Vilket härligt "God morgon" jag bjöd mig själv på idag. Höll på att få hjärtinfarkt och dö.
Jag hade legat konstigt under natten så ena underarmen var avdomnad. Jag vände mig om för att trycka på väckarklockan och handen hamnar på en kall arm! Kunde ju inte vara min för jag kände ju inte nåt. Jäklar vad rädd jag blev! Skrek och for upp som en idiot, innan jag insåg att den där kalla livlösa armen visst följde med och satt ihop med min egen kropp. Då kände jag mig lite dum istället. Men bara lite.
Jag tänker dedikera dagens blogg till världens bästa Jenny, vars liv just nu testar hennes nerver lite väl mycket. Så fröken: jag finns här och ställer upp så gott jag kan. Vi kan ha matlagarkvällar hos mig o fixa matlådor o grejer. O kanske fixa eget julbord med inbjudna som får ta med nåt gott. December kommer överlevas o sen startas nya året på ett mycket trevligare sätt. Jag tänker på dig! Kram!
( Vi har ju alltid reservplanen med Brändåsen o busschaffisarna *spontankräks*)
Imorgon kväll får jag för övrigt mysbesök som det ser ut som. Mer än så får ni inte veta o ni nyfikna.
Jag sov när jag fick ditt sms i morse. Vaknade och läste om den främmande armen i sängen och började asgarva! :D Svinroligt ju!
SvaraRaderaTack för stödet darling, verkar som jag får gå på julbord iallafall, för jag blev verkligen skitsur och plötsligt räknades jag till den ordinarie personalen igen. :)