Idag hade rumpan framför mig en helt annan färg än jag varit van vid på sistone. Det var sötnöten Rotis som fick vara träningsobjekt idag. Virre skulle till ridhuset och trimma Tuva så jag fick plocka med Rotis och leka lite med honom. Han och Eldas är väldigt olika kan man nog säga. Rotis är unghäst som blev valack för sisådär två månader sen. Han är supergosig och ska pussas hela tiden. Samtidigt är han väldigt lugn. Han står och halvsover när man gör iordning honom, när man ber om halt och liknande. Hans grundtempo är behagligt och man får jobba lite för att han ska anstränga sig och öka tempot och sträcka ut. Han har ett jättefint steg när han vaknar till.
Däremot är det väldigt mycket enklare att se dålig ut när man jobbar Rotis. Eldas är mer förlåtande då han liksom kör på även om människan klantar sig. Rotis stannar upp och undrar vad det är jag menar egentligen, eller svänger helt plötsligt för att jag håller på att plocka upp tömmen. Jag måste vara mer fokuserad på vad jag gör hela tiden, för annars syns det. Eldas ber man trava och då rullar han på, här får man jobba mer med att justera farten och hålla ut honom på fint spår. Men det är ju nyttigt också, för mig, att få lov att jobba ordentligt och vara fokuserad.
Då kommer genast kritikerna "åhh vilken tråkig häst, fjordingar är inga riktiga hästar bla bla bla" Nej han är ingen deprimerad robot som funderar på när han kan få lägga sig ner och dö. Han är bara väldigt lyhörd och vill göra det jag vill. Där Eldas går upp i varv och blir frustrerad när han inte förstår vad jag vill, där stannar Rotis och väntar på ett klart kommando.
Med det sagt.. kan jag ju avslöja att vi nog hann med 6-7 "tjoohooo jag vill springa" hopp och skutt och bockande. Första gången var jag inte alls beredd så då drog han en repa i ridhuset, vilket var skitroligt. De andra gångerna såg jag till att ha mer töm i handen så jag kunde påminna honom om vad vi gjorde. Men de ska väl inte vara robotar? Ung och busig men ändå villig att jobba.
Stilig också. Inkörd och riden i alla gångarter. Hmm.. sa jag att han var till salu? *blink*
När Virre ridit klart parkerade hon Tuva en stund. Mycket kan man säga om fjordingar, men man kan verkligen inte påstå att de är ouppfostrade och ohanterbara. Virres står där man ställer dom. Inget krångel, de bara är. Temperamentet och nerverna kommer när man är på ryggen. Då ska tilläggas att det helt plötsligt blev storm så det lät som taket skulle lyfta. Jag gick ändå runt med Tuva som en vovve på släp när jag mockade. Duktig gulis!
Eldas fick vila idag istället för i morgon. Får se vad vi hittar på, rider ut en sväng skulle jag tro. Kanske klätterbacken nu när det är mjukt i marken igen.. men den som lever får se.
Jag är trött och svettig idag igen. Tömkörning är bra motion för oss människor också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar