Tacksamhet och uppskattning

Efter att ha fått peptalk från Cissi idag ska jag försöka tänka på det som är positivt här i världen. Fokusera på de människor som vill mig väl och får mig att må bra, istället för att känna mig som en utmobbad högskoleunge som inte får vara med i de andras lilla pakt. Varför lägga sån energi på de som får mig att känna mig totalt värdelös, istället för att fokusera på de människor som ger bra energi?  Men som Cissi säger, det är väl deras problem. De har sina anledningar till sitt beteende och jag kan bara ta ansvar för mitt beteende. Jag är inte perfekt, det påstår jag inte, vem är det? Jag skulle nog mest bara vilja ha klarspråk i varför jag behandlas som jag gör. De kanske tycker jag är skitdryg och står inte ut i min närhet. Vad vet jag? Nog med svammel nu. Det är viktigt att komma ihåg vad man är tacksam för i tillvaron. Jag ska nog försöka bli bättre på att påminna mig om positiva saker.

Linneberg gård!

Jag vet inte hur jag hade klarat mig igenom den här vidriga situationen utan alla människor och djur på Linneberg gård. Cissi har varit ovärderlig i att få prata med, bolla med och stötta sig emot när allt känts skit. Jag tänkte lägga ner allt där ett tag. Mådde för dåligt i stallet av hur jag behandlades, men hon fanns där. Jag fick komma till gården och bara vara, hjälpa till att pyssla med saker, vara delaktig. kunde åka dit och bara prata och umgås. När självförtroendet har varit på botten, när jag undrat över varför jag inte duger, vad som är fel, ja då har hon funnits där. Lyssnat och kommit med kloka råd samtidigt som hon fått mig att känna att jag har ett värde som person och medmänniska. Jag pratar om allt med henne och hon pratar om sina saker tillbaka och allt känns bara så naturligt. Jag har full förståelse för att många vänder sig till henne med problem eller när de inte mår så bra. Cissi är guld!

Eldas har gett mig självförtroendet tillbaka på hästryggen. Vi har våra med-och motgångar men jag är trygg och jag tycker det är roligt. Jag går inte till stallet med en orosknut i magen, eller vill börja gråta för att vi möter en traktor. Han är en sån himla härlig häst den herrn. Han är helt tvärtemot vad jag alltid trott att jag sökte och han passar perfekt!

Människor jag träffat genom Linneberg är ju helt snälla och roliga allihop. Hur kan en och samma plats locka så många fina människor? Karin är ju hur gullig som helst. Hon är så genomsnäll, superambitiös och är väldigt mogen för sin ålder. Hon är dessutom grymt duktig på det hon gör och det känns inte alls dumt att be om råd eller kika på henne för inspiration.

Kristina, Gunsan och Riika är jättetrevliga. Möts man i stallet kan man alltid ha en pratstund och alla är så öppna och inbjudande.

Med tanke på hur mycket jag (inte) gillar barn var jag skeptisk först, men barnen på gården är faktiskt coola. Felicia och Josefin bor där och är sociala och ganska underhållande faktiskt. Ni skulle se Josefins mördande blick, den går inte av för hackor. Nova har en häst i stallet och är hur skön som helst. Vilka funderingar hon har. 

Daniel är hustomten som smyger runt och lagar allt. I början fattade jag inte hans underfyndiga humor, men när man fattat den är han ju faktiskt ganska underhållande han också.

Westernmänniskorna jag träffat, med Inger i spetsen, är också guld. Även om man inte kan något alls så är man välkommen, alla hälsar och pratar. Det är ingen som tittar snett eller är dryga. De är som fjordhästmänniskor helt enkelt, en gemenskap där alla är välkomna och uppmuntras vara med i.

Micke och Kerstin är guld. Micke har trollat med min ledbrutna kropp så den funkar bättre och Kerstin är bara en sån rar och behaglig människa. Ni vet vissa människor utstrålar bara ett sånt lugn så man själv blir lugn? Hon är en sån. Jag går automatiskt ner i varv och kroppen blir lugn.  

Alla hästarna på gården är ju trevliga. Med inhyrningar är det ett himla gäng egentligen. Allt från små miniponnisar till travare, westernhästar, stora hoppehästar och lite gott och blandat. Hundarna är också charmiga. Knasiga Trixie som bara är glad hela tiden, Chili som håller ordning på gården och sen lilla Ralf som är en liten vandrande bomullsboll fylld av kärlek. Katterna är sociala och den ena katten är ju mer som ett mjukisdjur än en katt. 

Ja det är väl de nya bekantskaperna på gården som jag träffar mest. Några kommer och går så man ser dom lite mer sällan, men också de har verkat trevliga. Det är ett mysigt gäng och när alla samlas, eller ja, många av oss i alla fall, så har vi ju himla roligt. Det var tur att Jenny flyttade dit sina hästar så man fick chansen att lära känna alla på och runt gården.

Så idag är jag tacksam för Linneberg