Det tar emot att köpa kläder som ska användas i skitiga miljöer

Jag använder aldrig fina kläder i stallet. Aldrig nya kläder. Jag använder slitna gympabrallor, reklam t-shirts osv.
Min stalljacka är sisådär 10 år gammal. Eller båda mina stalljackor kanske jag ska säga = en vinterjacka och en höstjacka. Mina stallkängor är nog också 10 år gamla (arbetarkängor från Jula i outstanding kvalitet) Det enda som känns okej att köpa nytt är ridbyxor.

Nu har jag fått inse att jag är i behov av vissa saker och har fått lov att köpa nytt och det stör mig. Köpa nya kläder för att bli skitig liksom? Jag fattar inte de som köper hästmärkeströjor för flera hundra för att ha i stallet. Fasen en tröja för 500 som ska ha dregel och smuts på sig? Näe, inte min grej.

Men nu har min höstjacka gett upp. Blixtlåset funkar inte längre. Jo det finns knappar men det blåser ju liksom igenom. Så jag har fyndat en 3-i-1 jacka. Inte särskilt dyr faktiskt. Man kan plocka ur fodret så då kan man ha den både tidig höst och sen när det blir svalare. Den är vattentät också. Sen kan jag såklart ha den när jag grejar hemma, på hundpromenader och sånt. Spelar ju ingen roll om man luktar lite häst då. Nu kanske jag inte tog den mest praktiska färgen, men då syns man.

Sen kommer jag köra mer nu och då fryser man om benen en del. Man sitter ju still. Så jag hittade en termokjol för 199:- bara. Det är ju riktigt billigt. Blir skönt att ha över benen sen. Jag gillar inte termobyxor och tycker det är skönt att slippa vara för varm inne i stallet. Den har dragkedja i sidan så det är lätt att ta av och på utan krångel.

Då har jag väl shoppat för de närmsta 10 åren då.

Fullblodspsykopater och misshandlade kvinnor

Jag har läst FUP:en (förundersökningsprotokollet) i fallet om Lotta Rudholm och Martin Jonsson. Det är ju skräckläsning. Martin är en så sjuk människa så jag förstår faktiskt inte ens var det ska finnas plats för honom i samhället.
Lotta var en trasig kvinna som på ett självdestruktivt sätt binder sig ihop med Martin.

I media fick man läsa om att det bara var Martin som ville ha förhållandet, men så var det inte. Lotta låg på lika mycket hon. Hon ville inte avsluta det hela. Kanske var hon knäckt och inte tyckte hon förtjänade bättre. Kanske de bra sidorna övervägde. Kanske kände hon sig tryggare med honom vid sin sida än att inte veta var han var, hur han var och när han kunde dyka upp.

Det som slår mig är hur han kunde komma ut överhuvudtaget. Han var villkorlig frigiven, trots hot i fängelset, trots polisanmälningar från fängelset.
Frivården tog inga urinprov. Martin gick på stora doser anabola och tog ofta benso. Han tog också kokain, men det hade väl inte synts i urinprov. Men hur kan någon som har kontakt med frivården kunna droga så som han gjorde? Varför gjordes inga kontroller?

Martin var verkligen, verkligen sjukligt svartsjuk. Var Lotta på Facebook så var det fel för då raggade hon bara. Var hon inte på Facebook så var det fel för då syntes det ju inte att hon var i en relation. Hon sökte jobb och han blev svartsjuk så Lotta förklarade gång på gång att hon ju träffat en kvinna under intervjun. Han frågade vad hon hade på sig, vad hon gjorde, var hon var. Gick det mer än 2 minuter innan hon svarade på sms så fick han frispel och antog att hon var otrogen. Grejen var att Martin själv hade två tjejer samtidigt. Den andra tjejen visste om Lotta, men Lotta visste inte om den andra förrän de sista dagarna. Antagligen trodde han Lotta var otrogen eftersom han själv var det.

Martin har misshandlat flera av sina tidigare flickvänner och suttit inne för det. Han har också tidigare misshandlat en person till döds. Hans försvar alla gånger har varit "Jag minns inte" Han förnekar inte det som hänt egentligen men han minns inte. Med Lotta också, han minns inte. Det enda han minns är att han gick dit och sen när han vaknar upp av att hon gurglar blod. Då sitter han grensle över henne och har matat slag mot hennes ansikte. Ingen annan del av kroppen är skadad, han har helt enkelt slagit sönder hennes skalle. Personal på plats uppger att de inte ens kunde se konturerna av en näsa i ansiktet. Ögonen var så svullna så de kunde inte kolla pupillerna.

Men Martin minns inte. Han minns inte varför han börjar slå, hur han börjar slå. Han minns inte. Väldigt bekvämt försvar. Han minns inte de grövsta misshandelstillfällena på tidigare tjejer heller. Han minns inte att han slagit sönder Lottas bord och telefon. Han minns inte att han sparkade henne i huvudet den där morgonen, trots stora mängder blod och hår på byxbenet.

Han sökte hjälp på psyk innan, men vägrade bli inlagd på rättspsyk för han tål inte att känna sig inlåst. Han skriver ut sig när han inte får de mediciner han vill ha. Han vill trappa ner sitt beroende hemma, vill få mediciner och sköta det i öppenvård. Låter det som en människa som verkligen vill ha hjälp, eller en pundare på jakt efter mediciner`?

Jag bara undrar, vilken plats har Martin och hanns gelikar i samhället? Han har mördat 2 personer genom rått våld. Inga tillhyggen har använts. Han verkar fokusera på att slå/sparka/hoppa på huvudet på de han slår. Det gäller i flera misshandelsfall. Han kan oprovocerat slå ner människor och han verkar ju slå varenda kvinna han dejtar, Går det att få honom till en fungerande individ i samhället? En som inte slår folk? Om han är drogfri, fungerar han då? Finns självbehärskning då? Han har inte fungerat i fängelse men vem vet om han varit helt ren under hela tiden där. Vad gör vi annars med människor som honom? Hur många gånger ska det få upprepas. Han är inte ens 40 år. Säg att han får 15 år, då är han dryga 50 när han kommer ut. Det är många år kvar att göra skada på. Men vad är alternativet? Hålla honom inlåst resten av livet?

Man läser också att Lotta får skylla sig själv. Varför lämnade hon honom inte? Ja, varför gör inte kvinnor det vid första slaget? Varför gjorde inte jag det vid första slaget, eller andra,,eller tredje? Jag vet inte. Det blev så destruktivt allting. Det blev som ett beroende, den här dansen fram och tillbaka. Så hur hjälper vi kvinnor som Lotta? Jag tog mig ur det, men de som inte har förmågan själv? Vad kan vi göra? Vad kan vänner göra? Samhället?

Men i slutändan är det ju inte Lottas fel. Det är inte de misshandlade kvinnorna som är problemet. Det är männen som slår. Det är Martin som är problemet.

Jag hoppas han åker dit för mord. Inte dråp eller vållande eller nåt annat skit. Mord på livstid utan tidsbegränsning hoppas jag på. Sen kan han ruttna i fängelset.

Jag har inte förmåga att lära mina hundar "ligg"

Zaxon kunde "ligg", men det var säkert sambon som lärt honom. Pixie har jag försökt lära ligg i 4 års tid och det går inte in. Charlie verkar likadan. De fattar inte vad jag vill. Pixies ligg = ligga med frambenen och stå med rumpan i vädret. Charlies försök blev att ställa sig upp från sitt, eller att i sitt stirra mig rakt i ögonen.

Vad gör jag för fel? De kan inte ens halvligga lite sådär fuskandes med armbågarna lite över marken. Nepp, Charlie försöker inte alls och Pixie kastar upp rumpan i luften. Jag borde gå en kurs i hur man lär hundar "ligg".

Jag och Charlie var på hundkurs idag igen, 2 ggn. Han är så duktig på kurs. Han skäller inte, han fixerar inte på varken hundar eller människor. Han är så jäkla söt. När han lyssnar på mig är det 100% koncentration. Idag gick ledaren i cirkel runt oss och pep med mjukisdjur och jag kunde bibehålla ögonkontakt. När han är ledig mellan övningarna skuttar han runt och är gladast i världen. Min lille fjant.
Zaxon var ju enklare att jobba med, han var ju smart på ett annat sätt (brukshundssättet), men på kurs var han inte rolig. Han skällde och skällde och skällde. Ibland fick vi göra övningen i ett angränsande rum för att han skällde så, men han lärde sig övningarna klockrent. Charlie är snäll och tyst, men en lite virrpanna. Vi skulle visa dom till "fotposition". Alltså sitta intill min vänstra sida. Jag guidade vägen med godis och det blev lek. Han kastade sig efter godisen varje gång, världens skutt, men hamnade rått till slut. Han studsar som en liten studsboll, den sötaste studsbollen.
Jag funderar på om man skulle gå en kurs med Pixie sen kanske. Hon skulle nog mest stå och stirra på mig, se lite förnärmad ut och tycka att såna övningar är under hennes värdighet. Hon skulle inte låta eller bråka, men tror inte hon skulle visa någon större entusiasm heller. Men vem vet. Charlie älskar sin kurs, han är född till att gå hundkurs. Synd att det är så dyrt.

Jag har kämpat på bra med rehabgrejen jag deltar i. Full närvaro och rätt tuffa möten. Dessvärre har jag inte orkat så mycket annat. Har inte varit i stallet på evigheter. Jag vet inte ens varför, jag kommer bara inte iväg. Träffar ju typ inga andra heller.

Det är så dumt. Jag och min coach ritade upp hur en dag skulle se ut som jag var nöjd med, bara för att se liksom. Det var verkligen inga stora grejer. En dag då jag skulle känna mig nöjd skulle innehålla:
Frukost, lunch, middag, mellis. Inte bullar till frukost eller äta lunch kl 18 som enda målet.
Sen skulle jag vilja ut med hundarna, hitta på något med dom och slutligen en tur till stallet. Istället för stallet kanske träffa någon, eller bara köra dubbelt med hundarna.

Ni ser, det är ju inte revolutionerande saker som behövs. Då skulle jag kunna känna att det varit en bra dag. Hundarna skulle vara nöjd, Eldas skulle vara nöjd och framförallt jag skulle vara nöjd. Så varför gör jag det inte? Det är ju frågan.

Nu sitter jag med lite färg i håret. Fick nåt infall för nån vecka sen och färgade botten ljusbrun/mörkblond, sen blekte topparna som fasen. Slutligen i med en ljung/roséguld/rosa toppar. Nu har färgen i topparna tvättats ur rätt mycket så de blir lila/rosa aktiga. Blandar ut färgen med massa balsam så det blir pastelligt. Jag blev himla nöjd faktiskt. Det mörkare i hårbotten är bara toning så behövs nog kanske fyllas på snart också. Vi får se hur det blir. Lite mer lila ton i färgen idag.
Ett tips om man vill ha en viss färg men inte så skarp är att spä ut färgen i hårbalsam innan man kletar på färgen. Då kan man få det mer pastelligt om man vill.

Tjopp det var det. I morgon ska vi väl försöka lära oss "ligg" lite till. Det blir hårdträning nu. Jag får kolla instruktionsvideor. Instruktören idag sa att kineser kan vara lite noga med underlaget när de ska lägga sig så jag får väl börja öva in "ligg" på ett duntäcke då.

Jag har förresten slutat med sömntabletterna. Jag har tagit dom varje kväll länge nu, nej ingen farlig sort, ingen man blir beroende av. Är egentligen allergimedicin tror jag. Hursomhelst, man kan bli lite seg av dom så jag slutade tvärt för nästan en vecka sen. Jäklar vilken ångest jag hade första natten. Inte av någon bra anledning alls. Jag gick och la mig och boom! Tryck över bröstet, svårt att andas, kallsvettig. Men jag stod ut och har inte tagit något till kvällen sen dess. Jag kan inte påstå jag är piggare, sover ju lite sämre, men är inte så grötig i huvudet.

Trevlig lördag!