Nu har hon tacklat av helt. Hon kräks av att dricka vatten och bara sover. Hon orkar inte vara vaken när mamma är på besök utan halvsover och blundar. Hon äter inte och bara rasar i vikt. Hon har inte ont i alla fall så det är ju bra. Mamma tycker inte jag och syster ska hälsa på mormor i det skick hon är i nu. Hon tycker vi ska komma ihåg mormor så som hon var.
Jag vet varken ut eller in. Klart jag vill hälsa på mormor innan hon dör, men samtidigt... kanske är bäst för oss båda att jag inte åker dit. Att hon vet att jag minns henne så som hon var. Jag vill bara hon ska veta att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Klart jag önskar att hon ska bli frisk, men det känns inte så. Då får man hoppas på att det går snabbt och smärtfritt istället. Min älskade mormor.
Nu sitter morfar helt själv ute i huset i skogen. Min barndoms fristad med bad och oändliga skogar. Får se hur länge han håller humöret uppe. De är ju dryga 80 båda två.
så då sitter man här och funderar på livet. Inser hur ensam jag känner mig och funderar på hur ensam jag kommer vara den dagen det är min tur. Föräldrarna är väl döda då. Syrran kanske också.. egna barn har jag inga och ensamstående. Jag kommer ligga helt ensam i ett trist sjukhusrum och möta döden utan någon som tänker på mig. Hur deprimerande är inte det?
Jag kommer också få ta mig igenom den här tiden med min mormor själv. Ingen varm famn att krypa in i, ingen som kan torka mina tårar och koka en kopp te. Bara jag ensam i ett kallt hus. Jag ensam med mina tankar.
Fyfan har nog aldrig känt mig så ensam och eländig någon gång förut. Jag vill ha min mormor tillbaka. Min supermormor som överlevde krig i tyskland innan hon landade här.
Nej det är ingen glad, skämtsam dam här idag. Det är en fröken med tungt hjärta och alldeles för många tårar att gråta i ensamhet.
Ni som har någon borde vara mer rädda om varandra. Vem vet när man själv ska ligga där, sina sista dagar. Vill du spendera dom ensam eller med nära och kära runt dig?
Hej vännen! Jag förstår vad du går igenom för jag har själv varit i samma situation flera gånger och det finns inga genvägar eller sätt att komma undan tyvärr. Jag tycker att du ska lyssna till ditt hjärta när det gäller att besöka mormor eller ej. Gör det som känns bäst just för dig är mitt råd! Kanske ett besök hos morfar om du orkar?
SvaraRaderaVar med din familj så mycket du kan och ta hand om varandra! Du kommer att fixa det här, det vet jag men det kommer att göra ont och det kommer att ta sin tid. Jag tänker på dig och jag finns för dig! KRAM Draken