måndag 29 november 2010

Vila i frid, du finns för alltid i våra hjärtan

I lördags morse somnade min mormor in. Hon hade personal med sig och var inte orolig eller mådde dåligt. Han släppte taget och somnade djupare och djupare. Mamma, mormor och morbror hälsade på henne dagen innan så kanske kände hon att det var ok att släppa taget nu.

De flesta som läser här har förstås ingen aning om vem min mormor var. Hon var en hjälte inget mindre än så. Hon flydde från krigets Tyskland och fick genomlida många svårigheter både innan och under flykt. Att höra sin mormor berätta om när hon står med en pistol mot sitt huvud och hotas känns så overkligt. För mig är mormor sedan dess alltid en hjälte. Hon är en principfast och sträng kvinna med ett hjärta av guld. Hon hade alltid ett leende över till oss barn och kloka ord att dela med sig av.

Jag kommer ihåg barndomens övernattningar. De gigantiska kuddarna som man sjönk ner i. Morgonte i genomskinliga koppar med ljusbruna genomskinliga sockerbitar. Jag älskade det där sockret. Alltid massa tyskt godis och tyska delikatesser. Mormors potatissallad är i världsklass och det svider att jag aldrig tog det receptet ordentligt. Mormors bakverk var också de utöver denna värld.

Jag kan skatta mig lycklig som haft en sådan enastående kvinna i mitt liv. En kvinna som är stark och modig. En kvinna som stog upp för sig själv och de sina. Jag hoppas jag igenom mitt liv kan göra dig stolt. Att du kan se ner på oss och känna dig trygg. Förlåt för att jag aldrig tog dig på den där motorcykelturen. Förlåt för att jag inte ringde oftare och hälsade på mer. Förlåt för att jag aldrig sa "jag älskar dig! med ord.

Jag hoppas du vet att jag älskar dig. Jag hoppas du vet att du finns i mitt hjärta alltid. Jag hoppas du vet att jag är stolt över att ha haft dig som mormor.

Så älskade mormor. Det är ok. Jag förstår att det var dags, det var din tur och det är ok. Jag kommer alltid minnas dig som min bakande stålmormor. du är en förebild att se upp till. Jag önskar vi kunde få mer tid men är glad att ditt lidande är över, Att din kropp sa nej samtidigt som din själv ville bli fri.

Jag vill tro att du är en ängel nu. Fri från kroppens krämpor och begränsningar. Jag har fått många hälsningar om att det är många fina änglar som möter dig och tar hand om dig. Jag hoppas du finns där och väntar när jag gör dig sällskap. Jag vill göra dig stolt. Ska ha dig i minne och alltid ha rena underkläder (internt mellan momo o mig)



Mormor jag älskar dig.
Må du vila i frid. 
2010-11-27








Nej jag är inte ok. Ja sällskap och tröstande ord mottages gladeligen.

3 kommentarer:

  1. Älskade vän, du ska inte ha dåligt samvete för alla saker du inte gjort eller inte sagt. Du behöver inte be om ursäkt, din mormor VET vad du känner. Även om hon inte finns kvar bland oss så är hon på sätt och vis fortfarande kvar här och kommer alltid vara. Jag tror att din mormor vakar över dig och de andra. <3

    SvaraRadera
  2. Gud va fint skrivet Terese!!Jag fick gåshud o blev tårögd!!Det är så fruktansvärt när ens nära går bort..usch o fy för ålderdom o död!!Sköt om dig!!Kram

    SvaraRadera
  3. Min fantastiskt vackra och kloka vän T.... vad fint du skriver om din mormor! Jag tänker på dig och kramar dig i tanken! //Draken

    SvaraRadera