Mycket tankar nu. Dåligt samvete.. massor av dåligt samvete. Känns som jag kastat bort livet utan att ta vara på de nära. Känns som jag borde hälsat på mormor och morfar oftare, ringt oftare, varit ett bättre barnbarn. Nu är det kanske för sent. Känns som jag ägnat livet åt oviktiga ting.
Ångest inför mitt eget slut också. Kommer jag ligga ensam i världen? Ingen som bryr sig? ingen som hälsar på? Om jag dog imorgon, hur länge skulle jag ligga här innan någon brydde sig om att leta? Några dagar definitivt..en vecka..kanske. Mer? Kanske.. Vilket patetiskt liv lever man om man kan ligga död i en vecka utan att någon märker nåt?
Ångest.
Saknar min mormor. Min starka supermormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar