torsdag 4 november 2010

Hello... my name is..?


 Haha marsvin är så jävla söta!
Tog upp grabbarna grus i soffan en stund så dom får vara med lite. Herr Ligistkatt kom direkt och kollade läget. Han la sig sen i soffan och kurrade så fint. När marsvinen tog en tugga på honom fick dom en snyting, men det känns rättvist faktiskt. Bebiskatt var mer skeptisk och satte sig på armstödet till soffan och stirrade. HAn tycker dom är fascinerande men läskiga.
Herr hund är som vanligt oblyg och körde ner hela huvudet i soffan o hälsade fint.


Jenny har döpt grisarna men jag kommer inte ihåg till vad. Kermit och...eh..nåt. De kommer nog få fula smeknamn snart när man ser hur dom är. Den röda är helt klart den oblyga. Han skriker efter mat, smakar på katterna och tycker det är ganska ok att gosa. Den svarta är lite mer osäker men har slutat sova inne i huset i alla fall. Han är inte lika krävande och ger inte massa order. Men han kan också tycka det är ok att gosa lite. Jag har gett dom bollar att greja med i buren, små kattleksaker som skramlar lite, och de används faktiskt ibland. En av dom har fått flytta in i huset och sen hör man ju skramlet då och då. Kom på att jag nog kan låta dom vara lösa i hallen om jag stänger för till kök och vardagsrum. I andra rummen finns så mycket saker som marsvinen kan gömma sig i + ibland fina små hål att krypa in i. Bor i ett gammalt torp ju. Men hallen borde funka. Så kan dom ju härja som tokar. Det gör som redan i sin bur ibland. Jisses vad dom hoppar och far. Sötnosar!


Tömkörde Polly igår igen. Det går bra så länge hon vill liksom. Hon har sånt jäkla humör den damen. Usch... Hon slänger med huvudet och drar sig själv i munnen. Igår försökte hon resa sig 2 gånger men det fick hon inte. Hon blir liksom tvärarg. Hon blir inte rädd eller osäker, bara arg haha. Tokfia.


Imorgon ska vi köra Raffebulle. Han har massa överskottsenergi som han behöver jobba bort nu när jag inte kan rida. Så imorgon blir det trav som gäller. Roligt!


Tja med mig är det väl som det är. Värken kommer och går. Får fortfarande hålla andan när jag ska göra nåt särskilt. Ibland känns det hur bra som helst, ibland gråter jag nästan bara jag ska resa mig. Jag nös förut idag, inte att rekommendera faktiskt. Tur jag har snälla stallägare o en snäll Jenny som hjälper till! Ni är bäst!


Ska försöka plocka med kameran någon dag så ska ni få bilder på vårt ombyggda stall. Jag tror det är det finaste stallet ever. Det är så hemtrevligt och mysigt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar