Idag var Nahjar ute på tripp i transporten. Han är verkligen livrädd för transport. Cissi har berättat att han är svår att lasta, men jag trodde nog att det mer var som Pebban, fjanterier alltså. Jag trodde helt fel, Nahjar är verkligen rädd stackarn! Han tycker transporten är jäkligt otäck.
Jag åkte till stallet runt lunch för att hjälpa Cissi på med Nahjar. Hon backade intill stallet och han gick på hyfsat snällt. Han frös fast lite på rampen, men annars gick det fint. När jag gick runt för att kika på honom så såg jag att kraken ju stod och skakade. Då handlar det verkligen inte om fjanterier, han är ju rädd! Så med tanke på det tycker jag han var superduktig idag! Lastningen hem gick bra. Eller, han ville inte röra sig ur fläcken så jag fick gå bakom och knuffa lite, men då klev han på. Fina ponny!
Spekulanter var på plats, en mor och dotter som hade med några bekanta. Svårt att säga vad dom tyckte, det är det ju liksom alltid. Nahjar skötte sig strålande. Han stod helt still på gången så de fick klämma och känna, lyfta ben, kratsa hovar och allt sånt. Sen fick de se honom sadlas och tränsas. På ridbanan sen provade 3 olika att rida. Dessvärre snubblade Nahjar rätt stort i galoppen så den ena kvinnan ramlade av. Då tror man ju att det är kört, men hon hoppade upp igen. Det var verkligen inte Nahjars fel, han snubblade så han nästan var nere på knä och saktade av direkt så han stod nästan still när hon ramlade. Det var inget släng åt sidan eller bus som en del kan hitta på.
Ska man gissa sig till något negativt kanske dom tyckte han var lite grön ännu. Lite vingligt och väldigt känsligt. Som dom sa så är känsligheten inte negativt, men är man van att rida mer robusta och okänsliga hästar kan det blir svårt att sitta på en finkänslig kille. Allt blir så stort på nåt vis, gör man en halvhalt är det lätt hänt att han bromsar av helt för att hjälpen blir för stor. Men han gick fram fint, inga dumheter, inget krångel, man måste bara lära sig att anpassa hjälperna. Det sa de ju också, att man måste lära känna varandra innan det funkar bra, så de var ju kloka i sina funderingar.
Det var tänkt att mammanskulle ha en häst som dottern sen kunde ta över när det var dags för henne. Dottern lånade en mindre ponny nu. Fast jag tror nog den lilla tjejen blev mest förtjust av alla och om det blir köp kommer hon nog försöka sno honom så ofta hon kan.
Nu håller vi tummarna! De verkade bra och vännerna som var med verkade kunniga också så Nahjar skulle nog få det finfint där. Men vi får se. Hur mycket man än vill att spekulanter ska tacka ja så kan man egentligen inte bli besviken om de tackar nej. Det är ju bättre att hästen kommer till ett ställe där det känns kanonbra, än att någon tar honom lite överilat. Man vill inte se sin häst på blocket igen om några månader. Men de här kändes bra ändå..så vi får hoppas att det kändes bra hos dom också.
Usch vilken jobbig situation förresten, att vara spekulant alltså. Man blir ju också bedömd, någon kollar hur man borstar, hur man interagerar med hästen och sen ska någon glo när man rider också. Fy!
Jag har aldrig hamnat i den sitsen när jag blivit medryttare, att någon stått och tittat alltså. Hos Virre började jag med att följa med ut och köra, det dröjde ett tag innan vi började rida och då kände jag henne ju redan så det var inget konstigt. Deedoo red jag med en bekant, ägarna var inte med när jag red honom så det var inte heller några problem. Eldas körde jag ju flera månader först och första ridturen hade jag promenadsällskap av Jenny så ingen stod och bedömde ridningen där heller. Jag skulle nog bli supervervös om jag skulle åka hem till en främmande människa, sen upp på deras häst och de stod och bedömde hur jag skötte mig. Första gången man rider en ny häst är ju inte alltid kanonbra heller.
Nåja, nog om det. Får se om jag kommer ut på tur med Eldasen i morgon. Skulle ridit idag men det blev tillräckligt hästeri ändå. Lite sugen på att tömköra. Skulle egentligen vilja iväg till ridhus där man har mycket plats och kan jobba på lång töm, men närmsta ridhuset är alltid fullt av hinder så där kan man inte jobba så ändå. Kanske promenerar till ridbanan, även om den är lite liten. Bättre än inget. Eller så rider vi ut på äventyr. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar