Idag tänkte jag prata om cirkus. Cirkus med små söta djur som skuttar runt i kläder och beter sig som människor. Jag har alltid hört att cirkustränare tränar sina djur med kärlek. Djuren är deras kollega och respekt är ledordet. Kommer ihåg hur man satt där som liten, alldeles storögd när hästarna travade runt så fint och tänkte att så bra djurmänniska vill jag också bli. Oh vilken fin kontakt.
Sen växte man upp och började fundera lite. Är det verkligen ett värdigt liv för en björn att stå och dansa iklädd kostym? Tigrar hoppa genom ringar, elefanter snurra runt på små pallar, apor leka clown? Nej jag tycker inte det. Det är inte kärlek och respekt som styr djurens tillvaro, det är leda, frustration och hot. Det finns lagar om hur länge en häst får transporteras utan paus. Den ska ha mat och vatten efter en viss tid och till slut måste man också lasta av för vila. Ska vi gissa att en cirkus inte stannar halvvägs för att lasta av alla sina djur? Ska vi gissa att man inte direkt tar med sig isbjörnen ut på en skogspromenad? Antagligen vistas rovdjuren i sina burar all tid utom då de tränas eller uppträder.
Betesdjuren får "hagar" som inte ens skulle godkännas som sjukhage i vanliga fall. Hur många som hanterar djuren tror ni har någon kunskap om djur egentligen? Eller intresse? Jag antar att 90% är samma människor som bygger upp tälten osv och att djuren blir behandlade på samma sätt.
Så är det värt det? Hur kan någon förälder med gott samvete stötta en verksamhet som är så grym? Är det här ett arv vi vill föra vidare till våra barn? Djur har inget egenvärde, de finns enbart för att roa människan. När djuret sen efter åratal av misshandel och missförhållanden äntligen får nog och protesterar, då ska det omedelbart skjutas för då är djuret farligt. Jag är ledsen men i de fall då djuren äntligen får nog och ger tillbaka mot sin plågoande så är jag på djurens sida. För min del får de gärna bita/trampa/sparka de människor som hanterat dom med våld hela livet. Sen kan de få bo hos mig och bli kliade under hakan i resten av sina dagar. Om jag vore miljonär skulle jag starta en stor gård och jobba för att få loss alla vanvårdade djur därute. De kunde få komma och få känna på kärlek en stund för att sen flytta vidare till mer lämpliga hem.
Jag tänker lägga upp två filmer som visar hur det kan gå till bakom scenerna på cirkus. När jag ser dom här bilderna får jag mest lust att skaffa en egen spikklubba och åka dit och ta hand om folket som tror att det här är ok. Det gör ont att se rädslan och frustrationen hos djuren. Att se deras vaggande fram och tillbaka påminner om bilder på barn från ett ryskt barnhem som i brist på stimulering också satt och vaggade fram och tillbaka. Vad kan VI göra? Bojkotta cirkus med djur. Se verkligheten med kritiska ögon och ifrågasätt om livet verkligen är ok. Finns ingen efterfrågan på isbjörnar som dansar så kommer tillgången på dansande björnar att minska för att slutligen försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar