Under färden hade Cissi märkt att han slagit och härjat där bak (jag åkte i annan bil) så hon hade stannat och tittat till dom. Han hade stått på plats så hon åkte vidare. Väl framme vid ridhuset hade han lagt sig ner. Så har han aldrig gjort förut. Eldas har varit lite småkrånglig att lasta, vilket funkar finfint nu, men han har åkt som ett ljus. Inte ett ljud, ingen stress, ingen spänd häst.
Nåväl, han var oskadd och vi red ett urjobbigt pass. Jag fick verkligen jobba arslet av mig idag. Jag är skogsluffare, inte jobba "mellan skänkel och hand" människa. Jag tycker det är skitjobbigt att hålla ordentligt stöd och samtidigt jobba ihjäl mig med benen. Jag har alltid ridit med lite för långa tyglar så det känns som jag sitter och drar honom i munnen när jag egentligen bara ger ordentligt stöd. Så fort han sänker sig till bettet vill jag liksom släppa. Sen blir jag trött och försöker styra ut honom i hörnen istället för att ställa honom inåt och trycka ut honom.
Jag fick jobba helt enkelt. Mina ben är döda, svetten rann och både Eldas och jag var totalt slut. Vi fick till det rätt bra dock. Vi fick beröm över hur vi utvecklats och att vi kan jobba ordentligt redan. Som jag sagt förut.. mina benmuskler och kondition behöver bli mycket bättre för att jag ska orka. Samtidigt orkar ju inte riktigt Eldas heller just nu så vi matchar väl varandra. Han var svintrött på slutet och orkade knappt gå framåt ens.
Så efter passet lastade vi, inga problem. Cissi hann inte åka alls förrän det brakade till i transporten. Jag sprang dit och såg då en panikslagen Eldas som låg helt mot mellanväggen och sprang mot sidoväggen. Det var helt sjukt. Han var helt stirrig och verkligen sprang liggandes på sidan liksom. Jag fick ju smått panik, vad gör man? Han slutade inte av att jag hoppat in heller, han bara fortsatte härja. Till slut fick vi av honom i alla fall. Vi insåg snabbt att det där funkar ju inte. Han hade dessutom blod rinnandes från bakbenen. Turligt nog var Karin med och hade häst med. Harona fick då plats i Karins transport och vi lyfte ur hela mellanväggen så Eldas fick åka brett. Då hade det gått bra på väg hem. Tur! Annars hade vi väl fått gå hem med honom.
Väl hemma kollade vi på hans bakben. På frambenen hade han haft boots, de var rätt trasiga men benen hade klarat sig. Bak har han trampat sig på båda benen men det såg värre ut än det var. Det var inga djupa hack utan skrapsår. Han har skrapat bort allt skinn på ett par fläckar. Det gör nog svinont på honom. Jag spolade av med vatten och hade sen på antibakteriell sårgelé. Han var snäll och försökte inte sparka ner mig när jag pillade.
Det är konstigt, jag tål inte blod. Jag svimmade eller kräktes av det när jag var liten. Men när sånt här händer blir jag så fokuserad, nästan tunnelseende så jag fixar det. Fram med plasthandskar för att pilla i såren och kolla så det inte var djupt och sen på med gel. Konstigt hur man fungerar egentligen. Det var samma sak när Zaxon slet av en klo. Då forsade det blod verkligen, det rann längs mina armar där jag satt och försökte stoppa blödningen, men tunnelseendet var där igen.
Nu får Eldas gå i en tillfälligt byggd hage så han slipper lera i alla fall tills såren torkat. Svårt att hålla rent när de sitter så långt ner på benen. Vi får se om han har ont i morgon, han haltade i alla fall inget idag. Är han ok i morgon tar vi en tur, annars tvättar jag bara rent och kollar läget.
Fy vilken upplevelse. Det var helt vidrigt och man känner sig rätt maktlös när man ser hur de får panik. Vad gör man liksom?
Till ett annat ben: Fjant är bättre. Han ser lite stel ut men haltar inte direkt. Det kanske var en stukning eller sträckning. Han är sur idag för att han fick lov att stanna inne.
Håhå jaja, jag är helt slut. Först ett sjuhelsikes ridpass där det kändes som jag skulle dö och sen adrenalinpåslag i taket av Eldas anfall. Snart dags för sängen tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar