Min älskade sammetsmule drar 15.5 i bett. Hans mun är alltså 15.5 cm bred. I ALLA hästaffärer slutar standardbetten vid storlek 14.5. Jag har försökt trycka in herr sammetsmule i 14.5 men det gick inte. I vissa välsorterade affärer kan man hitta ett enstaka vanligt tränsbett och något enstaka körbett. Men that´s it! Har börjat kika lite utomlands i min desperation men se..deras hästar är visst inte större i käften de. Åhh om sötnöt ändå vore mindre i munnen... då skulle han ha en uppsjö av bett i olika former, färger och material. Massa fina sötmalmsbett *love sötmalm*.
Nu tänker jag bildbomba er lite. Först med bett jag har, bett jag vill ha, fina bett och konstiga bett. ointresserade kan stänga ner nu och göra något annat. Jag kommer inte avslöja någon snuskig hemlighet mitt i det här inlägget bara för att Ni ska missa det.... eller kommer jag?
Okej: Idag har Raffe:
Ett stycke Liverpoolbett till körningen.
Funkar finfint som broms när herr tokhäst försöker dra.
Bra att man kan justera skarpheten i det rätt mycket.
Ett gäng vanliga tränsbett. Tvådelade, tredelade, med lösa och fasta ringar. Faktiskt så har han det som är på bilden också, specialbeställt. Love Sötmalm som sagt.
Ett stycke pessoabett. Älskart inte, gillar inte pessoa men det är vad han är van att gå på. Jag har satt på en kedja så känns det lite bättre. Han blir urstark när han bråkar och drar så man kan behöva en nödbroms ibland. Har två tyglar så en i översta öglan och en i understa. Då kan man justera skarpheten.
Jag har fått tag på ett pelham i 15 som jag hoppas ska passa. Också där rider man med två tyglar, en i de stora ringarna och en i ringarna längst ner. Då har man en nödbroms om man behöver.
Har ett hackamore som jag inte använt ännu. Får testa det någon dag. Då är inget bett inne i munnen utan det inverkar genom tryck på nosryggen.
Har ett bettlöst träns också. Här har man inte heller något bett i munnen utan det verkar genom tryck på huvudet. Har haft det några gånger och när Raffe är lugn och har sällskap och man bara ska ut och slörida så funkar det. Men man har INGET att säga till om.
Ja det är vad vi har idag. Det är svårt att hitta rätt eftersom hans storlek begränsar tillgången på bett. Han är ju dessutom inte en het häst att rida. Man kan galoppera på halvlång tygel utan att han springer iväg eller så. Men när han väl bestämmer sig för att dra så har man inte en chans i världen att hålla honom på bara ett vanligt bett. Jag orkar inte hålla emot om han vill snurra och börjar han galoppera som en dåre finns det inget jag kan göra. Så därför använder jag två tyglar. En att rida på hela tiden och en att enbart använda som handbroms i stort sett. När Raffe är lugn, regelbundet motionerad och påmind om vem som bör bestämma behövs inte nödbromsen. Men just nu behövs den och kommer nog göra det av och till som påminnelse.
Så de bett jag verkligen vill, vill, vill ha nu och letar som en galning efter:
Kimbelwick/ jaktkandar. Älskar det här bettet. Hade det på en fjording och tycker det är perfekt. Man kan i stort sett reglera skarpheten bara genom att höja och sänka handen. Älskart!
Postkandar. Körträns. Funkar på exakt samma sätt som liverpoolbettet. Tycker bara det är fint haha.
Okej så kan vi väl slänga in lite fina och konstiga bett som man kan hitta då:
Det känns lite som man är en ganska dålig ryttare om man måste ha det här bettet. Det är alltså rem över nosen, kedja under hakan och tvinnad ståltråd i munnen. Allt på en gång.
Fast det där var lite fint. Vanligt tränsbett typ, kanske kan man få en minimal hisseffekt om man sätter sidostycken eller tyglar skumt.
Ett bett från antiken. Tycker sidogrejerna var fina. Mundelen var väl inte så mycket att hurra över dock.
Oh Musse Pigg! Eller? Näe...hmm.. skulle inte riktigt veta hur man använder det där.
Mylerbett. Skulle kunna tänka mig ett sånt. Blir ju ungefär som jaktkandaret. Fast inte med sådär hög tungport. Ajaj att få i gomen.
Ett så kallat flippan-bett. Är här upp och ner. Men den svarta remmen ska vara under hakan så att bettet ligger still. Man kan få liten häveffekt om man sätter tygeln framför de där grejerna i bettringen. Skulle jag kunna tänka mig om det inte vore snordyrt. Lite fint också. Och väldigt hästvänligt som jag förstått det.
Akademisk stång. Fiiiin! Älskar allt akademiskt, barockt, portugisiskt och liknande. Sådär snirkligt, överdådigt och vackert.
Ja många bett finns det. Fina fula, smarta och hemska. Jag skulle vilja ha ett av varje, om inte annat så bara för att titta på. Kom ihåg dock att försöka ha några olika bett då tandläkare rekommenderar att man varierar sig så att det inte blir "förhårdnader" i munnen av att bettet trycker på exakt samma sätt, på samma plats dag ut och dag in. Räcker ju med att variera mellan ett tvådelat och ett tredelat tex, eller rakt bett ibland, eller bettlöst ibland. Det finns inte heller något rätt eller fel. Om hästen gillar ditt bett, ja då är det rätt bett. Man får prova sig fram helt enkelt.
Se till att ha ett väl tillpassat bett. Det ska inte sticka ut på sidorna, eller vara för kort så det nyps. Förr sa man att det skulle sticka ut en halv cm på båda sidor men det är bara bull. Det ska inte sticka ut nåt alls. Likaså sa man förr att man kunde se på antalet veck i mungipan om bettet satt på rätt höjd, det skrattar man åt idag. Hästar har ju olika stora läppar, precis som vi. Bettets läge i munnen bestäms av tänderna, inte läpparna.
Det var allt för nu, ska dregla lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar