Våga vägra vädret

Ja, varför utnyttja det vackra sommarvädret när man lika gärna kan vänta tills solen försvunnit och det är full storm ute? Vi gillar att leva på gränsen Eldasen och jag. Eller nåt sånt.

Vi skulle fått Karin och Colorado med på tur, men de hann gå ett par steg innan vi insåg att han inte är ridbar för tillfället. Vi filmade försöket så ägarna får se hur det ser ut, sen fick jag och Eldas ge oss ut på äventyr själva. Han var snäll vid uppsittning idag också, trots full storm. 

Odrägligt pigg var han också. Vi bråkade en del om vilken gångart vi tänkte nyttja. Jag tycker inte att trav i fullt ös i motvind i full storm är jättehärligt, men Eldas delar inte min åsikt. 

Humm, jag använde min fina app igen men såg nu att jag visst lyckades pausa det hela när jag skulle ta kort. Så.. statistiken är fram till kyrkan dårå: 

Från stallet till kyrkan är det 6,32 km, den vägen vi red i alla fall. Det tog oss 41 minuter och vår maxhastighet under turen var 30,32 km/h (det var nog där Eldas fick bestämma tempo) Medelhastigheten på hela turen låg på 9 km/h. Nästa gång ska jag försöka att inte pausa mitt i hehe. Jag gillar statistiken, är det nördigt? Då kan man ju jämföra sen.. för att.. inte vet jag.. för att man har tråkigt en dag?

Hursomhelst, vi hade en del trav i alla fall. När vi närmade oss kyrkan, den som brann sönder för någon vecka sen, kom brandbil med blåljus och sirener. Jag räknade med att vi skulle vända i full fart, men det gick bra. Vi blev inte passerade, de svängde in vid kyrkan längre fram, men ändå.. ljud och ljus hördes. Fast såg ingen eld eller rök så vet inte vad som har larmat. 

En var på plats och en till dök upp

De gömde sig bakom huset

Sådär såg det ut idag. Brandbilarna är bakom huset till höger och det sprang runt lite brandmän utanför kyrkan. 

Synd på en sån fin kyrka. 

Hursomhelst, sista traven fick Eldas bestämma tempo och det blev något mittemellan. Lite för snabbt för att hinna rida lätt ordentligt men inte fullt ös. Det som är skönt när han älgar iväg är att huvudet hålls högt så man kan luta händerna mot varsin sida halsen på honom och bara följa med (jag erkänner, i början fick jag ta tag i manen, nu stödjer jag bara händerna) men helt plötsligt i det där mittemellantempot försvann huvudet. Han sträckte halsen neråt/framåt istället och inget fanns kvar att stödja sig mot. Det blev skitskumt, men bra balansövning och jag höll mig ju uppenbarligen kvar. Han var nog trött gubben, men han kunde ju valt ett behagligare tempo själv. 

I morgon blir det ju lektion. Får se hur pigga vi är då.

Fjant låg i sängen och sov nu när jag kom hem. Han har nog ont fortfarande, men det kanske kändes lite bättre när han fick en hel burk tonfisk alldeles själv, serverad framför nosen... i min säng. Känns inte helt genomtänkt nu när jag tänker efter. Hoppas han inte spillde massor. 

Jag orkade inte laga mat så jag åkte och köpte mat. Som förrätt kunde man beställa räkcocktail med rhodeislandhäst till. Jag blev nästan sugen på att prova *s*