Lite nattlig depp och oro på det här så blire finfint.

Sova är överskattat när man kan ligga och spontangråta istället. Visst hade ni också valt det senare alternativet?

Är bara kaos nu, är väl en överkänslig depp-period helt enkelt.
Känner av nerverna inför tisdagens möte med FK och arbetsgivare. Jag hade tyckt det känts bättre om man fått träffa bara FK och läkaren en gång innan arbetsgivaren vore med. Jag har blivit s illa behandlad där så bara att tänka på stället får mig att vilja krypa ner i en grotta typ.

Saknar min vän. Hatar att vara tredje hjulet. Hatar att ledsenheten går ut över tiden där jag borde må bra, där jag mådde fantastiskt bra. Nu vet jag inte om det kanske tar mer energi än det ger. Det smittar av sig på allt, känner mig oönskad, utanför och rätt dålig faktiskt. Självförtroendet är noll. Rätt säker på att läget kommer gå från dåligt till värre snart. Trist när det börjar gå ut över tredje person också. Jag är frustrerad över situationen, över att vara utanför, oönskad.. och tredje person blir syndabocken för att det är där jag hamnar utanför. Jag är inte välkommen med helt enkelt och har aldrig chansen att umgås med min vän på tu man hand. Jag saknar det. Saknar att kunna prata privata saker. Men gilla läget. Stå utanför och var tacksam de få gånger man blir inbjuden "i värmen".

Fan vad ynklig jag låter. Har ju andra alternativ, behöver inte gå där och känna mig usel. Finns andra ställen dit jag är välkommen, men jag trivs så himla bra till 90%. Ska en jobbig sak förstöra allt det? Det lyckas rätt bra just nu.

Ångest över att FK kanske tycker jag inte borde få sjukpenning längre snart. Kul, då är valen att typ inte överleva ekonomiskt eller gå tillbaka till gamla jobbet där min själ sakta dör. Det är inte bara mitt problem, kolla personalomsättningen på stället så fattar ni. Jobbigt att gå runt och känna sig onyttig också, värdelös på arbetsmarknaden-- en lodis helt enkelt. O personen jag brukar bolla med finns inte tillgänglig. Har förstås familjen men vill inte lägga massa ångest på dom. De har fått burit mig tillräckligt när jag deppat.

Nej..fan.. på med glada masken igen. Put your big girl panties on. Gilla läget tills det inte funkar längre.. då får man väl ta tag i alternativen. Mens varannan jävla vecka hjälper inte direkt läget heller. Ena stunden vill jag slå folk på käften, nästa stund blir jag en ynklig mes som bara grinar.. som nu.

Nu borde jag sova,, finns inte en chans att det händer. Kul.. filmförslag kanske?

..