Jag behöver igång med livet igen. Så är det bara. Jag hamnar i en dålig cirkel av att bli helt handlingsförlamad, hetsäter.. eller ja.. försöker hetsäta. och drar mig undan världen. Jag behöver en meningsfull tillvaro typ nu. Ha lite fasta rutiner, en plats att tillhöra och inte minst att få använda det jag kan.
Jo jag har mått skit, sämre än skit på min senaste arbetsplats. Men det är inte jättekonstigt. Dels pga arbetsplatsen själv (hej personalomsättning) och dels för att jag utvecklade bipolär sjukdom mitt i allt. Jag har aldrig haft kontakt med psykiatrin innan det här. Då har jag ändå pluggat, sommarjobbat arslet av mig och haft andra anställningar. Jag KAN jobba. Jag vet att jag kan det. Jag vet att jag är bra på det jag gör. Att jag är smart, effektiv och sätter mig in i saker. Jag tycker om att ha en meningsfull tillvaro. Jag behöver igång. Jag vill jobba, få rutin på att sova och gå upp. Äta frukost, lunch och middag. Gå till stallet på kvällen, vara trött när jag kommer hem och bara däcka. Det vill jag ha. Den tillvaron vill jag ha. Att gå såhär i limbo hjälper inte. Jag kommer bara längre och längre ifrån den jag vill vara, där jag vill vara. Jag vill vara en produktiv människa med ett syfte i tillvaron. Ju mindre jag gör, desto mindre vill jag göra. Ju längre det går, desto läskigare känns steget till en "normal" tillvaro igen. Det är så jäkla bortkastat. Allt pluggande, all erfarenhet, allt bara till ingen nytta.
Nej hon har inte hört av sig från Länsstyrelsen än. När är det okej att ringa och tjata?
Dagens positiva? Det ska inte regna så mycket i morgon och imorgon SKA jag rida. Om jag så ska muta Ella att komma och släpa med mig i håret. Sådeså!
Oh förresten... sådan matte sådan hund? Jag och Pixie orkade inte riktigt lämna sängen i morgon. Vi låg och drog oss rätt länge och bara gosade. Eller gosade och gosade, jag kliade Pixie på magen och hon slickade mig i ögat. Mysigt?
Hursomhelst, jag gick upp till slut och Pixie följde med till toan typ för att se så jag inte försvann. Sen gick hon tydligen och lade sig igen. Jag gick ner och släppte ut Zaxon och ropade på Pixie. Då började hon yla och gråta där uppe i sängen *s* Jag fick gå upp och bära ner henne.
Nej vi är inte så morgonpigga här i huset. Men vi är bra ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar