So much for a happy ending

En del kan verkligen göra ett dåligt läge sämre. Härligt.

Blivit erbjuden att komma o kika i ett nytt stall. Nackdelen är att det ligger en bit hemifrån, fördelen är spännande hästraser och ett kunnigt stall där jag kan lära mig något nytt, nämligen western. Tjejen tävlar i flera grenar. Finns en körbar häst också och jag får komma så ofta jag vill, eller inte vill, dvs en dag i veckan räcker om det är så.

Jag ska försöka komma iväg och titta i alla fall. Tjejen verkade urtrevlig och sådär. Jag har verkligen noll koll på westernvärlden så det skulle ju kunna vara intressant. O så vill ju tjejen med nordsvensken ha sällskap ibland o den hästen bor ju nära. Går ingen brist på hästliv alltså. Jag måste nog mest vara försiktig och inte lova för mycket igen. Vet inte om allt är klart och över i gamla stallet än heller, vad som händer framåt alltså. Men ska hämta alla grejer i helgen. Blev en del under foderhästtiden som inte behöver vara framme. O så ska det rensas o sådär.

Annars då? Deppigt, oroligt o ledset mest. Fått tillbaka lite panikångest pådrag då och då, vilket är länge sen nu så jag är inte helt nöjd. Får hjärtklappning och svårt att andas ibland men det går inte till fullskaligt anfall så det är ju skönt. Det är väl för mycket nu bara. Oro inför jobb, oro med stall, trasig vänskap som mest går nerför, vinter, mörker och allmän orkeslöshet. klart panikångesten kommer tillbaka då.

Jaja hunden är frisk, vinterdäcken har kommit på bilen och jag grät när jag skulle åka hem från föräldrarna för första gången på 10 år eller så. Ibland vill man bara få vara liten igen. Kan vi hålla andan tills pensionen tro?

Nu...hopp i säng.

Black or white

De flesta människor bedömer sin omgivning enligt en gråskala. Saker är mer eller mindre bra och dåliga, omdömet pendlar lite upp och ner på skalan och det är helt ok.
Jag tillhör folket som värderar tillvaron i vitt eller svart, bra eller dåligt, ond eller god. Det är rätt drygt. Dels blir det såna extremer hela tiden, dels blir man skitledsen när en vit människa knuffas ner från piedestalen. När en människa man känt och haft som vit i 10 år plötsligt blir svart vill gärna hela världen också bli svart. Man mår skit helt enkelt. Hade jag haft lite gråskala i tillvaron så hade nog besvikelser varit enklare att hantera.

Jag tror också det är jäkligt svårt att vara "vit" i mina ögon. Jag sätter de människorna högt och blir nog lite naiv i min tilltro till de personerna. När sen verkligheten kommer fram så blir det så jättesvårt att ta in. Nu snackar jag inte småtjafs om var man ska äta, att någon är sen eller att någon vägrar svara på sms. Sånt gör inte att jag omvärderar en människa, det är ju tjafs. Men om någon visar sig vara illojal, eller utnyttjande, eller falsk eller såna saker så blir man genast svart och jag blir knäckt. I vanliga fall kanske människan blir mörkgrå men folk är beredda på att andra människor beter sig svinigt då och då. Jag förväntar mig inte, eller rättare sagt är beredd på, att mina "vita" beter sig svinigt. Så i andras ögon överreagerar jag säkerligen. förvänta dig att alla pratar skit, utnyttjar, ljuger o bedrar så klarar man sig bättre i världen kanske? Men mina vita människor är ju liksom.. vita.

Jag har blivit lite bättre dock. Förut hade jag bara släppt och bett folk fara åt h-e när de blev svarta. Idag kan jag ändå umgås, men min syn på personen är annorlunda, vänskapen är trasig och personen är inte längre vit. Jag blir misstänksam och på min vakt och jag förutsätter att folk beter sig svinigt. Så kanske är det bättre att vara svart i mina ögon, då har man inget att leva upp till.

Jag hälsade på föräldrarna o fick vinterdäck på bilen o bra mat i magen nu i helgen. Jag och min mamma hade en diskussion och det var då mitt svart/vita tänk kom upp till diskussion, eftersom det inte bara gäller människor utan allt i livet. Jag behöver mer gråskala i tillvaron, inte hoppa mellan extremer hela tiden.

Jaja, mamma o pappa är av vitaste snö iallafall. O jag ska käka lite medhavd älgskav o sen hoppa i säng. Natti!

Varför kukar min blogg?

Gah är det bara för min som min blogg kukar ur? Bilder funkar inte, funktioner funkar inte osv. Störigt!

Nu ska jag i säng, massa senare än jag lovat mammi men ändå. Jag har för övrigt sjukt bra föräldrar, jag har sagt det va? Ska hem o hälsa på imorgon o pappsen har köpt smörgåstårta o lovat göra älgskav. Matlåda deluxe! Om jag någonsin ska bli avrättad och får en sista måltid i livet innan jag dör så är pappas älgskav med potatismos det jag vill ha. Det blir inte bättre än så! Pappa ska byta däck på min bil och mamma ska få umgås helt enkelt. Lite feel-good sådär. O på kvällen blir det tjejfest. Jag fick stå för välkomstdrinken och det blir en ananasdrink tror jag bestämt. Roligt!
Undrar om allt är en slug plan för att övertala mig om att det är dags att släppa taget och flytta hemåt igen? Ibland skulle det vara himla skönt, kunna hälsa på föräldrarna när man vill bara sådär, har ett gäng kompisar kvar där, billiga hus osv. Lite halvdåligt nöjesutbud kanske men jag överlever nog. Vad har jag egentligen som håller mig kvar här? Tanken har börjat smyga sig på då och då faktiskt. Vi får se.

Men som sagt..sängen var det.

Mobil-lös

Jag kunde inte hitta mobilen imorse. Jag letade överallt minsann men den var borta. Så jag fick åka till jobbet ändå. Nu när jag kom hem fick jag fortsätta leta och hittade den till slut, under soffan. Jag tror mina katter försöker tipsa om något.... men vad?



Har ni ett jobb-jag och ett privat-jag? Jag har det absolut. På jobbet är jag myndighetspersonen. Jag är rak och direkt, jag brusar i stort sett aldrig upp i heta diskussioner, jag står för min åsikt och ger direkt svar på tal. Jag är duktig på det jag gör, får beröm för mitt arbete. Jag är artig och trevlig i samarbete, samtidigt som jag är gränssättande. Jag tar inte skrik och förolämpningar personligt, de skriker på myndigheten, inte mig.

Privat är det en annan sak. Jag är känslig och lättsårad. Jag blir mer ledsen än arg och jag är dålig på att stå upp för mig själv. Jag kan tycka jag är för mesig. Jag blir överkörd av luriga försäljare och vågar sällan göra annat än muttra surt om jag får en dålig produkt tex. Jag har dåligt självförtroende och tror att hela världen hatar mig lite då och då.

