Mannymannen

Så jag var hos barnmorskan och fick spruta idag. Vi bestämde att vi kortar ner tiden till 10 veckor emellan för att se om det funkar bättre. Det blir nog bra.

På väg hem höll jag på att krockad, eller bli krockad på snarare. Vägen är 70-väg, asfalt men typisk skogsväg liksom. Så får jag möte och mötande bilen glider lite fint över på min sida, till slut är den helt på min sida, på väg rakt emot mig. Jag fick nästan hjärtinfarkt. Vad kan man göra? Kasta sig i diket är ju nästan lika illa som att krocka. I sista stund upptäckte föraren vad den höll på med och svängde tvärt tillbaka. Idiot! Vet inte om han pillade med mobil/radio eller blev bländad, men nåt fel var det ju.

Senare åkte jag till stallet för en tur med Eldas och Karin. Karin fångade söta Manny så fick han också följa med på tur. Manny är en riktig klippa alltså. Unghäst, nyligen inriden och inte speciellt rutinerad, rids inte direkt just nu. Vi klev över broar, hamnade i värsta träsket i skogen och allt annat konstigt. Eldas fjantar ju för snö i diket, sprickor i vägen och jag vet inte vad. Manny han traskade mest på, obrydd om världen. Han blev arg på Karin några gånger och bockade, skönt i westernsadel..inte. Han är känslig i munnen och blir arg när man tar i honom, men han var pigg och småtaktade. Men det var bara någon gång sen skötte han sig ypperligt. Den där hästen kommer bli kanon!

Fina, fina paret!

Öronbilden. Solen sken så fint idag.

Efter turen skulle jag hållit Virre sällskap på hennes träning, men jag hann inte. Vi kom till stallet en halvtimme efter hon drog iväg på träning.

Så istället kollade jag in Karins träning för Elin. Maggan är bra fin alltså! Det är de i turkost. Jag filmade en del, ska klippa ihop det så får ni se det då.

Nu ska jag däremot äta. Tjing!