Valborgsfirande

Ibland är det småjobbigt med högtider när folk tjatar om vilka planer man har. Jag har noll planer. Ska väl pilla naveln och slöa. Det är inte helt accepterat. Man borde vara på festligheter, eller åtminstone ha grillkväll med någon. Men om livssituationen inte ser ut så då? Måste man göra högtiderna mer ångestfyllda genom att tjata om alla storslagna planer?

Har ni deklarerat förresten? Sista dagen på lördag väl?

En kurs om att vara bipolär, för bipolära

Det känns lite skumt att gå en kurs om sin egen sjukdom. Jag vet ju hur jag mår. Man får ha med anhöriga/närstående och jag kan tänka mig att kursen är väldigt nyttig för dom. Men visst finns en del matnyttigt att själv ta med sig också.
En timme efter föreläsningarna spenderar vi med öppen diskussion. De delar då på oss så anhöriga går till ett rum och vi sjuklingar är i ett rum. Det är faktiskt rätt skönt att lyssna på andra som "är som mig", fast ändå inte. Det är så mycket man känner igen, sen har ju alla sin specifika egenskap. Det känns som om jag skulle kunna hoppa över föreläsningsdelen och bara gå dit för diskussionerna. Hur mycket anhöriga och vänner än lyssnar och vill förstå, så kan de inte förstå. Lika lite som jag kan förstå känslan av att föda barn t.ex. Har man aldrig upplevt känslan så kan man inte förstå, hur mycket man än läser och lyssnar. Nu i diskussionerna pratar man med folk som förstår, inifrån och ut.

Vi pratar om det ständiga dåliga samvetet när man gör upp planer, lovar saker, som man sen inte kan uppfylla för att måendet sjunkit tills det är dags. Vi pratar om att man inte vet vad som är "normalt" stämningsläge. Hur ska man må? Är man uppåt, neråt eller i sitt normalläge? Vi pratar om att ha lite ångest inför sina toppar i måendet för man vet att man snart kommer krascha. Har man för roligt måste man sova en vecka typ.
Man behöver knappt klä känslorna i ord, alla bara fattar. Det är en mäktig känsla faktiskt. Sen är vissa mer extrema, alla har sina speciella känslor och sätt som sjukdomen visar sig på. Alla bär dock på en sorg. Först en sorg över vad sjukdomen fört med sig, sen en sorg i vad medicineringen fört med sig. Många av våra mediciner gör människor ganska okänsliga. Man blir inte riktigt glad och man blir inte riktigt ledsen. Man går på närståendes begravning och kan inte ens gråta, sen känna sorg över det. Inte konstigt att så många slutar med medicinering egentligen.

Hursomhelst, det är spännande att lyssna på likasinnade. 4 gånger kvar nu.

Nu pratar vi samma språk herr Stübben och jag

Jag var lite skeptisk till sadeln efter första turen. Min rumpa tyckte den var lite sisådär och det kändes inte helt 100. Så höjde jag stiglädren och sedär, båda rumpa och resten av kroppen är nöjda. Tänk att ha en sadel där jag når fram till stöden, helskum känsla. 

Däremot känner jag mig lite vinglig. Den här sadeln är mycket smalare, man kommer närmre hästen, men sitter då inte lika mycket på sadeln liksom. Det känns smalt helt enkelt. Men det där är ju en vanesak. 

När vi red iväg hade fåren smitit in i hästhagen så det var hästar och får i salig blandning. Den där brunvita högen i mitten är lammungarna som softar lite. Sen i balgrunden syns kossorna. Livet på landet. 

Eldas fick jobba idag. Han vill springa i varje uppförsbacke, mitt fel eftersom jag alltid har låtit honom springa i uppförsbackarna. Nu bygger vi muskler, då är det skritt i backarna som gäller. Idag ville han absolut inte, så, då fick han jobba. I båda långa uppförsbackarna fick han gå sicksack, fram och tillbaka sidvärtes jobb. Skitjobbigt sa han. Högersidan fick jag jobba arslet av mig för att få loss på men det släppte. 

Traven var fortfarande mest en kamp om tempot. Han vill springa, jag vill rida lugnare. Det är sån skillnad när han lugnar sig. Helst plötsligt lugnar han sig, kommer i lägre form och jag måste börja rida. Jag måste hålla takten och verkligen rida med skänklarna. När han bara springer är det mest en kamp om tempot och han lyssnar inte, men när vi väl får till det, då är det en helt annan häst att sitta på.

Men han var duktig ändå, tempot kommer väl det också. Kanske ska köra någon gång i veckan och låta honom ladda ur rejält.

Just ja, vi var nere på knä en gång och jag trodde vi skulle välta. Fråga mig inte varför men tydligen missade jag ett monster någonstans och Eldas blev så förvånad så han kastade sig åt sidan och snubblade på sig själv. Smidigt.. verkligen.. 

Lite kossepublik.

De fick iväg blåbäret idag. Jag har ingen aning hur de lyckades men de lyckades köra härifrån. Så nu fick Toytan en tvätt och får bo under granen sommartid. För granar mördar väl inte bilar med sav såsom en del lövträd gör?

Jag tömkörde Eldas idag. Jag var i kohagen för de låg och sov utom synhåll. Joo men sen fick de syn på oss så vi fick ju lite publik. Eldas brydde sig inte för fem öre, kossorna var lite mer bekymrade över läget.

Liten på jorden men kaxig som få. ingen av de stora korna vågade sig såhär nära.

Alltså hur vacker kan en häst bli? Eldas är vacker inifrån och ut. Älskade häst!

Blåbäret ska flytta!

Efter 1 år och 700 bedrövelser verkar det äntligen vara dags för blåbäret att gå vidare i tillvaron. Han kämpar emot med näbbar och klor dock.

 Första gången en spekulant kom hade han så fint tömt sitt batteri och vägrade starta.. happ. Sen en höst fylld med "jag kommer och hämtar direkt" men ingen jäkel dök upp.

Sen spekulant 2, då hade blåbäret skurit ihop bromsarna så fälgarna blev rödheta bara av att åka en liten stund. Happ.

Många spekulanter igen av typen "brorsan jag ska köpa din bil" sen inget mer.

Idag dök slutliga spekulanten upp. Jag hade förvarnat om att bilen stått ett tag så batteriet kan nog ha dragits ur. inga problem, de hade med startkablar. Blåbäret tog då till sista ässet i rockärmen, rattlåset låste sig totalt. Det var lögn i h*e att tro att biljäkeln tänkte samarbeta. Med rattlåset låst kan man ju inte ens vrida om nyckeln i tändningen. Man kan inte heller bogsera bilen eftersom man inte kan styra. Jag kände att det nog var kört och ville mest börja sparka och skrika. Mannen som var här hade dock mest tänkt ha delar. Han hade en kopia och skulle ju då fixa till ena bilen, vilken som nu var i bäst skick, så han var inte orolig. Han behövde bara komma på ett sätt att få hem bilen.

Så affären gjordes klart, betalning och papper är klart. Vi sa att det bara är att han dyker upp och plockar med sig blåbäret när han fått tag på någon som har vinsch på sin kärra. Ni ser.. den gamle blå kämpar emot med näbbar och klor. Vad händer härnäst? Ska bilen gå av på mitten när dom vinschar den? Det gör inget, är inte min bil längre. Så snart flyttar blåbäret i alla fall.

Nu ska jag bara få tummen ur och mäta hundgaller+grindar och lägga ut till försäljning också. De passar tyvärr inte i Toytan. De är ju gjorda till en viss modell men tänker att m man får måtten kan säkert fler spekulanter dyka upp.

Alltså, det här med att sälja saker är onödigt jobbigt egentligen. Allt ska fotograferas ur alla vinklar, det ska mätas och kollas. Smågrejer är knappt värt att lägga upp för det blir så dyrt med frakt. Jag fick tex ett par boots till häst felskickade. Skulle få de rätta och få behålla de här som blev fel, men vill inte ha den sorten. Men alltså, om jag säljer dom för halva priset blir de ju knappt billigare sen med frakten ändå. Att bara sälja i närområdet är ju inte helt enkelt heller. Jag har inte tålamod att sitta och uppdatera annonser på facebook och härja för att bli av med sakerna. Men vad gör man? Kan ju inte samla precis ALLT på hög bara för att det är besvärligt.

Som slutgnäll har jag fått ett sår mitt på magen. Fick skavsår av blixtlåset häromdagen så det är verkligen mitt fram, mitt på magen. Kul värre. Tur jag mest lodar runt utan byxor helt och hållet härhemma =)

Hepp, strax dags för säng. Hoppas blåbäret lämnar parkeringen typ i morgon. Då kan jag ta Toytan till biltvätten, få bort all fågelskit och använda blåbärets parkering, under en skyddande gran så fågelskiten blir minimal.

Hej träningsvärk!

Inte svårt att känna sig välkommen när alla hästarna kommer i full trav när man ropar. Tror Cissi mutat dom lite.

Ja nya sadel kom idag. Såhär såg det ut:


Jisses vad jag INTE är van vid att rida i dressyrsadel. Min rumpa skrek, mina ben skrek, allt kändes skumt. Fick korta stiglädren två hål. Men äntligen nådde ju mina överskänklar fram till stöden, annars brukar mina ben nästan hamna bakom kåporna.
Min benmuskler skrek när jag skulle rida lätt. Inte vana vid de vinklarna. Jag har alltså inte ridit regelbundet i dressyrsadel på de senaste 10-15 åren i alla fall. Inte konstigt kroppen skriker. Det blir nog bra när jag vant mig.
Eldas verkade tycka den var okej. Han gick avslappnat med lågt huvud på långa tyglar. Hade sadeln klämt eller känts konstig så hade han nog gått med huvudet uppåt hela tiden.



Det blåste lite idag som ni ser. Ganska mycket till och med. Vi var grymt omatchade med svart sadel och brunt träns också, men det struntar jag i. Ridturen gick bra. Herrn var lite på tårna eftersom allt fladdrar, slår och tjuter när det är storm, men inga stora grejer. Han är så rolig, ibland verkligen kryper han ihop och smyger förbi vissa saker. Sötgubbe!

Eld Dagaz 14 år idag!

Ja bästa hästen Eldas fyller ju år idag! Wooohoo! Cissi hade dock inte väckt honom med sång och tårta på sängen, konstigt.

För någon dag sedan kollade jag upp vad hans namn betydde. Jag har alltid uttalat det som "El DaGaz" och trott att det var något spanskt/arabiskt eller sånt. Lite udda för en kallblodstravare. Men nu visade det sig att Dagaz är namnet på en gammal runa som betyder dag, "att dagas". Står för övergång, utveckling. Så Eldas heter egentligen typ "Eldgryning" Fint va!

Dagen till ära tog vi med Lilleman på tur med vagn. De har aldrig testat gå ihop så vi var förberedda på skrik, panik och kaos. Det blev inget av det. Eldas betedde sig som en riktig klippa, han bara gick. Lilleman valde att helt enkelt följa efter. Han var lite tjurig för att han inte kunde komma förbi Eldas dock. Han trängdes lite därframme och hade nog gärna gått förbi. Sen innebär ju Eldas skritt att Lilleman får småjogga så han blev nog lite trött. Men vi testade alla gångarter och det gick kanonbra! Det får vi absolut göra om. Lilleman ska ju köras in också och det här är kanonbra träning för honom. Man får lov att vara två i början men när vi blir rutinerade kan man nog ta sig ut själv på kortare tur i alla fall.






Jag har faktiskt tagit med födelsedagsgodis till Eldas så han fick i stallet sen. En påse örtmix som jag vunnit på tävling, morötter och äpplen. Lilleman fick också vara med på kalaset för att han var SÅ duktig. Så stolt över båda pojkarna som tog det hela så lugnt.

Jag blev bara superpepp idag på hela stallgrejen. Kändes så himla roligt. Tur att det är min dag att rida i morgon, då kommer nya sadeln också, Då kanske jag vågar rida ordentlig igen.

Grattis till bästa hunden!

Ja Zaxon fyller hela 12 år idag. Tänk vad tiden går fort ändå! Han är verkligen den bästa hunden som finns. Så klok och vänlig.
Nu börjar han bli lite gammal och stel, tror hörseln är lite sisådär också, men han är pigg och glad ändå.
Han fick tårta idag. Pannkakor, fläskkorv och kokt korvpålägg. Jag hoppade över tårtan, kände mig inte så sugen.
Jag får ju alltid lite ångest när han fyller år. Det är liksom ett år närmare slutet på vår resa. Jag vill inte att den ska ta slut, är inte redo alls.
Efter att han blivit klippt nu duger bara sängen tydligen. Han kommer ner när han ska ut eller äta, annars softar han i sängen. Värsta proffs-slapparen.

Jag mår väl lite bättre idag, men inte bra. Trött och yr och magen bullrar och mullrar. Fast en bra grej finns i tillvaron i alla fall. Jag fick tips om en annan förening som skulle ha polishästträningen nu i maj. Jag chansade och det fanns en plats kvar! Jag skyndade mig att betala in så det blir träning i maj istället. Alltid något bra.
Sen är sadeln på väg också, blir spännande.
Så köpte jag en springrem. Eldas ska ju träna ryggen och gå i lite lägre form nu. När man kär är han taggad och går som en giraff. Jag provade köra med chambon men tyckte inte det funkade så bra, han sprang med huvudet högt ändå vilket bara ger drag i munnen. I tömkörning eller ridning så lyssnar han fint på den, inte i körning.
En springrem funkar som en fast martingal eller typ tiedown inom western. Man sätter en rem över nosen, typ som en nosgrimma. Där fäster man en ring som fästs i nåt som funkar som en martingal. Den håller bara huvudet från att slå upp för högt och påverkar inte munnen. Då kan han inte heller välja alternativet att strunta i att munnen gör ont och gå med huvudet högt ändå. Den här används inom travet ibland. Tror det blir bättre.
Det är ju inte meningen att tvinga honom i form på något sätt, bara få ner huvudet lite så han inte sänker ryggen så mycket och jobbar fel med kroppen. Han blir så taggad och glad vid körningen, sen drar han inte tungt heller så han måste inte lägga sig i selen och jobba.

I morgon är det jobb, hoppas jag mår okej då.

Jävla skitliv (bildligt sagt)

Jag skulle ha varit på polishästträning med Eldas idag. Jag har tjatat om det i sisådär 2 månader. Vad händer? Jo 3 inatt rasar magen totalt. Så sen dess och dram till 10 ungefär var det toa 1-2 gånger i timmen som gällde. Magen mullrar som värsta åskvädret, det spänner och gör ont. Så fort jag äter nåt så får jag springa på toa.

Så det var den kursen. 450:- i sjön och något jag sett fram emot så sjukt mycket bara rann iväg mellan fingrarna. Jag kände mest för att sätta mig i ett hörn och gråta.

Jag klippte vovvarna igår. Pixie bara i ansiktet och Zaxon precis överallt. Eftersom den klippmaskinen inte orkade ha någon längd på skären så har han fått som skrubbsår på en del ställen. inte så att de rinner blod, inte sår, utan som skrubb/brännsår. Är mest rött och irriterat. Det är så jäkla svårt att klippa honom när man inte vet var pälsen slutar och skinnet börjar. Man kan ha 1.5 cm ren päls kvar, eller vara 2 mm från skinnet. Det är så tjockt och kompakt. Men nu är han klippt. Jag tog det sista hemma med sax och min lilla urbilliga klippmaskin frå ÖB. Kostade 149 kr men orkar faktiskt igenom pälsen om man klipper små ytor och låååångsamt så lååååångsamt. Fördelen är att man inte riskerar klippa honom, inte ens i hudveck och liknande. Sen fick han ju en dusch också. Pixie borde också ha en dusch men jag har inte orkat idag. Har varit helt utslagen.

Zaxon är mer död än levande. Det tar på krafterna att bli klippt tydligen. Han har varit ut 3 gånger, ätit 2 gånger och direkt han är klar går han upp och lägger sig i sängen igen. Jo han sov i sängen hela natten nu. Det är sån skillnad på honom och Pixie. Zaxons hud känns kall, som min. Pixie är kokhet. Fryser man är det bara att lägga henne under filten en stund så är man riktigt varm sen. Konstigt att det är så olika.

I morgon har morfar middag. De flyttade dagen för min skull för att jag hade kurs idag. Så kanske jag inte ens kommer iväg. Morfar kommer bli så himla besviken och mamma blir inte glad. Kanske kan ta med bajshink på vägen? Nej okej, kanske inte är en bra idé. Ibland blir det inte som man vill helt enkelt.

Fan, grämer mig så mycket för idag. Visst det blir väl fler gånger men det brukar inte finnas plats, brukar vara kö. Som nu, de utökade till två dagar för att trycker var så stort. Jaja, vad är väl en bal på slottet... om inte alldeles, alldeles underbar?

Min gudasnälla vovve

Idag bestämde jag mig för att klippa Zaxon. Han helklipps inför vår och sommar varje år. Jag lånade klippmaskinen till häst. Den maskinen uppskattade inte Zaxons underull kan man ju lugnt påstå. Den hade problem med att komma igenom pälsen, men med lite våld och mycket olja så gick det. Vi satt i minst två timmar och Zaxon var så snäll hela tiden. Han är verkligen en pärla! Just nu ser han rätt skabbig ut dock. Han gör det såhär direkt efter klippning när det blir lite ojämnt, man kan se märken efter maskinen osv, men sen blir det så fint. Ska jämna till lite med lilla maskinen i morgon, orkade inte mer idag.

Dessvärre fick jag lov att klippa kortare än jag tänkt. Maskinen orkade helt enkelt inte klippa med de längre bladen. Den orkade väl inte kamma igenom underullen. Så Zaxon får nog använda sin fleeceväst lite nu innan vårvärmen återvänder. Men det dör han ju inte av. Han blev pigg i alla fall.

Nu är vi dock båda döda sillar. Jag har ont i nacke/axel efter att ha hållit i klippmaskin flera timmar. I morgon är hyfsad tidig morgon då jag och Eldas ska på polishästträning. Ska bli SÅ kul! Jag kommer vara helt död sen på kvällen, Eldas också säkert. Det är inte fysiskt krävande, allt sker i skritt, men mentalt kommer det ju kräva en del av oss båda. Men så nyttigt.

Nu ska jag nog faktiskt ta med pälsbollarna i säng. Nu kanske Zaxon stannar i sängen hela natten också. I morgon ska han få dusch, han var ganska mjällig och läskig i hyn under all päls.

En dag med djuren

Ja idag kom jag ut till stallet, äntligen! Jag tog en körtur med Eldas, första för i år. Åh vad fantastiskt det är! Älskar verkligen att köra och Eldas älskar verkligen att bli körd. Lite för mycket kanske för han blir rätt taggad. Det går ju att hålla honom som man vill ha honom men man får ju tjata en och 100 gånger.

Speciellt idag nu när jag tänker mer på hur vi kör. Det blev långa sträckor i lugnare joggtempo. Alla backar togs i skritt och jag gjorde en del halter i backarna. Himla onödigt tyckte Eldas. Himla onödigt också att skritta uppför hans lååååånga bästa ösarbacke.

Efter det tog jag och hämtade en häst i modell mindre och tömkörde en stund. Han är känslig och lite bakrädd så vi hade några missförstånd och diskussioner men det slutade bra.

Först jag jag med jättekorta tömmar, som om jag gick med tygel bara.

 Sen kunde jag länga allt eftersom och han tyckte det var hyfsat okej. Han fattade inte alls varför jag skulle gå bakom dock.

Men till slut så. Då jobbade vi lite på volt. Vi fick faktiskt till några travsteg.

Så fort han fattat och slappnat av lite så slutade vi. Bättre att göra det ofta och kortare pass. Båda grabbarna verkade rätt nöjda sen. 

Sen har de ju fått lammungar på gården också. 2 bedårande tacklamm, alldeles chokladbruna. Man vill ju bara ta med dom hem och ha som gosesällskap i soffan. 

Efter några timmar i stallet kom jag hem och käkade. Jag fick makaroner över som jag inte orkade så jag matade 2 hundar och en katt makaroner med gaffel. Japp, mina djur är helt normala allihop.. jag lovar!

Hoho energi var tog du vägen?

Nu är jag sådär överväldigande trött igen. Sådär "låt mig sova" trött. Inte liksom deppig, trött på tillvaron, bara helt slut på energi. Allt känns enormt jobbigt, bara för att jag hellre vill sova. Jag hade ju en bra period där ett tag då jag inte behövde vila på dagarna längre, nu har jag backat så jag bara vill sova hela dagarna istället.
Tror jag ska höra av mig till vårdcentralen och kolla hur värdena ligger, kanske behöver järn eller d-vitamin eller nåt. Eller så behöver jag sova. Fast det känns ju jäkligt trist att sova bort livet.

Idag fick bilen ny olja och filter i alla fall så nu blir han glad. Det blir bra, på lördag ska han ju dra transport, men inte särskilt långt förvisso. Jag är så trött så jag knappt är peppad på det ens. Jag vill sova! Eller egentligen vill jag ju få lite energi så jag inte vill sova.

I morgon är det röda korset igen. Får se vilka man jobbar med då. Det blir nog bra.

Häst..eller leksak?

Det var tivoli idag vid köpcentrat, då kom jag att tänka på en sak vi pratade om igår. När är det för många ryttare på en häst? Här finns inget direkt rätt eller fel så det blir bara min åsikt. Alla gör det de tycker är bäst.

Min åsikt är att hästen inte är allmän egendom att leka med. Alla man känner som tycker "åhhh vad mysigt jag vill också rida" har inte automatiskt rätt till min häst (om jag ägde en). Det handlar inte om att inte vilja dela med sig, utan att tänka på hästens bästa. Visst kan man väl låta en polare hoppa upp någon gång ibland, men inte för ofta. Hästen är en levande, tänkande, varelse, inte en leksak. Det är inte som att låta någon provgunga i gungan för att det ser mysigt ut. Jag hade hellre tagit med vänner ut för hästmys och åkt lite vagn, inte kastat upp vem som helst på ryggen.

Jag tror inte heller det är bra med för många ryttare som rider regelbundet. Visst ridskolehästar klarar det, men de är såpass stabila och har sån grundutbildning så de är inte lika beroende av vad ryttaren gör. De kan bära sig själva, de är inte så beroende av att skapa en relation till ryttaren. Det finns ju ridskolehästar som agerar på ridlärarens muntliga kommando mer än ryttaren, där är det en annan sak. En privathäst är inte lika utbildad, hamnar inte i samma situationer. Hur ofta är en ridskolehäst ute själv t.ex? Aldrig typ.

Jag tycker "ju fler kockar desto sämre soppa" passar bra. Ska det bli något vettigt tycker inte jag det funkar om för många är inne och petar. Skulle jag känna att Eldas fick för mycket så skulle jag faktiskt tacka för mig, säga att jag väntar tills det lugnar ner sig för jag tror inte det skulle bli bra. inte för Eldas och då i förlängningen inte för min ridning. Att behöva "ställa om" hästen inför varje pass är ju inte roligt.

Så vad är då för många ryttare? Det är ju himla svårt att veta. Tyvärr märks det ibland inte förrän det är för sent och hästen visar tydligt att den inte trivs. Sen beror det ju lite på hur människorna är också. Är det någon som låter hästen göra som den vill, ha massa olater och bara busa på turerna, medan de andra vill ha mer ordentlig ridning, ja då funkar det ju inte. Hamnade i ett läge där en tjej red samma häst som mig och hon tyckte det var skitkul att busa loss i okontrollerad galopp, gärna bockningar och bus. Jag gillar INTE det men hästen som innan aldrig bockat under flera år jag ridit började helt plötsligt gör det. Det var ingen trevlig upplevelse. I det fallet var två för mycket, för mig. Kanske hästen också, måste ju bli förvirrande att ena dagen få bete sig som en vilde, för att nästa dag få skäll för samma beteende.

Ja, i slutändan så är det svårt helt enkelt. Jag står fast vid att hästen inte är en leksak, någon som finns där för att vi ska få leka, alla har rätt att få rida och man bara tänker på att tillfredsställa människorna. Jag anser att hästens välbefinnande kommer först, även om man kanske måste neka en kompis som vill rida för att det varit lite mycket ett tag. Återigen är det min åsikt. Om andra tycker att vem som helst ska få rida så får de tycka så. Jag hade inte tackat ja till att bli medryttare på en häst med massa andra ryttare, det vill jag inte delta i helt enkelt. Hade jag haft egen häst hade jag haft en medryttare och den hade inte fått släpa med kompisar hur som helst. Någon gång ibland visst, men inte allt för ofta.

Näe vill man leka kanske man ska passa på att åka till tivolit nu. De har säkert hästkaruseller där hur många som helst kan åka hur mycket de vill. Tror inte hästarna protesterar.

Rolig dag på jobbet

Jobbade med så sköna människor idag. Jag kan verkligen lova att det inte var tyst en minut *s* Min hjärna är helt slut av all info om bedragare, missbrukare, cancersjuka och annat skvaller. De är så gulliga dock, man får alltid uppmuntran och de är måna om att jag inte ska göra mer än jag orkar, allt i min takt. Fast det är inte särskilt ansträngande så det går av bara farten. Idag blev jag kvar en halvtimme längre än jag skulle, tiden bara rann iväg. Det är motigt innan jag kommer iväg, då vill jag bara inte, men är jag på plats så är det faktiskt riktigt roligt.

Sen fattar jag inte varför inte en del människor fattar att om man inte svarar i telefonen så beror det på att man inte kan just då. Det hjälper inte att ringa 10 gånger till inom en timme. Någon har ringt på en annons och den har ringt precis hur mycket som helst. Ibland med 2 minuter emellan. Desperat?

Hade en mysig dag med Cissi och familj igår. Alla hästar och barn var till ridbanan och lekte lite. Eldas har en tappsko så får se vad vi gör i helgen. Han blir SÅ ömfotad. Jag fattar inte, han har jättefina hovar men så fort han tappar en sko så linkar han fram. Går inte att rida på grusvägarna. Jag hade tänkt köra men får nog lägga om planeringen. Så blir ett pass rakt ut i skogen och ett pass tömkörning på bana tänkte jag, eller i hagen. Där är det mjukare och då kan han gå ordentligt. inte kul att rida en häst som linkar fram. Hovis kommer på måndag.

Känner att jag saknat hänga med Cissi. Oftast blir det ju bara lite småprat sådär, hon är på väg nånstans och jag grejar med Eldas. Igår hade vi tid att bara vara lite och det var skönt. Ibland vet man inte hur mycket man saknat nåt förrän man testar på det igen.

Nepp, resten av kvällen ska jag spendera i tysthet och bara låta min hjärna få vara ifred. Den orkar inte nåt mer.

Trevlig helg!

Jag byter gärna dag med typ vem som helst i morgon

För i morgon är tandläkardags. En hel timmes borrande. Kul kul.

Jag har en del småfix som ska lagas, någon lagning ska göras om, nåt ska putsas till. Jag HATAR att gå till tandläkaren. Det är ren ångest varje gång. Men det ska ju bli gjort. Så jag sa lite kaxigt förra gången att jag hellre lagar så mycket som möjligt på en gång, istället för att ta en tand per gång. Bedöva skiten och kör liksom så är det klart sen.

Jamendåså sa tandläkaren och bokade in en hel timmes borrande. Jag kommer inte vara lika kaxig i morgon eftermiddag. Men snart är faktiskt tänderna up to date. Jag har dåliga tänder och får lätt hål. Sen undviker jag ju tandläkare så gott det går. Men nu har vi snart fixat allt som bör fixas.
Har två trasiga tänder som ska dras också, eller rester av tänderna, är knappt nåt kvar, lite rötter bara. De slogs av när jag blev opererad en gång. Får se om jag gör nåt åt luckan eller om det får vara som det är helt enkelt. Jag störs inte av det. Jag störs inte av att rötterna är kvar heller men tandis tycker det är bättre man tar det innan dom är infekterade och otäcka. Jag håller ju med i sak men min hjärna skriker nej.

Påsken har varit bra. Vi var först utbjudna på restaurang av morfar, sen hade syrran kalas hos henne. Hon, hennes dotter och maken fyller år nu i april.
Sen följde jag med föräldrarna hem. Jag och mamma bytte till sommardäck (under pappas vaksamma ögon) sen tvättade vi bilen. Min pappa är lite handikappad efter att nerver krånglar efter en höftledsoperation. Men han var med och pekade och gav order i alla fall.

Så kom jag hem ikväll. Lagom till morgondagens fasa.

Livet är verkligen orättvist ibland.

Jag snöar ju inte på saker ibland och just nu är det trådar om att försöka få barn som gäller. Jag har aldrig fattat hur mycket jobb som ligger bakom när det inte funkar som det ska. Man mäter ägglossning, bokar in sex så det ska pricka, gråter när mensen kommer.

De är så fina, stöttar varandra, gläds med varandra och sörjer med varandra. Ibland hoppar någon ur tråden för att denne blivit gravid och några veckor efter kommer dom tillbaka när det inte gått bra.

Då tycker jag världen är orättvis. Här finns det människor som kämpar, som varje månad slits mellan hopp och förtvivlan, sen finns det de som har ett fylleligg och blir gravida. Människor som absolut inte borde ha barn som ploppar ur sig barn som om de inte gjorde annat. Vi har ett par i min hemstad, både är missbrukare sen många, många år. De klämmer fram unge efter unge och alla blir omhändertagna för att de ju inte kan ta hand om några barn. De är väl uppe i 10 barn vid det här laget. 10 barn som ska leva i fosterhem, som har föräldrar som är allt annat än lämpliga. Sen finns det de som försöker i åratal för att få barn. Ett älskat barn som kunde få en stabil familj och föräldrar som ger all omvårdnad barnet kan behöva. Det är fasen inte logiskt någonstans!

Till något annat. Dagens smågnäll:
Gå på apoteket samtidigt som sjuksköterska inom hemsjukvård. Jamen hurra. Hon ska ju inte ha 100 mediciner, mediciner som ska blandas och 3 miljarder recept. Det tog inte alls precis hur länge som helst. Precis innan min tur i andra kassan står en dam och velar om huruvida hon ska köpa en medicin eller inte. Hon är ju lite krasslig men.... Gaaah! Noll tålamod.

En extrakram till den finaste, starkaste och klokaste Cissi som finns. Nej livet är inte rättvist ibland.