Ja så tänkte jag när jag var liten och var faktiskt ganska avundsjuk. Syster fyller alltså år idag. Idag flaggas det och det är kalas överallt. På min födelsedag är det är det tusan ingen som flaggar. Okej.. kungen kanske fyller år idag också då, men så tänkte jag ju inte då. Jag trodde alla flaggade för syrran och tyckte det var grymt orättvist.
Hästarna softade i lösdriften idag. Manny låg mitt i dörren och man skymtar liiiite av Linus rumpa innanför. När jag kom skulle Linus fram och hälsa så då fick inte Manny vila längre, så taskigt!
Eftersom vi ska rida lektion nästa vecka tog jag med Eldas till paddocken. Vi har inte ridit "seriöst" på över en månad. Hoho det märktes kan man ju säga. Stel är bara fönamnet. Jag fick det inte alls att släppa. Han bara lutade in bogen och stretade, så fort han började mjukna började han kasta med huvudet och streta emot. Till slut ville han bara springa, så då fick han väl springa då, fast på små volter och sedär, till slut lossnade det. Han behövde springa in i det, plötsligt sjönk tempot, stegen fick en helt annan gung, innerbogen kom bak lite och hela hästen blev rundare. På köpet kom huvudet ner. Sen orkar vi inte hålla det så jättelänge, men vi fick till det i båda varven så jag nöjde mig med det.
Sen tänkte jag bara ut och skritta lite. Kristina hade funderat på var en åkerkant slutade så jag tog väl och undersökte saken. Jisses.. jag ska inte ut på äventyr. Jag är envis som en äkta åsna, vilket innebär att vi inte vänder förrän vägen tar slut och vi inte ens kan simma över.
Såå, jag kan konstatera att man kan ju vara lite normal i huvudet, då kan man gå en liten runda och komma upp typ 30 meter från där man gick ner. Man fick gå ner på gärdet, lite labyrint och sen upp igen.
Eller så kan man ju kolla om man inte kan hamna på nåt bättre ställe. Då kommer man fram till den här finfina övergången. Det var färska traktorspår så det kändes ju stadigt, jag hade dock helt klart föredragit att man inte lämnat ett enormt gapande hål där i mitten.
Jag brukar kunna övertala Eldas att gå fram överallt men idag var inte ens jag själv så himla kaxig. Så jag hoppade av och vi kom över. Hua, inte jättesugen på att gå där så jättesnart igen. Det var ju stadigt, men kunde varit bredare som sagt.
På andra sidan fick jag då kliva fram i högt gräs, först tog vi höger men där tog det stopp av gigantiska diken, så då fick vi gå tillbaka. Där var mindre diken som jag, väldigt osmidigt, krälade över och Eldas hoppade över. Nästa dike var mycket mindre och utan vatten så där kunde jag lura ner Eldas så kunde jag hoppa upp igen. Vi fick klättra några såna smådiken innan vi hamnade på bekant mark igen. Eldas var rätt nöjd så länge jag befann mig på marken, då kunde han käka lite gräs samtidigt.
Vi hade sällskap av kannadagäss också. Mitt på gärdet.. bara sådär. Fast jag och Eldas var uppfostrade och gick på gräskanten, inte ute bland sådden.
Så kom vi upp på lilla grusvägen som går runt gärdena och Eldas tyckte han varit duktig så då kunde vi väl springa lite. Okej då jag släppte och det kom en galopp. Andra gången blev det "bara" travartrav. Sen var vi färdiga för idag. Himlen var såhär inbjudande när vi kom hemåt:
Vi fick några vattendroppar på oss men klarade oss väldigt bra, vi hann hem innan det riktiga regnet drog igång. Eftersom det ska bli kallt igen + regn så åkte regntäcket på igen. Hoppas det slår tillbaka snart.
Det var dagens äventyr med herr Eldas. Känns lite som inget är omöjligt när han är med. Jag är en fegis ju! En fegis som galopperar så gruset sprutar, hoppar och klättrar diken och går över världens äckligaste "broar". Sjukt är vad det där.
Härlig kväll på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar