att man fick ett par gratis glasögon om man gjorde synundersökning där. Det gäller förstås enkelslipade glas och basicramar.. men ändå. Så komplicerat fel borde jag inte ha.

I morgon ska jag ut med Eldas igen. Jobba bort lite julmat. Apropå julmat fick jag med hur mycket som helst hemifrån som väntar i kylen på att portioneras om i små formar och hamna i frysen. Får ta tag i det sen.

Har ni haft en soft jul? Massa mat och mys? Hoppas det. Kram på er!

God Jul!

Ät massa jansson och skinka, pepparkakor och chokladgodis, glögg och must. Sen ses vi på andra sidan när bantarångesten slår till.

Nej njut med gott samvete. Det är inte var man äter på julen som spelar någon roll utan hur man äter resten av året.

Jag hoppas ni får en underbar jul med nära och kära. Att det blir lugnt och fint, precis som ni önskar.

Kram och God Jul!

Storm var det här!

Ja fy vad det blåser och har blåst de senaste dagarna. Segt.

Jag har inte alls varit på topp senaste dagarna. Har mest velat gömma mig i min lilla håla. Slippa folk och måsten. Det är ju lite trist, är man sjuk så att det syns, typ har feber, hostar eller vad det nu må vara, då är folk förstående. När det är insidan som är sjuk, då är man slö, lat och oansvarig. Det är lite trist att en del människor inte har större tankeförmåga än så, men så är livet. Jag tror alla som har en inre sjukdom ibland hoppas att det skulle synas på utsidan när man har sina skov. Då kanske folk inte skulle bete sig som idioter i omgivningen. Kanske får börja hosta när insidan är skit? Det är ju mer accepterat.

Snart blir det värmland ett par dagar. Det blir en snabbvisit men det är bättre än inget. Hundarna kommer vara lyckliga över all mat i alla fall. Idag har jag nåt en milstolpe i tillvaron så Yay på den!

Har nog inte så mycket att tillägga idag.. blås inte bort i stormen och kom ihåg att blåsa ut ljusen när ni lämnar rummet.

Snart dags att ge upp och inse sig besegrad

När jag gick på universitetet fick jag ibland kisa för att se tavlan i slutet av föreläsningarna. Jag fick anstränga mig, men i början gick det bra.
Nu har jag märkt att det blir mer och mer. Jag får kisa allt oftare för att se saker som är på lite avstånd. Sitter jag i bilen och ska läsa gatuskylt måste jag stanna och koncentrera mig. Sprang i affärer idag och letar jag efter något, kollar runt i butiken så får jag kisa. Jag ser finfint på nära håll, men på långt håll är det värre.

Så jag antar det är dags att inse att ett besök till optikern nog kan vara bra. Jag kan ju leva min vardag utan glasögon, men kan ju vara bra att ha dom när jag ska köra bil, om jag sitter på föreläsning, eller kollar på tv eller så. Ska jag ut och gå är det ju inga problem, jag kommer inte ramla ner i ett djupt hål.

Grejen är väl att jag passar verkligen, verkligen inte i glasögon. Inte någon sort eller form alls. Linser verkar inte vara min grej. Peta i ögonen? Nej tack. Så om jag medvetet skaffar dom fulaste glasögonen som finns, så gör det inte så mycket om jag inte passar i dom. Fyrkantiga, glittrande rosa kanske`?

Men ja.. ett besök snart kanske då. Fy!

Stilla natt, Oh kliande natt

Sov jag i natt? Nej inte så mycket. "åh stackare, varför inte?"
Nej för jag fick en allergisk reaktion av någonting. Det var typiskt som det brukar vara, först kliar hårbotten. Jag får utslag där i vecket som kan bildas om man böjer huvudet bakåt ordentligt.
Sen börjar hela kroppen klia, men inga utslag, Känslan är mest som om hela huden blir jättetorr, det sticks liksom, inte kliar som om man har ett bett. Sen börjar det klia i öronen, långt in. Det driver mig till vansinne. Slutligen känns det som om ögonen torkar igen totalt.
Vid kraftigare reaktioner kliar halsen och högt upp i underlivet också, men det slapp jag igår.

Eftersom jag fick en reaktion av en medicin en gång hade jag Lergigan hemma, allergimedicin. Så jag tog en sån och väntade på att det skulle börja verka. Till slut somnade jag väl.. sisådär 5 i morse. Det var ju lite drygt. Funderade på om det var vitaminerna, men det gick så många timmar emellan. Det brukar duka upp ganska omgående.
Jag får testa och se idag helt enkelt.

Idag blir en lugn dag. Skulle behöva ge mig ut i julstressen och leta efter träknappar. Låter ju härligt. Kanske tar det en annan dag, vi får se. Precis som det är lugnare någon annan dag.

Min julklapp till mig själv har kommit. Ett par vinterjodphurs. De är lite fodrade. De satt som en smäck, förutom längdmässigt. Kanske skulle behövas en storlek mindre, men då blir nog hela skon lite för trång. Det är ju vinterskor = sockor, ullstrumpor och sånt. Ska testa lägga lite fetvadd i tån så inte foten kanar runt. Sen har jag dom bara när jag rider, när jag klafsar runt i stallet har jag andra skor. De var grymt sköna i alla fall. De var på grym rea också, hade kostat 900 egentligen. Sånt har man inte riktigt råd med när man lever på sjukpenning och går back 4000 varje månad. Ja ni läste rätt, jag får 4000 mindre i handen varje månad. Det är rätt mycket. Jag kommer känna mig rik som ett troll sen när jag får lön igen.

Nu ska jag käka skinkmacka dock. Ha det gott!

Varför får barn god medicin, men inte jag?

När man var liten smakade medicin och vitaminer gott. Kommer ihåg c-vitaminer som var jättegoda. De hade en unge på flaskan. Det var säkert hur mycket socker i som helst men vem orkar bry sig. Penicillin fanns i olika smaker och i olika former.

Jag letar bra vitamintillskott som ska täcka så stort behov som möjligt så man slipper äta massa olika. Jag föredrar tuggtabletter eller kanske flytande. Men icke.. försök hitta tuggtabletter som inriktar sig till vuxna. Jag utmanar er! Till barn finns det hur många som helst. En del är bara runda vanliga tuggisar, men det har kommit vitaminer som ser ut som gelébjörnar och annat godis också. Allt smakar frukt eller vanilj typ. Det närmsta man kommer tuggvitaminer för vuxna är familjetabletter, men de innehåller inte allt jag behöver.

Så hur är då alternativen för mig? Jag som dras med järnbrist bör äta tillskott för kvinnor så jag kanske slipper extra järntabletter sen. Jag kan upplysa om att det inte finns en enda tuggtablett därute för kvinnor. Inte en enda. Jag har testat tre olika alternativ som ska sväljas och det går inte. De har haft sån skum yta, nästan lite sträv, så det har fastnat. Då har jag ändå testat olika sorter, både billigare och dyrare. Sen hittade jag multivitamin brustablett. Det kan man ju dricka. Visst det var ju käckt, men drygt i längden. Dessutom var det inte så väldelens gott.

Nu har jag testat mivi total för kvinnor. Man ska ta en matsked om dagen och jag tänkte att det kan man väl stå ut med. Det smakar vedervärdigt! Jag håller för näsan och sväljer snabbt men det är knappt det går ner. Varför gör de såhär? Jag tyckte järnsaften smakade apa, men den här var 10 resor värre. På flaskan tipsar de om att späda ut med vatten eller juice.. visst.. då måste man ju stå ut med smaken ännu längre tid. Flaskan kostade drygt 200 så jag lär glatt klunka i mig det där varje dag. Ansiktsmusklerna lär få träning av alla grimaser i alla fall. Sen efter nyår ska jag nog be om nya prover och se hur jag ligger till. Kanske räcker det med en familjevitamin sen.. i tuggform.. som smakar apelsin.

Jag är rätt opepp på det mesta just nu. Orkar inte ta tag i hemmet (som ser ut som en pundarkvart med saker precis överallt) orkar inte ta reda på ren tvätt, vilket innebär att katterna använder den som madrass så kläderna är håriga redan när de åker in i garderoben. Orkar inte ha julstämning, packa in julklappar, förbereda föräldravisit. Mamma blev lite besviken när jag berättade att brist på kattvakt gör att det blir en kort visit. Vore härligt att pracka in katterna i bilen och ta med. Föräldrarnas hund skulle bli överlycklig. Månster har inte kommit hem än så jag får nog räkna med att han är död.. eller kidnappad. Hellre kidnappad, men död är nog troligare. Känns jobbigt att inte veta säkert. Visste man säkert kunde man gråta, bryta ihop och sen komma igen. Nu är det bara dvala över allt.

Jag skulle behöva nåt roligt att se fram emot. Något att längta efter och sträva efter. Just nu har jag inget sånt planerat och då känns det mesta rätt segt. Har man bara något skoj där framme i horisonten brukar kraften återvända.

Jag är väldans lycklig över att inte ha barnfamilj just nu. Då hade jag varit tvungen att julstäda och julpynta. Julbaka och laga massa mat. Köpa massa julklappar och se glad ut i julstressen. Det ser jättemysigt ut när andra gör det och jag blir lite glad av att kika in i deras julstök, men jag skulle bli knäckt av att behöva springa runt sådär själv. Jag har inte julpyntat alls i år. Skyller på att jag ju ändå ska till familjen och kollar på deras gran. Det räcker väl?

Nepp, nu ska jag halvsova i soffan ett tag. Trött, så trött. Jag är positiva klubbens ordförande idag. Ska tvinga mig ut till Eldas i helgen. Det är så dumt.. man är för orkeslös för att ta sig dit, har ingen lust, men när man väl är där kommer glädje och energi. Det är lite som att vara för lat för att laga mat när man är hungrig. Man fortsätter vara hungrig och ha ont i magen.. dumt. Jag kan ju vara tacksam för att jag tagit dagens vitaminer så det är överstökat. Woohoo! Sen sov jag inget i natt så det lär gå finfint att sova nu inatt. I morgon ska jag på jakt efter knappar, stora, fina träknappar. Var hittar man sånt? Panduro kanske.

Aja.. ha det gott och ät lite lussekatter (med massa russin).

Skohängslen?

Ah idag var dagen då jag skulle testa min "sluta skrapa" uppfinning. Jag skulle också ta en mysig tur i solen. Men tji fick jag!

Jag kom fram till stallet och vandrade ut i hagen. Där blev jag lat och tänkte vara äventyrlig och skuttade fram där det såg hållbart ut i leran. Jag missbedömde läget på ett ställe så stöveln satt fast i leran medan jag, som var på väg framåt, fortsatte steget utan stöveln och stod där i lera upp till smalbenet i bara strumplästen. Jamen hurra!
Där stod jag och svor och fräste, vilket underhöll hästarna så de kom lunkandes för att se vad jag gjorde. Jag lyckades gräva loss stöveln, klappade hästarna lite grann (även om jag tror att de mest kom fram för att skratta åt mig) och sen åkte jag hem. Var liksom inte på ridhumör när hela foten och halva benet + båda händerna dröp av lera. Inte ens solen hjälpte då. Så nya tag i morgon. Min strategi för i morgon blir att gå den långa omvägen runt den värsta leran, se till att få med mig skorna i varje steg och komma in från hagen utan att ha drunknat. Fast det kunde varit värre, kunde ju ha faceplantat rakt ner i leran. Då hade jag nog börjat gråta av ren frustration.

Kan inte vintern börja bli lite mer vinter snart? Då fryser hagarna till så behöver man bara se till att inte stuka fötterna.

Jag har varit så himmelens trött idag i övrigt. Sovit, sovit och sovit. Cissi försöker intyga mig om att jag borde börja ta ett vitamintillskott hon tar varje dag som piggar upp kroppen. Jag har testat ett par gånger hos henne och sist blev ansiktet helt varmt. Jätteskumt. Men det är säkert nyttigt. Jag har ju en tendens att ha brister på allt möjligt. Senaste två åren har jag fått lov att få extra utskrivet: folsyra, d-vitamin, kalcium, järn och b12. Bra där damen. Nu käkar jag d-vitamin, järn och b12 plus multivitaminer på eget bevåg. Sist jag kollade järnet låg jag på gränsen till att utveckla blodbrist. Inte konstigt man är mer död än levande.

En vecka till julafton idag förresten. Jag har noll julstämning om jag ska vara ärlig. Jag tror att det beror lite på att det är "jul" så länge. Man hinner inte längta. Julsaker kommer fram i butikerna i oktober. Lagom till december har jag tröttnat redan. Förr när julsakerna kom fram en vecka innan första advent var det ju något att längta efter och se fram emot. Man saknade julmust och lussebullar. Nej, jag tror man överdoseras lite på jul nu för tiden. Sen är det höstväder och jag är bara trött. Nåja, några dagar hemma i Värmland gör nog susen. Om inte annat får man softa och äta julskinka.

Månster är fortfarande borta. Bara att inse att han inte kommer tillbaka tror jag. Saknar ju den där sura katten. Man har verkligen inte alltid vett att uppskatta det man har förrän det är borta. Jag har 3 katter kvar så det är ju inte kattlöst, men Månster var finast, mest social på sitt konstiga sätt och helt klart tjurigast. Saknar massor!

På besök i fjordingarnas land

Idag hade rumpan framför mig en helt annan färg än jag varit van vid på sistone. Det var sötnöten Rotis som fick vara träningsobjekt idag. Virre skulle till ridhuset och trimma Tuva så jag fick plocka med Rotis och leka lite med honom.
Han och Eldas är väldigt olika kan man nog säga. Rotis är unghäst som blev valack för sisådär två månader sen. Han är supergosig och ska pussas hela tiden. Samtidigt är han väldigt lugn. Han står och halvsover när man gör iordning honom, när man ber om halt och liknande. Hans grundtempo är behagligt och man får jobba lite för att han ska anstränga sig och öka tempot och sträcka ut. Han har ett jättefint steg när han vaknar till.
Däremot är det väldigt mycket enklare att se dålig ut när man jobbar Rotis. Eldas är mer förlåtande då han liksom kör på även om människan klantar sig. Rotis stannar upp och undrar vad det är jag menar egentligen, eller svänger helt plötsligt för att jag håller på att plocka upp tömmen. Jag måste vara mer fokuserad på vad jag gör hela tiden, för annars syns det. Eldas ber man trava och då rullar han på, här får man jobba mer med att justera farten och hålla ut honom på fint spår. Men det är ju nyttigt också, för mig, att få lov att jobba ordentligt och vara fokuserad. 

Då kommer genast kritikerna "åhh vilken tråkig häst, fjordingar är inga riktiga hästar bla bla bla" Nej han är ingen deprimerad robot som funderar på när han kan få lägga sig ner och dö. Han är bara väldigt lyhörd och vill göra det jag vill. Där Eldas går upp i varv och blir frustrerad när han inte förstår vad jag vill, där stannar Rotis och väntar på ett klart kommando. 

Med det sagt.. kan jag ju avslöja att vi nog hann med 6-7 "tjoohooo jag vill springa" hopp och skutt och bockande. Första gången var jag inte alls beredd så då drog han en repa i ridhuset, vilket var skitroligt. De andra gångerna såg jag till att ha mer töm i handen så jag kunde påminna honom om vad vi gjorde. Men de ska väl inte vara robotar? Ung och busig men ändå villig att jobba. 

Stilig också. Inkörd och riden i alla gångarter. Hmm.. sa jag att han var till salu? *blink*

När Virre ridit klart parkerade hon Tuva en stund. Mycket kan man säga om fjordingar, men man kan verkligen inte påstå att de är ouppfostrade och ohanterbara. Virres står där man ställer dom. Inget krångel, de bara är. Temperamentet och nerverna kommer när man är på ryggen. Då ska tilläggas att det helt plötsligt blev storm så det lät som taket skulle lyfta. Jag gick ändå runt med Tuva som en vovve på släp när jag mockade. Duktig gulis! 

Eldas fick vila idag istället för i morgon. Får se vad vi hittar på, rider ut en sväng skulle jag tro. Kanske klätterbacken nu när det är mjukt i marken igen.. men den som lever får se.

Jag är trött och svettig idag igen. Tömkörning är bra motion för oss människor också. 

Ibland blir karma väldigt uppenbar

Visa ord som stämmer enormt bra ibland. Ibland kan människor prata om att de mår dåligt av att bli behandlade på ett visst sätt, för att dagen efter vända sig om och behandla andra på exakt samma sätt. Gör man det för att man vet att den andra kommer må lika dåligt av beteendet som man själv gör när man utsätts för det? Eller utsätts man för beteendet för att man själv beter sig så mot andra? Hönan och ägget.
Det känns lite som att rätten att beklaga sig över hur ledsen man är när man själv utsätts för beteendet minskar när man själv använder sig av samma beteende rätt ofta.

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad och behandla INTE andra så som du själv mår dåligt av att bli behandlad. Karma kan vara en jävel ibland. Visa ord.

God förmiddag gott folk! Får se vad dagen för med sig idag.

Let´s get ready to ruuuuuuumbleeeeee!

Ja, nu inleds projekt "Få tyst på Eldas".

Jag älskar allt med Eldas... utom hans eviga skrapande i stallgången. Det driver mig till vansinne, det sliter ut både skor och brodd och det gör ont att komma i vägen när han viftar med benen. Det är en ful ovana helt enkelt.
Att tsss:a, fya, sch:a, vifta, morra, flytta på honom osv funkar helt enkelt inte. Han slutar några sekunder men sen börjar han igen och han ger sig ALDRIG. Min plan:

Jag har tillverkat två irritationsobjekt att sätta på frambenen. Tanken är att det ska skramla, irritera och låta när han vevar med benen. Det är helt enkelt två band som jag satt fast massa saker på. Det är mestadels plingande kattleksaker, sen är det ett par muttrar och en kedja. Det ska låta och slå emot benen på honom. Det är inget som är tungt, det är inte meningen att göra ont utan att få honom att tycka att konsekvensen av att veva är större än den glädje han nu får ut av beteendet. Man brukar ju säga så att dåligt beteende ska vara jobbigare än rätt beteende. Såhär behöver man inte vara i närheten för att kunna korrigera heller. Börjar han skrapa när man är och hämtar utrustning kommer konsekvensen ändå.

Jag räknar med att han inte magiskt kommer sluta efter tre skrap, jag är övertygad om att jag själv kommer bli galen på ljudet, men det får det vara värt om det funkar.

Han kommer bara ha på grejen när han stå på stallgången. I boxen tas dom av, ute ska dom absolut inte vara på och man får plocka av dom när han får käk, eftersom han gärna "gräver" i luften då och det är väl inte schysst att störa honom när han äter. När han luftgräver när han äter når han aldrig golvet heller så det gör liksom inget.

Projektet inleds i morgon eller tisdag. Jag vet inte om Gunsan rider i morgon. Hon har fått glaskroppsavlossning. Vet inte riktigt vad det är eller hur länge man påverkas, men hon har konstiga saker i synfältet. Obehagligt! Hoppas hon kryar på sig snabbt. Hon behöver ta sig till stallet och få själavård i sadeln nu inför jul.
I andra fall blir det tisdag. Det ska bli sämre väder i slutet av veckan så det blir nog vilodag en ruggigare dag. Hursomhelst, det lär väl bli statusrapport senare. Håll tummarna!

Bring it on!

Tömkörning i ösregnet

Ja idag var ju inte vädret så muntert. Ösregn växlade med "vanligt" regn, härligt värre. Nu hade jag och Eldas sån tur att Virre skulle till ridhuset och vi fick gärna följa med. Det tackar man ju inte nej till. Jag passade på att tömköra idag.

Jag invigde chambonen. Eldas var lite arg på den först och försökte gå emot den. men sen fattade han grejen. Han testade då och då, försökte liksom dra loss den, ungefär som när dom drar tyglarna ur handen. Men för det mesta gick han på bra. Den inverkar ju typ som martingal, den märks bara när hästen går med huvudet högt upp, är dom avslappnade hänger den ju löst. Största skillnaden var att han inte kastade upp huvudet och drog iväg i traven. Han kunde slappna av och gick mer kontrollerat. Superduktiga Eldas!!

Idag testade vi att lasta utan anpassning. Eldas kan bli stressad vid lastning så han behöver ha det lite trångt omkring sig. Då kliver han rakt på. Så han krånglar inte vid själva lastningen egentligen, han stressar upp sig på väg till transporten. Men idag fick Rotis kliva på först och då var det inga problem att kliva över gårdsplanen och sen rakt upp i transporten. Det blir ju säkert bättre och bättre ju mer han får åka och han märker att inget hemskt händer när han kommer fram. Jag tänkte bjuda på lite urusla, suddiga bilder, bara för att se hur chambonen inverkar, att den hänger löst när han söner huvudet, men stramar åt när han har huvudet rakt upp.

Jag är svintrött i både kropp och knopp. Eldas gick och gäspade hela vägen från Virre till stallet. Nöjd och trött.

Ha en fin dag!

Taggad Eldas

Taggad Rotis

Det där som hänger är alltså chambonen

Lite mer avslappnad trav

Här inverkar den nästan, men inte riktigt

Här är den mer åtstramad

Här inverkar den inte alls

Som ni ser är det inget som hindrar honom från att ha huvudet hur lågt som helst, eller långt fram. 

Grabbarna grus

Alltid enkelt att ta kort på pållar

Dagens tips från Eldas:

Alla idrottsmän vet hur viktigt det är med återhämtning efter ett träningspass. Morötter och knäckebröd duger ju inte. Så Eldas kan verkligen rekommendera Matrix High Protein Bar i smaken kokos. Smaskens! Dessvärre åt den dumma människan största delen. Men gott var det. 

Kan dom inte bara träffas och slå ihjäl varandra?

Idag på eftermiddagen skedde en skjutning mitt i centrala Örebro. Det var verkligen mitt i, på gågatorna vid shoppingstråket och mitt i julhandeln med massa folk ute. Den skjutne ramlade ihop utanför H&M.

Polisen tror det hör ihop med pågående gängkrig. För någon vecka sen sköts en man i Kumla, när han befann sig på en restaurang. Kanske var det hämnd idag?

Jag tycker hela gängkulturen är grottmänniskenivå rent allmänt, men det som gör mig riktigt förbannad är att de tar ut sitt groll på öppen gata, bland oskyldiga människor, barnfamiljer och alla som har oturen att befinna sig på den platsen. Att skjuta någon mitt i julrusningen på öppen gata, hur oansvarigt är inte det? Det är ju ren tur att inte en förlöpen kula träffade någon annan. Jag har alltid tänkt att det är en ljusskygg verksamhet där man bara läser om folk som hittas skjutna på nätterna, men nu sker det i dagsljus med massa vittnen. Hur vågar dom? Räknar de med att ingen ska våga vittna?

Om de nu ska vara i luven på varandra, kan de inte bara låna en stor, tom, lagerlokal där alla träffas och slår ihjäl varandra? Inga vapen, bara idioter som slår varandra. Last man standing, det gänget vann och får äran och en påse lussebullar. Varför fega och smyga runt med vapen och plocka en och en? Jag skulle väl också kunna gå på stan och skjuta någon i ryggen om jag ville, är det creddigt? Lös det man mot man.. eller ja. småpojke mot småpojke. Ge fan i att blanda in resten av samhället. De kan ordna ett eget hungergames eller en fightclub. Jag skiter ärligt talat i om de utrotar varandra så länge som ingen oskyldig drabbas. Kul för något barn som kanske bevittnade det hela och ska ha mardrömmar hela julen nu? Jävla idioter!

För min del är det strax dags att sova. Imorgon får jag och Eldas följa med Virre och fjording på äventyr. Det blir roligt! 

Jag har ett gnäll också. Varför är det så få russin i lussebullar som man köper? Det är dålig stil!

Ta hand om er allihop!

Vem är du idag?

Jag fastnade i en dokumentärserie på youtube som heter fatal attraction..eller kanske deadly attraction.. nåt sånt.
Den handlar i alla fall om par som begår mord/våldtäkt/tortyr tillsammans. Man får se en story om vad dom gjort och sen får man en analys i hur personerna har påverkat varandra för att leda fram till deras "onda" sida. Men funderar på om personerna var för sig hade begått liknande gärningar eller om det är kombinationen av personligheter som gör att det blev som det blev. Det är ju en intressant tanke, det där med hur människor påverkar varandra.

Jag kommer ihåg i skolan, främst i yngre klasser, då image var allt. Då kunde en del vara hur dryga som helst i skolan, leka tuffing men därhemma, i enrum, var personen jätterar. Det finns ju ganska många filmer på temat, typ collegefilmer där alltid en tjej i bitch-gänget egentligen är jättesnäll. Filmen slutar förstås med att den tjejen lämnar gänget och lever ut sin snällare sida.

Jag upplevde nog den största personlighetsförändringen i mitt destruktiva förhållande. Alla mina principer sköts längre och längre. Först accepterade jag att bli kallad hemska saker, sen vande jag mig vid lögner och svek och slutligen blev det fysiskt också. Allt det hade jag alltid innan sagt att "jag skulle minsann aldrig tolerera att:"
Fast hur många hamnar inte i ett sånt läge egentligen? Verkligheten är ju inte svart eller vit. Plötsligt har man blivit utsatt för otrohet och det är inte lika enkelt att avsluta relationen som man tänkt sig innan man satt där. Kanske har man fått veta att bästa vännen pratar skit om dig bakom ryggen men du vill ge henne/honom en ny chans. Kanske blir man illa behandlad och även om man sagt att man inte ska ta skit så är det inte så lätt att leva upp till det där och då. Då har man ju förändrats lite som person. istället för att vara stark och värdera sig själv högt blir man någon som tar skit för att relationen helt plötsligt känns viktigare. Men om man tappar bort sig själv i relation med någon annan, om man tappar fotfästet och nedvärderar sig själv, är relationen verkligen värd att kämpa för då?

Självklart blir man inte bara negativt påverkad av människor. Det finns personligheter som klickar totalt och får varandra att växa, att bli den person som finns därinne, ge varandra styrka och inspiration. Kanske får den blyga personen bättre självkänsla och vågar komma ur sitt skal. Kanske träffar man någon som vågar leva ut sin dröm och därmed vågar man själv ta steget. Kanske träffar man någon som suttit i samma situation som en själv och kan visa att det slutar bra, vare sig det gäller att våga avsluta en destruktiv relation, våga byta jobb, våga säga ifrån och stå upp för sig själv.

Det är fascinerande att se hur människor påverkas av varandra. Hur en människa kan vara världens bästa på egen hand men respektlös tillsammans med andra, eller hur någon som är lite inåtvänd vaknar till liv i sällskap med en annan person. Det är lite synd att man inte bara fäster sig vid människor som ger positiv energi. Kanske märker man inte heller hur man påverkas av andra, att man plötsligt börjar snacka skit, eller blir negativ eller behandlar folk illa. Då går man såklart och mår finfint själv, medan omvärlden inte mår bra. Jag tror ju att människorna i dokumentärerna hade undvikit varandra om de från början vetat om att de skulle sluta som hänsynslösa mördare. Samma med människor som blir bedragna, utnyttjade, nervärderade, de hade nog undvikit den negativa influensen.

Så vem är du idag? Är du med någon där du kan vara dig själv till 100%. Är du med någon där du måste ta på dig masken som säger att allt är bra? Är du med din närmsta vän som gör dig till en bättre människa? Eller är du med någon som får omgivningen att reagera på att du beter dig illa? Är du med din älskade som ger positiv energi, eller med en partner som ger ångest och sömnlösa nätter?
Ja vem är du? Vem väljer du att umgås med? Har dina gamla principer suddats ut? Har du glömt vem du är?

Jag hoppas kunna välja fler människor som får mig att växa och ge ett lugn. Jag hoppas kunna undvika att hamna i e destruktiv spiral och dras ner i träsket igen, där man känner sig totalt värdelös. Jag hoppas alla har minst en människa i sitt liv som kommer med god energi och får dig att växa.
Stanna karusellen i tid innan ni slutar som massmördare ;)

Tacksamhet och uppskattning

Efter att ha fått peptalk från Cissi idag ska jag försöka tänka på det som är positivt här i världen. Fokusera på de människor som vill mig väl och får mig att må bra, istället för att känna mig som en utmobbad högskoleunge som inte får vara med i de andras lilla pakt. Varför lägga sån energi på de som får mig att känna mig totalt värdelös, istället för att fokusera på de människor som ger bra energi?  Men som Cissi säger, det är väl deras problem. De har sina anledningar till sitt beteende och jag kan bara ta ansvar för mitt beteende. Jag är inte perfekt, det påstår jag inte, vem är det? Jag skulle nog mest bara vilja ha klarspråk i varför jag behandlas som jag gör. De kanske tycker jag är skitdryg och står inte ut i min närhet. Vad vet jag? Nog med svammel nu. Det är viktigt att komma ihåg vad man är tacksam för i tillvaron. Jag ska nog försöka bli bättre på att påminna mig om positiva saker.

Linneberg gård!

Jag vet inte hur jag hade klarat mig igenom den här vidriga situationen utan alla människor och djur på Linneberg gård. Cissi har varit ovärderlig i att få prata med, bolla med och stötta sig emot när allt känts skit. Jag tänkte lägga ner allt där ett tag. Mådde för dåligt i stallet av hur jag behandlades, men hon fanns där. Jag fick komma till gården och bara vara, hjälpa till att pyssla med saker, vara delaktig. kunde åka dit och bara prata och umgås. När självförtroendet har varit på botten, när jag undrat över varför jag inte duger, vad som är fel, ja då har hon funnits där. Lyssnat och kommit med kloka råd samtidigt som hon fått mig att känna att jag har ett värde som person och medmänniska. Jag pratar om allt med henne och hon pratar om sina saker tillbaka och allt känns bara så naturligt. Jag har full förståelse för att många vänder sig till henne med problem eller när de inte mår så bra. Cissi är guld!

Eldas har gett mig självförtroendet tillbaka på hästryggen. Vi har våra med-och motgångar men jag är trygg och jag tycker det är roligt. Jag går inte till stallet med en orosknut i magen, eller vill börja gråta för att vi möter en traktor. Han är en sån himla härlig häst den herrn. Han är helt tvärtemot vad jag alltid trott att jag sökte och han passar perfekt!

Människor jag träffat genom Linneberg är ju helt snälla och roliga allihop. Hur kan en och samma plats locka så många fina människor? Karin är ju hur gullig som helst. Hon är så genomsnäll, superambitiös och är väldigt mogen för sin ålder. Hon är dessutom grymt duktig på det hon gör och det känns inte alls dumt att be om råd eller kika på henne för inspiration.

Kristina, Gunsan och Riika är jättetrevliga. Möts man i stallet kan man alltid ha en pratstund och alla är så öppna och inbjudande.

Med tanke på hur mycket jag (inte) gillar barn var jag skeptisk först, men barnen på gården är faktiskt coola. Felicia och Josefin bor där och är sociala och ganska underhållande faktiskt. Ni skulle se Josefins mördande blick, den går inte av för hackor. Nova har en häst i stallet och är hur skön som helst. Vilka funderingar hon har. 

Daniel är hustomten som smyger runt och lagar allt. I början fattade jag inte hans underfyndiga humor, men när man fattat den är han ju faktiskt ganska underhållande han också.

Westernmänniskorna jag träffat, med Inger i spetsen, är också guld. Även om man inte kan något alls så är man välkommen, alla hälsar och pratar. Det är ingen som tittar snett eller är dryga. De är som fjordhästmänniskor helt enkelt, en gemenskap där alla är välkomna och uppmuntras vara med i.

Micke och Kerstin är guld. Micke har trollat med min ledbrutna kropp så den funkar bättre och Kerstin är bara en sån rar och behaglig människa. Ni vet vissa människor utstrålar bara ett sånt lugn så man själv blir lugn? Hon är en sån. Jag går automatiskt ner i varv och kroppen blir lugn.  

Alla hästarna på gården är ju trevliga. Med inhyrningar är det ett himla gäng egentligen. Allt från små miniponnisar till travare, westernhästar, stora hoppehästar och lite gott och blandat. Hundarna är också charmiga. Knasiga Trixie som bara är glad hela tiden, Chili som håller ordning på gården och sen lilla Ralf som är en liten vandrande bomullsboll fylld av kärlek. Katterna är sociala och den ena katten är ju mer som ett mjukisdjur än en katt. 

Ja det är väl de nya bekantskaperna på gården som jag träffar mest. Några kommer och går så man ser dom lite mer sällan, men också de har verkat trevliga. Det är ett mysigt gäng och när alla samlas, eller ja, många av oss i alla fall, så har vi ju himla roligt. Det var tur att Jenny flyttade dit sina hästar så man fick chansen att lära känna alla på och runt gården.

Så idag är jag tacksam för Linneberg

Vilket jäkla gäng

Idag fick jag sällskap av Cissi med dotter Felicia ut på tur. Felicia red sin shettis Harona, Cissi åkte vagn med mig och Eldas och hade b-ponnyn Lilleman på släp. Med oss var även Trixie och Chili, gårdens två hundar.

Det var nog en snygg syn när vi kom. Harona skrittade inte riktigt i Eldas tempo så hon fick trava ikapp en del, men hon hängde på bra. Hon halkade inte efter mer än Pebban gör. Lilleman hade inga problem med tempot, han knatade på fint bakom vagnen.

Eldas fick ta en trav och Felicia provade galoppera, vilket gick hur bra som helst. Cissi och Felicia vände med småhästarna efter en stund så jag och Eldas tog den lite längre rundan. Jag har inte kört honom på evigheter känns det som så när jag släppte fram honom i trav kittlade det i magen. Det bara sög tag och drog iväg liksom. Nu när vagnen dras med draglinor tyckte jag att man satt mer stabilt, vagnen härjade inte lika mycket. Kanske berodde det på att de lagt nytt fint grus på vägen. Roligt var det hur som helst. Det tyckte nog Eldas också för han drog iväg som en vilde. Sista traven jag släppte honom på började t.o.m. i galopp, sen kom han på sig själv och bytte tillbaka.

Felicia ville prova en sista galopp där hon fick styra tempot. Jädrar vad den lilla ponnyn kan springa. Hon drog förbi Eldas, som då tyckte det var tävlingsdags så jag fick bromsa så mycket det gick. Mycket kan man säga om Harona, men långsam galopp har hon INTE. Eldas fick sträcka ut en hel del i traven för att hålla tempot. Stackars Felicia kommer ha grym träningsvärk i morgon så mycket som hon fick trava. Det var en helmysig tur i alla fall. Nyttigt för Eldas att få hejda sig lite också.

Tillbaka i stallet mötte vi Kristina som höll på att fixa i ordning Tanya. Hon är alltid så glad och trevlig. Hon fick prova en av Cissis westernsadlar så snart kommer hon väl glida fram på stäppen haha. Sadelkammaren är snart klar också. Det kommer bli skitfint! Så får vi snart en ny person i stallet. Det blir spännande, alltid roligt med nytt folk.

En fin dag helt enkelt. Cissi kom med kloka ord och råd som alltid. Skönt att kunna ventilera läget med henne helt enkelt.

Lilleman till höger, hälsar på Maya

Fina Eldas

Harona till vänster

En dag med Cissi

Ja i tisdags var verkligen en riktig Cissidag. Sämre kan man ju ha det!

Jag dök upp i hennes stall vid 8 eftersom Maya skulle på återbesök till veterinären. När jag kom dit hade Dessie rymt och Cissi var i full färd med att jaga henne med en håv. Ja hon är liten men inte så liten ;)

Jag hade ju bilen så det tog stopp för damen och vi kunde kasta in henne i hagen igen. Maya lastades och vi drog iväg till Strömsholm.

Maya hade en boxgranne som inte direkt var liten. Han var stor och brun, men verkade himla snäll. Tur var väl det kanske. Ja ni kan ju jämföra hans rygg mot Mayas rygg, eller mot Cissi som blev ganska kort när hon kom nära jätten. Han var mätt till 1.77 och hette Jack Sparrow.

Cissi fick visa Maya igen. Hon fick gå/springa lite på gången och longeras i ridhus. I ridhuset passade Cissi på med sistaminuten putsen på Mayas ben ;)

Veterinär Ulrika tyckte inte det skett någon markant förändring. Hon tror inte Maya kommer hålla som ridhäst, men tror inte heller att hon har ont. Triangelmärkning och lufsa runt i skogen någon gång är ett alternativ, det andra alternativet är tyvärr att få somna. Det är så himla synd. Hon har ett kanonpsyke den hästen. Så ung och ändå helt lugnt. 

Åter från veterinären gick jag ut i stallet och började klippa Eldas. Åh han är en sån fröjd att klippa på egen hand utan hjälp *ironi*. Han kan inte stå still. Att klippa en häst med maskin när denne går fram och tillbaka nonstop gör att resultatet blir lite sisådär.

Det gick bra när jag var så långt fram så jag kunde hålla honom i grimman, nu är rumpan tyvärr lite långt ifrån hans huvud så man når inte riktigt. När batterierna tog slut och behövde laddas passade jag på att dra på brodd. Det var ju snö och is i tisdags. Att dra på brodd är inte min bästa sysselsättning. Gängorna bråkar, det sitter jäkliga stenar i broddhålen och Eldas kan ju inte stå på tre ben hur länge som helst. Så svetten rinner, man tappar brodden och livet känns inte helt på topp.

Sen återupptog jag klippandet, som var samma dans som innan. När de andra kom tillbaka till stallet blev det inte direkt bättre av att vi fick sällskap 2 minuter innan de gick ut och hästarna fick käka utanför stallet. Att bli lämnad sådär är inget Eldas uppskattar. Så att bli lämnad + hästar som äter precis utanför stallet + tjurig människa (jag) + att bli klippt samtidigt gjorde nog att det hela inte var Eldas bästa dag heller. Men vi tog oss igenom det och han är nyklippt och har brodd. Extra tur att snön försvann lagom till dagen efter och nog inte kommer åter på ett tag.

Efter att ha svettats ymnigt i stallet gick jag in till Cissi & Co och slappade lite. Micke och Kerstin var där (sjukgymnast och terapeut/massör) så jag skulle träffa Micke och jobba lite på lederna. Han klämde och kände som vanligt. Det har blivit stor skillnad i både axlar och höfter sen jag började hos honom. Första gången jag var där domnade båda händerna bort när han manipulerade nerverna. Nu sträcker det men känseln finns kvar. Gött! Jag har större rörlighet också så det är bara plus. 

Efter det satt jag och pratade med Kerstin och Cissi ett tag. Kerstin är också helmysig. Hon pratade lite om att jag kanske kunde arbetsträna hos henne och Micke också nu i början. De håller på att dra igång sin utökade verksamhet (de har redan ett företag på heltid men ska ändra lite) och det är mycket skrivjobb. Det känns så himla roligt att både Kerstin och Cissi är intresserade av att ha mig med i deras planer. Det ger en boost för självförtroendet som heter duga.

Nåväl.. efter en stund drog jag och handlade, men eftersom jag glömde pengarna till Micke fick jag åka tillbaka. När jag kom fram satt gänget och käkade middag, så jag fick middag och mysigt sällskap. Då hade Karin kommit in också så vi satt och småpratade en stund. Klockan var närmre 21.30 när jag slutligen kom hem. Då hade jag spenderat i stort sett hela dagen i Linnebergs anda. En himla bra dag måste jag säga. Det är så mysigt där och man känner sig otroligt välkommen. Det är en plats som ger lugn i själen på nåt sätt. Jag kan redan prata om allt med Cissi och behöver inte vara den där som alltid låtsas att allt är bra. Det är helt underbart. Det ger lika mycket att bara sitta och prata med folket som det gör att vara med hästarna. Karin är ju också helmysig så det var kul att hon kommit in och var med en stund också. Linneberg gård kan vara det mysigaste stället någonsin!

On another note.. visst är det härligt när man gör upp något med någon och denne ändrar planer utan att säga till? Man får reda på det i efterhand och känner sig lite halvt lurad. Nåja.. då vet jag till nästa gång. Folk ljuger över vad de ska göra och folk skiter i att man gjort upp nåt. Då behöver vi inte göra upp nåt igen helt enkelt. 

Nu har jag ändrat järn i sadeln..igen. Får testa den på lördag och se om jag blir nöjd nu. Ha det så fint alla och jag skickar all lycka till Karin som är och tävlar i Skåne den här helgen med fina Maggan!

Logik enligt Hööks

Eldas har blivit broddad nu när det ju blev vinter ett par dagar. Den vintern försvann fort kan man ju säga. Jag kollade vädret och det ska vara plusgrader närmsta 10 dagarna så brodd känns överkurs. Men det är så jäkla drygt att pilla grus ur hålen sen och gängorna förstörs och allt. Så jag tänkte sätta i blindbrodd av modellen här ovanför. De sticker alltså inte upp nåt från skon men håller hålet fint och gängorna på plats.

Så.. jag tog en tur till Hööks. De säljer nämligen ett kit med brodd och verktyg och sånt. Däri finns ett gäng såna här brodd. Jag åkte dit och frågade om dom hade såna lösa..men nej se det hade dom inte. Inte visste dom var man kunde få tag på det heller.
Är det inte jävligt dumt att sälja ett set innehållandes 8 broddar och sen inte ha möjlighet att köpa till fler lösa? Logik på hög nivå.

Nu har jag beställt ett gäng som väl kommer till veckan så han får gå med brodd tills dess.

Fergus the Horse = Eldas inspirationskälla

Jag fnissade högt när jag såg de här serierna. Det är såhär det ser ut ibland när jag ska hoppa upp. Gärna om jag är lite halvstressad. Man får lägga till en serie när den lilla ungen hoppar runt alldeles röd i ansiktet också ;)
Jag har ärligt talat inte lagt ner tid på det där med att stå still så det är inte han fel. Jag är för kort och osmidig för att hoppa upp från marken så jag måste ha en pall och det blir ju ett moment till. Men vi ska ta tag i det så blir det också bra. Nu kan ju folk som tittar på oss fnissa så länge, jag bjuder på den haha.

Om man kollar på hur anspänning framför vagn ser ut idag mot vad den gjorde i början så är jag förhoppningsfull. I början förstod han inte alls vad jag menade när jag ville att han skulle kliva över skaklarna. Han var van vid travets sätt = lägga skaklarna över ryggen på honom. Jag selar på det gamla sättet = hästen får kliva över skakeln och ställa sig rätt, sen lyfter man skakeln från marken. Eldas förstod inte vad jag ville och det var rumpa överallt. Sen gick det inte att stå still så skaklarna kunde sättas på i lugn och ro. Återigen, han är inte dum, han har ju lärt sig det här sättet från travet. Där sitter hästen fast i stallet, man lägger på vagnen, släpper loss hästen och hoppar i sulkyn i farten på väg ut från stallet.
Så kom jag.. krävde att han skulle ställa sig mellan skaklarna, stå still när han blev fastsatt och sen inte få börja gå förrän jag satt i vagnen och jag var redo. Det är en helt annan grej ju. Nu kan jag sela själv. Han går i skaklarna finfint, står kvar och det funkar. Visst trampar han på stället och vill iväg, men man kan ju inte bryta 10 års inlärt beteende på ett halvår. Jämför man med där vi var i maj-juni när vi började så har vi tagit oss flera mil framåt. Han är så duktig lille bus! Så börjar vi bara engagera oss lite så kommer han stå till vid uppsittning också.. eller en kompromiss, han står still en liten stund och jag blir supersnabb upp i sadeln. Vi får träna varandra helt enkelt.
Nu är det slut på tjatet. Nu ska ni få se vad jag fnissade om!

Den här har vi faktiskt inte testat....än

Japp jag får stretcha fint ibland

Japp den är en av Eldas favoriter. Han kan inte försöka inbilla mig om att han är rädd för att ha saker under magen så ofta som han ställer sig över pallen

Nej dragit har han faktiskt inte. Bara snurrat runt och backat 

Den här ser jag fram emot haha

Japp den är snygg. Man har foten i stigbygeln och hästen bara försvinner. Finfint.

Haha jorå, sadeln har snurrat, Är väl mest slarv från min sida då

Ja till slut får man ju lov att släppa

Jag säger ju det.. han försöker bara lära mig bli snabb

I morgon ska jag med Maya till veterinären. Hoppas det går bra! Sen ska jag försöka få på brodd på Eldas. Jag AVSKYR att brodda. Fattar inte att folk orkar hålla på att brodda på och av vid varje ridtur. All heder till er! Sen får vi se hur mycket jag hinner innan mitt möte med sjukgymnasten. Kanske hinner ta en omgång med klippmaskinen. Han börjar bli långhårig så jag tänkte klippa igen och slänga på vintertäcket istället för fodrat regntäcke som han har nu.
 Hoppas vintertäcket sitter lite bättre också. Regntäcket är lite stort i bogen så det kanar bak, men nu när jag byter till vintertäcke tänkte jag lämna in regntäcket och få sytt bogveck. Då minskar halsöppningen men bogfriheten finns kvar. Kan inte vara dyrt, två veck på vardera sidan halsen bara. Hade jag haft en lite grövre symaskin så hade jag gjort det själv.

Men vi får se vad som hinns i morgon. Onsdag tänkte jag prova köra, har inte vinterdäck på vagnen så blir väl inga högre tempon i svängarna.Kanske är såpass mycket snö så vi kan ge oss ut på åkrarna så han får slita och dra lite. Vi får se. Torsdag blir det ridning i ridhus igen. Helgen får vi se.. kanske kan lura upp någon stackare på skidor bakom oss? Jag kom på värsta idén. Jag har ju en lös brösta över till min sele eftersom jag använder collerselen.   Den funkar ju att tolka med, man fäster linor där draglinorna ska sitta och sen är det bara att ösa. Frivillig?