Jag kom fram till stallet och vandrade ut i hagen. Där blev jag lat och tänkte vara äventyrlig och skuttade fram där det såg hållbart ut i leran. Jag missbedömde läget på ett ställe så stöveln satt fast i leran medan jag, som var på väg framåt, fortsatte steget utan stöveln och stod där i lera upp till smalbenet i bara strumplästen. Jamen hurra!
Där stod jag och svor och fräste, vilket underhöll hästarna så de kom lunkandes för att se vad jag gjorde. Jag lyckades gräva loss stöveln, klappade hästarna lite grann (även om jag tror att de mest kom fram för att skratta åt mig) och sen åkte jag hem. Var liksom inte på ridhumör när hela foten och halva benet + båda händerna dröp av lera. Inte ens solen hjälpte då. Så nya tag i morgon. Min strategi för i morgon blir att gå den långa omvägen runt den värsta leran, se till att få med mig skorna i varje steg och komma in från hagen utan att ha drunknat. Fast det kunde varit värre, kunde ju ha faceplantat rakt ner i leran. Då hade jag nog börjat gråta av ren frustration.
Kan inte vintern börja bli lite mer vinter snart? Då fryser hagarna till så behöver man bara se till att inte stuka fötterna.
Jag har varit så himmelens trött idag i övrigt. Sovit, sovit och sovit. Cissi försöker intyga mig om att jag borde börja ta ett vitamintillskott hon tar varje dag som piggar upp kroppen. Jag har testat ett par gånger hos henne och sist blev ansiktet helt varmt. Jätteskumt. Men det är säkert nyttigt. Jag har ju en tendens att ha brister på allt möjligt. Senaste två åren har jag fått lov att få extra utskrivet: folsyra, d-vitamin, kalcium, järn och b12. Bra där damen. Nu käkar jag d-vitamin, järn och b12 plus multivitaminer på eget bevåg. Sist jag kollade järnet låg jag på gränsen till att utveckla blodbrist. Inte konstigt man är mer död än levande.
En vecka till julafton idag förresten. Jag har noll julstämning om jag ska vara ärlig. Jag tror att det beror lite på att det är "jul" så länge. Man hinner inte längta. Julsaker kommer fram i butikerna i oktober. Lagom till december har jag tröttnat redan. Förr när julsakerna kom fram en vecka innan första advent var det ju något att längta efter och se fram emot. Man saknade julmust och lussebullar. Nej, jag tror man överdoseras lite på jul nu för tiden. Sen är det höstväder och jag är bara trött. Nåja, några dagar hemma i Värmland gör nog susen. Om inte annat får man softa och äta julskinka.
Månster är fortfarande borta. Bara att inse att han inte kommer tillbaka tror jag. Saknar ju den där sura katten. Man har verkligen inte alltid vett att uppskatta det man har förrän det är borta. Jag har 3 katter kvar så det är ju inte kattlöst, men Månster var finast, mest social på sitt konstiga sätt och helt klart tjurigast. Saknar massor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar