Då börjar det kroppsliga förfallet, jag är blind

Okej inte helt blind, men ganska blind på långt håll. Tillräckligt för att jag inte får köra bil utan glasögon. Heh, känns tryggt. Så om jag mött någon på stan och inte hälsat så är det inte för att jag ignorerat er utan för att jag helt enkelt ser som en gammal tant.

Sen är jag visst lite skelögd också. Mitt högra öga är alltid lite högre. Vi kom fram till att det nog är en svit efter min lilla slalomvurpa i mellanstadiet. Så kan det gå. Fast det syns ju inte, bara när optikern kollade med sina maskiner och sånt.

Så glasögon är beställda. Kul..eller inte. Jag måste ha dom när jag kör bil, det gör inget om jag inte har dom hela tiden, men det går finfint att använda dom hela tiden. Linser vill jag ju inte ha, känns läskigt att peta sig i ögonen sådär.

Så jag joinar klubben glasögonormar dårå. Hej hej..