Det började fint. Eldas var snäll att pyssla med idag. Inte så otålig som han kan vara. Han hade stått inne en stund också så leran gick lätt att borsta bort.
Att komma upp på honom var värre. Han har aldrig krånglat som han gjorde idag. Han bara snurrade, backade, trampade och fjantade sig. Visst har han myror i benen annars också men han brukar ge sig snabbt. Nåväl, Kristina fanns i stallet och fick hålla herr häst. Jamen då halkar sadeln runt. Hurra! Pallen jag använder för att hoppa upp tyckte jag kunde landa på den, vilket jag gjorde med mitt smalben. Efter 7 år och några svordomar kom jag upp i alla fall.
Jag har aldrig ridit Eldas i mörker förut och han var nog lite mörkrädd först, men sen gick det bra. Det dryga att rida i mörkret är ju att hästarna ser bättre än oss så jag har ingen chans att hinna se saker han spökar för. När vi nästan är framme vid ridhuset är det någon idiotjävel som ska iväg med bilen. Han backar ut från sin parkering och ser oss, saktar ner och precis vid rumpan på oss gör han en rivstart så det sprutar grus. Det är då man vill vända och rida ikapp och stampa på taket eller nåt. Eldas brydde sig inte, men så jävla onödigt!
Nåväl, på plats i ridhuset gick han som tåget som sagt. Hans enda tanke är framåt. Framåt, fortare och mer framåt. Vi kommer väl hitta fram till varandra till slut, men just nu går det bara framåt. Fast ändå lyssnar han på sitt sätt. Att göra halt från trav gick bättre och bättre. Att starta upp i trav är ju aldrig problem. Till slut kunde han stå still i halten också. Problemet är mest att komma ner i tempo när han rör sig framåt. Travare som han är vill han bara slänga upp huvudet och trampa på. Det är frustrerande för att jag vet att han kan bättre. Bara att ha små pauser och låta honom gå på lång tygel är omöjligt idag för han skuttar upp i trav direkt. I början var han så hetsig så han sprang med frambenen och galopperade med ena bakbenet typ. Det tog ett tag att få honom i takt men det går till slut.
Åh! Jag fick precis en uppenbarelse! Eldas kastar sig gärna iväg efter svängarna i hörnen. Det hör ju säkert ihop med voltstarter på travet. Han är ju van vid att när man styr ur volten så ska man kasta sig iväg. Sedär.. en aha-upplevelse. Ja tempot som sagt, tempo måste vi jobba med massor. Han lyssnar ändå, det går att styra honom dit man vill, stanna när man vill men han bara rusar på. Både i skritt och trav.
Lite är säkert för att han är ovan vid ridhus just nu. Hästar kom och gick, ibland hade vi sällskap och ibland var vi ensamma. Ulrika tyckte att vi skulle försöka springa fram lugnet, om ni fattar. En del hästar som rusar sådär behöver få springa några varv, sen kan dom fokusera. Eldas hade lite för bra kondis för det där. Vi hade nog kunnat trava i två timmar om vi velat. Vi travade 75% av lektionen, Eldas blev genomblöt av svett och jag fick håll.
Eldas kanske inte riktigt har musklerna just nu heller för att bära sig så som man vill att en ridhäst ska bära sig. Vi får ju hjälpa honom att jobba fram det. Men han är ju inte sådär hetsig när man är själv i paddocken eller när man rider ut så det var nog mycket ny miljö som gjorde det. Efter några gånger är han nog lugnare. Han har ganska lätt upp i stress, vilket han väl är avlad för. Snabbt mellan av och på.
Nej men.. det kändes bra ändå. Jag är helt slut och kommer säkerligen inte kunna röra benen i morgon utan att gråta. Eldas borde vara lite trött, men vi får se. Man får ge det tid så kommer det ju bli bättre. Ulrika känner inte Eldas heller så hon kommer lära känna oss bättre också och se vad som behövs göras och jag kommer bli starkare, få bättre balans och bättre kondis. Men det kunde varit värre, han kunde varit seg som ett ök så man fått jobba arslet av sig för varje steg framåt, eller en hoppande och bockande idiot. Nu går det ju bara lite väl snabbt och stressat, men det ordnar sig.
Nu ska jag ta hand om mitt lilla ben. Fylla på vätskereserver och sen sova. I morgon ska jag till stallet igen, om jag kan röra på mig. Då blir det en tur med vagnen.
Nattinatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar