lördag 31 augusti 2013

Ridsugen! Och trött

En bra sak med läget är att jag blivit mer social, jag träffar vänner som jag inser att jag saknat. Bra människor som hela tiden funnits där men som jag försummat. Ber om ursäkt för att jag glömde bort er men tack för att ni finns kvar!

Idag följde jag med V när hon red dressyr. Lite otaggad häst men det gick jättebra ändå. Hade inte vägvalet blivit lite knasigt så hade de haft en ritt till kval idag. Men det kommer, de kan ju!

Jag blir så sjukt ridsugen när jag är med och kollar folk rida. Det blir alltid så, man blir så inspirerad. När jag följde med på fjord SM var jag ju helt tokig ett tag. Samma sak är det med körningen. Kollar jag en precisionstävling vill jag bara hitta en stor bana och köra järnet. Så nu är jag ridsugen... jobbigt!

Lovade bilder från westernträningen jag var med på så det blir bildbomb idag. Westernbilder, några bilder från idag och film på V´s rytt från idag. Enjoy!



















fredag 30 augusti 2013

Om ni ursäktar ska jag sterilisera händerna och kräkas lite =(

Hundarna uppskattade inte riktigt reservfodret. Inte ens Zaxon har ätit upp. Det händer ju aldrig.

Pixie tog den lite mer extrema vägen. *ulkar*

När jag skulle släppa in henne ser jag att hon tuggar på nåt, tänker att det är gräs som vanligt då hon tycker gräs är gott och är en betande hund. Hon ställer sig lite ifrån och tittar på mig och i hennes skugga ser jag då att nej det är inte gräs. Gräs ser inte ut som en klump i skuggan... rättare sagt ett snöre med en klump på.

Den vidriga hunden har fått en present av katterna i form av en mus och tuggar glatt. Så tänk er liten Pixie, med en svans hängande ut i mungipan, glatt smaskandes *ulkar igen*

Jag fick tag på henne och försökte få henne att spotta ut utan att behöva vidröra äcklet. Det gick inte så bra. Bände upp munnen och böjde huvudet framåt i förhoppningen att musen bara skulle trilla ut. Det gjorde den inte. Böjde på huvudet lite till och jo musen och svansen kom ut, men dinglade kvar i munnen då äckelhunden svalt tarmen, som fortfarande satt kvar i musen. Så jag fick glömma det där med att slippa ta i hennes godbit. Tog tag i svansen och drog ut mus med tillhörande hängande tarm ur munnen på äckelhund.

Sååå sen sprang jag in och gnuggade händerna frenetiskt samtidigt som jag hulkade över handfaten. Fint.. så fint.. jag kommer ha härliga drömmar i natt.

MT´s hästsport och tandläkare..

Jag fick skruvarna till utsmyckningen idag. Jag fick t.o.m. fler än jag bad om. SÅ himla bra service. Vi pratade om det igår och det kom idag.
Så.. kära hästmänniskor.. kolla in http://www.mtshastsport.se/
Supertrevliga, bra service och fina varor. De tillverkar mycket själv så man kan få saker precis som man vill ha det.

Dagen inleddes ju med tandläkarbesök igen då. Härliga tider. Vanlig lagning idag i alla fall. Så halva ansiktet är typ bedövat, ena halvan av ena näsborren är bortdomnad. Det känns skitskumt.
Men måste ändå säga att jag gillar den tandläkaren. Hon var rätt rar. Det är stort sagt med tanke på min tandläkarskräck.

Var förbi djuraffären också. Hade beställt hundmat som vanligt men det har dragit ut på tiden så kommer tidigast måndag. *morr* De brukar vara snabba på animail, brukar ta 2-3 dagar men nu över en vecka. Så jag hinner få slut på hundmaten emellan så fick åka till djuraffären och köpa en liten påse käk. De har ju tyvärr inte det märket jag använder där men det får gå med annan mat några dagar. Vem vet, hundarna kanske blir skitglada.

Nu ska jag väl försöka få i mig lite lunch snart. Så..ha de gött!

torsdag 29 augusti 2013

Ont i hälen, ont i själen

Min häl gör rejält ont idag efter gårdagens spiktramp. Jag trampade ju inte på spetsen, utan huvudet på spiken. Men var ju ingen rostig gammal spik så borde val inte bli så illa. Det gör ooont dock. Har satt på plåster med lite klorhexidin så det får göra rent. Det blöder en del också. Kul att det liksom är i ytterkant på hälen, där man lägger tyngd när man går. Handikappad.nu.

Igår kväll slog inspirationen till och jag blingade två träns. Det är roligt att pyssla, jag borde blivit dagisfröken eller kanske arbetsterapeut. Fatta vad schysst att pyssla med pärlor, stenar, lera och annat pyssel hela dagarna. Som att leka på jobbet ju!
Jag måste förresten tipsa om en superschysst affär. Jag har satt på egna utsmyckningar på ett annat träns och nu hade jag tappat en skruv till fästet. Mailade affären och frågade om jag kunde lösa två lösa skruvar och det var inga problem. Men jag fick dom alldeles gratis! Hur bra och schysst service är inte det? Var ju jag själv som tappat skruven liksom. Så därför tycker jag ni kan ta och kolla in
 MT´hästsport  De har mycket fint, speciellt för westernmänniskor men också vi andra kan ju gilla att ha lite blingade saker ibland. De får all beröm av mig!

Men jag är så jäkla less på själen just nu. På att en besvikelse gör att luften bara går ur och jag tappar orken för allt. Inget känns roligt. Som Eldas, saknar honom enormt massor och det är bara att åka dit när jag vill (Tack för förtroendet fantastiska C) men stallet ger mig en känsla av uppgivenhet och besvikelse just nu. Kära V försökte dra med mig ut på cykeltur häromdagen, hade också varit skitkul egentligen, men energin går istället åt till att grubbla på varför, hur, när, om?

När bilden av en person omkullkastas och man hela tiden får veta mer och mer om vad som pågått bakom ryggen blir man bara så himla ledsen. Jag känner mig jättesviken och det känns så olustigt. Värst är det väl för att det stämmer så illa om min bild av personen, då blir ju besvikelsen ännu värre. Jag vet inte, jag kanske var naiv, jag kanske ville att det skulle finnas mer än det fanns, att relationen var bättre än så.. att personen var bättre än så. Det gör bara att jag känner en stor sorg just nu.

Det hjälper inte att saken blir värre hela tiden. Det vore en sak om en grej inträffade, det blev utagerat och sen kunde man titta framåt. Men just nu fylls det på hela tiden, jag får det slängt i ansiktet och påminns hela jävla tiden. Dessutom får jag veta hur det har sett ut bakåt när jag inte fattat läget. Jag känner mig så jäkla dum. Det känns lite som att en skugga läggs över det som varit också. Jag vet inte.. är väl en känslomässig dramaqueen kanske. Men just nu är jag bara ledsen, blir mer ledsen hela tiden och energin till att göra saker minskar stadigt.

Det tråkiga är att jag ju liksom straffar mig själv, för att jag är ledsen på någon annan. Jag är ledsen och då undviker jag göra roliga saker som jag skulle mått bra av, bara för att energin läggs på att vara ledsen och grubbla. Grubbla och omvärdera människan. Undrar om det alltid pågått skräp bakom ryggen eller när det i så fall började. Undrar mest varför andra visste läget, men jag, personen det gäller, inte visste något. Det gör ju inte att förtroendet blir direkt större. Tankarna på framåt känns bara stort och jobbigt. Min bild av personen är inte enhetlig med verkligheten. Jag måste anpassa mig helt enkelt. Jag måste vänja mig vid tanken att andra vet åsikter om mig, men jag får inte veta dom. Såsom jag fått veta om andra, men personerna det gällde inte fått veta.

Ja jag är bara ledsen. Saknar det som varit.. men det jag saknar var falskt. Så vad saknar jag? Undrar om saknaden är ömsesidig eller om jag var lätt att göra sig av med. Kanske är en obetydlig person som man lätt skakar av sig när det inte är roligt längre. Den tanken gör mig också ledsen.
Jag borde lära mig snart väl.. att saker inte är som dom ser ut. Jag menar; sambon nätflirtade bakom ryggen, en pojkvän var både otrogen och misshandlade mig och en chef har öppet snackat skit om mig inför kollegor. Ska jag sluta vara naiv snart? Sluta bli så jävla förvånad och inse att jag kanske har för höga tankar om människor jag uppskattar.  Fast å andra sidan är det väl inte rätt att framtida människor ska få betala för vad som hänt bakåt.

Önskar det kunde regna idag. Då vore det en ultimat deppa-dag. O imorgon ska jag till tandläkaren på förmiddagen. Hurra på den!

onsdag 28 augusti 2013

Ibland saknar jag någon att skylla på

Blodvite har uppstått, blodspår på golvet och öm häl.
Varför?
Jo damen har varit slö och inte riktigt orkat åtgärda spiken som sakta krupit fram ur tröskeln. De gör det lite då och då. Så jag lyckades få in en klockren träff rakt upp i hälen. Blodet rann och jag var arg. I såna lägen saknar jag att ha någon i närheten att skälla ut. Det är inte lika tillfredsställande att skälla ut sig själv.

Nu får jag väl halta någon dag eller två och känna mig dum. Vad är det man säger.. är hjärnan slö får kroppen lida. Japp, så är det.

Så smart grej!

Jag köpte en smart shaker idag. Den har två fack som man kan skruva isär, så man kan ju tex ha vatten i stora shaken, pulver i facket och vitminer i lilla facket. Den tål micro, frys och diskmaskin så man skulle också kunna ha den till varma koppen eller liknande. Elle bara stoppa i lite frukt eller nåt i extrafacken. Då har man med sig allt på en gång.
Den är väl mest till för såna som tar proteinpulver efter träning, men de som kör pulverdiet typ nutrilett kan ju ha den, eller som sagt varma koppen, eller kanske ta med lite yoghurt i lilla burken och bara vanligt vatten i shakern. Fantasin sätter gränserna. Jag tyckte den var smart. Man kan hänga den på tex ryggsäcken också, ännu smartare. 99:- på Intersport:




På Intersport hittade jag också en mattermos, alltså mat-termos. Från Primus.. där mamma jobbat för 100 år sen. Ska man dra med sig mellanmål kan det ju vara trevligt om den är lite fräsch. Eftersom den här håller kyla så kan man ju ta med yoghurt, keso och sånt som bör vara kallt också. Bra när man är i stallet eller iväg på äventyr lite längre. 150:- gick den på, väl värd investering. Eller varm mat funkar ju också. Funkar till barnen på utflykt tex.


Sen köpte jag järntabletter. Fick på recept men de ingick inte i högkostnadsskyddet. Dåligt! Inte så spännande kanske, men jag har järnbrist så man måste ju.

Dagens shopping alltså.

tisdag 27 augusti 2013

Alla för en, alla för halalslakt?

Religionsfrihet råder i Sverige och jag anser att alla har rätt till sin religion, eller att inte ha en religion. Därför blir jag lite upprörd när vi "luras" och tvingas på andras religioner.

Jag tänker på halalslaktat kött. Om muslimerna vill äta kött som är välsignat med en bön om att Allah är den största så visst.. varsågod. Så länge våra djurskyddslagar följs och djuret blir bedövat innan man skär halsen av det så fine. Gör som ni vill.
Om man inte är muslim ska man däremot inte tvingas, eller luras till att äta halalslaktat kött. Hur går det ihop med att en del skolor beslutat att enbart köpa in halalslaktat kött? Så barn, i svenska skolor, får välja mellan halal eller bli vegetarian? Sist jag kollade var inte Sverige ett muslimskt land, när blev då halalkött normen? Icke halalslaktat kött är ju "neutralt" och inte religiöst på något sätt.

Men när blev icke-muslimer minoriteten som ska anpassa sig efter muslimernas religionsutövande?
I affärer blir mer och mer köttprodukter halalanpassat. Ligger dessa varor i en speciell disk? Nej. Märks dessa varor tydligt så att man direkt kan se att det är halal? Nej. Oftast får man leta efter en liten symbol någonstans, eller läsa bland innehållsförteckningen för att se att det är halal. Man får nästan snarare leta sig fram efter produkter som inte är halalslaktat.
Är det här verkligen okej? Jag tycker inte det. Jag tycker muslimerna ska ha tillgång till deras köttprodukter, men jag tycker också att de som inte vill stödja halalslakt ska kunna undvika de produkterna på ett enkelt sätt.
Går jag på Willys eller ICA vill jag kunna köpa deras kyckling utan att behöva stå och leta i 10 minuter för att kolla om det är halal eller inte. Varför inte märka det tydligt? Eller om nu icke-halal blir norm och majoritet så får man väl märka resterande med "icke halal" typ som glutenfritt eller laktosfritt.

Är det här något att reta upp sig för? Ja jag tycker det. Om vi har religionsfrihet ska det inte vara så jäkla svårt att få vara utan religiösa föremål. Barnen i skolan ska inte behöva bli vegetarianer för att inte tvingas äta halal. McDonalds borde inte använda sig av halalslaktad kyckling utan att klart och tydligt påpeka det.
Vi lurar väl inte i muslimer fläskkött? Då borde vi inte dölja halalslakt heller.

Jag säger inte att muslimerna är onda och listiga och ligger bakom en stor plan. Det är ju företagen själva som tycker att det blir enklare att köra hela sortimentet halalslaktat än att dela upp processen så att en del välsignas och andra delen gör det inte. Men jag tycker inte det är rätt.

Jag vill inte äta halalslaktat för att jag inte stödjer den djurhantering man har vid rituell halalslakt. Mycket av köttet importeras idag och alla länder har inte vårt djurskydd. Sen tycker jag det är en principsak att kunna välja att vara "neutral". Jag vill inte ha en ofrivillig prenumeration på Jehovas infoblad heller. Vill jag utöva en religion bör det få vara mitt eget val, inget jag luras på för att jag inte har med mig förstorningsglas till affären, eller ork att spendera tio minuter på att kolla varje förpackning. Snart kanske man bara kan äta fläskkött om man vill äta halalfritt.

Nej, alla troende får utöva sina ritualer, men man måste också få välja att inte utöva dom. Hade jag barn som gick i skola där all mat blev halal skulle jag inte sitta tyst och gilla läget. Det handlar inte om att jag ogillar muslimer, det handlar om att jag inte vill få en religion nedtryckt i halsen.

Så, jag vägrar köpa halalslaktat kött. Om märkningen vore lite tydligare skulle det göra min shopping enklare, men nu är det inte så.

Jag röstar helt enkelt på neutrala matvaror. Politiskt och religiöst obundna. Är det för mycket begärt?

lördag 24 augusti 2013

Westernäventyr

Idag fick jag ju följa med snälla C in i westernridningens värld och vara publik på en clinic. Det var trail som reds. Det såg svinroligt ut, men ganska svårt. Jag har ju hållit på lite med bruksridning och det var ju liknande, men kanske att bruksen har lite mer fokus på att vara stabil liksom och trail var lite mer smidighetsövningar. Fast rätt lika var det ändå.

C red sin fiiiina unghäst Manny. Han reds in i våras så han är ju inte sådär jätterutinerad. Han var svincool på platsen dock och skötte sig bra. Han försöker så gott han kan, inte lätt när man inte alltid förstår vad chauffören menar. Men han var superduktig på att gå igenom en grind, alltså ett rep mellan två stolpar som man ska ta av i ena änden, gå igenom och sen stänga efter sig. Man får ju inte släppa repet. Det var ju faktiskt imponerande, är inte alla vuxna hästar som accepterar sånt. Han är ju så cool liksom.. bara står där o softar.

Det var roligt att se nåt annat. Det ser så lätt ut när de rider. Det ser lite ut som att de bara sitter där och hästen går dit de vill. Men C berättade hur slut hon var i benen så det är nog helt enkelt så att det bara ser hemligt ut. Roligt med olika raser också, allt från islänning och fjord till kossehästar.

Trött är jag dock. O 7 ska jag vara hos V i morgon för morgondagens fjordäventyr. Hujedamig.

Slänger upp bilder senare. Men ni kan få se Manny demonstrera hur jag känner mig nu ungefär. Nattinatt!


fredag 23 augusti 2013

Hujedamig, morgonpigg i helgen minsann

Har lite roliga grejer att se fram emot i helgen. Imorgon ska jag följa med och kolla på western-clinic. Det blir coolt! Aldrig kollat en riktig westernträning, men är ju lite nyfiken på att testa western. Trail tror jag är svinroligt.
Längtar lite tills jag kan komma igång och rida igen. Don´t get me wrong, jag älskar att köra häst, tycker faktiskt körning är roligare än att rida och jag är mycket mer trygg och modig i vagn än på ryggen (vilket egentligen är lite bakvänt). Men jag kan längta efter att bara skritta ut på någon liten stig, sånt som man inte riktigt kan göra med vagn.

Nåja, om jag kan muta C kanske ni får bilder här sen.

På söndag ska jag med V och gulingarna på äventyr. Härligt att gosa fjordingar också ju och hennes är så himla fina. Så kanske blir bilder där också.. får muta V.

Så tidiga mornar. Varför är alltid hästgrejer så tidigt? Avfärd vid 9 i morgon och strax efter 7 på söndag. Inte mycket kan släpa mig ur sängen sådär tidigt frivilligt.

Hepp.. kvällssnacks o sen sängen då kanske? Natt natt!


onsdag 21 augusti 2013

En hjärna i kaos

Jag kommer helt enkelt anta att alla som läser här vet att jag är bipolär, fick diagnos hyfsat nyligen och gått sjukskriven en längre tid.

En del av att sjukskrivningen dragit ut på tiden är att det tog tid innan vi hittade rätt medicin. Jag blev allergisk, sen sämre, men sen verkar vi ha hittat hyfsat rätt. En annan del är att jag träffat olika läkare nästan varje gång. Psykiatrin är inte förskonad från korta vikariat och hög personalomsättning.

Hursomhelst. Här står vi nu.
I dagsläget finns inte på kartan att jag skulle orka gå tillbaka till gamla jobbet. Dels är det långt att pendla, vilket tar på krafterna när man ska igång igen och dels har jag noll självförtroende gentemot den arbetsplatsen. När jag jobbat mig upp och sett vad jag kan kanske det ändras. Det här är läget idag.

Så idag var jag hos doktorn som jag inte gillar och kunde väl räkna ut rätt snabbt att jag inte gillar henne för att hon går på mig lite, ställer jobbiga frågor och ifrågasätter det jag säger. Lite för brutalt ärlig kanske, när man är van vid mer medkännande läkare.

Hursomhelst. Dagens möte kom fram till att jag borde börja arbetsträna för att komma igång igen. Inte nödvändigtvis på gamla arbetsplatsen, huvudsaken var att komma igång. Så vi ska ha ett möte med FK framöver så får vi se vad dom säger.
Jag tror det blir tungt att pendla 2 timmar om dagen om man arbetstränar. Tanken är ju att man ska ta det lugnt och vänja kropp och själ vid att jobba igen. Komma igång och få rutiner. Börjar man på 2-3 timmar om dagen blir ett tillägg på 2 timmars restid rätt mycket. Men vi får se, Måste ju inte bestämma mig nu, här, idag.

Men då får man ju fundera lite på var jag skulle kunna tänka mig. Ska man göra något roligt bara för att det är roligt, som typ hunddagis eller djuraffär? Men som kanske inte kan leda till något mer sen. Eller ska man satsa på något som man kan ha en chans att jobba med sen? Jag skulle ju tänka mig jobba som handläggare inom transportstyrelsen, eller handlägga ärenden på försäkringsbolag kanske. Jag gillar ju papper, utredningar och handläggningar. Jag vet att jag är bra på det också. Soc ska jag nog bort ifrån just nu i alla fall, men skulle gärna ha kvar lite utredande funktion.

Sen ska jag nog också gå i fysioterapi med start i september. Fint va? Det handlar om att lära sig må bättre i kropp och själ, känna igen tecken på oro och kunna bryta mönster. Det kan väl vara spännande.

Så ja.. det är väl planen. Sjukskriven 2 månader till och då ska vi ha träffat FK och sen får vi se. Under tiden får jag fundera på vad jag vill, vad jag orkar.. hur jag skulle vilja ha det.

Just nu är det lite kaos. Men det blir nog bättre.

tisdag 20 augusti 2013

Jämmer och ångest

Jag har sån sjuk ångest inför i morgon, haft det flera dagar. Det är dags att träffa min läkare på psyk.. den läkaren jag verkligen, verkligen inte tycker om.

Jag har träffat henne en gång, sen gick hon hem och klämde ut en unge. Det besöket var katastrof. Hon lyssnade inte alls på vad jag sa, jag hade nyss fått diagnosen bipolär och visste inte något om nåt. Hon började härja om assistans i hemmet och allt möjligt. Sen avslutade hon med att "så länge du inte bytt jobb kan vi inte hjälpa dig". Hepp.. ger du mig bättre jobb då?

När hon varit borta har jag träffat vikarier och killen jag haft senaste tiden var så grymt bra. Han lyssnade, ställde frågor och verkade intresserad av vad jag hade att säga. Läkaren jag ska till i morgon hade redan bestämt sig för vem jag var innan jag ens hunnit in i rummet.

Så min sjukskrivning går ut nu sista aug. Jag har tokpanik över att hon ska skicka iväg mig till mitt gamla jobb igen. Jag fixar inte det, inte nu i alla fall. Jag kommer krascha igen då och det vill jag verkligen inte. Har varit lite mer stabil nu under våren och sommaren. Gah.. vi får väl se. Är inte glad i alla fall. Jag bad min kontaktperson säga att jag inte ville ha henne efter att min vikariedoktor slutat så nu kanske hon ogillar mig ännu mer. Ont i magen!

I måndags var det dags för kvinnokliniken eftersom jag har mens typ konstant. Jag träffade en jätterar dam där. Först blev det undersökning, som väl aldrig är speciellt härligt. Hon ultraljudade äggstockar och livmoder också. Hon kom fram till att det inte var nåt fel som syntes utan det är hormoner som spökar. Ordinationen blev: stå ut. Hon tyckte inte man skulle krångla med piller om det bara hjälper för stunden men allt måste ha sin tid liksom. Har ju p-stav också och den borde göra sitt snart. Så jag står väl ut och blöder lite till då. Har köpt järnsaft så kanske jag slipper järnbristen framöver..kanske.

måndag 19 augusti 2013

Vem fan är Rosalie? Varför vinner hon så mycket?

Jag får massa skräppost om att jag vunnit en tv, iphone, pengar, resor osv. Ja men ni vet hur det är.
Grejen är att jag tydligen heter Rosalie i alla mail.
Så då undrar man ju, är Rosalie ett standardnamn för utskicken? Har någon Rosalie använt min mail när hon ställt upp i någon tävling eller enkät? Har Rosalie egentligen vinster för tusentals kronor att hämta, men är ovetande eftersom hennes mail hamnar hos mig?

Frågorna är många och svaren är få.

Idag bär det av till kvinnokliniken lite senare. Hoppas de kan trolla så jag slipper ha mens 3 veckor i månaden. Inte konstigt att jag har järnbrist.

Tadaaa!

söndag 18 augusti 2013

Är det inte bra jäkla märkligt?

Jag är trött som en jag vet inte vad just nu. Har lämnat prover så de ska kolla om jag har någon brist, om levaxinet ligger rätt osv. För jag är trött, så trött. I början av sommaren skuttade jag upp 8 på morgonen och var skitpigg.

I alla fall. Trots att jag är trött som jag vet inte vad..så kan jag inte somna på kvällen. Jag undviker att sova på dagen, okej vissa dagar går det inte, men oftast och ändå kan jag inte somna på kvällen. Sen nästa dag är jag sjukligt trött hela dagen igen, tills det är kväll och jag borde i säng. Märkligt..

Men nu ska jag ta mig i kragen och hitta sängen. Imorgon ska jag pyssla med Eldas lite och sen vara trött antar jag. Så trött..


fredag 16 augusti 2013

Hur mycket blod kan en människa lämna?

Var och lämnade massa blodprover idag. Tydligen är landstinget också sådär supersmidigt här. Om man lämnar ett blodprov hos vårdcentralen skickas det ju till labet på stora sjukhuset. Då kanske man kan tycka att läkaren på sjukhuset också borde kunna se resultatet på proverna. Men nej, så smidigt är det inte.
Så eftersom både medicinkliniken och vårdcentralen ville ha lite prover blev det en jäkla massa rör att fylla idag. Sisådär 11 stycken blev det och då var ju en del dubbletter. Fasteprov också så ingen frukost innan. Kul kul.. men nu får se hur kroppen mår egentligen i alla fall.


torsdag 15 augusti 2013

Som hos Emil ungefär =)

Idag fick jag och Eldas fint sällskap i form av I och hennes barn. Vi tog med Eldas ut på en tur med flakvagnen. Eldas kämpade på finfint, lite trött blev han, var ju ganska stor skillnad på att dra tung flakvagn mot den lätta rockarden.
Idag hade han en ny taktik för de stora monstruösa vindsnurrorna (hästarna blir rädda när skuggan slår över vägen). Förut har han duckat när det slagit, idag tänkte han istället hoppa över bladen så han småskuttade fram. Han är ju för söt!
Turen gick jättefint, som alltid. I´s dotter somnade t.o.m en stund på flaket. I´s son var först lite avvaktande till Eldas, stor häst ju. Men till slut smälte han och slutade vara rädd.

Dagens mest populära var nog ändå Trixie. Hon underhöll barnen och lekte som en blådåre. Det var kärlek vid första ögonkastet (Trixie är en hund om någon missat det)

Det var en bra dag! Gött med sällskap ut på turen för en gångs skull. Tror nog det blir repris ganska snart. C är så snäll som lånar ut Eldas på äventyr.

Till nåt helt annat. Jag fick prata med kvinnokliniken idag och fick tid på måndag för att se om vi kan undvika blodbrist kanske. Hoppas!

Näe nu blir det slappa en stund. Jag ska vara fastande ikväll inför morgondagens blodprov. De ska kolla hur levaxinet ligger till, då måste man vara fastande.. och lämna prov innan 10. Det är morgondagens äventyr.


onsdag 14 augusti 2013

P-stav... himmel eller helvete?

Jaha men det var väl kul. Jag fick mens igår..igen. Det var väl ingen nyhet tänker ni.. Jo om man dessförinnan blödde i två veckor, sen hade EN blödningsfri vecka och nu blöder igen. Då är det något att höja på ögonbrynen åt. Gah! Ont också..sådär så man inte riktigt kan stå rakt för det värker i ryggen. Humöret är åt helvete så jag muckar gräl, eller blir helt liten och gråtmild.

Jag satte in staven i maj. Jag trodde det skulle gå finfint. Jag har haft p-spruta och minipiller förr och har då inte haft mens alls. Det har varit fantastiskt. Eftersom det är samma hormon i p-staven trodde jag det skulle bli lika fint..men icke. Får mens lite när som helst, konstiga blödningar däremellan och längre mens. Kul..verkligen.

Jag har läst att man ska ge det 6 månader så allt kan stabilisera sig så det är väl bara att bita ihop. Fortsätter det så här åker den ut annars. Anledningen till att jag bytte alls är för att jag glömmer piller och p-spruta kan ge benskörhet om man tar den för länge. Men har läst att det kan återställas om man gör uppehåll så kanske kan ta den igen i så fall. Ett stick i skinkan var 3:e månad står man ju ut med. Största anledningen till preventivmedel alls som singel är för att slippa menssmärtor. Jag får så jäkla ont, i både mage och rygg. Det bara hugger. Men nu har jag ju mens fan hela tiden. Inte bra!

Annars då.. varit i stallet. Stallägarna var borta så rastade deras hundar lite. Hittade en katt på trappen att klappa på också. Ska äta och sen är dagen liksom ganska klar. Får se om det blir fosterställning i soffan kanske.

Oh, fick paket idag också. Ett par glasögon så jag och Eldas kan springa fort, fort utan att jag behöver blunda. Känns som säkerheten ökar lite då hehe. Har testat solglasögon, men gruset letar sig in ändå. De här sitter ju åt så gruset borde hålla sig borta.. hoppas! Får ta med en scarf också så kanske jag slipper tugga grus också. Bra att ha hängt på travet lite och sett deras knep. De ser ju skitroliga ut när de kört i regn, kommit in och det enda som inte är brunt av lera är där glasögonen suttit.

Nej men mat vare va?


tisdag 13 augusti 2013

Besök hos tandläkare del två

Idag var jag hos tandläkaren igen för att rensa ur den avslagna tanden och lägga nåt över pulpan så det inte ska göra ont.

Den bra nyheten var att tandläkaren trodde att de lösa tänderna i underkäken kunde växa fast igen. Det vore väl alldeles finfint.

Den tråkiga nyheten var att hon ansåg att man lika gärna kunde dra ut de skadade tänderna och ersätta med fejktänder. Dels trodde hon det skulle kosta lika mycket och dels tvivlade hon på att det skulle finnas tillräckligt kvar av tänderna för att bygga upp med krona osv. Egentligen spelar det väl ingen större roll, bara man slipper vara tandlös. Tänderna bredvid är ju hela och fina så det borde inte vara problem att använda dom som stöd.

Förhoppningsvis slipper jag ha ont nu i alla fall. Hoppas patientskadenämnden tar och skyndar på sitt beslut och såklart att dom vill ersätta skadorna. Eller åtminstone betala en del av det.

Tandläkaren var förresten snäll och tog bara 330 kr idag, trots bedövning, urborrning och tillfällig lagning, plåster, på tanden. Sånt gillar vi.

Tandsköterskan var jätterar och talade om hur duktig jag var när hon bedövade mig. Antar de läst om min tandläkarskräck.

Så nu sitter jag med ena sidan av ansiktet utan känsel. Det är alltid så skum känsla.

Hepp, äta frukost snart kanske. Vågade inte göra det innan tandis ju.

måndag 12 augusti 2013

Inte konstigt jag har ont i tanden =(

Jag kom ju iväg till tandläkaren idag på undersökning. Det visade sig att den ena tanden som slogs sönder har en blottad pulpa..ajaj. Det var inte hål i tanden bredvid alltså, som jag trodde. Var väl bra det =)

Dessvärre är 4 tänder lösa också, framtänderna i underkäken. Kul. kan ha blivit samtidigt som de andra två tänderna slogs sönder, hade ju fläskläpp ett par veckor efter. Får se om de sätter sig igen kanske..hoppas =/

Ja i morgon blir det då tillbaka till tandis och rensa ur den sönderslagna tanden och lägga något skyddande över pulpan. Sen får vi avvakta beslutet från patientnämnden då o hoppas de betalar eländet.

Fan kommer sluta tandlös pga en incident. Härligt. Men förutom de där förstörda tänderna hade jag bara 2 hål som skulle lagas. Så 2 hål var mitt fel, resten är sjukvården som fixat.


söndag 11 augusti 2013

Vänner eller ovänner, svart eller vitt?

Jag fattar inte riktigt varför världen är så svart eller vit ibland. Ska man sluta umgås behöver man väl inte börja hata varandra? Om man inte hatade varandra veckan innan?
Kan man inte bara vara överens om att inte umgås på fritiden, men vara "bekanta" ändå. Dvs, prata fint när man stöter på varandra, inte behandla varandra illa och vara elaka. En lång relation är väl värd mer än att vara elak?

Spelar väl ingen roll vilken slags relation det gäller egentligen. Folk som separerar/skiljer sig, varför måste dom vara ovänner och hata varandra? Har man känt varandra massa år men känner att man glidit ifrån varandra, varifrån kommer behovet att vara elak? Att behandla den andra illa? (ok snackar inte om när otrohet osv är med i bilden)

Att be om ursäkt för ett beteende och sen fortsätta beteendet är ju också rätt märkligt. "Oj ber om ursäkt för att jag stampade på din fot" sen fortsätter man stampa. Eh?

Nej jag fattar inte.. Har man inte tid/lust att umgås, fortsätta en relation, så fattar jag inte varför man ska såra varandra. Fattar inte varför man inte vågar ta en diskussion och förklara läget utan gömma sig och vägra svara. Kan man inte bara komma fram till att just nu orkar man inte ha en relation där man ses/hörs hela tiden men man behöver inte vara ovänner för det? Blir så jävla jobbigt om man springer på varandra och måste vara på samma ställe ett tag om den ena vägrar hälsa eller säga ett ord. Är vi inte äldre än så? Klokare än så? Mår inte båda (och alla de som måste dela utrymmet sen) bättre av att bara komma överens om att ok vi avslutar den här formen av relation, men behöver inte såra varandra mer än nödvändigt?

Jag och min sambo lyckades separera fredligt. Visst hade vi gräl innan men när vi väl separerade var det inte med hårda ord eller småsinthet. Vi hördes av efter det och sågs några gånger. Nu har han flyttat till en annan stad och är gift och pappa. Finns ingen dålig karma där. Skulle vi ses skulle vi krama om varandra och prata lite. Är inte det bättre? Att vara elak, eller ledsen tar sån energi.

Ja vad vet jag. Ibland kanske människor mår bättre av att behandla varandra illa och avsluta med besked liksom. Allt eller inget, svart eller vitt, vänner eller ovänner. Grått finns inte.

lördag 10 augusti 2013

Då var det över.. tack för drygt 10 år

Med ett gräl dog den vänskapen. Dryga 10 år höll den så det var väl bra gjort.

Nu är det över. Sjukt trist men äntligen ett besked i alla fall.

Så nu ska jag dra täcket över huvudet och gråta en jävla massa. Bryt ihop och kom igen.

Tysta leken börjar nu

Något jag avskyr nästan mest av allt är att bli ignorerad. Jag tar hellre att man ber mig dra åt helvete, eller ger mig en örfil, eller vad som helst, än att bli totalt ignorerad. Jag hatar det. Jag får ångest av att inte veta läget helt enkelt.
Jag gjorde likadant när jag var fjortis. Var jag arg på mamma kunde jag gå ett par dagar utan att prata med henne. För det gjorde ju saken mycket bättre? Varken jag eller hon fick väl något ut av det egentligen. Men jag har försökt bättra mig.

Jo jag kan vara tyst nu också när saker inte är bra, men inte i ilska eller gräl utan mer när jag mår dåligt och inte orkar med världen riktigt. Då drar jag täcket över huvudet och tar paus.

Just nu går jag runt med ångest av att inte veta läget alls. Får väl hoppas att den andra personen mår bra av situationen så det inte bara är bortkastat. Men det håller ju inte i längden. Orkar fan inte må kasst längre, ha ont i magen och gå uppvarvad för att jag inte har koll.

Påminner mig om en gammal killkompis som gladeligen erkände att han tycker det är jobbigt att göra slut. Så han beter sig som ett svin och lämnar över ansvaret för att göra slut till tjejen. En strategi var just att leka tysta leken. Han försvann totalt, slutade svara osv tills tjejen gjorde slut. En annan strategi var att vara otrogen.. och ytterligare en annan var att bara bli jävligt otrevlig. Vilken strategi hade ni föredragit att bli utsatt för? Jag hade nog föredragit att bli ärligt dumpad bara, men det vågade han ju inte riktigt.

Jaja, i övrigt har jag ju tandvärk då. Skulle ju återkomma till tandläkare och fixa akuttid, det är ju enkelt när de hade semesterstängt idag. Då får jag väl be om akuttid på måndag..när jag är hos tandläkaren på undersökning... som absolut inte kunde bytas ut till att laga tanden.

På det så är jag förkyld igen. Andra gången sen juni..

Det går bra nu. Not!

fredag 9 augusti 2013

Gud vad härligt att tandvården är så smidiga!

Jag har tandvärk, massa tandvärk. Tänkte att det var smidigt att jag ändå hade tid till tandläkaren på måndag för undersökning, då kanske de kunde laga då istället så bokar vi ny tid för undersökning.

Men se det gick inte. Tiden var minsann bokad för undersökning, jag får då lov att boka extra akuttid för att laga tanden.

Jag antar att flexibilitet inte är ett kriterium för att bli tandläkare.


torsdag 8 augusti 2013

"Livets hårda skola"

Jag stör mig mer och mer på den grejen på Facebook.
"studerat vid Livets hårda skola"
"arbetar på Livets hårda skola"

Alltid är det någon gammal (f.d.) missbrukare, eller någon tatuerad yngling eller bara allmänna bråkstakar.
Det irriterar mig. Massor tydligen. Är "Livets hårda skola" en fin omnämning på "Jag hoppade av skolan, blev lite kriminell, pundare, har aldrig haft ett jobb men nu hänger jag på RIA"? Eller bara sjukpensionärer som är lite utanför.

Så varför är jag irriterad? Jo för att livets skola kan väl vara jävligt hård även om man har villa, barn, volvo och ett schysst jobb? Är det hårda livet en ursäkt för att man hamnat där man är? Har man inte på något sätt valt att göra livet hårdare för sig?

Har hittills inget sett någon "studerade vid Livets hårda skola då föräldrarna knarkade och slog mig men sen växte jag upp och skaffade jobb" Det stör mig. Så fort man ser LHS så är det någon som gett upp på något vis.

Fasen.. jag har haft kollegor där barnen haft svåra diagnoser, de har gått på knäna och verkligen inte gått livets räkmacke-skola. Men dom hör inte hemma på LHS. Känner inte att jag seglat i medvind heller som fet, bipolär och offer för våld i relationer. De lektionerna har varit jäkligt hårda att lära sig. Vänner vars föräldrar gått bort tidigt, bekanta vars barn dött, jobbiga separationer, ofrivillig arbetslöshet osv. De har också haft en jävligt tuff lärdom. Men det räknas inte förstås. De är "lyckade", då får man inte tillträde till LHS.

Jag avskyr den där grejen. Alla har väl haft motgångar så det räcker och blir över. Den enda skillnaden är hur man hanterat motgångarna, vart man tagit vägen efteråt. Jag bara stör mig, tycker den ska bort och folk får stå för det dom gjort.
Studerat vid: skolskolan åk 1-8
Arbetat vid: aldrig haft arbete

Så.. det är ärligare. Gömma sig bakom jäkla LHS,, nej.. bojkotta!

Ja det är snortidigt, jag är vaken och allmänt tjurig. Hej torsdag!

Har för övrigt en böld på ena skinkan som gör ont när jag sitter ner också.  Dessutom andra förkylningen inom några veckor. Hurraaaa. Böld i röven och slem i näsan är också rätt hårt.. innan kl ens är 8 på morgonen


onsdag 7 augusti 2013

Sjukgymnast och fjordonger

Igår fick jag och Eldas sällskap av Virre och gulingen Rotis på tur. Det var mysigt med sällskap. Rotis gillade Eldas, gick och småpratade lite. Jag trodde hingstar såg skillnad på valacker och ston? Visst är Eldas stilig, men inte så feminin =)
Sen följde jag med och klappade lite föl och världens bästa Rova. Finast som alltid!
Mirja satte en 5-veckors hundvalp i famnen på mig också. Han började genast pussa mig på näsan och jag kände att han nog skulle kunna få plats i min ficka och följa med hem. Sötchock!

Idag har jag träffat en Specialist Sjukgymnast, Mikael Strandh.
Det var spännande! Jag har aldrig varit till kiropraktor/naprapat/massör eller nåt sånt tidigare. Jag har varit hos sjukgymnast när jag haft redigt ont i axeln. Då har man fått ett träningsprogram, när det inte funkat har jag fått Diklofenak av herr doktor. Men problemet har ju kommit tillbaka under 10-års tid nu. Jag har inte ont hela tiden, men när det gör ont så gör det svinont.

Så Mikael klämde och kände. Han sa direkt att jag är ojämn mellan höger och vänster, sen började det jobbas. Han bände och vred, stretchade och hittade punkter som fick hela armen att domna av. Sen kände han på nacken och jag var ojämn där också, så jag fick slappna av så grejade han lite och det knäppte till i nacken. Samma med bröstryggen, han tryckte till och det knäppte så jag hade låsningar. Sen avslutade han med att stretcha armen på samma sätt igen och den här gången domnade inte hela armen av. Lite pirr kändes, men det gjorde ju inte ont. Efteråt var jag helt tung i hela armen. Hur skumt som helst!
Jag trodde inte man skulle känna skillnad sådär när han manipulerade. Jag menar, när man får massage så blir det ju varmt och mysigt, men själva grundproblemet finns ju kvar.

Ska gå tillbaka ett par gånger och jobba med att förklara för nerverna hur de ska bete sig för att det ska vara bra. Mitt normalläge nu är med spänningar och låsningar, det är ju inte ett önskvärt normalläge.

Alldeles just nu, några timmar efteråt, har jag nästan lite träningsvärk. Det känns ju att man varit i området och härjat, inte ont alltså, utan som.. ja träningsvärk. Spännande! Jag kan rekommendera alla att hänga på dit. Faktiskt även om man inte ens har uttalat problemområde utan kanske bara känner sig lite stel eller så. Jag hade ju ingen aning om att jag hade knakande ställen i bröstryggen, eller att jag inte kunde vrida mig lika mycket år båda hållen. Mycket nöjd!
400kr/behandling, trevlig karl, inget som gjorde ont fast det knakade och knäppte. Någon som vill ta chansen så kommer dom tillbaka. Man träffar dom hemma hos stallägaren.. och får hembakat fika på köpet ;) Bara hojta om ni också vill bli knakade.

Eh, riktigt sådär mycket stretchade vi inte

tisdag 6 augusti 2013

The Wolverine

Ja jag var ju då på bio häromdagen. Det blev Wolverine, i 3D. Gillar man de här filmerna så gillar man den här också, helt enkelt. Fast nu är vi i Japan och slåss... och Wolverine blir av med sin förmåga att läka snabbt. Ohhhh scary stuff.

Nej men jag gillar den här typ en av filmer så jag tyckte den var bra. Var en cool Japansk tjej med också. Men ärligt talat är ju filmen värd att se på bio, om inte för annat så, för att se Hugh Jackman i 3D. Damn!

Den oändliga tomheten som infinner sig när boken/filmen/serien är slut

Ja jag har blivit Kallentoftberoende. Jag erkänner, jag är en junkie.

Det började av en ren slump. Jag var och handlade, hittade ett bord med rea och plockade upp ett gäng pockets för 10 kr styck. Där låg den.. den 5:e årstiden. Åh så bra, jag älskade den! Så nu har jag fått tag på sommardöden, vattenänglar och midvinterblod. Jag har plöjt alla utom midvinterblod där jag har 20 sidor kvar ungefär.

Saknar 2 i samlinger: Vårlik och höstoffer. Men sen.. sen finns inga fler. Jo en ny ska komma i oktober...men det är låångt dit. Det känns så tomt. Man läser boken, lever med karaktärerna, funderar på dom, känner med dom, sen tar det bara slut.

Suck.. böcker.. inte bra för sömnen, eller tålamodet.


lördag 3 augusti 2013

Flugjävlar, snåljävlar, hästbusar och hundgalningar

Först vill jag bara passa på att önska alla broms-jävla-as-flugor en långsam död tillsammans med fästingar. Hästarna kryllar av dom i värmen, stackarna!


Sen tar vi hästarna då. Körde Eldas idag men höll på att inte komma iväg. Varför? Jo för att jag var ensam och Eldas kände inte riktigt för att samarbeta så jag kunde sätta fast vagnen på honom. Plötsligt hade han glömt hur man kliver i skaklarna, väl på plats backade han lite, krånglade lite och klev sen ur med bakbenen. De 10 första gångerna tog jag ett djupt andetag, tänkte på nåt mysigt och började om. Pedagogiskt och fint. Efter de 10 första försöken började tålamodet tryta lite och jag ville helst bara lyfta honom på plats. Jag övervägde att ge upp och åka hem, men den envisa åsnan i mig dök upp. Så lagom svärandes kom Eldas på plats och vi drog iväg.

Vi tog bara en tur i skritt idag, det var ju snorvarmt ute. Det var flygets dag idag, vilket innebär att flygplatsen bjussar på flyguppvisningar. Vi håller till i närheten så vi tränade störningsmoment med lågt flygande plan, reaplan, plan i formationer osv. Eldas lyfte inte ett öra. Däremot hoppade vi en halvmeter åt sidan för att det var en liten grop i grusvägen. Hästlogik?
Hursomhelst passade vi på att öva start och stopp. Eller vi är ganska överens om start och stopp, det är tiden från stopp till start vi har lite delade åsikter om.
Provade försöka ställa honom lite också, få honom att fundera lite. Han är ju travare = huvudet högt och rakt fram. Det var nyttigt med en lugn tur tror jag, springa kan han ju redan.

BFF

Välkomstkommittén

Titta noga så ser ni 4 prickar i mitten av bilden typ.. ja det är flygplan

Härliga sommar
Hundgalningarna fick sig ett bad i värmen. Det var ju himla roligt. Det brukar vara mer vatten i lilla dammen dock, behövs nog regn nu. Zaxon går ju rakt i, han gillar vatten massor, Pixie behöver lite övertalning.

Törstiga vovvar

Zaxon tog en tur

Men det var så lite vatten så han nästan kunde gå ut

Pixie kyler tassarna lite

Hrm, kanske fick lite hjälp ut så hon fick simma lite. Snyggast stil idag!


Då tar vi snåljävlarna också. Det är som sagt flygets dag. Flygplatsen har jippo och det är flyguppvisningar och sånt. Nu finns det människor som är för snåla för att betala för underhållningen, så vad gör dom? Förpestar livet för oss på landet förstås. De tar med picnicbord, lite fika och placerar sig längs vägkanten. Ingen som tänkt på att de kanske är i vägen? Stör trafiken lite? Nej sitt där ni. Vi snackar inte några minuter, de satt där när jag åkte till stallet och satt kvar när jag åkte hem. Då hade jag hunnit köra häst och bada hundar under tiden, tog säkert två timmar. Idioter..








Bjuder på en fraggelfilm också:


Phuh... långt inlägg minsann. Men sista: