Boven i zombiestadiet

Jag har hittat en bov i mitt zombiestadieliv. Vissa dagar är jag ju så trött så jag knappt orkar andas ens. Bara helt jäkla slut.
Idag var en sån dag. Jag gick upp och käkade frukost tidigt då hundarna väckte mig. Somnade om, vaknade och ut med hundarna, somnade om och vaknade när det var kolsvart ute. Då hade jag ändå sovit sen ca ett eller så. Så sjukt trött. Jag mår inte dåligt, är inte deppig. vill bara få sova.

Men så funderade jag lite. Jag får insomningstabletter att ta vid behov. I mina mer uppvarvade perioder kan jag ju inte sova.
Så igår tog jag en tablett när jag bara verkligen inte kunde somna, trots att jag var trött. Tabletterna har jag haft i flera år och tar dom sporadiskt. Det kan gå månader mellan användning. Jag har aldrig upplevt biverkningar direkt förut, förutom att man gör helt knäppa saker om man inte somnar på dom..men det är en annan sak.
Hursomhelst, eftersom det bara är insomningstabletter går de ur systemet snabbare än sömntabletter. De ska hjälpa till att just somna, resten av sömnen får man fixa själv. Effekten går ur efter 4-5 timmar ungefär.

Nu har ju jag lite annan medicin än jag haft de senaste åren, plus lite andra förändringar i kroppen så jag antar att jag blivit mer känslig helt enkelt. Jag tog bara en halv tablett igår och är ändå hur trött som helst. Enda gången jag blivit såhär påverkad var när jag fick testa theralen att sova på. Då sov jag ju i två dagar ungefär. Inte så hållbart i längden. Då tog jag ändå den minsta möjliga dos man kan ta ungefär.

Så ja.. jag antar att jag nu får välja mellan sömnlösa nätter ibland eller totalt zombieläge dagen efter. Pest eller kolera?

Jag har bett min läkare skriva ut Lergigan, som egentligen är medicin mot allergi. Den är inte beroendeframkallande eller farlig på något sätt, man märkte bara att en del blev väldans trötta av medicinen. Jag tillhör de människorna (tur man inte måste ta den mot allergi) så jag somnar på den. Nackdelen är att den är långsam så man måste komma ihåg att ta den tidigare på kvällen, i motsats till insomningstablett som verkar direkt.

Eller.. så kunde ju min hjärna lära sig att somna på kvällarna kanske. Den stänger inte av. Jag funderar inte på världsliga problem, hjärnan stänger bara inte av. På nätterna kan jag kläcka fina idéer om hur jag bäst lagar saker, vad som blir bra hinderstöd, vilket foder hundarna ska ha osv.

Jaja.. nu är jag trött, inte sovtrött utan seg. Men det är väl halloween? Då passar det väl bra att vara zombie?

Ni får se bild på dagens naglar bara för att:

Åååååå åka häst o vagn

Jag skrev det där med en melodi på hjärnan. Ni får gissa vilken.

Ja idag stod körning på schemat. Eldas såg alldeles nöjd ut där han spatserade fram. Öronen pekar rakt framåt och han är så söt.

Vi hade en diskussion idag också. De höll på att slamsuga(?), tömma dikena på slam. En traktor stod vid dikeskanten med nåt skumt stickandes ner i diket. Traktorn var på och brummade. Helt plötsligt kastade sig Eldas om och jag hann knappt med att reagera. Han drog inte iväg, bara vände hemåt. Happ.. med vagn har man lite svängradie då men jag tråcklade oss runt igen. Jenny, som för dagen var passagerare, erbjöd sig hoppa ur och leda förbi honom men jag är ju envis som en åsna så han skulle helt enkelt förbi. Jag är ute med honom ensam en del och känner att det är viktigt att inte backa ur såna här diskussioner. Hade det varit ett farligt ställe hade det varit en annan sak men nu var vi mitt på åkern.
Efter lite övertalning kom vi förbi traktorn med lite hopp och skutt. Det kändes bra att ha löst situationen på ett bra sätt. Hade jag ridit vettefan om jag hade varit så kaxig, men när jag kör känner jag mig bara säker på att i slutändan blir det som jag vill.

Evelina, som red Pebban, tog rygg på oss och kom igenom vattenpölarna alldeles finfint. Tror inte Pebban han fatta vad som hände för när de skulle igenom en vattenpöl helt på egen hand gick det inte alls bra. Men det kommer väl.
När vi drog iväg var det behagligt ute och solen sken. På slutet hade solen hunnit gömma sig och det blev svinkallt. Hela jag frös. Det är nackdelen med att köra, det är ju mycket kallare än när man rider.

Eldas har på bara några dagar lagt sig till med en ful ovana vid tränsning. Han tar upp huvudet så högt han kan och vägrar vara med. Han har aldrig gjort så förut, det har kommit de senaste dagarna och jag vet inte varför. Jag är inte så lång så det blir rätt drygt. Jag tror inte han har ont för så fort bettet är på plats så är han hur lugn som helst. Hoppas det går över snart i alla fall.

I morgon tänkte jag bara gå ut på stubbåkern och tömköra lite. Då blir det lugnt för honom.

Sorry för hästtjatet. Det är liksom det enda som händer just nu.

Åh herrejävlar den kommer kännas i morgon.

Jag hoppade upp och red idag igen.. woohoo!¨

Evelina lockade mig att trava massor, det var svinjobbigt. Jag har noll balans och noll styrka i benen. När man då ska rida lätt innebär det att benen fladdrar, jag orkar inte hålla balansen så vinglar lite fram och tillbaka, benen skriker och jag flåsar som en åsna.

Jag kommer ihåg när Jenny just började ute hos fjordingarna och jag hade varit igång rätt bra då. Jag tvingade Jenny trava en mastodontsträcka så hon till slut bara skrek att hon inte orkade mer. Då hade jag benstyrka minsann, så det går ju. Det kommer ju tillbaka ju mer man håller på.. balansen, styrkan, hålla koll på kroppen, jobba med skänklarna bättre. Nu är det mest att hålla sig kvar som gäller och Eldas är rätt röststyrd så det är bra.

Eldas lilla tävlingsmotor vaknade till liv där en stund. Han blev galet stark och skulle bara iväg. Vi grälade rätt duktigt där ett tag, men ingen katastrof. Han fjantar lite då och då också, får för sig att inte gå fram på vissa ställen. Han går snällt när de andra gått förbi, men så ska det ju inte vara. Att stå still och kolla är okej, att backa och fjanta är inte okej. Han är likadan när man kör så man får säga till honom och påminna honom om att vi ska fram. Jag har ju ben som en pygmé och kommer inte alltid åt med skänkeln dit jag ska. Kanske borde ta med dressyrspöt ut så jag får lite hjälp av det. Jag brukar alltid använda just dressyrspö, då kan jag förtydliga hjälperna när skänkeln inte når. Ridspöt läggs an där skänkeln ska vara helt enkelt. Nej man sitter och bankar och slår, ofta räcker det att bara lägga spöt emot och lägga lite tryck där, som en skänkel helt enkelt,

Ja jag lär ha träningsvärk från helvetet i morgon, Har redan sjukt ont. Gött att bli tränad igen dock. Om låren blir lite mindre fläskiga innebär det ju att skänkeln hamnar lite längre ner också. Nu lyfts ju benen upp av fläsket liksom.
I morgon får Eldas stå för jobbet, då tar vi en tur med vagn. På torsdag tänkte jag tömköra på gärdet och lördag blir ridtur eller tur med vagn. Vi får se.
Vi är igång nu ju.. gött!

Kom hit med kossorna.. it´s a new cowgirl in town

Haha.. typ nåt sånt.

Snälla Cissi tyckte jag skulle ta Eldas och åka på kurs i trail nu i november. Trail är en gren inom westernridningen, liknande bruksridning.

Jag var ju med och kikade när Cissi var iväg och det såg roligt ut så..varför inte?
Så nu ska jag sadla om minsann. Jag och Eldas får bege oss ut på prärien sen.. typ stubbåkrarna.

Ridglädje!

Idag var ridtur nummer två. Jag hade sällskap i form av promenerande människor och en pålle på släp. Jag var inte lika nervös idag, även om det är pirrigt förstås.

Upp kom jag och iväg gick vi. Det gick finfint idag också. Han hade nåt monster som bet honom i rumpan ett par gånger så han skuttade till, sen knäade han någon gång när han blev skrämd, men inget annat. Han kastar sig inte åt sidorna eller nåt sånt så man kan ju sitta kvar även när han skuttar lite.

Jag provade faktiskt lite trav också och blev förvånad över hur lugn han var i traven ändå. När man kör ligger han på en del och vill såklart springa på fortare. I traven nu verkade han hitta ett lagom tempo och rullade på där. Jag behövde inte sitta och ta i honom alls.
Just ja, på ett ställe vägrade han gå framåt också, kan ha varit monster i buskarna.

På slutet bjöd han på fint i traven så jag släppte på. Det var fantastiskt roligt! Jag trodde jag skulle bli livrädd, men det var bara roligt. Jag ställde mig upp, tog ett tag i manen och bara följde med. Hej vad det gick. SÅ roligt och jag var inte rädd.

Alltså jag bara älskar den där hästen. Eldas är en riktig kompis på alla sätt. Blir kul att se sen när jag hittat balansen och börjat kunna rida på riktigt igen. Tänkte se om man kanske kunde rida lite lektioner då och då. Sånt är nyttigt.

Åh är så nöjd med dagen! Fick en sån härlig kick och blev peppad till tusen.

Evelina fotograferade lite så jag har bildbevis

Bling! Westernstyle

Vad gör normala människor när de har tråkigt?

Tja inte vet jag.. Kollar film, går ut på krogen, läser en bok, pillar naveln?

Jag blingar saker. Var inte på nagelmålarhumör så jag grävde fram ett trist, helt svart, slätt westernträns. Så nu har vi ett blingat westernträns. Nu tror jag att jag blingat typ alla träns jag äger och har ägt. 

Om jag vore begåvad skulle jag starta en "blinga grejer" verksamhet, bara för att det är så sjukt roligt. Nu får jag pyssla till mig själv och det räcker finfint.

Brukar folk ha lite stjärnor och sånt liggandes hemma sådär en lördagkväll? Kanske inte.. men när jag beställer nåt brukar jag slänga med lite extra av bara farten sådär och tänker att det kommer användas någon dag. Idag blev någon dag.

Så nu är hjärnan lite dimmig av lim och mina fingrar nästan ihopklistrade. Eftersom Pixie lekte snäll hjälpreda (det är hennes lurv till vänster där) så får vi nog vara glada att vi inte fick ett specialblingat träns med en liten Pixie på.

Pysseldag någon?

Tatueringsmässa

Ja idag tog ju snälla Marie, med mamma och mammans karl, med mig på tatueringsmässa. Fast först fick vi hälsa på en supersöt varghund. Det var blandning av polarvarg och vit schäfer. Hon var väldigt lik en vit schäfer, lite smalare byggd och smalare i ansiktet dock. Men superfin!

Sen var det dags för mässa. Där inne var det snorvarmt kan man ju lugnt säga. Svetten rann och det blev värre ju mer folk som dök upp.
Man kunde se folk tatueras, se artisternas "portfolios" och sen fanns några försäljare av rockabilly-typ prylar.
Jag var nära att spontantatuera en uggla men kunde släppa det och gå vidare. Folk gjorde jättestora tatueringar liggandes där. Vet inte om jag hade varit så sugen på publik när jag tatuerat hela låret, som två tjejer gjorde.

Så borde ni rusa dit? Njae, det var alldeles för lite. Visst var det kul att se det man fick se men det var rätt litet och väldigt trångt. Så näe, inte riktigt värt det. Kanske om man prickar de olika tävlingarna, men de låg med flera timmars mellanrum.

Nåja, efter mässan gick jag och Marie till Hälls och käkade räkmacka. Det är fina grejer! Resten av dagen ska jag slappa, slappa och slappa lite till.
I morgon blir det en ridtur igen.

Men ja, supertrevlig dag med Marie i alla fall. Ha en trevlig lördag!

Galna djurhysteriker gör mig mörkrädd!

Jag är djurvän i hjärta och själ, som jag tror alla vet. Jag förespråkar inte våld, vanvård, oansvarighet eller något liknande. men en del människor med "rädda djuren" attityd gör mig helt jäkla mörkrädd!

Jag är med på en del grupper på Facebook om hundar och hästar, hänger en del på djurforum också. Då får man ju se en del människor som verkligen är helt hysteriska. Folk idag kan tydligen inte prata med varandra heller utan det är anmälningar som gäller. För att ge en bättre bild av vad jag pratar om tänker jag rabbla några exempel som retat upp mig.

1. I en grupp för försvunna hundar berättar någon att denne hittat en förmodad bortsprungen hund och söker ägare. Fine, jättebra att ta reda på hunden. Sen börjar det.. Man får läsa långa haranger om hur dålig hundägaren måste vara som tappat bort sin hund. Är man så oansvarig så får man skylla sig själv. Sen var hunden supersöt också så då fylldes det med massa inlägg som "åh stackars liten, han kan få komma och bo hos mig", "den där söta hunden har det bättre hos någon annan än ägaren" , "kan du inte behålla den stackars hunden?" Ingen vet vad som hänt, hur hunden kom lös, om ägarna är ute och letar ihjäl sig efter sin hund eller om den kanske blivit stulen och dumpad. Nej, har man förlorat sin hund är man en värdelös ägare. Jahaja.. men tänk om det är en ägare som på promenaden svimmade av eller nåt? Eller om någon band sin hund utanför affären och någon kom och knöt loss hunden? Nej jag tycker inte man ska binda sina hundar sådär, men jag tycker man borde kunna göra det utan risker. Hunden kanske kröp ur halsbandet och drog, hoppade över ett staket, hann smita ut genom dörren?
Förstå att vara den stackars ägaren och läsa att man är en vårdslös idiot och folk ropar efter att få ta hand om hunden. Jag skulle inte vilja att någon av de där idioterna hittade mina hundar om dom kom bort, då skulle jag väl aldrig få se dom igen.

2. En person skriver ett inlägg typ: "Sitter en hund bunden utanför mitt jobb, precis vid en restaurang. Vad irriterad jag blir om ägaren är inne och super".
Det är all info, inget om hur länge hunden suttit där, om den ser ut att frysa eller vara i dåligt skick, inget. Det enda vi vet är att någon sett en hund bunden på en plats där det finns en restaurang.
Efter den där infon uppmanades personen att gå in på restaurangen och leta efter ägaren, sen ringa polisen och slutligen binda loss hunden och ta med den hem.
Jaha? För allt vi vet kanske hunden suttit där i 5 minuter. Ägaren kanske är inne på restaurangen och hämtar sin beställda mat, eller kanske inte alls är på restaurangen ens. Det är inte kallt ute så hunden lär inte fara illa. utifrån extremt lite fakta har alltså folk bestämt att ägaren är ett egoistiskt fyllo som binder sin hund utanför restaurangen medan ägaren sitter därinne och super. Folk är beredda att sno hunden bara för det. Jag menar... lite sjukt? Ska vi ringa polisen så fort vi ser en bunden hund? Ta med hunden hem? Anta att ägaren är en hemsk ägare som förlustar sig medan den stackars hunden får sitta i kylan? Lämna aldrig en hund utan uppsyn, en galen hundvän kan sno den för dig.

3. En bekant lägger upp en bild på en häst. Bilden föreställer hästens huvud och lite rygg. Första kommentaren? Hästen ser mager ut. Den var insjunken i ansiktet. Eh? Jag har nog inte kunnat avgöra en hästs hull genom att titta på ansiktet bara. Hästen ifråga var i fullgott hull, nästan i överkant, men nej.. den var mager.

4. En bekants granne anser att dennes hästar far illa och ringer länsstyrelsen istället för att prata med sin granne. Vid inspektion framkommer att hästarna är i gott hull, de har mat och vatten i hagen (där de vistades dygnet runt då det var sommar). Nödvändigt att anmäla sin granne istället för att titta själv?

5. Någon ser en halt häst i en hage. Genast skriker man vanvård. Självklart vågar man inte prata med ägaren utan vill genast ringa polisen. OK.. hur vet man att hästen inte redan står under veterinärvård? Hur vet man att hästen inte skadat sig i hagen och ägarna, som kanske jobbar, inte hunnit hem för att upptäcka det? Hur vet man att hästen inte bara tappat en sko och är väldigt ömfotad?
Det vet man inte, för man vågar inte prata med ägaren. Det är bättre att tro det värsta och göra en anmälan.

Sånt här gör mig vansinnig. Folk som överreagerar och drar egna slutsatser. Folk som är för fega för att helt enkelt fråga hur saker ligger till innan man kontaktar inspektören. Jag tycker det är jättebra att folk reagerar på dålig djurhållning, tycker absolut man ska lägga märke till saker som man ser, men ta för tusan reda på lite mer fakta. Hur länge har hästen varit halt? Gör ägarna något åt problemet? Hur länge har hunden suttit bunden utanför butiken? Har ägarna koll på hunden? Är den varm, kall, ser ut att må dåligt? Har hästarna vatten i hagen på ett ställe som inte syns från vägen? Fodras hästarna bara inne i stallet?
Är det så svårt att kolla läget först? Ha lite is i magen, observera lite längre, prata med ägarna först? Det är skitbra att man kan anmäla oro för djur som kanske far illa, men när det används för att anmäla sin granne som man är sur på, eller så fort någon ser en hund bunden, eller någon som upplever en häst vara i dåligt skick bara för att men ser den ur fel vinkel.. ja då är det så bortkastat. Det är såna skitanmälningar som gör att det tar tid för riktiga vanvårdsfall att bli undersökta. Inspektörerna ska ju ut och kolla alla de där välmående djuren först.
Att sno en hund för att man TROR den kanske mår dåligt? Det är ju ett sjukligt beteende. Militanta galningar skulle jag kalla dom. Hoppas dom aldrig ser mina djur i ett läge där de direkt antar att djuren far illa. I så fall får jag väl aldrig se dom igen för att någon galning har "räddat dom".

Sen finns det ju ännu större idioter som helt lugnt ser på när djur far illa bara för att det är deras polare som håller på, eller man delar synsättet, men det är en helt annan arg blogg.

Stormdag!

Dagen började lite halvtaskigt med en liten hund som förätit sig på bajs och sedan spydde upp en stor pöl med, just det, bajs. Mitt i trappen gjorde hon det också, på mattan. Så jag fick gnugga bajsspya på förmiddagen.

Sen var det årets storm idag också. Vi snackar inte lite blåst utan full storm. I det vädret hade jag bestämt mig för att det var dags att våga klättra upp och rida Eldas. Jag har inte ridit på över ett år och var en feg ryttare innan dess. 

Väl i stallet funderade jag ordentligt på om jag inte skulle ta en sväng med vagn istället. Men nej, sadel på blev det och iväg skulle vi. Eldas älskar inte att stå still och jag tror inte fladdrande presenningar hjälpte saken. Så första nervositeten kom när jag skulle upp och han inte ville stå still. Han dansade lite fram och tillbaka och knuffade ner mig från pallen ett par gånger. Men till slut så kom jag på plats.

Då kom andra vågen. Stå still var som sagt inte populärt och vi skulle vänta på att Jenny plockade ut Linus ur stallet då de skulle med på promenad. Så vi dansade lite sidledes igen och jag trodde jag skulle dö där en sekund. Men sen kom vi iväg. Så fort vi lämnat gårdsplanen så blev han störtcool, precis som när man kör. Han vill iväg NU, men sen är det lugnt.

Vi tog en tur i skogen för att försöka undvika de värsta stormarna. Båda hästarna knallade snällt på. Det enda som rubbade dom var en såndär liten vindsnurra som någon hade i trädgården. Den var i olika färger och snurrade som besatt i vinden. Då gick vi på tvären en stund men annars gick det finfint. 

Så jag överlevde! Yay för oss! Nu ser jag fram emot nästa tur på söndag. Blir nästan jobbigt att lägga upp allt bra sen om man vill hinna rida, köra och tömköra. Allt är ju roligt!

Sen kom lilltjejen och red Dessie på en tur i skogen och de skötte sig finfint de också.

Så alla nöjda, alla glada och Pixie hade inte spytt nåt mer bajs när jag kom hem.

Bilder:

Ena hästen i stallet ansåg att rumpan inte behövde täcke. Dessvärre förstörde jag för honom och la det tillrätta.

Eldas är emo med snedlugg ;)

Lipades gjorde han också

Utsikten från ryggen

Jenny och Linus traskade på bra. Eldas öron är en fin utsikt från ryggen

Hur söt kan en pålle bli egentligen?

Kan vi inte bestämma att det alltid är regnuppehåll mitt på dagen?

Jo jag tänkte att vi väl kunde bestämma att mellan 10.00-19.00 typ är det regnfritt varje dag, så får det regna resten av tiden hur mycket det vill. Bra? Dåligt?

Har bokat Eldas i morgon och det ska regna hela dagen. Surt! Kanske tar den där anspänningsträningen dårå. kliva i och ur skaklarna. Tålamod, stå still, människa ska också ha tålamod, inte bli frustrerad. Lugnt och fint och lite godis så blir det nog bra.
Han var visst inte på humör idag då han dissade dagens ryttare så det blev ingen ritt. Vi får väl se om han är mer sällskaplig i morgon eller om jag också får inse mig besegrad i hagen. Fast jag har ett hemligt knep att ta till. Fusk tror jag det kallas, eller list?
Ser Eldas ointresserad ut funkar det alltid att störtgosa med den andra hästarna. Då kan han inte stå emot gosandet. Skulle man dessutom ge någon av de andra en godis så är saken klar. Så säger jag idag ja, imorgon kanske jag bara ser en Eldasrumpa som försvinner i horisonten.

Jag duschade nakenhunden igår. Jo man måste duscha dom. Zaxon duschar jag 2-3 gånger per år, sköljer av honom om han är skitig men duschar på riktigt sällan. Pixie bör duschas minst varannan vecka, gärna en gång i veckan. Har hon en dålig period med massa finnar och bölder får jag duscha henne med medicinskt schampo. Dessutom är pälsen som änglafluff så den lilla päls hon har blir tovigare än hela Zaxons päls. Konstigt det där. Jag trodde man skaffade en nakenfis för att slippa borsta och duscha och krångla. På med en tröja bara så är det klart. Men nej, det ska duschas, medicinschampo behövs, balsam och spraybalsam till änglafluffet.
Sen går hon ändå ut och rullar sig i nåt som luktar ruttet bajs. Som idag. I morse nyduschad, nu rutten bajs. Så vi ska in i duschen igen dårå. Härligt värre. Men man ska inte klaga, det kunde ju varit Zaxon som rullat sig. Honom tar det en evighet att duscha, sen ska han torka också vilket tar ännu längre. Så nej man ska nog inte klaga.

Nu kör vi!

Nu får det vara nog med slöande och irritation. Nu ska jag ta tag i mig själv igen.. och Eldas. Inte bara åka till stallet för att få kloka ord från Cissi (även om det ger sån enorm energi) utan ta tag i läget också.

Jag har ju ändå drömmar att jobba emot. Skulle vilja starta honom i precisionskörning i vår. Få alla bitarna på plats. Kanske släpa ut lite "koner" på gärdet och bygga en liten bana. Fast jag har inga koner.. men hinkar eller nåt kan väl funka?
Vill upp i sadeln också. Kanske prova bruksridning.. eller trail längre fram. Trail verkar skitroligt faktiskt, även om jag aldrig ridit western. Jag var ju med och såg Cissi på träning och det lockade absolut. Fast då kanske man måste rida i westernsadel? Jag har ju för pluttiga ben för sånt haha.
Bruks är ju också skitroligt, förutom att hoppa hinder.

Har också tänkt träna själva anspänningen någon dag. Lägga ett pass på att bara träna på att gå i från båda hållen (han kan bara från "fel" håll nu) och träna på tålamodet och stå still så det blir säkrare. Alltså det går ju nu också och jag klarar det själv men det skadar ju inte att träna på att stå helt still.

En liten skrämselbana vore också roligt. Stå på "brygga", gå över presenningar eller liknande, saker som fladdrar, gå över förhöjda bomar. Lite bruks, lite skrämsel.. fast man går med hästen. Ah ja.. planer och tankar finns ju. Drömmar.. Men då måste jag ju ta mig iväg. Det är liksom steg ett.

Komma ut med sällskap oftare vore också roligt. Fast nu börjar den mörka delen på året och om de flesta bara kan efter jobbet så lockar det ju lite att ge sig ut när man fortfarande ser nåt. Men vi får se..Jag måste igång bara. Jag vet ju att jag tycker det är skitroligt bara jag kommer iväg. Så kommer jag bara över tröskeln så älskar jag det. Eldas känner jag mig så himla trygg med också så jag är aldrig nervös över att ge mig ut. En toppenhäst!

Jag gjorde för övrigt supergoda pannkakor idag. Eller pannkakorna var ju vanliga pannkakor, fast jag hade dinkelmjöl istället för vetemjöl. Tillbehöret däremot.. Jag hade hjortron i frysen så jag kokade upp dom med lite sötningsmedel. Sen lät jag det kallna och blandade ihop med vaniljkesella. SÅ sjukt gott!  Ok vaniljkesella är ju inte världens mest nyttiga, men bättre än grädde eller glass iaf.

Fast varför kan man aldrig göra hela pannkakor? Jag sabbar alltid typ 4-5 stycken som rasar sönder totalt. Sen blir de sista 2-3 hela. Varför är det så?
Hundarna blev ju glada iofs när de fick pannkakor i maten.

Hepp nu ska jag sova. Skulle ju ta tag i dygnsrytmen var det sagt.

Alternativt användande av ryktborstar

Nu när det var Rosa Bandet-tema på Hööks slog jag ju till och köpte mig ett par Magic Brush ryktborstar. De säljs bara i trepack (varför?) och blir därför lite dyra, men de är bra. Så en borste har jag i stallet, en snodde Jenny och en borste lämnade jag hemma. Jag har använt borsten till att borsta bort hästhår från fleecetäcke och det gick hur bra som helst.

Nu här hemma testade jag mina håriga mattor. Jag har fastklistrade "trappsteg" i min trappa till övervåningen. Katterna gillar att ligga där och det blir ju sjukt hårigt. Att dammsuga är ett helvete, vilket inte förbättras av att det är mitt i trappen då.

Så jag testade borsten och resultatet ser ni ju. Hej hår! Borsten drog upp grus och sånt också. En nackdel var att på trappstegen där mattan är liksom lurvigare blev själva mattan också lite borstad om ni fattar. Stråna i mattan ruggades lite. På avsatsen där jag har en matta med lite kortare hår påverkades inte mattan alls. Så hela trappen gick på 5 minuter, utan svett och krångel med dammsugare som ska lyftas hit och dit. Rekommenderas varmt alltså!

Ska ta vardagsrumsmattan någon dag när infallet hoppar på. Nu är jag mest nöjd med hallen. 

Min nya karriär som pysseltant... och filmskribent

Jag tror jag satsat på fel karriär egentligen. Jag borde ha blivit pysseltant. Jag gillar pyssla med grejer som måla naglar, pilla med lera, smycka till mina träns, laga saker med lite annorlunda metoder. Jag är bra på att tänka "outside the box" och kan vara rätt finurlig.

Idag har jag lagat ett reflextäcke till pållen. Lagningen blev inte så himla snygg så jag slaktade en reflexväst som låg skräpandes och satte reflex över lagningen. Sen blev det reflex över så den har jag satt fast på en av Zaxons selar så fick han en reflexsele på köpet. Perfekt!

Pysseltant alltså.. någon som behöver en? Måste dock varna för att jag är talanglös rent estetiskt, kan inte måla (jo naglar) och sånt. Men klippa, klistra och limma det kan jag.

Sen har jag sett lite film dårå

. Så här får ni tips på bra och dåligt.

Jug Face. Skräck/thriller.
En kult i skogen tillber någon källa och ger offer. När källan inte får den person den vill ha börjar den mörda folk lite hit och dit.

Dålig film. Hillbilly-stuk. Inte spännande, inte otäck, bara tråkig.

The frozen ground. Thriller

Baserad på en sann historia om en seriemördare och de som jagade honom. Filmen är ur polisens (N. Cage) perspektiv. Jag som då gillar otäckheter skulle vilja få följa med lite mer i mördarens tillvaro. Tyckte man fick veta ganska lite om honom, hur han levde, vad han gjorde och varför. 

Man får också följa en tjej som lyckats rymma från honom. En prostituerad tjej som ingen riktigt vill lyssna på.

Filmen var ändå rätt spännande, lite frustrerande och klart sevärd. Men som sagt, lite mer av mördaren hade jag velat se. 

4Closed Skräck/thriller

En familj köper ett hus som säljs på exekutiv auktion genom banken. Husets förra ägare vill inte riktigt gilla läget och ställer till med massa trubbel.

Ni känner igen det va? Jag kan inte se Jamie Kennedy i en läskig roll så det förstörde lite. Väntade på att humorn skulle komma. Annars var den väl ok. Duger att se om man har tråkigt. Han var väldigt uppfinningsrik den jobbige mannen. 

Evidence Skräck/thriller

Ett massmord har begåtts vid en övergiven mack. I jakten på svaren använder sig utredarna av upphittat videomaterial. En tjej med på resan filmar nästan allt, några har filmat lite på mobilkamera osv. 

Själva filmen går alltså ut på att polisen tittar på videomaterial från skakiga, handhållna, kameror. 

Storyn är bra, slutet är riktigt bra och jag satt mest och gapade. Men skådisarna, upplägget är sådär. Blir lite hoppigt, skakigt och irriterande eftersom man ju måste se allt brus som såklart finns på de hittade filmerna. Så nja helt enkelt. 

Killing season action/thriller

Den här är ju värd att se pga skådisarna om inte annat.

Två soldater har utkämpat krig utomlands. DeNiro är amerikan och Travolta är boven. Travolta söker upp Deniro för att utkräva hämnd för det som hände under kriget. 

Först mörkar Travolta vem han är så de umgås lite fint, sen blir det action och spänning. Oväntat slut kanske, men vet inte om jag egentligen tyckte det passade. Men bra film annars och gubbarna håller ju än ;)

White house down action/thriller

Vita huset tas över av en terroristcell och som av en händelse råkar "hjälten" befinna sig på plats då han tagit med dottern på rundtur i vita huset. 

En typisk hjälterulle helt enkelt. Fast boven är lite oväntad ändå, det är ju inte en galen ryss eller tysk eller nåt sånt. inga aliens heller. Jamie Foxx är president och lyckas spela en seriös roll bra. Har mest sett honom i komedier annars. Hjälten är het, det skjuts mycket, sprängs en del, ganska mycket politiska svängar hit och dit. Så ja, en typisk hjältefilm men jag tyckte den var bra. Helt klart godkänd action. 

 Killer Toon asiatisk thriller/skräck

Ja det är ju alltid bra att kolla asiatiskt skräck när man är ensam i mörkret och snart ska försöka sova. Jag kollade den här igår kväll det sista jag gjorde. 

Det handlar om en kvinna som gör tecknade skräckserier och plötsligt blir hennes historier verkliga. Polisen försöker lösa fallet.

Jag undrar mest om översättningen var korrekt för det var mycket otrevligheter där *s*. Poliserna kallade varandra idiot, trögskalle, dumhuvud osv. Men man kanske har sånt språkbruk där, vad vet jag? 

Asiatiska otäcka filmer är alltid otäcka. De har nåt speciellt. Den här är ändå inte som The Grudge, eller The Ring. Den är inte otäck på det sättet. Det är nog mest en thriller, med en övernaturlig tvist och lite äckligheter. Jag gillade den! Den är textad förstås, ingen amerikansk version. 

Så nu har ni lite film att kolla och se om vi tycker ungefär lika eller inte. Trevlig lördag!

Okej seriöst.. det funkar ju inte att fortsätta såhär.

Jag är så jäkla TRÖTT! Vissa dagar är okej och andra dagar skulle jag kunna sova hela dagen. idag är en sån dag, upp och äta frukost, sen somnade jag och sov 3 timmar till. Helt sjukt.
Jag kanske borde få dropp med koffein eller nåt.
Är ju rätt säker på att järnbristen är en stor bov i det hela eftersom jag har mens..igen. Inte ens en vecka sen sist. Skitkropp!

Min läkare har sagt att bipolära människor har större behov av återhämtning och inte är gjorde för att jobba 100% tex, det köper jag, men det här är ju löjligt. Trött, sovtrött helt enkelt.

Ska försöka tvinga fram bättre rutiner så får vi se om det går att skaka liv i kroppen. I somras var jag skitpigg ett tag, gick upp 9 helt frivilligt och kände mig utsövd. Nu känner jag mig aldrig utsövd, oavsett när jag går upp. Amfetamin kanske vore nåt?

Min axel har spökat idag också. Mitt lillfinger domnar av hela tiden. Skitskumt är det. Men det går ju över. Jag borde börja försöka träna lite, brukar ha mindre ont då jag tränat kroppen. För träna gör man ju när man helst vill sova hela dagen.

Vem har bytt ut min Månster?

Sådan katt, sådan hund?

Vem har bytt ut min Månster idag? Eller drogat honom kanske? Han har varit snäll och social hela dagen. Han är inte alltid så trevlig, det är ganska mycket morr, fräs och bit i honom. Idag har jag bara fått kärleksbett, dvs han tar min hand i munnen och håller kvar den. Han biter inte hårt, håller bara handen lite. Nu ligger han snällt bredvid Pixie, de brukar inte vara de bästa polare. Han har gosat, legat när och bara varit snäll hela dagen.

Undrar om den plötsliga snön chockade honom eller nåt? Han har varit inne nästan hela dagen också, han brukar alltid vara ute mest av alla annars. 

Aja, han äter och rör sig som vanligt så tror inte han är sjuk. Han är bara...snäll. Det gör mig lite paranoid. Hör ni inte av mig på ett par dagar kanske han har mördat mig i sömnen. Vem vet?

Pysseldag

Jag drog iväg till stallet idag. Det blev dock ingen körning utan jag spenderade dagen med Cissi istället. Det var precis vad jag behövde!

Så nu har jag pratat av mig min irritation, förklarat hur jag kände och upplevde saker och fick feedback. Jag fick många kloka ord, som vanligt! Så det känns ju bättre. Jag trivs så himla bra med henne, hon är så urgullig, omtänksam och klok.

Det regnade ju en del idag, en hel del faktiskt. Kristina kom (har häst i stallet) och satte igång med byggandet av vattenbar till vintern. En genial konstruktion som Cissi kommit på. Blir spännande att se den "in action" i vinter. Jag och Cissi plockade undan lite grovsopor och stenbumlingar på tomten. Faktiskt ganska skönt med lite grovgöra också. Även om regnet strilade hela tiden så märkte man inte av det då man hade saker att göra.
Kristina och Cissi jobbade vidare på vattenbaren och då jag var lite överflödig tog jag lilla Ralf, den ursöta hundvalpen, och stoppade innanför jackan en stund så höll vi koll på projektet. De blev nästan helt klara och det såg himla proffsigt ut. Både Kristina och Cissi kunde typ vrida ur sina vantar efter jobbet, regnet tilltog ju en del kan man säga.

Det blev några timmar i stallet med massa pyssel. När jag kom hem var jag ganska blöt och frusen, men det märkte jag först när jag landade i soffan. Så det blev lite käk och kolla serier.

Nu är jag rätt trött så ska strax i säng. Jag är inte van vid att jobba på sådär, men det var faktiskt himla roligt! Allt blir roligare i bra sällskap. Glömde dock prova collarn på Eldas så får göra det på lördag. Då blir det en tur i alla fall.

Happ.. bra dag med Cissi och Kristina. Lite valpmys och hästgosande. Man har ju faktiskt himla bra människor i sin omgivning ändå.

Nattinatt med er!

Otack är världens lön

Jag fick hem djurmat från Animail idag. Jag brukar alltid vara ute i sista sekund så det blir panik så jag planerade lite bättre den här gången.

Jag passade på att slänga med ett par påsar kattsand. Jag kör med ÖKO plus, som ni ser på bilden. De säljer inte den i de djuraffärer jag brukar besöka tyvärr. Anledningen till att jag valt just den, fast den är krånglig att få tag på, är att den är miljövänlig. Det är gjort av träpellets. Det luktar liksom.. spån. Det blir ändå jättefina kissklumpar och jag tycker inte det luktar urin alls. Klart det luktar precis när katterna bajsat, men det gör det med allt jag testat. Speciellt som de oftast är för lata för att gräva ner eländet.
Men jag gillar det här märket. Det blir inga betongliknande klumpar som väger hur mycket som helst. Eftersom det är trä kan man bara slänga innehållet på komposten. Vanlig bentonitlera bryts ju inte ner i naturen.

Sååååå iallafall fick jag ett par säckar strö idag så jag storstädade lådorna, tömde ut allt på komposten och fyllde upp med nytt fräscht strö. 10 sekunder efter att lådorna var på plats går Bebis och skiter, utan att gräva såklart. Det var tacken för en ren låda. Han kunde väl väntat 2 minuter i alla fall? Eller göra sitt ute som normala katter. Mina är utekatter och kommer och går som dom vill, ändå går alla på lådan inne också. Smått onödigt kan jag tycka.

Jag har haft en usel dag idag, genomusel. Mitt humör är i golvnivå. Jag är sur, irriterad och impulsiv. Perfekt humör för att starta bråk alltså. Orkade inte åka till stallet idag då bara tanken på det irriterar mig nåt enormt. Egentligen är det korkat av mig. Varför ska jag straffa ut mig själv och undvika något jag tycker är roligt bara för att en del av det irriterar ihjäl mig? Är ju faktiskt bara jag som lider av det. Så imorgon har fantastiska C beordrat mig till stallet. Hon är som min favoritdrake här i världen (du vet vem du är fröken drake) en sån människa som man bara direkt tycker om. Så jag ska dit. Jag får helt enkelt skärpa mig och sköta mig själv. Så ja det finns irritationsmoment, men det är ju jag som tillåter det sabba för mig. Jag ger efter för den negativa energin istället för att fokusera på det som är bra. I stallet är SÅ mycket bra, typ 99% och så låter jag 1 stackars % sabba hela grejen. Förut idag var jag redo att packa ihop och tacka för mig där. Det är den där impulsiva sidan som talar. Väntar man lite så kommer förnuftet ikapp. Sköt mitt, fokusera på bästa hästen, bästa stallägaren och de människor i stallet som jag mår bra av så blir det bra.

Som avslutning på dagen skvätte det stekfett rakt i ögat när jag gjorde hackkorv. Nu blir Jenny avis ;) Ögat blev lite suddigt ett tag men nu har det gått över.

Ska strax äta kvällsmål, äpple och kesella. Måste äta bättre, oftare, så jag får energi i rusket.

Sov gott sen dårå!

Vem är förvånad? Absolut ingen...

Tror jag sa nåt sånt från dag 1 och tänka sig.. rätt blev det.

Nu skiter jag i det här. Tack o hej.

Helt slut... luften gick ur totalt

Var på mötet idag och det gick ok.

Vi sa egentligen inte så mycket mer än att jag ska få börja arbetsträna och jag slipper göra det på mitt förra jobb. Vi ska ha möte med AF så de får ordna en rehabiliteringsplan osv. Anställningen är kvar och jag har muntligt löfte om att jag kommer få tjänstledigt för att arbetspröva någon annanstans när det är dags.

Det kändes skönt. Jag var så himla spänd så jag bara grät. Kände mig i hur mycket underläge som helst men det gick okej. Då väntar vi på nästa steg.

Sen var jag på överraskningsfikat. Jag hade inte gjort nåt dumt ;) Det var trevligt. Tror inte vi sett varandra på 3-4 år eller nåt. Hemska människan hade ju en valp till salu dock. En 4-månaders cavalier. Gaahhh så söt och busig och söt!

Nu är jag alldeles totalt slut dock. Spänningen inför mötet har släppt och ja känner mig som..jag vet inte..slut helt enkelt. Blir tidig säng i natt.

Japp sömnen lyser med sin frånvaro

Tog t.o.m. sömntablett men det hjälpte ju inte ens lite. Kan förklara eventuella stavfel dock. Om jag låter som en patetisk, full tonåring beror det på att hjärnan inte funkar så bra på sömnmedicin när man tar den var 3:e månad ungefär. Kanske borde vara fyllelås på blogg. Så läs inte om ni inte vill höra lite tonårsångest..sisådär 20 år för sent för mig. (Jag hade å andra sidan ingen blogg när jag var 14)



Det jag behöver just nu är min vän, den jag alltid kunde bara få ösa ur mig till, få höra att alla andra suger så var det bra sen. Behöver inte lösningar på problemen, behöver bara få spy yr mig gallan till någon som förstår. Den vännen finns inte kvar. Den andra är tyvärr upptagen med husbygge, barn. graviditet och annat som hör till familjelivet. Tror inte random främling på stan vill se mig tömma u mig all uppdämd ångest, ilska, oro och irritation. Men ibland behöver man bara få slänga ur sig skiten så känns det lättare sen. Just nu byggs det på och blir bara värre och värre. Klumpen i magen växer och irritationen är på topp.

Min vän blockeras av att tjejer på tre, i den här konstellationen inte funkar. En är vän med båda, de andra tolererar varandra när alla tre umgås. Grejen är att två umgås 5 dagar i veckan och skiter totalt i nummer 3. När sen nummer tre, ser en chans till att äntligen, äntligen få umgås lite på tu man hand med sin fd bästa vän. Kanske verkligen prata för första gången sen juli eller nåt. Men nej det går inte. Vi kan ju inte få ha ridning utan henne. Så hon rider nog snart en häst, som hon egentligen tycker är skittråkig, bara för att hon ju måste vara med på allt min vän gör.

Ni fattar läget va? Min fd kompis, som jag gärna skulle vilja kunna träffa själv ibland kan inte vara utan person 2. Hur ska vi då någonsin kunna prata privat? Jag har inte den relationen med person två. Jag har sagt att jag gärna umgås, att jag skulle tycka det vore roligt att ses när vi ändå ska till samma plats. Vi kanske inte gör samma saker precis där, men vi kan vara sociala lite innan och efter. Men nej. De berättar aldrig när de ska dit, frågar aldrig om jag ska med. Som tur är finns ju facebook med fina bilder av vad jag blivit utelämnad från den dagen. Typ varje dag.
 1 och 3 umgicks 3-4 dagar i veckan. 2 kom hem och efter det har 1 och 3 umgåtts ensamma vid 2 tillfällen. Jag har blivit medbjuden vid lekar på tre max 5 gånger.
Jaaa, hur fixar vi inte leka på tre? Åh jag undrar. Om nu den ena absolut inte klarar av att inte följa med på allt, varför tycker hon det är noll viktigt att vara tre så länge hon inte är utanför. Varför föreslår hon inte att vi gör saker alla tre då? Nej det skiter väl hon i. Men om vi äntligen skulle kunna ses på tu man hand och få en lugn ridtur i skogen... nej serni det går inte.

Skitsnack och myglande gör att jag seriöst får fundera över om jag borde byta stall. Men avgudar stallägare och allra mest hästen. Vi skulle spöa alla i precisionskörning ju. Men all skit kanske är för övermäktigt.Men det är den här grejen som ger negativiteten i stallet. Inte nåt annat. Skitsnacket om stället hör jag inte av någon annan. Alla andra i stallet är ju toppenfina!

Jag borde kanske isolera mig ett tag så inte den negativa energin sprids till omvärlden. Så kan jag komma tillbaka när jag fått ur mig allt som måste ut och kan vara neutral istället. Just nu är jag bara arg, ledsen, orolig och liten.

Mest borde jag sova just nu. Måste vara skärpt på mötet i morgon. Vara stark när jag träffar chefen som representerar mobbing, stress, orättvisa och ångest. Hua... Försvinner jag ett tag efter i morgon så gick mötet åt helvete.

Man ska fan inte planera ett jävla något. Var SÅ glad när jag såg fram emot mysiga ridturer i soft tempo och äntligen kunna prata privata saker med min vän. Hade det blivit ofta hade jag kunnat ta vagn då och då så kunde 2 hängt på. Kanske med en mini på släp i lågt tempo. Jag är inte omöjlig, jag skulle bara vilja få samma omtanke tillbaka. Vore en helt annan sak om jag träffade min vän ensam kanske 1 gång i veckan, de andra träffades sina 5 dagar i veckan men att de kanske bjöd in mig att joina någon gång. Då kan jag bjuda till också. Men tresamheten är bara viktig åt ett håll... Ingen annan kan ju hamna utanför. Men jag får gladeligen uteslutas 5 dar i veckan.. Hade börjat fundera lite på att skaffa sadel till Eldas om jag rider regelbundet och inte klarar av hans bomfria. Ja ingen ny vråldyr, men en hel och ridbar sadel. Utseendeskavanker var väl inte så noga, så länge den är bra för hästen.  Såg fram emot att köra minihäst i fullt ös medvetslös och slå alla större ponnisar. Kanske visa at varmbloden är styrbara också, inte bara snabba. Främst hade jag tänkt tävla stallets prins i vår. Okej vi har ingen vagn, men har jag min nya sele då så kan vi säkerligen låna vagn på plats, en sån sele passar typ alla de vagnarna. Samma med varmblodet, hade hon fixat sele hade säkerligen vagn gått att låna på plats. Men näe :(
Som sagt man ska inte planera. Kanske ska jag ta en paus från allt med hästar ett tag. Eller hålla V sällskap ibland så kanske jag kan sitta bredvid på tävlingar i vår. Eller kanske är det folk jag ska hålla mig ifrån. Försvinna från nätet och slippa se bilder på allt jag utesluts från, interna diskussioner man inte har en suck att fatta nåt om, planer man inte ingår i. Vi får se.. rörigt i hjärnkontoret nu. Lite mjölk och en stenpanna i huvudet tror jag skulle bli bra.

Extram ynklighet utlovas. En sömntablet till hjälpte uppenbarligen inte heller. Tar säkert bort det här sen. Men nu, just nu är jag bara så jävla arg. Leka tre.. pyttsan... leka tre när det passar två tredjedelar. Den tredje får ta emot resterna typ. Trodde nog inte det skulle bli såpass illa.

Apropå sadlar däruppe så konstaterade Cissi snabbt att hon har lite sadelbrist. Eldas och Pebban delar sadel. Beroende på vem som rider Maya så är hon också med och delar på samma sadel. Kan bli trixigt att få ut alla samtidigt. Men hur ofta rids de samtidigt? Typ aldrig. Rider Louise Maya använder ju hon sin sadel på henne dessutom. Rider Karin Pebban har hon sin sadel. Alltså, rider jag med Karin och Louse finns inga sadelbekymmer ;) Hur kom jag in på det egentligen? Långritten som planeras kanske. Då är det Maya och Pebban som delar på en sadel, om Mayas andra medryttare och Louise ska med samtidigt. Kanske finns en extra sadel att låna någonstans. Den dagen, den huvudvärken. Jag har ju barbackasele med stigbyglar i värsta fall. Släng under en hög med schabrak så funkar den nog ;) Nu svamlar jag. Märks det?

Tröstar mig med M, hon orkar lyssna på lite och vet ju lite vad som händer och fattar varför jag blir sårad. Hon känner ju inte bara mig. . Nästa helg blir det galet äventyr med henne också, blev så glad när hon frågade. men nu, NU borde jag fan sova... jäkla sömntablettsfyllo. Tar sömntabletter extremt sällan så är inte så rutinerad. Tänkte jag behövde verkligen garantera sömn idag... heh.. det gick ju bra. Not! Jag har försökt. LA mig först, gick sen upp, la mig igen, och hamnade här för att hjärnan bara vägrar ta semester. Jävla skithjärna!

On a lighter note: Pixie fick sin giraffmysis idag. Den hade öron och allt + hål för de egna öronen. Spejsat va? Hon blev inte så imponerad av huvan och öronen, men en mjuk fleeceoverall säger man ju inte nej till =) Se, söt avslutning på "jag är en EMO fjortis och vill dö"-inlägg.

I morgon gäller det

Då är mötet med FK här. Får se vad vi kommer fram till. Bu eller bä, knäckt eller okej. I morgon eftermiddag vet vi.

Är inte mer på hugget idag än i natt. tror jag lyckades somna vid halv 6 eller så. Trodde saker blivit bättre, att jag var någon att räkna med igen. Men jag är inte det, står utanför och tittar in. Det 'r nog bara att acceptera sånt jag inte kan påverka. Kan knappast övertala folk att inte glömma bort mig liksom. Så.. det är ju deras val. Men det är synd.. hade sett fram emot äventyren som skulle kommit längre fram. Lite minirace och flygande koner. Det hade varit störtcoolt!

Hela situationen är bara kass. Jag är överkänslig just nu och tror att alla tycker jag är jobbig och i vägen. Smått ynklig sådär. Går det bra i morgon  kanske jag växer lite. Skulle nog må bra av att komma igång och göra lite nytta här i världen. Känna mig behövd och känna att jag presterar något bra. Tur att djuren behöver mig iaf, då gör jag ju någon nytta här i världen.

Fick jordens överraskning idag när en bekant frågade om vi skulle fika. Bara sådär. Har inte setts på evigheter. Blir spännande! Hoppas jag inte gjort nåt tokigt och ska få skäll =O

O spännande planer om lite mindre än två veckor med Marie. Gaahh ska bli SÅ roligt. Gött med roliga saker att se fram emot iaf. Sen ska jag hem till föräldrarna snart också. Fixa vinterdäck på bilen och vara lite social samtidigt. Dit är man alltid välkommen =)

Nu ska jag fortsätta vältra mig i självömkan, tycka att alla är dumma och vara nervös inför i morgon.

Lite nattlig depp och oro på det här så blire finfint.

Sova är överskattat när man kan ligga och spontangråta istället. Visst hade ni också valt det senare alternativet?

Är bara kaos nu, är väl en överkänslig depp-period helt enkelt.
Känner av nerverna inför tisdagens möte med FK och arbetsgivare. Jag hade tyckt det känts bättre om man fått träffa bara FK och läkaren en gång innan arbetsgivaren vore med. Jag har blivit s illa behandlad där så bara att tänka på stället får mig att vilja krypa ner i en grotta typ.

Saknar min vän. Hatar att vara tredje hjulet. Hatar att ledsenheten går ut över tiden där jag borde må bra, där jag mådde fantastiskt bra. Nu vet jag inte om det kanske tar mer energi än det ger. Det smittar av sig på allt, känner mig oönskad, utanför och rätt dålig faktiskt. Självförtroendet är noll. Rätt säker på att läget kommer gå från dåligt till värre snart. Trist när det börjar gå ut över tredje person också. Jag är frustrerad över situationen, över att vara utanför, oönskad.. och tredje person blir syndabocken för att det är där jag hamnar utanför. Jag är inte välkommen med helt enkelt och har aldrig chansen att umgås med min vän på tu man hand. Jag saknar det. Saknar att kunna prata privata saker. Men gilla läget. Stå utanför och var tacksam de få gånger man blir inbjuden "i värmen".

Fan vad ynklig jag låter. Har ju andra alternativ, behöver inte gå där och känna mig usel. Finns andra ställen dit jag är välkommen, men jag trivs så himla bra till 90%. Ska en jobbig sak förstöra allt det? Det lyckas rätt bra just nu.

Ångest över att FK kanske tycker jag inte borde få sjukpenning längre snart. Kul, då är valen att typ inte överleva ekonomiskt eller gå tillbaka till gamla jobbet där min själ sakta dör. Det är inte bara mitt problem, kolla personalomsättningen på stället så fattar ni. Jobbigt att gå runt och känna sig onyttig också, värdelös på arbetsmarknaden-- en lodis helt enkelt. O personen jag brukar bolla med finns inte tillgänglig. Har förstås familjen men vill inte lägga massa ångest på dom. De har fått burit mig tillräckligt när jag deppat.

Nej..fan.. på med glada masken igen. Put your big girl panties on. Gilla läget tills det inte funkar längre.. då får man väl ta tag i alternativen. Mens varannan jävla vecka hjälper inte direkt läget heller. Ena stunden vill jag slå folk på käften, nästa stund blir jag en ynklig mes som bara grinar.. som nu.

Nu borde jag sova,, finns inte en chans att det händer. Kul.. filmförslag kanske?

..

Nämen, bubbelplast!

Bebis hittade Jackpot! En kartong... med medföljande ryggstöd och bubbelplast. Så mycket bättre kan det knappast bli. 

Hungrig?

Tänk jag kommer ihåg den gamla goda tiden när jag verkligen funderade över om jag skulle ta en huvudvärkstablett eller inte. P-piller var det enda jag tog och andra tabletter fick delas i minimala delar om jag skulle svälja dom. Sen fick jag krångel med magen, som visade sig vara bråck på magmunnen, så tabletter mot uppstötningar introducerades. Sen bröt ångest/depp ut och en hel kasse mediciner kom till högen. Kul. Alla utom en byttes ut när jag fick diagnosen bipolär.. men 3 olika medel återstår. Vet inte egentligen om jag behöver den ena men den plockade bort min dagliga ångest så jag är livrädd för att ta bort den, även om den andra medicinen kanske har samma verkan. 

Ja så har vi ju sköldkörteln också, den ska också ha sitt för att funka som den ska, annars går den på lågvarv. 

Slutligen har jag en himla massa brister på vitaminer och mineraler så allt utom multivitaminerna är på recept. Den lila asken är bara vitaminer + järn. De skrikrosa vackra tabletterna är b-vitaminer. 

De fina, färgglada dosetterna finns på apoteket, brukar ligga vid kassorna. Jag har en rosa för morgon, en turkos för kväll och lila för vitaminer. Jag behöver ju nästan inte äta någon mat. 

Förhoppningen, eller planen, är att klara sig på en medicin för måendet. Att vara bipolär är ju tyvärr livslång sjukdom så jag måste kanske stå ut med tanken att alltid äta en tablett för det, men mår man bra så är det ju värt det.

Sköldkörteln har jag ingen aning om ifall den kanske kan börja fungera utan hjälp, annars får jag ha kvar min levaxin också. Vitaminbristerna kan nog ordna till sig. Det där brukar gå i perioder också, ibland har jag fått äta folsyra, ibland kalcium, ibland nåt annat. Nu är det mest akuta järnbristen där jag ligger riktigt lågt. Läste att rekommenderat intag av järn ligger på 10-18 mg/dag för kvinnor. De högre doserna är vid mens eller graviditet. Mina tillskott har 100 mg i sig och jag ligger fortfarande inte okej. Mens varannan vecka kanske inte gör saken bättre. De andra vitaminerna är gränsfallsvärden där jag får tillskott lite förebyggande.

Så.. om några år kanske jag bara har 2 tabletter kvar, Woohoo! Ett mål att sikta på i alla fall. Sen blir jag gammal och skröplig och behöver massa tant-mediciner. Näe ibland känns det rätt deprimerande, särskilt med den inställningen till piller som jag haft. Men man får gilla läget helt enkelt och ge kroppen det som behövs för att fungera. Tur att det är så billigt med medicin..not. 

Härliga höstdag!

Idag var det ju superfint höstväder. Solen sken och det var inte lika kallt som igår. Då gäller det ju att passa på och ta tillvara på vädret, så jag tog med Eldas ut på äventyr. Jag var lite jobbig och körde på lite otäcka ställen men det gick så bra så. En lugn och fin tur helt enkelt. Precis som det ska vara!

         

Jag missade allmänna "kissa i busken"-dagen.

Idag när jag körde in mot stan såg jag fem gubbar som stod och kissade längs vägen. Ja, fem enskilda ekipage då. Fast två gubbar stod på varsin sida vägen och kissade, ca en km från närmsta mack. Nödvändigt? Inte så mycket.

Jag måste ha missat memot om stora kissdagen.

Jag bifogar förresten bild på katastrofen på mitt huvud just nu, för er stackare som missat se det live.

Dagen bjöd också på mysbesök hos Cissi. Sjukgymnasten var där och idag kollade vi rygg och bäcken. Det visade sig att jag är sned och högersidan var helt skum. Så vi drog och knakade lite och nu är jag öm som tusan. Ska prova ha inlägg i skon ett tag också och se om ryggen mår bättre då.

Besöken är alltid så mysiga. Man får småprata lite, får fika om man vill och det är bara mysigt helt enkelt. För att få gå hem fick jag lov att bli "tatuerad" av dottern och den ser ni här:

När jag kom hem hade jag fått paket. Mina fina handkrämer hade kommit. Nej jag har inte alls beställt dom enbart för att de var i formen av söta ugglor...eller okej kanske det då. Men det är också ekologiskt och man stöttar utrotningshotade ugglor. De där två representerar två olika raser. Sååå det var en god gärning också, inte bara sött. Hm men vill knappt ta ur dom ur deras söta små hus men inser att husen kommer mosas i handväskan. I-landsproblem.

Bråksugna hundar ska väl inte vara utan uppsikt?

Var i stallet idag. Först körde jag Eldas en tur. Han var svintrött efter gårdagens äventyr. Han orkade inte ens spöka där han brukar spöka, bara konstaterade trött att det ligger stenar i diket och knallade på. Vi skrittade nästan hela vägen, tog 2 korta joggturer i långsamt tempo. Vi provade halt i nerförsbacke och det gick fint. Fast Eldas har inte tålamod att stå still i mer än två sekunder.. men ändå.

Sen skulle Dessie ha ryttare för andra gången. Jag tänkte ta med hundarna och kika i paddocken så fick de lite luft också. Ridturen gick bra, alla skötte sig fint. På väg tillbaka går man genom en gård, antar det är den gamla vägen som går därigenom eller nåt. Vi åker aldrig bil, eller rider där. Vi har bara genat när vi gått med hästarna på väg till longering på ridbanan.
Hursomhelst gick vi där, jag hade båda mina hundar kopplade. Så från ena byggnaden, på andra sidan en stor gårdsplan, kommer två hundar lösa, varav den ena bara flyger på Zaxon helt utan förvarning eller anledning (om den inte bara hatade svarta hundar). Pixie brydde den sig inte om men Zaxon blev påhoppad. Nu är ju Zaxon världens snällaste så han försvarade sig inte och den andra skrämdes bort efter någon sekund bara. Dessvärre anföll den en gång till, sen kom ägaren ut. Hon pratade med oss och tyckte vi inte skulle använda den vägen mer, vi hade frågat de andra boende där men de hade visst olika uppfattning om saken. Under tiden hon pratade med oss hoppade tokhunden på Zaxon igen, återigen utan anledning eller förvarning. Jag hade Zaxon i koppel hela tiden, han skällde inte eller nåt och den andra hunden var lös. Jäkla bråkstake. Känns lite onödigt att ha en sån hund lös utan ordentlig koll. Gårdsplanen är inte inhägnad, deras tomt är det, och den ligger ju alldeles intill allmänna vägen. Lite obehagligt var det ju.

Zaxon är i alla fall genomkollad och verkar inte fått några blessyrer från påhoppen. Det är bra med kraftig päls ibland. Jag är glad över att han är så snäll ändå, annars hade det väl blivit riktigt slagsmål och det är ju inte helt lätt att sära på två arga hundar.

Det var dagens äventyr. Får man sova snart?

Haren och sköldpaddan

Ni vet den klassiska sagan. Mina hundar är lite som dom två.

Zaxon lunkar på i sitt tempo när man är ute (har dom lösa). Han joggar fint, stannar och nosar ibland, visst gör han nåt ryck men mestadels har han sitt joggtempo.
Pixie är överallt, hit och dit, upp och ner, fullt ös medvetslös. Hon rusar fram och tillbaka, stannar och nosar där Zaxon nosar, springer som en idiot ikapp oss.

Men i slutändan kommer Zaxon ändå fram först. Pixie skulle kunna varva oss flera gånger om men hon bara fladdrar runt. Så lugnt och stadigt funkar alltså bättre om man ska ta sig framåt.

Körde Eldas idag. Det gick så himla bra!
Han är så rolig, han var jättemycket på tårna när vi skulle iväg. Orolig och gnäggig i stallet (är gnäggig ett ord?) på väg till vagnen spökade han flera gånger och blåste. Jag trodde det skulle bli en dryg tur med en hoppig häst, men bara vi kom iväg så sansade han sig. Han är lite som en annan häst som var jättehetsig när man skulle sitta upp, sen kastade han sig iväg två steg och sen var han klar och bara lunkade. Starten är viktig vet ni.

Jag och Eldas tog på benskydden idag och drog ut på stubbåkern. Vi ska ju bli precisionsstjärnor en dag har jag bestämt. Så vi snurrade och voltade en massa. Först jobb i skritt med massa serpentiner och volter och svängar, sen samma sak i trav. Han har lite för bråttom ibland men det går ju att hejda honom och vi tar oss dit vi ska. Han vänder så mycket bättre nu, i början när vi började köra var han lite kantig och stel i svängarna, men nu går han jättefint.
Sen, som slutkläm, släppte jag honom i full trav en raksträcka på åkern. Vi hade ju kört där så visste att det inte fanns några gropar eller gupp i vägen, så full fart blev det och jäklar vad det gick. Eldas tyckte det var svinroligt och jag tyckte det var ännu roligare. Man behöver bara smacka så han travar och sen släppa så drar han iväg.
Sen blev han rätt svettig stackarn. Han har ju börjat sätta isbjörnspäls inför vintern. Han kommer att klippas bara vi får tag på klippmaskin.

Så det var den dagen. Nu är alla här trötta och slitna. Snart blir det mat, dusch och sen säng. I morgon blir det en lugn tur med Eldas, sen ska Dessie få ryttare på sig igen så får kika på hur det går.

Ha en bra kväll!