Hästägare- De menar att man som medryttare får chansen att rida en häst och ha en häst som "egen" någon/några dagar i veckan. De anser att de inte ska vara "snälla" och låta andra rida deras häst och bara ha det roliga. En medryttare ska ha ansvar om hästen och därmed bidra ekonomiskt. En del vill ha en fast summa, som då går till hovslagare, mat, stallhyra osv, enda vill ha hjälp till något specifikt som hovslagare tex. Nästan alltid betalar medryttaren för träningar och lektioner. Självklart innebär också fullt ansvar de dagar medryttaren har hästen, då ingår stallgöra osv.
Medryttare- Ur andra perspektivet anser medryttare att de gör hästägaren en tjänst. En medryttare motionerar hästen när ägaren inte hinner. Kanske kompletterar medryttaren hästägaren, som att medryttaren hoppar hästen för att ägaren är mer inriktad på dressyr, eller kör hästen för att hästägaren inte är så intresserad av körning. Åker medryttaren på träningar får ägaren också sin häst framåt i utbildningen. Går medryttaren bara och lufsar i skogen får ju ägaren ändå hjälp med att motionera hästen de dagarna. Har medryttaren fullt ansvar för hästen de dagarna, som stallskötsel, mat, insläpp osv innebär det också att ägaren får en helt ledig dag.
Det finns inget rätt och fel i debatten. En del jämför det med ridskola, att man ju inte får rida gratis där. Nej det är sant, å andra sidan rider man ju inte lektion för att ridskolan ska få hästarna motionerade. Men betalar ju även för servicen att ha en tränare på plats. Jag tycker inte man kan jämföra skogsridning med en ridlektion på ridskola och rider medryttare en lektion betalar man ju ofta instruktören själv.
Skulle man dra paralleller till hundvärlden skulle nog folk skratta om en hundpromenerare skulle betala för att få sällskap av hunden på promenader. Där betalar ju oftast hundägaren för tjänsten att få sin hund rastad under tiden ägaren jobbar. Även om rastaren får enorm glädje av att få umgås med hund en stund varje dag.
Så min absolut personliga åsikt i debatten då, som är min personliga och inte mer rätt eller fel n något annat:
Jag anser att en medryttare gör hästägaren en tjänst. Eventuellt kan man se det tvärtom om det är någon som får rida en väldigt välutbildad häst och rider för att man som ryttare ska utvecklas. Man tar steget från ridskolehäst, men inte har möjlighet att ha egen häst. Då tycker jag att man som medryttare köper en tjänst.
När det gäller i vanliga fall anser jag att en medryttare är en avlastning för hästägaren och bör därmed inte betala. Självklart ska dock stallgöra och pyssel runt hästen skötas. Medryttare bör betala alla träningar och tävlingar själv, om inte det nu är så att hästägaren verkligen pressar på att hästen ska tävlas.
I de fall då medryttare får ha hästen som sin egen, kanske är det bara medryttare som rider den hästen, eller man har fulla rättigheter runt hästen, då anser jag att man åtminstone ska betala för hovslagare. Som allra minst mellanskillnad mellan en verkning och kostnad för skor. Om medryttaren inte red hästen kunde ju hästen gå barfota, alltså innebär medrytteriet en ökad kostnad för ägaren och det tycker inte jag är okej. Då blir ju hästägaren utnyttjad. Ägaren vill hästen väl och att den motioneras och medryttaren utnyttjar det genom att ge ägaren ökade kostnader. Fult gjort enligt mig.
Jag anser också att medryttaren själv ska köpa extra utrustning som den vill ha. Hästägaren ska inte behöva köpa in bett, eller sadel eller liknande för att medryttaren föredrar att använda annan utrustning än den som finns. Återigen ska medrytteriet inte ge ägaren fler utgifter än vad denne hade haft annars.
Jag kan också tycka det är bra om medryttaren kan bidra till eventuella besök hos massör, kiropraktor osv då medryttaren är den som för tillfället sliter på hästen och det också bör ligga i medryttarens intresse att denne inte sitter och rider på en sned häst och därmed gör skada på hästen.
Ska medryttaren betala anser jag dock att medryttaren ska ha viss frihet runt hästen. Medryttaren bör då få vara med i planering runt träningar, tävlingar, ridupplägg osv. Med ansvar kommer medbestämmande. Det blir lite mer som delfodervärdsavtal. Det gäller absolut om man är med och betalar stallhyra och mat. En medryttare ska inte heller utnyttjas för att ägaren ska ha råd med hästen, då får man nog lov att liksom dela på hästen, inte bara låta någon lufsa runt i skogen.
Så ja.. jag anser nog helt enkelt att ju större frihet en medryttare har, desto mer bör medryttaren bidra ekonomiskt. Får man nyttja en häst fullt ut på heltid är det ingen rättighet att göra det gratis. Då tycker jag man beter sig svinigt och utnyttjar en snäll hästägare. Medrytteri bör ALDRIG medföra ökade kostnader för hästägaren. Om medryttaren har sönder utrustning i stallet eller till hästen ska den självklart ersätta det eller betala nytt. Det tycker jag gäller allt från borstar, till grepar, till träns osv. Men får ge och ta helt enkelt. En hästägare kan inte kräva massa betalning om denne låter någon åka häst 1-2 gånger i veckan, men en medryttare kan inte kräva att få allt gratis om denne får nyttja hästen fritt.
Det är min personliga åsikt. I dagsläget rider jag Eldas och har honom som "min" de dagar jag har honom. Jag och en tjej till delar på honom. Jag får träna och senare säkert tävla om jag vill. Jag lägger upp mina dagar själv, om jag vill köra, rida, tömköra. Visst ägaren får hjälp med att hålla igång Eldas och få honom motionerad och pysslad med, men jag får glädjen i att hålla på med honom. Så jag betalar halv kostnad för hovslagare och den andra tjejen bidrar också till hovslagare. Det är inte mer än rätt. Hade vi inte varit där hade han kunnat gå barfota. Jag betalar för träningar och ordnar transport så gott det går. Skulle jag vilja ha honom gneomgången av equiterapeut eller liknande, om jag tyckte han kändes sned och stel, skulle jag diskutera med ägaren och sen stå för kostnaden. Jag vill ju inte ha på mitt samvete att rida sönder honom. I stallet fanns en barbackasadel och jag kunde helt enkelt inte rida bra i den, så jag fixade en begagnad sadel som passar mig och mina behov. Det skulle jag ju inte be ägaren om. Skulle han senare behöva tillskott i utfodringen för att han gå såpass mycket skulle jag gladeligen stå för det också. Jag och min glädje, mitt fritidsintresse, ska ju inte leda till ökade kostnader för ägaren.
Så resonerar jag. Jag vill göra rätt för mig helt enkelt. Jag tycker stallägaren är världens bästa människa också, då vill jag absolut inte känna att jag utnyttjar hennes snällhet. Jag trivs superbra med Eldas så det känns inte som en betungande uppgift ens en sekund att ha hand om honom. Men alla har sitt sätt att se på saken. En del utnyttjar gladeligen andras snällhet om det går, åt båda hållen. En del hästägare utnyttjar medryttares längtan efter häst och en del medryttare utnyttjar hästägarens vilja att ge sin häst de bästa förutsättningar. Det är trist helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar