Idag bar det av till stallet igen. Det var på tiden! Eldas har haft ca 2 veckors semester och han var lite knasig. Föst slet han sig och drog iväg. Han har liksom lärt sig att det funkar så jag får vara mer noga med hur jag leder honom. Han gjorde tydligen så i början när han blev stressad och nu satte jag på vattnet då jag skulle spola benen och han drog. Får testa sätta grimskaftet i sidan på grimman så kan man åtminstone dra huvudet lite åt sidan när han tänker sticka iväg.
Vi invigde vår lilla "sluta skrapa på gången" manick idag. De sattes på båda frambenen och Eldas blev fundersam. Det plingade och grejade när han klev fram och tillbaka och när han krafsade. Han stannade liksom upp i rörelsen och såg ut att stå och fundera en stund varje gång.
Självklart testade han en del. Han vevade benet i luften, han stampade och skrapade, han sträckte benet rakt framåt och skakade lite. Ett tag blev han arg och verkligen stampade, men han gav sig hela tiden. I stort höll han på mycket mindre än vanligt.
När vi kom in från ridturen skrapade han inte en enda gång! Det är ju... superrekord! Han skrapade inte ens när jag tog fram hinken med mat. Jag satte aldrig på sakerna när vi kom in eftersom han stod snällt. När han åt vevade han i luften som vanligt, men jag tycker ju han får göra det. Tror mest det är ett invant matbeteende. Men i övrigt stod han inte och trampade alls och inte ett enda skrap. Hurra för testomgång 1 alltså.
Knäpphästen då.
Först kom vi knappt av stallplanen. Han ansåg att det var dags att gå hem. Vi hade en liten diskussion, som slutade när jag morrade och Eldas klev iväg.
Vi fick sällskap av en finfin fjordingflicka idag, Titio. Hon hade haft 3 veckors semester och var pigg som tusan. Hon gick alltså i Eldas tempo så han var skitnöjd. Eldas tyckte nog hon var fin för han gick och smög lite på henne hela tiden. När det var dags att trava drog Eldas iväg förstås, lite bråkande senare fick jag ner honom i normalt tempo. Inte illa alls. Han kunde trava rätt fint och höll jämnt tempo, fast när Titio drog förbi ökade han förstås.
På hemvägen klev han på rätt bra men inga större bekymmer. En del hästar blir ju skitpigga när de fått stå lite och gärna lite överdrivet rädda. Eldas blir lite tråkig. Vrång och krånglig. Jag får helt enkelt skärpa till mig och hålla igång så han håller sig på bra humör. Han är ju vanligtvis väldigt samarbetsvillig. Fast så fort vi fått sällskap så klev han på utan problem förstås, då hade han mest ögon för fjordingdamen.
Bra tur ändå. Då är vi väl igång igen. Han hade blivit smal också, hur nu det går till när han bara stått. Jag tänkte skaffa kortare sadelgjord så jag slipper använda 4-5e hålen på båda sidorna. När man är kort blir det så drygt att dra åt sadelgjorden ju högre upp den ska.
Cissi var superduktig och fixade taket i sadelkammaren. Jag stod mest och tittade på och beundrade henne. Tror hon kommer ha rätt ont i axlarna i morgon stackarn. Men det kommer bli så himla fint!
Slut för idag, tack för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar