Att låta någon annan "rida till" hästen

Jag har funderat lite på det där, varför en del väljer att låta andra "rida till" sin häst istället för att göra resan själv. Är det av dåligt självförtroende? Lathet? Feghet? Nu pratar jag inte om hästar man skickar iväg på utbildning för högre skolor, hästar man köper för ett syfte men man kanske inte har råd med en "färdig" häst, utan skogsmullehästar.

Jag tänker som mig och Eldas. Eldas är inte "färdig" och jag är inte direkt duktig, men jag tycker vår resa är rolig. Jag skulle ju kunna be Karin ta ett seriöst pass på honom då och då för att han ska utvecklas snabbare, men så tänker jag, det är ju vi som hänger ihop, jag som rider honom, varför ska då han gå före mig istället för att vi går tillsammans? Visst vore det väl bekvämt, jag skulle få slita mindre om jag hoppade upp och han redan kan det jag försöker få till, men då missar ju jag resan. Som igår, han galopperade på töm och jag blev löjligt lycklig. Alla i stallet gratulerade och var glada. Det går sakta men det går framåt och det är VI som gör det. Vi är teamet. Då undrar jag lite varför man vill missa det?
Jag har tagit tag i läget och rider för instruktör som vet att både jag och Eldas är gröna, det har gjort enormt mycket. Nu kan jag få honom att jobba i korrekt form, även om vi inte orkar hur länge som helst någon av oss. Men vi gör det, han och jag. Jag står inte vid sidan och ser någon annan lyckas. Det skulle ju vara som.. jag vet inte.. att missa sitt barns första ord, första steg. Varför vill man ge någon annan lyckan av att uppleva det?

Jag förstår totalt att man skickar iväg sin häst på inridning om man inte har kunskap för att fixa det och som sagt att man skickar den på vidare utbildning om man har ett mål med hästen. Men basic saker, varför vill man inte göra det själv? Jag förstår absolut inte grejen med instruktörer som envisas med att hoppa upp och rida hästen heller. Vad lär sig ryttaren på det? "åh kolla hästen kan böja på halsen". Jaha? Men hur gör man då? Är det inte viktigast att ryttaren är den som lär sig det samspelet med hästen?

Jag är skitglad att Cissi ger mig äran att följa med Eldas på den här resan. Hon skulle ju lika gärna tycka att det går för långsamt, jag är för kass och Eldas skulle kunna gå framåt mycket snabbare än mig. Visst, jag skulle också gå snabbare framåt om jag red en häst som redan kan, men jag har inte bråttom. Jag tycker resan dit är otrolig! Första gångerna jag och Eldas var i ridhus sprang han runt som en blådåre med huvudet i himlen och kunde inte stå still. Där hade Cissi kunnat sagt att Karin skulle rida till honom lite, men det gjorde hon inte. Nu kan Eldas och jag rida lugnt i ridhus, vi kan stå still och han lyssnar på mig. Vi kan trava i fint tempo, vi kan sakta av utan dragkamp och det är en så sjukt härlig känsla. När jag sitter där nu, när vi rider, så vet jag att det är vi, det är han och jag som gjort det. Det är så himla speciellt!
När Karin ridit Eldas har de ridit ut och "busridit". Eldas har bestämt tempo och Karin bestämt väg typ. Jag skulle ju kunnat be henne träna in galoppfattningar, eller jobba honom i form hela vägen, men är så himla glad över att få göra det själv. Självförtroendet stiger ju med 500%. Nu vet jag ju att Eldas har blivit seriöst riden innan så han kan väl mycket bättre än vi går fram just nu, men han har glömt av det lite plus att han och jag ju ska lära oss prata samma språk. Om någon annan hoppar upp och använder sitt språk, hur ska vi då förstå varandra? Nu märks det så himla tydligt när jag gör rätt, då gör Eldas rätt. Jag får ingenting gratis för att någon annan lärt honom typ böja på halsen. Det är jobbigt, jag sliter som ett djur ibland, men det är så himla värt det.

Jag tror Cissi har lite samma tänk om Manny. Hon vill inte ha medryttare på honom för att hon vill göra resan själv. Nu använder hon uttrycket "ska någon förstöra honom ska jag göra det själv haha", men det är ju inte seriöst menat. Hon vill väl få göra resan själv. Borde inte alla vilja det egentligen? Man är väl ett team med sin häst? Varför ska då en gästspelare vara den som utvecklar hästen? En bra tränare behöver inte heller hoppa upp på hästen för att visa vad den kan, en bra tränare kan ge ryttaren de verktyg den behöver för att få hästen att göra rätt. Som en instruktör som jag och Jenny red för sa: "jag tittar inte på hästen, jag tittar på er". Så är det ju, man är väl inte där för att få hästen att gå fint, man är där för att lära sig rida och när ryttaren gör rätt gör hästen automatiskt rätt. Kan man inte få ryttaren att göra rätt, utan måste hoppa upp på hästen själv, ja då ska man inte låtsas kunna lära ut heller, för då kan man inte lära ut ridning.

Ja, jag bara funderade lite på varför man vill missa resan. Att inte få känna värme i hjärtat när hästen tar första galoppfattningen för att VI kämpat, inte någon annan som tragglat. Är det pga brist på självförtroende borde nog den andra personen bli bättre på att peppa ryttaren till att våga själv.

Men alla är vi olika. En del tycker nog det är bekvämt och bra att få sin häst lite extrariden. Visst man missar glädjen, men man slipper också en del av slitet. Jag menar.. kolla på ridskoleryttare när de första gången får rida en grön privathäst. Det blir jäkligt svårt att gå ifrån en välutbildad häst till en häst som inte ger något gratis, men i slutändan blir man så mycket bättre.
Hade jag en egen häst och behövde medryttare skulle jag nog mest vilja att dom motionsred och busade, inte att dom satt och utbildade hästen över min nivå. Jag vill göra det själv. Egoistisk kanske, men jag skulle vilja att det vore våra vinster, inte någon annans.

Som Eldas, visst han är inte min, men vi gör massa framsteg och det är våra framsteg. Han står still när jag hoppar upp för att jag har jobbat med det, ingen annan har tränat honom att stå still. Han står still vid selning för att vi kämpat med det, det är ingen annan som jobbat med selningen. Det är våra vinster och jag är skitstolt över dom. Vi växer båda två och jag tycker att vårt band bara blir bättre. Återigen är jag så enormt tacksam för möjligheten, det gör det nog ännu svårare att se att en del väljer att medvetet kasta bort det. Eller snarare gå miste om det. Men det är väl som med allt annat i världen, olika saker är ju olika viktigt för människor. Sånt som betyder mycket för mig kan ju vara mer oviktigt för andra och det är ju inget fel i det. Det finns säkert som som kliar sig i huvudet och undrar över varför jag inte bara ber Karin rida till honom, få honom att jobba bättre, kanske lära in galoppfattning. Det vore ju enklare. Men tråkigare.

Strax dags att sova. Apropå Karin ska väl hon upp om sisådär 4 timmar. Önskar henne all lycka på jorden i morgon!

"Du å jag Alfred"