Är självmord själviskt och fegt?

Jag läste Den här artikeln om att Fox news hade yttrat sig om att Robin Williams var feg som tog sitt liv. Att de som begår självmord är fega. Är det så? Alla har rätt till sin åsikt, självklart. Nu tycker jag det var vansinnigt okänsligt att uttrycka en sån åsikt bara någon dag efter hans självmord när familj och vänner fortfarande är i chock. Men här är min åsikt:

När någon mår så dåligt så självmord är enda vägen ut i deras värld, då krävs det fortfarande mod för att begå handlingen. Många har någon gång snuddat vid tanken men inte vågat ta steget. Jag tror dock att i de flesta fall handlar det om att det är en impuls i stunden. Man vill inte avsluta sitt liv egentligen, men där och då mår man så dåligt och vet inte vart man ska ta vägen. Tack och lov lyckas inte de försöken då. Det vore hemskt om någon som egentligen vill leva skulle lyckas ta sitt liv i en stund av panik och ångest.

När jag pratar om mod pratar jag om de som har tagit beslutet. De som lever med beslutet dygnet runt, i lugna stunder såväl som kaotiska stunder. De som helt enkelt har bestämt sig och tanken finns kvar även när sinnet är klart och lugnt. Det krävs mod för att ta steget. Det är inte fegt. Hur kan vi som står bredvid kunna bedöma hur "enkel" någon annans tillvaro är? Hur kan vi tycka att det är fegt att inte orka kämpa, utan att ha gått i den personens skor? En människa som landat i det beslutet har kämpat, har försökt och det blir inte bättre. Om någon lever med en dödlig sjukdom som bara kommer bli värre och värre, ja då kan folk kanske tycka det är ett okej beslut. Är man psykiskt sjuk så räknas det inte. Sitter man i en hopplös situation så räknas det inte heller. Alla utgår från sig själva när man dömer andra och DU har en anledning att leva vidare, men om en person faktiskt inte har det då? Om varje dag är en kamp, ett lidande. Om inte ens de "bra" dagarna är bra?

Alla säger också att det är en självisk akt. Ja förvisso är det väl det ur en aspekt. Man lämnar nära och kära förtvivlade. De känner säkerligen en skuld i att inte ha kunnat hjälpa personen bättre, att inte ha förstått hur illa det var. Vad gjorde vi för fel? Varför såg vi inte? Man lämnar ett tomrum efter sig som inte kan fyllas.
Men åt andra håller är det väl lika själviskt att kräva att en människa ska genomgå dagligt lidande för att bespara anhöriga smärta? Att en människa ska leva vidare enbart för att inte såra omgivningen. Kanske skulle man som närstående kunna landa i att personen ju faktiskt slipper sitt dagliga lidande och kunna hitta ett slags ro i det? Så som man kan finna ro när någon dött i tex cancer där senaste månaderna varit ett totalt lidande.

Det är en stor och svår fråga men jag tycker det är galet att utropa deras feghet och själviska sida. Det handlar inte om att inte våga kämpa längre, det handlar om att man kämpat så länge och intensivt så att man inte har någon ork kvar. Många anhöriga vittnar om att personen verkade må bättre. Den sista tiden innan självmordet verkade personen lugnare, tillfreds med livet. Bara där ser man hur viktigt beslutet är för personen. Att vetskapen om att få komma till ro sprider sig genom deras medvetande.

Jag uppmanar INGEN att ta sitt liv. Absolut inte! Jag tycker det är sorgligt och bedrövligt att en människa ska behöva må så dåligt så att självmord är enda utvägen enligt den individen. Jag tycker det är sorgligt att man inte kan göra mer för våra medmänniskor så att de inte hamnar i en sån situation. Men att döma dessa människor, utan att faktiskt ha en enda aning om hur en dag i deras liv sett ut, det är vidrigt. På något sätt visar det också varför deras lösning var enda utvägen. Har man så liten förståelse för en desperat människas sista handling, ja då hade vi nog inte så stor förståelse för personens lidande i livet heller. Låt den döda vila i frid. Låt de anhöriga ha en chans att få bearbeta det som hänt, att få landa i att det absolut inte är deras fel, de kunde inte gjort mer.

Nej, svärta inte ner minnet av en människa som gjort ett val. Kom ihåg hur personen kämpat istället. Kom ihåg det positiva. Oavsett om man är en kändis eller inte.