Är folk verkligen så känsliga hos frisören?

Såååå jag gick till frisören idag. Jag förstörde ju mitt hår totalt i våras och har fått klippa av svintotrasslet bit för bit. Så idag när jag gick dit tänkte jag att dom väl får ta resten så är det klart sen. Då kan jag börja om och färga.

Sagt och gjort. Jag satte mig i frisörstolen och sa att jag ville klippa bort allt det döda. Tjejen kollade igenom håret och konstaterade att det nog var 5-7 cm som behövde tas i så fall. Visst sa jag, men njae, allt kunde hon nog inte klippa bort. Nähä? Men hon kunde ju ta en del på längden och klippa till det så det blev mer som en frisyr.
Jaja.. bara det blir bättre. Så visade hon hur kort hon tänkte klippa i nacken och frågade om det var okej. Jag struntar väl i nacken, hon får raka bort allt hon vill om det behövs. Jag tror hon frågade om jag var säker typ 3 gånger och sen frågade hon om jag haft kort hår någon gång så det inte skulle bli så stor chock. Ehh ja, jag har haft sisådär 5 cm "långt" på hela huvudet vid ett tillfälle så jag överlever nog. Sen klippte hon, klippte upp det lite och sa att hon inte vågade ta mer. Okej.. I nacken är nog det mesta borta för hon klippte en del där ändå. Men sidorna, längderna, är ju fortfarande helt frissiga. Däremot hade hon inga problem med att pracka på mig stärkande schampoo och balsam för typ 500. Hallå? Håret är dött, stendött, jag tror inte lite kreatinbalsam får det levande och vackert igen. Jag blekte det tills det dog, det går av på mitten, det behövs mer än balsam för att fixa det. En rulle silvertejp vore mer logiskt.

Jaja, jag orkade inte riktigt härja med att hon var för mesig. Hon borde ha klippt bort allt dött så hade vi fått se efteråt hur vi fått till något som kan liknas en frisyr. Men så gör man tydligen inte. Nu är det kortare och nacken är frisk, luggen också tror jag men sidorna är fortfarande lite sådär.
Trött på läget köpte jag hårfärg och slängde i så nu är det rött... och det frissiga döda blev pudelkrulligt i duschen. Härligt. Mitt hår är egentligen spikrakt, rakare än rakt, men om man dödar håret får det sån fin, fluffig volym. Nåja.. 2-3 månader till så kan jag nog klippa bort det sista sen. Då borde det inte vara mer än 3 cm kvar eller så.

Men alltså.. är folk som små barn hos frisören? Jag antar att hennes tvekan måste komma ifrån tidigare erfarenheter av folk som typ börjat gråta när håret åkt av. För mig är hår inte så jätteviktigt. Dödar jag det så får jag klippa av det, råkar det bli smaragdgrönt med rosa fläckar så slänger jag i en brun hårfärg över eländet. Man får ändra sina planer och vara lite flexibel men det är bara hår. Det växer tillbaka och det mesta går att färga bort. Folk måste tagga ner lite, lita på frisören och våga lite. Det kan ju bli störtbra!