Jag skulle vilja ha lite mer jobb-jag i mitt privata liv. Lite mer den där som står kvar och korrekt tar en diskussion utan att bli ledsen. Att kunna ringa bilreparatören och, på ett bra sätt, skälla när dom gjort fel. Jag vill inte bli arrogant otrevlig, men det är jag inte i jobbet heller. Jag skulle vilja vara lite mer självsäker bara så att kritik tas emot på ett bättre sätt. Att motgångar får mig att morra lite och sen hitta nya vägar, istället för att bryta ihop och tro att världen ska gå under. Ja, jag borde bli mer som jobb-jaget- inte vara så jäkla blödig helt enkelt.
Jobb-jaget däremot behöver nog inte nåt mer från privat-jaget.

Lite funderingar sådär en fredag när jobb-jaget får 2 dagars ledigt. O mobilen ska få en kram
För övrigt så får man väl hoppas att viss otrevlig butiks/kundservicepersonal har ett annat jag privat. Annars lär de vara galet otrevliga människor.

Shop til you drop

Snarare dagens måste från foderbilen

Jennys råttor vill ha mat

O mina katter vill gå på toa

Kära doggelito ska ha laxolja i maten

Katterna vill bajsa lite till

Om nåt ska komma ut måste nåt först in. Maaaat!

Hunden behöver också käk

Slutligen:

The piece the resistance

Det valda glukosamintillskottet

vi får se hur bra det är.

Men tro mig, jag har forskat arslet av mig.

O nu är jag officiellt fattig. Det här kalaset, kostnad för bärgningen, lite andra härliga överraskningar och..hmm.. kan jag äta marsvinsmat en månad tror ni?

Det här är inte ens lyx-shop ju. Mat måste man ha.

Fy i helvete vilket ångestladdat lååång månad det här kommer bli. 

Världen var bättre när man var yngre

Blev man ovän skrek man "du är inte min bästis ut härifrån" och stampade dramatiskt därifrån. Efter två veckor tröttnade man för man hade tråkigt och kom tillbaka med ett bokmärke eller nåt som fredsgåva.

Nu är allt så komplicerat. Ska man le och låtsas att allt är bra. Ska man låta en skitgrej från början bli så stor så att vänskapen inte kan fortsätta pga hur allt hanteras på vägen efter bagatellen. Ska en nästan 10 år lång vänskap ta slut och försvinna pga ett dåligt val? Bristande ...jag vet inte .. mod? Intresse? Engagemang? Så jävla ovärt.


Samtidigt vill jag inte gå och må apa i 2 år innan jag slutligen kan få fram att "Vi är inte ok!"

Jag vill vara liten igen. Vill gå stampandes därifrån, få tröst av min mamma, sen få en lapp i skolan med "ska vi leka idag" o ett fint bokmärke. Hepp så var man bästis igen. Allt glömt och förlåtet.

Allt för många nära vänner har försvunnit under åren. Svekna löften, osagda ord och tiden har förstört resten. Är det dags igen?

Å andra sidan kanske bara jag inte är ok o den andra tycker life´s just peachy.


Jag behöver hem till mamma o pappa. Käka mat, sova åka på fest med bästa barndsomstjejerna och komma ihåg hur enkel vänskap faktiskt kan vara. Saknar gänget massor!

Gosh sura klubben

Har insett att jag är tjurigare på en person än jag först trodde. Jobbigt läge. Är irriterad, besviken och tvärtjurig faktiskt.
Så hur gör man när man är tvärirriterad på någon man inte vill vara irriterad på? Alla är vi som vi är, en del är modiga, andra lojala, några är roliga, några är snälla och ingen är perfekt. Det som är självklart för mig är inte självklart för andra. Så är det bara. Så.. när ska jag sluta känna mig besviken på en person bara för att den personen är som den är och hanterar läget på sitt sätt, inte så som jag tycker är självklart liksom. Min hjärna har för mycket fritid.

Till nåt annat. Voffe är fortfarande bättre i ryggen, så bra så bra.. jag ska snart iväg o bli bjuden på middag..ännu bättre.. o dagen på jobbet bara flög förbi i rasande takt. Jag har varit ute på tur hela eftermiddagen. det är rätt skönt att bryta vardagen med en tur till behandlingshem ibland.

Hepp..upp..upp..o..iväg

Dagens nagellack

En vanlig slimegrön med matt lack över. Passande på hösten minsann

Älggryta med cocosmjölk och teriyaki

Idag tänkte jag blanda asiatiskt och värmländsk. Jag hade värmländs älg och broccoli, lite neutral svamp och sedan cocosmjölk och teriyakisås. Det kan inte bli annat än gott.
På bilden har inte cocsmjölken tillsatts ännu och man hade lött kunnat slänga i lite nudlar och haft en färdig wok. Gott!


Men gör såhär:
Skär älgköttet i små bitar, mindre än vid kalops och liknande då den här inte ska koka i evigheter.
Släng i broccoli eller annan valfri grönsak
I med lite svamp
Bryn alltihop, jag hade på pepparmix och dränkte det hela i teriyakimarinad så det fick steka rätt hårt i marinaden.
Tillsätt slutligen cocosmjölken. Går att byta ut mot grädde eller liknande med lite annan slutsmak.
Då både teriyaki och cocosmjölk är lite sött tillsatte jag vanlig soja och gammalt hederlig salt tills det blev lagom. Redde såsen lite med maizena och resultatet blev såhär:

Till det hela serveras fullkornsris. Och det var himmelskt.
Så då vet vi, utvandrar älgarna till Asien kommer maten bli kanongod!

Oh teeeeeeeriyakiiiiiiiii

Min kära, älskade hickorysås har fått en skarp konkurrent: teriyakisåsen. Fi fan vad gott det är rent ut sagt. Idag gjorde jag en snorenkel laxwok (recept längre ner) som blev så god så jag nästan ville gråta.

Imorgon tänkte jag experimentera lite. Visst måste värmländsk älg funka kanon med japansk sås? Jag ska testa. Vet bara inte riktigt i vilken form.. Ska man bara strimla och woka, ska man göra som en köttgryta? Såg ett recept med grädde, undrar hur det blir med kokosmjölk? Lite älg/nudel/teriyaki/cocosmjölkssoppa? Vem vågar prova? Jag kan tänka mig ganska hårt stekta älgbiffar med teriyakesås på slutet. Mmmm... himmelskt. Ja jag dreglar lite, förlåt då. Glömde ta kort på maten men recept:

 Ta en bit lax och dela i mindre bitar.
Stek tillsammans med grönsaker, jag hade färdig wokmix men man kan ju ta de grönsaker man vill.
Ha i lite färska champinjoner om ni vill.
Jag hade teriyakimarinad som jag lät allt puttra i.
koka nudlar, släng ner dom i woken.
När allt är klart, ös upp på tallriken och ta sen teriyakisås (den i flaskan ovan hade jag) och ringla över det hela. Gudomligt!
Inga konstigheter.Bara snabb, god och enkel mat.

Imorgon är det föreläsningar hela dagen, jag borde åka till jobbet och jobba sent efteråt. Får se om jag gör det. Kan svänga förbi hemma och släppa ut Zaxon på väg till jobbet. Sen ta med Mimo ut o handla lite kanske. På torsdag ska jag ut o åka i jobbet. Ska lämna av en klient på hem. O fredag åker ju jag hem till värmeland en sväng. Härligt värre =) Jag har Hus/kattvakt så de e lugnt.

Åhhh teriyaki....gott... Dröm sött alla! Oh oh förresten. Vid 3 utan sömn alls gav jag upp soffan o la mig i sängen. imorse låg fishunden i sängen bredvid mig. Fluff mår bättre. Han drog av ett tokryck runt bilen förut också. Laxolja får han o glukosamin kommer beställas hem inom någon dag bara. Sen ska han väl bli smidig som en 25-åring igen.

Nu sova. Pöss!

fluff är bättre!

 Fluffpuff mår mycket bättre. Han skuttade uppför utetrappen förut. Han går inte upp på övervåningen men det är väl lika bra. En natt till på soffan dör jag inte av. Han har börjat få laxolja på maten som tydligen är GOTT (men luktar äckel) och det i kombination med glukosaminet som ska beställas kommer funka finfint. Han får fortfarande massage o det är sååå skönt. Hans lilla ryggvärmare är också på plats på kvällarna.

Jobbet var aningens ovärt de sista två timmarna. Telefon och dator slutade funka. Då kan man på mitt jobb göra ungefär.... ingenting. Ja diskutera ärenden med kollegor och rensa papper kan man förstås, men allt det där som måste göras, högen som väntar, det kommer inte direkt försvinna när inget funkar. Om det är likadant imorgon kommer jag kanske få ett mindre sammanbrott då jag måste ha en utredning klar på torsdag och börjar med den, imorgon. Onsdag är utbildningsdag och torsdag eftermiddag är jag på resande fot. Det gav mig inte så himla mycket tid alltså.





Min katt Bebis, ni vet den jag tror är lite utvecklingsstörd, är också väldigt bossig. Jag kom hem från jobbet häromdagen och gick upp på toaletten det första jag gjorde. Jag hörde bestämda steg i trappen, sen krafsande på dörren och dörren öppnades. In kliver Bebis och stirrar mig stint i ögonen. Han stannar ca 30 cm framför mig och ger iväg ett jättejam samtidigt som han stirrar mig i ögonen. Han går föra mig ner och hoppar demonstrativt upp bredvid matskålen som är alldeles tom. Inser ni vilken usel ägare bebis har? Jag prioriterade att kissa framför kattmaten.. herrejisses. Spöstraff på den.

Nu sover vi väl då eller? Natti!

Fluffpuff

Vovven är lite piggare. Han försökte busa lite förut t.o.m. Han gillar inte trappor dock, är ju 4-5 trappsteg till ytterdörren och han går väldigt lugnt och försiktigt. Han försöker sig inte ens upp på övervåningen. Vi får vänta och se. Antar vi får boka röntgen om det inte ger med sig men för tillfället verkar uppmjukande och smärtlindring funka ok.

Jag är trött som en tok. Sovit dåligt inatt så har sovit en del på eftermiddagen nu. Det blev inget stall idag, vovven fick gå före. Vi gör ett nytt försök på tisdag.

Jag kollar Wrong Turn 4, ni vet de där gore-skräckisarna där folk kör vilse och blir jagade av inavlade hillbillys. Inga direkta mästerverk, men underhållande...o äckliga. Mest äckliga. Men i alla fall så funderade jag på vad den svenska motsvarigheten till hillbillys är? Typ..bönder? Volvoraggare? Vi har ju inte direkt banjospelande missfoster här. Eller har vi? Jag tänker mig hillbillys som lågutbildade, alkoholglada och kanske motorintresserade. Såg nån slags tävling på youtube som handlade om ombyggda bilar som tävlade om att komma längst i ett stort utgrävt lerdike. Folk söp, hejade o hånglade. Många hade "Hillbilly and proud"-märken på sig. Så bönder kanske inte är så passande då. Men raggare är ju raggare även där borta. Så..inavlade raggare från typ... Lesjöfors? Haha nej jag vet inte. Vet ni? Vad är Sveriges svar på hillbillys?

Ska snart somna om. Jobb imorgon o inga chefer på plats så hoppas det blir lugnt o fint. På tisdag ska jag på KBT o sen stall.. o helgen spenderas med bästa tösera där hemma. Får se om Jenny ska in till travet på onsdag, då blir jag nog hästklappare. Vi får se.

Glukosamindjungeln

Ok nu har jag läst på om glukosamin i typ 2-3 timmar. Det är en ren djungel! En del säger si, andra säger så. Några säger att man lika gärna kan köpa medlet till häst istället för att det blir billigare, andra säger att det absolut inte går för att hunden då inte kan ta upp det verksamma ämnet.

Sen när det gäller sort..ja jisses.. jag har kommit så långt så jag fattar att man inte kan ge rent glukosamin för att kroppen inte kan spjälka det utan det måste finnas vissa tillsatser.. Nu snurrar huvudet av MSM, gurmeja, hydrater och sulfater och svavel och nypon och fan och hans moster. Sen vill man väl gärna ha något hyfsat prisvärt men samtidigt ett som funkar. Det finns tydligen massa medel där koncentrationen är för låg osv.

Jag tror jag velar mellan 3-4 olika nu. Det är lite trist att jag inte kan räkna ut hur länge det som verkar bäst räcker. Det verkar bäst helt enkelt för att det innehåller alla olika sorters hjälpmedel, å andra sidan har jag inte kommit fram till varifrån de utvinner glukosaminet och då finns en annan sort som har det "bästa" glukosaminet, men saknar vissa hjälpämnen. Sen kan man ju köpa alla delarna för sig och blanda fritt = billigast men då får man köpa på sig så stora mängder o det skulle suga om det visar sig att Zax inte funkar på det.

Jag blir galen helt enkelt! Det vore så jäkla gött att vara såndär som bara gick in i närmsta djuraffär och tog den burken med en fin hund på och sen gick hem och var nöjd. Men neeej, det ska forskas o jämföras o funderas o läsa rapporter o läsa 100 människors erfarenheter o sen kan vi bestämma oss. Kanske.

Jag ska försöka blunda lite alldeles strax i alla fall... o kommer nog drömma om alla preparat så jag blir helt knäpp. Natti!

Man ska inte slänga saker

 

Ibland är det bra att spara på gammalt skräp.

På bilden ovan är Tyras gamla vintertäcke som hon slaktade. 

Jag tror jag ville ha det för att använda som mall och sy eget nån dag

Nu har jag slaktat det ytterligare så Zaxon kan ha det som ryggvärmare.

Kanske slaktar det ytterligare på sidorna, får se om han blir för varm

Han skulle ju dö av värmeslag med helt täcke på. Men det här funkar nog. 

Ni ser, andras skräp kan bli din...rumpvärmare.

Ont i hönsmammahjärtat

Zax mår fortfarande inte bra. Han undviker trappor och håller sig mest på golvet. Han går obehindrat det är hopp och trappor som han inte klarar. Han verkar tycka att massage är skönt så jag har masserat massor både med händer och en sån massagegrej <---

Tror jag ska sova på soffan så han slipper vara ensam. Funderade på att värma vetekudden åt honom också, men vet inte om jag vågar. Vill ju inte förvärra något. Han verkar inte ha ont hela tiden utan det verkar vara vid vissa rörelser. Mammas gris. Han börjar ju bli gammal även om jag inte vill inse det. Jag kommer verkligen rasa sönder den dagen han ska vandra vidare. Usch. Funderar på att ge Glukosamin som tillskott from nu. Då kanske han inte är så känslig framöver. Det här är förhoppningsvis en sträckning som går över men man kan ju förebygga framtida incidenter också. Börja massera regelbundet kanske och ge lite tillskott som sagt. Anpassat seniorfoder får han redan.

För övrigt så har jag världens klokaste mamma. Hade en sån dag där jag verkligen kände mig usel, Zaxon sjuk, sårade vänner, sådare känslor osv. Men kloka mamma hjälpte mig att bena upp läget lite så jag fick lite distans. Dels insåg jag hur jag är, en allt eller inget människa, och hur det påverkar min omgivning. Dels insåg jag att jag måste bromsa mig och inte bli så sådär, inte gå upp i saker till max och sen glömma allt annat. Jag måste hitta en lagom nivå där jag tar hand om mina vänner samt inte lovar saker jag inte orkar hålla och därmed gör folk besvikna. Bli mer lagom. Hon fick mig också att inse att de jag sett som bästa vänner kanske inte var/är det och att man lätt utsätter sig för att bli sårad när man blir sådär nära.. precis som jag sårat andra utan att mena det eller ens fattat det själv.

Allra mest hjälpte hon mig dock att inse att jag ju faktiskt har vänner som värderar mig högt hur konstig jag än är. Vänner i Hagfors tex som inte glömt mig trots att det är över 10 år sen jag flyttat och trots att vi alla är kassa på att höra av oss. Trots det bjuds jag med till tjejkvällar o sånt. Det värmer i hjärtat. Jag kanske inte är en helt dålig människa trots allt. Jag behöver jobba på mina dåliga sidor som alla andra, men det finns de som hängt med trots mina fel och brister och jag är väldigt tacksam.

O slutligen jobbade hästängeln hårt idag. Klicka på bilden för att komma till artikel. Ett tävlingsekipage bland fjordingarna var med om en olycka på väg hem. Av någon anledning kom transporten för långt ut i diket så den lossnade från bilen och slog runt. Ena hästen flög ut genom taket, andra var kvar i transporten men kom ut när han knäpptes loss. Båda hästarna klarade sig ok, några skärsår och stelhet i kroppen. De kommer ju säkert vara superstela imorgon. Hästarna gick snällt på anländande transporter för skjuts hem. Vilka stabila psyken!
Men förstå vad som kunde ha hänt egentligen. Det är mycket kraft med i farten när ena hästen kastas ut genom taket. Det är ju ett under att ingenting bröts eller gick mer sönder. Transporten är skrot förstås men det var ju tur att den tog stryk istället för hästarna.
Usch vet inte hur man hade reagerat i det läget, förhoppningsvis hade autopilot kopplats på så man hanterat det. Men jag hade nog inte kört transport helt frivilligt på länge. Så tack och lov att det gick bra med både hästar och människor!

Nu ska jag softa lite i soffan innan jag ska somna i soffan haha. Imorgon ska jag följa med o klappa på en liten nordisdam, det blir ju mys.

Voffe mår inte bra

Zaxtax mår inte bra. Det började igår när jag kom hem från jobbet. Han låg i soffan och reste sig inte. I vanliga fall möter han mig ju. Han låg kvar i soffan och jag såg att han inte var ok. Så jag gick fram och fick honom att resa sig, så stod han och skakade och svansen mellan benen. Jag började klämma och känna på alla tassar och ben utan reaktion. Klämde över ryggen och då pep han lite. Så stackars voffe fick stå i soffan och få lite massage. Klämde över ryggen, stretchade svansen och till slut mjuknade han upp så han började röra sig.

Han är dock fortfarande inte ok. Han undviker trappen till övervåningen och håller sig på golvet. Han är dämpad men samtidigt glad liksom. Som om humöret är på topp men kroppen säger nej. Så kanske har han sträckt sig eller nåt sånt. Kanske hoppat upp/ner från soffan och fått en sträckning i ryggen. Jag som är hönsmamma har ställt in dagens skogsäventyr för att hålla koll på pälskling och är beredd att åka in med honom om han blir sämre. Vi får väl ligga på golvet och gosa idag.

Han har sträckt sig förut, det är lite halt golv och han sätter av i full fart. Han börjar ju bli till åren också så jag är lite inne på att ge tillskott i maten kanske för leder och sånt. Jag ska forska i saken. Nu ska jag ta o kramas med hundisen igen i alla fall. En hönsmamma är inte lätt att vara.

Mys!

Spenderat en helkväll med S,I och M. Mysigt värre. Har saknat att bara vara och prata om allt och inget. Det får bli mer sånt nu. Energimänniskor istället för energitjuvar. Eller energivampyrer som jag tror man uttrycker det i satanistiska bibeln. Vet verkligen inte varför jag kom att tänka på det nu.

Imorgon ska jag upp tidigt, för att vara mig, och dra iväg och kolla in lite skogskörning med häst. Jag gillar verkligen såna bruks/nyttogrejer man kan göra med häst. Att använda hästen till praktiskt arbete, inte bara som taxi. Dessvärre kan jag typ ingenting om det. Vet inte vilka redskap som används o sådär. Det närmsta jag kommit var när vi fick provköra timmer i skogen med de gigantiska arbetshästarna när jag gick körkurs... o det var en galet vacker upplevelse. Där snackar vi hästkraft och muskler. Man flög ju som en vante efter och fick hoppa när stocken kom farandes. Men så sjukt roligt.

Efter det ska jag klappa fjordonger igen. Mys igen! Hoppas jag kommer ihåg V´s böcker.

Natti!

Är ålder en garanti för mognad/erfarenhet/upplevelser?

Jag tycker det är lustigt att folk hänvisar till sin ålder som en självklar merit i diskussioner. För egentligen är det inte självklart.
Man kan tycka att en människa på 55 borde ha en del arbetslivserfarenhet tex, men tänk om människan varit på exakt samma jobb, tryckt på samma knapp, i 40 av dom åren? Har man så himla mycket erfarenhet i arbetslivet då? Eller någon som pga sjukdom inte kunnat arbeta, eller någon som föddes välbärgad och inte behövt arbeta. Sen finns det ju folk som jobbat med lite här och där sen dom var 15. De kan ju ha rätt mycket arbetslivserfarenhet när de är 20-25.

Likaså med mognad. Jag känner en 19-åring som är minst lika mogen och ansvarsfull som de flesta jag känner i min ålder. Hon är ju bra mycket mer pålitlig och stabil än bra många jag känner som är i min ålder och uppåt. Sen känner jag äldre människor som inte är särskilt mogna alls utan gärna vill använda åldern som ett argument för att få folk att tro att de är det, men i skarpt läge fattas det ett par år.

Samma med livserfarenhet, nej visst man kan aldrig komma ifrån att en 50-åring levt fler år än en 25-åring, men om 50-åringen levt hela sitt liv i Åmål, haft samma jobb, samma fru och längsta semestern han haft är till Karlstad, trumfar han verkligen en 25-åring som gjort FN-tjänst, jobbat utomlands, umgås med människor från alla hörn av världen och provat lite olika jobb? (om någon 50-åring i Åmål känner sig förorättad ber jag ödmjukt om ursäkt, jag känner inte en själ där så jag kan lova att det inte är dig jag avser)

Är erfarenhet och mognad osv bara tickande år på livets klocka? Jag tycker inte det. Jag tycker inget är självklart bara för att man hör en ålder, ja förutom att människan har levt det antalet år då. Man är varken smartare, mer mogen eller visare per automatik för att man föddes tidigare. Man behöver inte automatiskt upplevt fler saker och därigenom har man inte veto på världen.

Varför är det så självklart att 50 är mognare än 25, när det handlar om individer och individers mognad. Störigt sånt där.. Speciellt för yngre som inte får jobb osv pga av att man vill ha någon med erfarenhet. O hur i hela friden ska dom få erfarenhet om dom aldrig får börja?

Jag kanske är arbetsskadad också. Missbrukare fastnar ofta i utvecklingen och man ser inte sällan 40-taggare med språk och beteende som en tonåring. Eller alkoholister som redan gett upp på livet när de är 35.

Nej ålder är fascinerande. Jag anser inte att något kommer gratis pga år. Det handlar ju om vad man gjort, hur man är och hur man kan uppföra sig. Resten är bara en siffra på pappret.

Herr ångest knackar på dörren

Jag mår bra. jo jag mår bra. allt är bra.
Lite speedad bara
1000 tankar virvlar på en gång
Pratar lite snabbare än jag brukar
Jag mår bra

Hör hans andetag närma sig
Kylan får håren i nacken resa sig
Plötsligt sitter något i bröstet så jag inte kan svälja
Andningen blir ytligare
Han väser fram "har du saknat mig?"
Trycket över bröstet är åter. Känns som ett bälte som sakta dras åt.


Jag tänker inte låta honom vinna
Klumpen i halsen får finnas där
Bältet över bröstet får sitta där
Jag fortsätter prata fort
Fort fort så han inte hinner styra tanken till akuten
Fort fort så han inte vinner


Herr Ångest är på besök.

Obefintlig struktur i tillvaron igen

Måste ta tag i det där med struktur igen. Funderar på att följa Jennys exempel och skriva veckoschema: typ städa en dag, tvätta en dag, laga mat helst alla dagar, äta mat helst alla dagar osv. Måste fråga henne hur det går med det där, inte pratat om det på länge.

Jag har ju ingen struktur i tillvaron. Idag var jobbet kaotiskt så jag käkade en macka nu vid 20. Det är det enda jag ätit idag överhuvudtaget. Konstigt att man mår skit då.

Problemet är ju bara att det väl är lätt att sätta sig och skriva ett schema, men vem ska utföra det? Eller sparka mig i arslet så jag utför det? Tänkte laga mat så jag har matlåda imorron, köttfärs är upptagen ur frysen..har jag lagat mat? Nej inte så mycket nej. Så även om jag skriver världens finaste schema med matlagning, promenader, städning och i säng innan 22 varje dag så kommer jag nog mest ha åstadkommit ett fint schema. Men jag tror att jag skulle må alldeles förträffligt. Om jag inte blir besatt som jag blev med matlistorna när vi körde viktväktarna. Kunde inte tänka på nåt annat än mat o points... just sån matlista kanske man ska hålla sig ifrån när man har ätstörningar. Men veckoschema då. Man kan väl börja smått? Typ: gå till jobbet, ät mat, laga matlådar, sov. O sen jobba sig uppåt?

Om jag blir rik, då ska jag inte lägga mina pengar på en lyxig bil, snygga kläder o dyra smycken. Jag skulle skaffa mig hushållerska som tvingade mig hjälpa till, kock som lagade nyttig mat och en personlig tränare som kom hem o sparkade mig i röven. Jag kan bo kvar i mitt skabbiga torp, det stör mig inte, men det skulle jag lägga pengarna på. Det o en massiv hästgård där Jenny fick ett stall med travare, Virre andra stallet med fjordingarna o jag kunde ha en söt prickig noriker. Lycka!

Jag vill köra häst!

Åh blev så himla sugen på att köra häst igår när jag kollade på Jenny. Om jag var tvungen att välja mellan att bara köra eller att bara rida i resten av livet så skulle körningen vinna stort. Det är SÅ roligt att köra häst. Min enda start i precisionstävling (där jag minsann kom 2:a) är typ det roligaste jag gjort i livet tror jag. Det går fort och det går runt o det är så jäkla roligt.
Jag får bita ihop till på söndag när jag ska följa med på körtur med en liten nordsvensk. Älska köra häst =D

I övrigt har jag lite huvudbry över var jag ska göra av alla jäkla hästgrejer. Ska tömma stallet på all skit jag samlat på mig. Får fixa en flyttkartong eller två kanske. O sen rensa o sälja sånt jag faktiskt inte vill spara på. Hmm undrar var alla IKEA-kassar jag tagit med till stallet tagit vägen. Tror vi räknade till att vi borde haft 15 st eller nåt sånt i vintras o nu finns nog ingen på plats. Annars hade jag kunnat lasta några såna fulla.
Å andra sidan är det ett välkänt fenomen det där med försvunna IKEA-kassar och stall. Jag tror det finns ett IKEA-kasse troll som är polare med strumptrollet som käkar strumpor så man aldrig hittar båda två.
Nej flyttkartonger blir nog bra. Så nån som vill ha lite hästgrejer? Jag ska ta o smörja upp o tvätta allt, rensa o sortera.


Eh just ja. Jag ska ju sluta vara medryttare. Det kanske jag inte sagt. Hästeriet får bli på mysbasis ett tag. Åka ut till stallet o klappa när man har lust o inte ta på mig massa måsten. Jag tror inte stallet har varit riktigt härligt på flera år, nu pratar jag rent allmänt alltså. Och med undantag av vissa toppar i form av underbara dagar. Jag trivdes som bäst i stall på den tiden då jag o Jenny eller jag o Virre var där tillsammans. Vi mockade, red och skrattade. Det var roligt! Sen blev det mer och mer, scheman, ansvar, ensam, mina jobbtider funkade inte ihop med andras så man fick hållas själv och där dog glädjen. Det blev inte en rolig grej att göra tillsammans längre, lite som att det är lättare att åka till gymet om man är fler som skrattar o har roligt, på samma sätt blev hästandet. Jag vill absolut inte ha ett liv utan häst, men brinner nog inte på det på samma sätt som de som år efter år orkar stå där ensamma mitt i vintern o mocka, på med reflexer, ingen att prata med osv. För en del räcker hästeriet i sig, såsom för en del räcker gymandet utan sällskap, jag vill ha glädjen och gemenskapen också.

Så jag ska inte ha medryttarhäst på ett tag. Jag ska pyssla med häst sådär som jag gjorde förut, i gemenskap liksom. Har sagt till Jenny att jag jättegärna följer med henne och Polly som hästskötare, får fråga Virre då och då om hon tänkt köra häst o vill ha sällskap i vagnen eller sällskap i arbetet med småpollarna. Kanske följa med en vän på en ridtur, men hitta tillbaka till det där roliga. Det var en grej jag gjorde med vänner, såsom andra fikar, så åkte jag till stallet och umgicks. Jag tror jag kommer må bättre av det. Släppa ansvar ett tag. Hästar kommer ju alltid finnas i mitt liv och när jag hittar tillbaka till den där glädjen igen kanske jag kan börja med medryttarhäst igen.

Trav trav/faen vad kallt det är

Idag var jag med Jenny på travet, hon skulle göra sista provet för sin travlicens. Eller ja tränarlicens då. Jag var lite nervös innan men det släppte snabbt.
Herrhästägare visade nya släpet som är inköpt till travstjärnan. Vi lastade o drog iväg. Jag o Jenny i bil efter herr hästägare med släp o Pollan. Ganska snart ser jag att herr hästägare stannar o Jenny ser ett däck fara ut i skogen.  Situationen kändes bekant då jag o Virre varit med om samma sak för hundra år sen men då for däcket ut på ett gärde istället.

Anyway: där står vi vid dikeskanten med ett släp som saknar ett däck. Kul. Jag kommer på att Virre ju bor nära så hon ringdes upp och tack o lov fick vi låna hennes släp (tacktacktakck) Under tiden kom Jocke och försökte hjälpa till men det lyckades inte alls eftersom vingmuttern som höll fast reservdäcket såklart gick sönder så det fick vi inte loss. Så hem till Virre o hämta hennes släp medans herr hästägare lämnades åt sitt öde med släp o häst. Han gjorde det bästa av läget och hittade däcket i skogen (tummen upp på den)
Så lasta om Polly o dra iväg då. Herr hästägare kom iväg med släpet till verkstad o dök sen upp i stallet.

Jenny fick göra skrivdelen på provet först så jag o herr hästägare satt ute och frös o kollade Ponnytrav. Dom är så söta de där småingarna ju =) Herr hästägare körde ponnytrav för nån vecka sen men blev visst hetsig o galoppade.
Jaja till slut var Jenny klar och det var dags för Pollan att göra sitt. Första gången med stängt huvudlag (skygglappar) och i mörker med lampor o grejer. Båda skötte sig galant! Polly gick jämnt o fint, om än inte så fort, Jenny körde finfint och allt gick bra.
Jag måste också säga att travtränar Magnus som hjälpte till med kursen är en alldeles förträfflig pedadog och hästmänniska.Många på proffsnivå kan lätt bli lite arroganta men han är hur trevlig som helst verkligen.

Så hur gick det? Jo vi kom hem också, hela och fina. Virre fick tillbaka sitt släp och Jenny tog sin licens! Hurra!

Kommer nog lite halvkassa bilder senare. Var så mörkt. Haha.. äventyr. Alltid när jag är med så händer såna här saker. Men det är bra att träna på nödlägen ju. Tänk om det hänt uppe i sundsvall, mitt i skogen där man inte känner en jäkel. Bättre att tappa däck på hemmaplan o vi hann ju dit i tid.

Så mysig kväll, görtrevligt sällskap men kasst väder. Regn o kallt. Nu är det sova som gäller i alla fall. Natti!

Det är inte konstigt att folk hinner ta livet av sig

Nu sker samma scenario för andra gången i min kontakt med en speciell del av sjukvården. Jag har gått hos läkare ett tag. Vi träffas ungefär var 3:e månad för att kolla så medicinering ligger bra. Nu var det ett tag sen så jag ringde och ville ha tid, nemen hoppsan! Läkaren har visst slutat. I min värld lämnas pågående patienter/klienter över till nästkommande, alternativt delas ut bland de stackarna som är kvar. Så funkar det hos oss på soc i alla fall. Slutar en handläggare så tar någon annan automatiskt över ärendet.
Men icke inom sjukvården. Där hamnar man i något slags limbo där man inte har varken läkare eller planering utan man bara är. ingen tar över patienten per automatik.

Jag tänker då på de som mår riktigt jävla apdåligt. De sitter därhemma och väntar på att deras läkare ska höra av sig som vanligt. Tiden går, de glöms bort och till slut orkar de inte mer utan tar livet av sig, Hemskt!

Åter  till mig. Eftersom jag inte har någon läkare fick jag inte boka läkartid. Nehepp. Däremot skulle jag ta kontakt med en sköterska jag träffat på avdelningen så kanske hon kan hjälpa mig. Sjukvården i ett nötskal.

Jag kan inte sovaaaaaa

fast jag tagit mina piller. Så jag Coolstuff pundar. de har grejer du alltid velat ha men aldrig vetat om att du vill ha:

Vem vill inte ha den här lilla figuren? "Blåsapa nageltorkare"
Tänk så fint att ha någon som hjälper till med att blåsa naglarna torra.

Eller vad sägs om nintendogodis?

För facebooknördarna!

Fruktskydd så de inte blir mos i väskan.

Sån vill jag ha! Julklapp anyone?

En otrevlig sköldpadda känns oumbärlig

Att vara hundägare och inte ha hundparaply är ju nästan djurplågeri...minst

och Bluebox icke att förglömma

Härlig handkräm. Sån vill jag också ha!

Eller läppglans i en uggla

Förstås en fin kasse att ha matlådan i.

(Det vill jag seriöst ha, men inte från Lagerhaus

för den har alla o då blandar man ihop)

Perfekt present till ditt hatobjekt. 

Såhär ser nämligen syfilis ut i förstoring.

Finns diarré, matförgiftning, lus m.f.l.

Fredrik har hittat sin roll i livet. Som disktrasa

Nu gör vi försök 2 på sömnen. Hej o hå. Lång dag imorgon med trav direkt efter jobb. Måste komma ihåg kameran! Natti!

Snart helg eller?

“We're born alone, we live alone, we die alone. Only through our love and friendship can we create the illusion for the moment that we're not alone.”

- Orson Wells 

Beslut är taget och det känns förvånande bra. Ska bara fixa allt praktiskt när jag har tid, eller mest när jag har redskap för att fixa det. Min bil är för liten. Jag ska ägna min tid åt positiva saker som får mig att må bra. Inte ta på mig massa som jag inte fixar utan ta dagen som den kommer, klappa hästar när jag är sugen, träffa vänner och prata om vardagliga saker, träna när jag har motivation. Jag tror att allt kanske blir till det bästa till slut. Min oas och mitt andningshål i vardagen kanske kan ge den känslan igen. Det var länge sen. Kommer ihåg lugnet jag fick när jag under min värsta ångestperiod klev in i stallet. Kände hästarnas lukt, Hörde tuggandet och all ångest, spänning och oro bara rann av. Den känslan vill jag ha igen. När jag sen är redo kanske jag söker en ny stadig plats att vara på där jag orkar ta på mig ansvar igen. Eller kanske inte, kanske får det alltid vara en lustfylld sporadisk grej. Vi får se. 

 

Ny grej på g i helgen. På lördag ska jag iväg och kolla skogskörning. Så roligt! Vi fick testa lite skogskörning när jag gick min körkurs och det var ju grymt. Så det blir himla intressant. O söndag ska jag följa med o klappa en liten nordisdam och kanske köra en sväng. O ja lördag klappa Rova. Eh min nystart blev visst lite hästfylld ändå, men fylld med människor jag inte riktigt hunnit/orkat med på evigheter. 

Fredag spenderas med I och M och hjärtat kanske följer med. Då blir det djurfritt för M är allergisk. Ah, myshelg! Då kanske fröken Drake blir nöjd om min blogg inte bara handlar om häst ;)

 

Imorgon håller vi tummarna för att bästa travköraren får sin licens. Hoppas man kan ta hyfsade bilder i mörkret, har så ljuskasst objektiv. 

Nu. Sova!

 

 

Regn regn

Vilken härlig dag det blev idag då... eller inte. Pratade med V förut som skulle rida till ridhus för hoppträning. Är inte alls avis. Zaxon var ute i 3 minuter o blev sjöblöt typ.

Är fortfarande arg, men inte så ledsen längre utan mer arg. Jag är så himla impulsiv ibland så jag sitter med handbromsen i för fullt för att inte göra saker som kommer göra saken ännu värre. Jag är ju långsint som sagt, det akuta lägger sig väl relativt fort men jag är en som elefant o glömmer liksom inte oförrätter så jag kommer nog morra över personpåhoppet länge och kommer nog tjura över sveket länge. Är de andra likadana så kommer de tjura över mitt utspel länge så kan vi gå o morra åt varandra.

On another note. Fina Rova, fjordhästen jag red periodvis i sisådär..öhh.. 7 år? Jag gissar men kanske nåt sånt.. hon har äntligen kommit hem igen. Hon har ju varit borta läääänge, typ 1.5 år, på att först bli betäckt, sen få föl och sen få fölet avvant. Men nu är finis hemma igen och jag ska dit o klappa på lördag. Det blir roligt, 1.5 år är länge ju. Hon är betäckt igen så det blir en till gulingbebis sen i vår. Sött!

Haha ser ut som en liten tomte, men det blåste så släden åkte snett. Rova kämpade fint ändå.

Idag då?

Fortfarande risigt. Mest småarg faktiskt. O kränkt.

Jag och min vän har pratat om det, vi är väl inte ovänner och jag tycker fortfarande om henne mest i världen men tilliten finns inte där just nu. Ni vet den där "I have your back, you have mine" Här är det mer alla män för sig själv. Det är trasigt just nu.
Den grejen jag blev jävligt arg och kränkt av och som faktiskt retar upp mig mer ju mer jag tänker på det är att en person i vredesmod halvskrek att jag borde uppsöka psyk och "bli frisk". O nu blir väl den människan arg för att jag skriver det här men det är bara h*n och jag som hörde samtalet så ingen lär fatta vem det är förutom personen ifråga. O personen ifråga vill jag inte riktigt prata med just nu för det där kändes som ett jävla övertramp. Människan vet ingenting om mig, vad jag gått igenom eller hur jag mår. Att halvskrika såna saker till folk i affekt är inte särskilt genomtänkt.

På onsdag måste hela gänget sammanstråla. Det kommer ju bli en härligt avslappnad tillställning. Eller inte. Jag är så ledsen på människan så jag vill inte prata med personen. En ursäkt lär jag aldrig få och frågan är väl om jag kan samarbeta med människor som slänger ur sig såna känsliga saker hur som helst. Jag vet inte. Så ja onsdagen lär bli härlig. Ska stötta min vän som jag känner mig jäkligt sviken av och umgås med en människa som sårade mig rejält med sina ord. Jag ska bita ihop och se glad ut. Undvika personen, prata med dom andra som inte kastat ur sig massa saker och inte förstöra min väns dag med drama.

Nåja, bäst att inte tycka för synd om sig själv. Just nu är alla känslor upprivna, folk är sårade och irriterade och förbannade. Det kanske lägger sig. Drygt att jag förutom att tycka synd om mig själv dessutom är en långsint jävel också.

Sömnen inatt var obefintlig. Migränen är på topp och synrubbningarna kommer i vilken sekund som helst. Yay vad härligt. Ska ta massa piller och hoppas mota undan migränen o kanske sova lite. Sen får vi se vad som händer.

Just ja, ska prata med Jocke igen om min vagn också. Han skulle kika på om man kan bredda den lite. Ja körvagnen alltså. Slut på säsongen för Dido som körhäst även om han älskar det så då kan jag lika gärna köra iväg vagnen till Jocke så får han kika på den. Får se om det går att fixa till. Undrar om det går att köra fjording med den.. det borde det göra. Kanske kan lura med Virre ut på tur så inte körabstinensen tar över helt. Oh eller köra den till Hanna o Speeden kanske ;)

Jaja ha det gott folket. O var rädda om varandra.

En förjävla risig dag

Jag har haft en överjävulskt risig dag. Gråtit, varit förbannad, varit ledsen och känner mig duktigt kränkt. Mitt impulsiva jag tänker mest " ja men skit i det" o typ lägg ner. Jag får fundera några varv till. Nepp är inget oskyldigt offer, har bidragit till situationen och bett om ursäkt. Fick kanske slängt lite väl magstarka saker i ansiktet, eller örat, som gjorde duktigt ont dock. Så vi får se. Jag ska lugna mig och avvakta lite. Vänskapsband gungar, tillit är lite sönder och hela situationen känns onödig. Det känns som en sån där grej som blir för att alla går och irriterar sig men håller tyst, tills det en dag exploderar och då blir allt fel. Istället för att ta saken direkt så man kan lösa problem. Istället för att sätta sig ner och ha en lugn diskussion blev det kaos och alla är typ ovänner.

Jag exploderade i fredags och gjorde oövertänkta saker. Istället för att bara tagga ner, ta en lugn diskussion och lyssna åt båda hållen. Visst jag har bett om ursäkt men känslor blev sårade, sen blev jag i min tur sårad och slutligen kränkt.

Där står vi nu. Jag mår skit, mest för att tilliten till nära o kära försvann lite. Sen hela situationen som det blev också förstås. Men jag får avvakta, känslor får lägga sig, sen får jag väl känna efter hur det känns. O de andra får känna hur de känner så får vi se. Kanske går vi skilda vägar, eller så sätter vi oss äntligen ner och pratar.

Nu ska jag ta med massa snorpapper o hamna i säng i alla fall. O den här dagen behöver ju inte upprepas snart..

Urladdning

Ja ni har nog märkt att jag de senaste dagarna varit både deppig, arg och frustrerad. En del av frustrationen har ju också legat på mig själv och mina sämre sidor som sabbar rätt mycket i tillvaron. Det börjar gå över lite, har rensat luften med några, förklarat mer ingående vad som händer i min hjärna med andra.

Jag har jävligt svårt för att sätta igång med saker. Vilket gör att jag i perioder kör stenhårt med vad det nu är jag gör, är i stallet massor, träffar folk, jobbar som aldrig förr, pysslar hemma osv. Sen kommer en period då jag tappar förmågan att komma igång. Startmotorn funkar inte. Då sköter jag inte stallet, träffar inte folk, hemmet förfaller och det är en kamp att släpa sig till jobbet. Vad jag gör istället? Sover mest. Sover och vaknar två timmar efter jag borde varit någonstans och får ångest. Missar läkartider och annat viktigt. Det är så svårt att förklara. Jag skiter inte i det. Jag tänker liksom inte "äh jag kollar tv istället" eller "jag vill inte träffa doktorn idag så jag skiter i det" utan jag bara förmår mig inte att komma iväg. Det går dagar utan att jag kollar post, räkningar kan betalas för sent, vänner försvinner, folk blir irriterade. O jag hatar det.

Sen blir ju grejen också att om man har uteblivit några gånger så får jag ångest och känner mig dålig, då kommer jag inte iväg för att jag skäms. Då blir det så himla jobbigt att ta tag i allt igen, be om ursäkt och möta de man svikit. Det gör att jag nog uteblir längre och längre.

Så jag avskyr den här sidan av mig, men jag vet ärligt talat inte hur jag ska ändra den. Har sagt till Jenny att hon får ringa o tjata när jag bangar, att göra det lite besvärligt att vara hemma kanske, dra med mig ut. Men då jag bara däckar och sover är det svårt förstås.
grejen är att jag brukar tycka det är roligt bara jag kommer iväg. Åker aldrig hem från jobbet eller vänder i stallet eller så. Det är det där med att komma igång. Så tips någon? För jag vill inte vara såhär. O säg inte att det bara är att skärpa sig, hade det varit så enkelt hade jag sluppit en jävla massa bekymmer.

Dock fick jag lite rapport om fylleskitsnack gällande mig som faktiskt känns olustigt. Jag kan ta kritik när det är befogat men när det blir skitsnack om saker som inte ens är värt att störa sig på så känns det bara jäkligt tråkigt. Men jag antar att vi alla ventilerar på olika sätt o en del gör det efter några öl.

Idag var en riktigt bra ridtur i alla fall. Jag fick Dido att gå igenom ett mindre vattendrag. Vattnet gick en bit upp på benen. Garre gick i med lite draghjälp från Dido o sen ville han aldrig upp. Han stod och plaskade med frambenet så fint så. Klättrade gjorde vi också, roligt! O nya medryttaren åkte nästan av Garre när han fintade henne. Han låtsades springa uppför en gruskulle men kastade sig åt sidan och hamnade på knä i full fart. Både jag o Jenny blev mäkta imponerade över tjejens balans.

Så imorgon måndag. Tror det är rätt lugnt men det vågar man väl fasen inte ens säga. Ha det gott alla!

Att inte hitta sin plats i livet

Känner ni någonsin att ni inte riktigt hittar er plats i livet? Den där självklara där ni hör hemma, där det inte funkar när ni inte är där?
Jag kan känna så ibland, eller rätt ofta. Det känns som världen klarar sig rätt bra utan mig. Slutar jag jobbet anställer de bara en ny, stallet klarar sig bra utan mig, mina vänner klarar sig finfint om jag inte finns. Min familj skulle bli ledsen så klart, men livet skulle rulla på. Gällande vänner så är det ofta jag som tjatar om att ses och höras, sällan de tar kontakt först. Stallet frågar inte efter mig om jag är borta. Familjen..tja.- jag o syrran pratar väl 10 gånger per år max, mamma o pappa o jag hörs väl varannan-var tredje vecka så de skulle nog bli mest ledsna.
Djuren, mina djur, skulle nog egentligen märka av det mest, men de skulle få nya hem och må bra till slut.

Så varför har jag gjort mig så utbytbar, oviktig och enkel att glömma bort? Jag vill ju vara den som folk ringer, saknar, räknar med. Men jag är inte det. Om jag försvann i morgon skulle det egentligen inte bli sån stor skillnad i världen. Jag är enkel att ersätta om man överhuvudtaget måste ersätta mig med någon/något. Trist känsla men jag får skylla mig själv. Jag har ju gjort så att jag är oviktig själv liksom.


On another note: hade handledning idag på jobbet och vår handledare är GRYM. Hon är lätt den bästa jag haft. Det var skoj faktiskt. men man blev rätt slut i huvudet efteråt.

O snart äre helg. Får se vad som händer. Kanske sover bort ett par dagar. Det märks.

Oldschool is the right way to go

Värd dag..eller inte. Var in till grannstaden på möte två gånger. Först ett på förmiddagen, kom tillbaka till jobbet och hann vara där 40 minuter innan det var dags att dra igen. På vägen blev jag försenad i kö pga olycka på motorvägen också. Håhåjaja. O inget rida eftersom fröken hästägare bokat ridning idag.

För övrigt börjar jag bli senil på riktigt. Jag har skaffat bluetooth-headset, mest för att jag får typ kramp i armen av att hålla i luren sådär hela tiden och sen vore det fint att slippa sladdarna. Jajamen det har fungerat guld, tills de försvinner. Jag har lyckats tappa bort hela två stycken. ingen aning om var i h-e de kan vara. Så jag gav upp, insåg mina begränsningar och har tagit fram det headset som följde med telefonen, med massa sladd som trasslar. Hur lyckas man? Jag är så bra på att tappa bort saker så jag blir lite imponerad över mig själv.

Läste på aftonbladet igår om en förälder som anmält skolan där barnen går för att de har fruktstund. Föräldern menar att skolan ju ska vara gratis men att h*n minsann inte har råd att förse sitt barn med en frukt om dagen. Enligt egen beräkning skulle den hutlösa summan bli ca 40 kronor i månaden. Är det dessutom utflykt så ska ungen ha matsäck också.
Vet ni? Jag trodde man var införstådd med att barn äter när man ynglar av sig. Att inte kunna förse sitt barn med en frukt om dagen är rätt illa. Dessutom finns inget tvång på att skicka med varken frukt eller matsäck. O om man då är orolig för utanförskap så är väl barnet lika utanför om det bara är ett enda barn som inte äter frukt på rasten. Jag blir lite upprörd faktiskt. Skulle det sedan visa sig att föräldern röker eller snusar så skulle jag nog bli vansinnig.
Ja jag vet, alla är inte lyckligt lottade, alla barn har inte föräldrar med vett nog att skicka med frukt pga diverse omständigheter. Men att sitta och gnälla på att det är för dyrt att ge sitt barn en frukt om dagen, nej då känns det som man borde funderat på saken ett par varv till.

klicka på bilden för att läsa storyn

Snart dags igen..

att ta sig i kragen o ramla i säng alltså.

Idag var jag och hämtade fina ridgjorden som ska bli mitt terapiredskap i rädslan mot barbackaridning.

Den ser ut typ sådär. Så kan man hänga stigläder på. Jag hade mest tänkt använda stigbyglarna för att komma upp och sen ha dom som säkerhet om man nu skulle stöta på ett UFO eller så ute. Kan ju alltid ta tag i dom och hålla i mig om jag blir rädd. Sån fånig grej egentligen men jag är livrädd. Jag börjar nästan gråta när jag ska upp barbacka. Fattar inte grejen. Men nu ska vi träna bort det... o hoppas på att jag inte ramlar av och blir ännu mer rädd.






Annars tror jag inte så mycket mer spännande har hänt idag. Förvirrat på jobbet.. Oh jo de snälla damerna i fiket på jobbet gav mig hinkar med lock, såna de får typ sallad o sånt i. Alldeles perfekt att ha 2 var till pållarna i stallet så kan man göra iordning en till frukost och en till kvällen. Det var snällt! Jag frågade vad de gjorde med hinkarna o de brukade mest slänga dom så jag fick en hel hög. Diskade och klara. Gulligt!

Idag ska jag försöka ta mig i säng, alldeles strax faktiskt. Var galet trött imorse! Imorgon har jag två möten i Örebro, ett strax innan lunch och ett sist på dagen. Smått ovärt faktiskt. Eller ja, eftersom det är sist på dagen kan jag sluta lite tidigare, men ändå.. hålla på att åka fram o tillbaka sådär. Jaja.



Nej men.. sova var det va?