Lördagen dårå

I lördags blev det en kort, kort, kort tur. Jenny och Evelina hade inte tid så vi var nog ute 20-30 minuter max, i bara skritt. Eldas fick i allafall jobba lite, ställa och stretcha lite, träna på att gå sist och sånt.

Jenny red sin Linus och han är så lååångsam. Han bryr sig inte om att hästarna före honom kommer före heller, han bara lunkar där lite fint. Andra hästar kan ju trava ikapp, men inte han. Det passar nog Jenny alldeles finfint! Jag tror dock det blir "hoppa av"-böter om vi rider tillsammans. Klart man ska hoppa av i vissa lägen som man inte kan hantera annars,men jag tror man kan skapa problem om man gör det för ofta.
Min teori är att om man hoppar av så fort hästen bråkar så vinner hästen lite. Okej den måste gå förbi det otäcka, men den slipper ryttaren. Är det en smart häst dröjer det inte länge förrän den lär sig att bråka = slippa ryttare. Det vill man ju inte gärna lära dom. Det ska inte vara enklast att göra fel, det ska vara jobbigt att göra fel, så rätt väg också blir den enklare vägen.
Samma om man hoppar av så fort man blir osäker. Om hästen kopplar samman att man hoppar av vid otäcka saker med att hoppa av = läskig situation. Då kan man skrämma upp hästen helt i onödan för att man hoppar av där människan Tror att det kommer ske något läskigt. Säg att man rider förbi en hage med kor. Man vet inte hur hästen reagerar, men som ryttare har man ridit hästar som blivit rädda för kor. Man hoppar av för säkerhets skull. Hästen kanske inte är ett skit rädd för kossor alls, men märker ju att ryttaren alltid hoppar av vid kor och innan har ryttaren alltid hoppat av vid otäcka situationer. Det måste ju betyda att kor = farligt. Då har man själv skapat ett problem som inte fanns där från början. Det är ju bara onödigt.
Sen finns det ju lägen då man måste av, då det inte funkar att bråka och krångla pga isigt underlag, trafik eller liknande. Jag säger alltså inte att man aldrig någonsin får hoppa av, men jag tror man kan skapa problem som inte finns om man inte vågar lite på hästen.
Jag gör det i lightversion lite. Vid ställen där en annan häst har spökat plockar jag automatiskt upp tyglarna och gör mig beredd. Det är inte schysst, då skickar jag signal till hästen att det är nåt på gång. Sen blir man irriterad om hästen spökar. Dumt!

På lektionen igår fick jag en sån *aha* -upplevelse. Jag insåg att varje gång jag ska trava kortar jag upp tyglarna. I Eldas huvud har det blivit översatt till korta tyglar = springa. Jag rider oftast på halvlånga tyglar ute men kortar dom alltid vid trav. Där har jag skapat en signal hos Eldas som jag inte vill ha. Eller skapat har jag väl inte egentligen kanske eftersom det är samma inom travet, när man ska dra iväg kortar man tömmen, men jag förstärker den ju varje gång jag gör så.
Så.. jag har två val.
1. Inte korta upp tygeln vid trav utan låta honom springa på halvlång tygel
2. Rida med kortare tygel i övrigt också. Inte hela tiden  men mycket mer än nu. Korta upp tygeln i skritt, fortsätta skritta tills Eldas taggar ner och sen ta trav. Jag måste alltså planera min ridning lite mer, inte bara "nu travar vi" korta tygeln och dra. Jag får läsa honom lite mer, försöka inleda trav när han är fokuserad på mig, inte bara för att vi svängt in på vägen där vi brukar trava. Som Toini sa igår "Du måste bli mer oförutsägbar". Eldas får inte kunna gå på autopilot bara.

Oj.. heh.. lång urspårning. Lördag var det ja. Det blev en kortis i skritt alltså. Sen bjöd rara Karin på fika och en titt på hennes nya kisse. Ralf är störtförtjust i katten, katten är lite mer skeptisk.

Åh igår fick jag hjälp med att kolla sadeln också. Ehhh.. trion i stallet har sett rätt sak men tolkat helt fel. Vi har varit av uppfattningen att sadeln var för vid. I själva verket har det varit mellanrum där vi såg mellanrummet för att sadeln var för trång och inte kom ner ordentligt. Det blev så jäkla uppenbart när jag fick det visat. Jag ville slå mig i pannan och utbrista "doh"! Så jag fick hjälp med en mätgrej och mäta sadelläget, eller rättare sagt där bommen ligger. Den visade att Eldas behövde vidare koppjärn så jag har införskaffat rätt storlek nu och satte i idag. I morgon får vi se om sadeln ligger som en smäck då.
Hrmm. kanske borde kolla de andra sadlarna som vi också gett vårt expertisutlåtande till. Trist om alla ligger för trångt för att vi inte tolkat saken rätt. Vi såg rätt sak i alla fall.. men det blev fel.

Gunsan är krasslig (skickar massa krya på sig) så jag har Eldas själv den här veckan. Bara hojta om någon vill med ut. Idag vilar han, får se om det blir vila en extra dag eller inte. Fast någon dag ska jag ju ut och bara träna uppsittningar då, då blir det ju en ganska motionsfri dag i alla fall.

Nu har jag tjötat klart. Nu får ni lördagsbilder och sen får ni ha en finfin kväll!

Bilderna blir sådär när man fotar från gående häst

Snorvalpen Pebban snodde vårt space

Hur stilig är han inte?

Fick inte till den bra vinkeln, de såg så roliga ut bakifrån. Jenny och Linus som det höga/långa ekipaget och Pebban och Evelina som det låga/korta ekipaget. 

Lars och Ralf. Katt och hund. Svart och vit. Ralf ska förresten bli Pixies pojkvän (in my dreams.