fredag 20 december 2013

Snart dags att ge upp och inse sig besegrad

När jag gick på universitetet fick jag ibland kisa för att se tavlan i slutet av föreläsningarna. Jag fick anstränga mig, men i början gick det bra.
Nu har jag märkt att det blir mer och mer. Jag får kisa allt oftare för att se saker som är på lite avstånd. Sitter jag i bilen och ska läsa gatuskylt måste jag stanna och koncentrera mig. Sprang i affärer idag och letar jag efter något, kollar runt i butiken så får jag kisa. Jag ser finfint på nära håll, men på långt håll är det värre.

Så jag antar det är dags att inse att ett besök till optikern nog kan vara bra. Jag kan ju leva min vardag utan glasögon, men kan ju vara bra att ha dom när jag ska köra bil, om jag sitter på föreläsning, eller kollar på tv eller så. Ska jag ut och gå är det ju inga problem, jag kommer inte ramla ner i ett djupt hål.

Grejen är väl att jag passar verkligen, verkligen inte i glasögon. Inte någon sort eller form alls. Linser verkar inte vara min grej. Peta i ögonen? Nej tack. Så om jag medvetet skaffar dom fulaste glasögonen som finns, så gör det inte så mycket om jag inte passar i dom. Fyrkantiga, glittrande rosa kanske`?

Men ja.. ett besök snart kanske då. Fy!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar