Men fasen så kallt det var. Det var sådär ruggigt så det blåste in i ben och märg.
Framåt kvällen skulle Felicia på ridlektion så jag och Eldas paxade plats i transporten och följde med på tömkörning i ridhuset. Det gick sisådär får jag nog säga.
Det var hinder lite överallt så vi fick inte riktigt plats. Sen hatar Eldas verkligen mina fina, fina, jättefina nosgrimma till tränset. Det är en pullarosgrimma, sån som går i kors över nosryggen och han hatar den. Han avskyr remmen som går framför bettet. Så han gick och var arg på den tills jag plockade av den. Jag får inse mig besegrad. Har skaffat en annan nosgrimma som jag får använda. Tränset är sånt där man sätter ihop det med krokar och det blir nog lite mer ostadigt. Nosgrimman jag har köpt är därför en nosgrimma till körträns. Man fäster den i sidostyckena så håller den sidostyckena lite mer still. Det är ingen del som går upp bakom nacken. På körträns är nosgrimmans största jobb att hålla kvar tränset på huvudet om olyckan är framme och bettet av någon anledning lossnar. De nosgrimmorna sitter alltså fast i själva sidostycket, till skillnad från vanliga nosgrimmor som ligger innanför sidostycket. Så vi får se om Eldas gillar tränset mer när det blir mer stabilt. Jag som tycker pullarnosgrimmor är det finaste en häst kan ha. *suck* Men Eldas måste ju bestämma mest vad som känns bra.
Sen hade vi chambon för andra gången och han var jättearg på den. Han vill inte samarbeta med den utan går mest och kämpar emot. Har lite experimenterande kvar innan jag hittar optimala läget tror jag. Den ska ju inverka och göra någon nytta, men inte för mycket heller så han blir arg. Till nästa gång provar jag spänna ut ett hål så får vi se.
Sen är han stel och lite sned. Han går gärna ställd åt vänster. Nu blir det jättetydligt på volt förstås eftersom han gärna ramlar in med bogen och har svårt att bära sig. Det kräver lite jobb för att orka rätta dom när man tömkör och inte har skänklar till hjälp att hålla dom ute på spåret med. Jag tror han har tappat en del när jag har fuskat med ridningen och inte varit varken särskilt seriös eller konsekvent. Lite för mycket bara rakt fram i skogen och för mycket vila. Det är skärpning som gäller alltså. Han gick bättre i somras. Men det går ju att jobba sig tillbaka dit. Då tömkörde jag en gång i veckan ungefär, nu har det blivit sisådär 3 gånger de senaste 3 månaderna eller så. Men på det igen,, blir bra när man ser skillnaden sen.
Det som gick bra var ändå tempot och att han inte stressade så förbaskat i ridhuset. Han lyssnade när jag ville att han skulle sakta av och sprang inte och tittade på dom andra även om dom både galopperade och hoppade. Han hade ett mer stabilt tempo, även om huvudet var högre än jag hade önskat. Så det har ju skett framsteg där också och det får man inte glömma. Från att ha varit jättestressad i trav med huvudet bland molnen gick han idag i behagligt tempo, kunde hålla sig på volten utan att hänga sig i tömmarna och lyssnade.
Jag ska testa tömköra med kapson tänkte jag också. Ska åka och skaffa vanligt klätterrep att ha som töm. Tror Eldas tycker tömmen blir lite tung ibland, han vill gärna dra fram den även när han har full eftergift så ska se om rep funkar bättre. Vanliga smala rep är underskattat. De väger mindre, de glider bättre i ringarna på gjorden och man kan skaffa den längd man vill. Enda nackdelen är att man får komma ihåg handskar så det inte bränner i händerna om hästen skulle dra till. Man får hålla koll på tömmarna så inte hästen får dom runt benen och får brännsår pga det också. Fast om hästen trasslar in sig i benen får han nog brännsår med alla tömmar. Tror jag ska göra mina rep delbara på mitten också, en liten extra säkerhetsgrej. Undrar om jag kan hitta rosa rep ;)
Ja det är planen. Ska se om jag kan smyga med Virre till ridhuset där hon är 1g/vecka eller varannan vecka. Där finns inga hinder så man har stor plats att snurra runt på. Då funkar de långa lädertömmarna också för ytan är så mycket större. Sen rida i ridhuset hemmavid och tömköra där någon gång också. Man behöver ju inte alltid tömköra på volt. Man kan ju träna lite böjningar och sidvärtes på rakt spår också när Eldas lugnat tempot lite så jag slipper springa för att hinna med. Bra motion för människan också och allsidig träning gynnar nog alla hästar. Men kort sagt får det bli skärpning. inte massa slöåkande.
Fick jättefina tips av Inger (tack snälla människa) gällande träningen av Eldas och att hitta ett lugn. Jag har fått order om att varje ridtur är jobb. Ridning bör betyda låg form och fokus på mig. Det är målet med ridningen. Sen innebär det absolut inte att sitta och harva på volt dag ut och dag in, men rida aktivt och inte åka häst. Åka häst kan vara okej om man går ut i skogen där hästen ändå måste lugna sig och sänka formen för att se vart den går och inte snubbla överallt. Då kan man ju sitta och låta hästen hitta balansen själv. I övrigt är det ridning som gäller. Jobbigt.. slut på latdagarna alltså. Men 1-2 gånger i veckan är det nog viktigt att ge sig ut och köra så han får jobba sig trött fysiskt också. Vid körning kan man hålla trav mycket längre än jag orkar rida lätt. Sen kan han få ösa av sig någon gång också, fast det kan man väl i ridning också så länge som man rider ordentligt innan och efter.
Plinggrejen funkade bra idag också. Han skrapar några gånger men slutar ju mycket fortare. Han är inte så trampig på gången heller. Men ska försöka hitta lite större bjällror. Skulle vilja ha som kobjällror ni vet, fast i miniformat då. Max 5 cm... har ni några kanske? Sen skaffa minitennisbollar att hänga på som kan dingla och slå lite. Är ju inte vasst eller farligt på något sätt, bara irriterande.
Jag kom för övrigt och störde mitt i maten idag. Alla hästar stod och åt och ingen tänkte bry sig om att jag kom. Då menar jag verkligen ingen. De glodde väl lite när jag kom i mörkret med pannlampa, men inte en enda av hästarna lämnade platsen vid maten för att komma fram. Det var ju vänligt. Det är enda gången sen jag började i stallet som jag varit tvungen att gå och hämta Eldas tror jag. Han kanske var sur efter gårdagens benpling. Eller så var det middag helt enkelt. Smått surt att vara tvungen att gå igenom hela hagen i kolsvart mörker, med hjälp av liten pannlampa och försöka undvika de värsta insjöarna. Fy fan vad marken är lerig och hemsk nu. Hagarna blir som träsk, man kan inte gå överallt i skogen för då trampar man sönder allt sen som "icing on the cake" var det ishinna på vägarna idag också och snorhalt.
Jamen gud vad positiv jag låter idag? Varit sur hela dagen och vet inte riktigt varför. Dålig dag bara tror jag, Skulle varit till värmland på släkt middag idag men vågade inte köra bil sådär när jag vet att jag är halvblind. Fånigt jag vet, men insikten var rätt skrämmande. Att då åka 16 mil tur och retur varav hemvägen i kolmörker kändes lite för dumt. Med tanke på ishinnan på vägarna idag och alla larm om olyckor så är jag nog rätt glad ändå. När glasögonen kommer kan jag slappna av igen.
Shit långt inlägg idag. Mest om Eldas dårå. Jag vet att jag lät gnällig, men tro inte att jag tröttnat på honom, absolut inte. Men man måste ju vara ärlig när det går sisådär också, inte bara framställa allt som sockersött och rosa. Vi är ur form, vilket mestadels beror på att både jag och andra tjejen som rider honom har saknat energi och motivation att åka ut. Istället för en vilodag har det blivit 3-4 vilodagar i veckan och sen på slutet typ 2 veckors hel vila. Klart han tappar formen då, det gör ju jag också och kan inte jobba honom så som jag borde. Men vi tar nya tag. Alla har svackor ibland, det är väl så man ser framstegen sen?
Eldas är fortfarande den mest finurliga, godhjärtade och urmysiga häst han alltid är. En klippa och en riktig kompis. Just nu är vi bara lite omotiverade, otränade, leriga, blöta och mörka. Men vi älskar varandra ändå (joho han gör det för jag ger honom mat, så det så).
Idag var jag beredd när han försökte fjanta och dra i grimma också så jag kunde hålla emot och han fick ingen belöning av att försöka komma undan. Det var vid lastningen han klev undan lite, antar det var mörkt och konstigt idag. Men det var bara att göra ett nytt varv så klev han på och eftersom jag var beredd ko han inte längre än att han klev bredvid rampen. Så kanske han snart lär sig att han inte kan dra hur som helst heller och slutar igen. Poäng till mig.. woohoo.
Harona får dagens bragdmedalj för övrigt. Vad den lilla ulltussen kämpar när Felicia rider. De hoppar hinder som om de aldrig gjort annat och den där lilla är ruskigt snabb. Hon är lika långhårig som en mammut och lika söt men jobbar på så bra. Sötponny!
Nu ska jag väl snart sova. I morgon är ju sista dagen på året ni vet. Ska ut på äventyr och ha en bra dag. Om man har en bra avslutning på året i sällskap med människor man tycker om och trivs med så kan väl det nya året bara bli bra?
Kram!
 |
| Harona är fuxen till vänster. Lägg till 10cm mammutpäls så vet ni hur hon ser ut idag. Man skulle bara vilja försvinna in i pälsen och gosa in sig där. Hjälteponny |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar