Eftersom min rygg var lite sådär halvt trött så tänkte jag att en lugn tur med ponnysällskap skulle sitta fint. Eldas kunde träna på att gå lugnt och jag fick röra lite lagom på musklerna. Jo eller hur...
Sällskapet för dagen: Nova på Lilleman, Felicia på Sputnik (Zputnik?) och Harona framför vagn med Cissi
Själv satt jag på herr Eldas, som faktiskt stod snällt vid uppsittning idag.
Jag kommer aldrig kunna återge den totala humorn i det hela, man måste liksom ha varit med. Men jag gör ett försök.
Vi kom iväg i fin skritt, allt lugnt. Eldas tyckte de där små var väldigt onödiga och jag höll honom mitt i högen så han fick gå långsamt. Efter en listen stund tog vi en trav. Eldas gick jättefint i behagligt tempo och stressade inget alls. Så hörs ett skrik och när jag vänder mig om ser jag en vit liten ponny, Sputnik, springa snabbare och snabbare, ut på leråkern med en Felicia på som håller i sig för kung och fosterland och försöker få stopp. Till slut tappar hon tyvärr stigbygeln så hon ramlar av, men hon slog sig inte som tur var.
Då var den lilla vita ponnyn lös. Vi tänkte att han väl springer hem, man såg stallet från där vi var. Men nej, han stannar och käkar lite vid ett dike. Vi provar gå lite så följer han väl efter, nej, maten var bättre.
Så till slut tänker jag att jag väl tar Eldas och fångar honom, kan väl inte vara så svårt? Riiiight...
Har ni sett när cowboys vallar kor och sen väljer ut en ur flocken som de föser iväg? Ungefär så jobbade jag och Eldas idag. Vi sprang ikapp, blockerade vägen, ponnyn tvärvände till andra sidan vägen, jag och Eldas efter, ponnyn slingrar sig ner i diket och förbi oss. Sen full galopp hemåt och jag och Eldas hänger på. Vi springer förbi och blockar Sputnik, får springa fram och tillbaka över vägen några gånger tills Sputnik hoppar ut på leråkern och drar förbi igen. Sådär håller vi på hela vägen hem till stallet.
Gött då är vi hemma tänkte jag och såg Cissi komma med gänget. Så tänkte inte Sputnik. Han skulle fasen inte fångas. Så vi fortsatte, blocka ponny, tvärvända till andra sidan, klättra diken, dra iväg i galopp, blocka ponny, klättra dike, se ponny slinga sig förbi vår rumpa, jaga ponny, blocka ponny, ja ni fattar. Vi talar inga långa sträckor här, 100m kanske fram och tillbaka. Den jäkla ponnyn vägrade helt enkelt. Han gick inte fram till ponnysarna eller Cissi heller. Hepp.. Han har ju lite mindre svängradie än eldas så han slank förbi som en liten ål.
Som en parentes här måste jag ge Eldas beröm. Han taggade till rejält. Han blängde arg nät vi sprang ikapp och blockerade snällt och kastade sig hit och dit, upp och ner ur diken, ut på leråkern osv. Vi ska bli kossehästar! Det var svinroligt!
Tillbaka till bravaden då. Till slut fick jag tag på tyglarna på Sputnik. De hade hamnat bakom hans öronen så jag nådde dom när jag kom med Eldas.
Haha! Hann jag triumferande tänka innan jag kände att det tog stopp där bakom. Eldas stannade och jag försökte få ponnyn att röra sig. Han stod rakt bakom oss då, i samma färdriktning som Eldas. Så jag satt med ena armen lite bakom mig där jag höll Sputnik, andra armen höll Eldas tyglar.
Så känner jag hur ponnyjäkeln (förlåt Riika) börjar backa. Envis som synden vägrar jag släppa tyglarna så vad händer? Ponnyn drar av mig av Eldas. Eldas gjorde ingenting, han stod ju still, jag bara vägrade släppa Sputnik. Så jag dras av rakt bakåt, min sko flyger av i farten och jag landar rakt på knölen man har ovanför rumpan. Jag vägrade fortfarande släppa tygeln och tänkte att jaja jag har ponnyn i alla fall. Jag snurrade runt på mage och Sputnik börjar backa. Jag släpper faen inte tyglarna så jag släpas på magen en halvmeter ungefär.. sen.. tappar ponnyarsel tränset! Där ligger jag raklång på mage, med bara en sko och håller krampaktigt i tyglarna när jag ser ponnyn skutta iväg. Det kommer ett ångestfyllt "neeeeejjjjjj" ur lungorna innan jag börjar fnissa åt eländet.
Cissi, som trodde jag skulle bryta ryggen av att ramla rakt bakåt sådär, höll inne fnisset allt hon orkade tills hon såg att jag mådde bra, då börjar hon också skratta år eländet. Vad ska man göra?
Så Eldas och Sputnik sprang upp till ingången i hagen och där fångades dom. Eldas var helt svettig av att leka ponnyfösare. Han fick kämpa hårt idag.
Jag var rätt svettig själv också så vi fick dagens motion.
Först gjorde det inte så ont, jag tappade inte ens luften eller nåt. Men ju mer tiden går desto värre är det. Att gå i och ur bilen leder till ett litet skrik. Kan inte riktigt sitta bekvämt. Musklerna precis i ryggslutet har nog fått rejält stryk helt enkelt.
Jag hade fått mina glasögon idag så jag fick svänga förbi marieberg på vägen hem. Där gick jag runt som en tant ungefär. Nu strålar smärtan utåt ryggen och benet, men är ändå rätt okej så länge man är helt still. Tror inte jag kommer hålla någon högre hastighet de närmsta dagarna.
Förutom att Sputnik vann den jäkeln och att jag ramlade av så var det faktiskt rätt roligt. Fullt ös med massa svängar hit och dit på en taggad Eldas som lydde allt jag bad om. Älskade häst! Han stressade inte upp sig och blev stirrig heller, bara taggad.
Nya glasögon testades i bilen på väg hem från marieberg och det är ju skrämmande hur jäkla dåligt jag ser egentligen. Hua..
Om jag inte dött tills dess har gulligaste Karin bjudit in mig på tv-seriekväll. Så vi packar väl iväg oss sen och umgås lite. Lördagsmys!
Ja det var min dag. Hur var er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar