En dålig dag kan innehålla ljusglimtar den också

Ja idag var ingen bra dag helt enkelt. Uselt humör, har sett fram emot träning som sen blev inställd pga sjuk instruktör. Har ju ingen jävla bil med drag så kunde inte åka till ridhuset ändå själv. Snart löshoppning som jag vill iväg på men återigen ingen jävla bil med drag.
Nu har jag kunnat utnyttja Karin en del som chaufför (tack, tack, tack!!) men hon flyttar snart så då blir det slut på äventyr för mig och Eldas. Tillgång till transport har vi men jag kan knappast knyta fast den i bilen med buntband. Så jävla ovärt =(

Så ja, uselt humör. Kommer till stallet och hittar inte pallen. I vanliga fall går man på palljakt helt enkelt, idag blev jag ursinnig för att jag redan var på uselt humör (och har mens igen som jag INTE ska ha med den förbannade p-sprutan)  Vissa dagar kan såna små saker driva mig till vansinne. Som en försvunnen pall. Den ska stå i stallet, man har den när man hoppar upp på hästen och sen ställer man tillbaka den. Idag fick jag ge mig ut på jakt och hittade den till slut. Då hade den stått ute i regnet i natt så den var helt murken. Den är inte gjord för att vara utomhus riktigt, så då blev jag ännu mer sur. Som sagt, ibland behövs inte alls mycket.

Sen hade smycket på Eldas träns lossnat i ena kanten, då var jag ungefär redo att lägga mig ner och börja gråta av ren frustration. Men jag bet ihop och vi tog oss till paddocken. Jag testade rida med sporrar för första gången idag. Jag orkar ju inte riktigt klämma ut honom alla gånger, helt beroende på bristande benstyrka. Så jag tänkte testa. Jo sporrar funkar, lite för bra. Han blev skitkänslig helt enkelt. Så de används nog bara vid träningar om de används. Känns lite överkurs.
Efter att ha tagit några varv i paddocken med sur ryttare och ofokuserad häst insåg jag att det inte var någon idé att bråka. Vi gav oss ut i skogen helt enkelt. Vi gillar ju skogen och Eldas har lite dålig koll på fötterna ibland så skogen är bra. När vi kom ut på grusvägen igen tog jag en trav och helt plötsligt, fråga mig inte vad jag gjorde, så tog han stöd på bettet och sökte sig neråt hela av sig själv. På rakt spår på grusvägen. Det har aldrig hänt förut. Såklart kom en bil och förstörde ögonblicket, men ändå.

Turen vände in i skogen igen så vi klättrade lite i grusgropen och sen tog vi oss hemåt. Ganska bra tur ändå alltså, trots uselt humör och inställd träning. Kanske var lika bra att träningen var inställd med tanke på humöret.

Fantastiska Karin hade klippt färdigt Eldas också så nu ser han inte ut som en rabieshäst längre. Sen hade hon klippt Harona också och ja.. det gick inte att känna igen ponnyn. Det försvann nog 20 kilo hår där. Stackarn frös så hon skakade utan sin ulltröja, men hon fick såklart täcke så blev det bättre.

I morgon ska jag till doktorn 8.30. Gud vad kul. Men med tanke på att jag kallsvettats hela dagen så kanske det är lika bra att få läget kollat.

efter

före