Tyvärr är dom inte så livliga, men säg hej till apan och flamingon. De är tydligen Pixies bebisar just nu. Snart 3 år gammal har gumman sin första skendräktighet och jisses det verkar jobbigt.
Jag tyckte hon varit så trött senaste dagarna, men tänkte inte nåt mer på det. Igår var hon däremot skitkonstig. Hon ville inte äta, hon var hur klängig som helst. Pixie är mammig i vanliga fall men nu är det överextremt. Hon bara piper och är orolig. Först tänkte jag att hon ju måste vara sjuk eller nåt. Sen såg jag att hon har mjölk. Inte bara vit vätska utan gulvit, tjock, mjölk. Då kopplade det och det stämmer tidsmässigt med skendräktighet. Hon har aldrig haft såna tecken på tidigare löp men det verkar ju jättejobbigt.
Konstigast var när jag försökte busa upp henne igår. Jag kastade apan, som är lång och sladdrig. I vanliga fall flyger Pixie efter och fångar den. Väl fångad ska den mördas genom att kraftigt skakas. Igår travade hon efter, lyfte upp den i ena änden, vek ihop den och bar den så försiktigt och tog med den i soffan. Hon har aldrig någonsin tagit med ett djur i soffan. De "apporteras" alltid genom att först dödas och när hon känner sig klar kan jag få det för att kasta igen.
Hon verkar inte alls pigg min lilla pipis. Allt verkar så svårt just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Blir det värre får jag ringa veterinären så vi får stopp på mjölken i alla fall. Jag har läst att man helst ska plocka bort "valparna" men hon är ju inte besatt. Har inte hämtat dom under natten eller så. Ja vi får se. Det är inte lätt att vara tonåring med huvudet fullt av hormoner.
Åhhh tänk om det hade varit riktiga bebisar ändå? 5 små halvlurviga, halvnakna små fluffisar som sprungit runt som blåsta blondiner? Åhhhh kärlek! Skulle så gärna ha en Pixiebebis men hon är inte direkt avelsmaterial någonstans tyvärr. Jag får nöja mig med Apan och Flamingon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar