Jag åkte av en gång, hoppade oxer och han sköt mig ur sadeln. Men jag hoppade upp och tog ett varv till på banan, då höll jag på att ramla av på samma hinder men lyckades kravla mig kvar.
Jag kan ju inte hoppa, jag ställer mig inte upp ordentligt och så flyger man. Men det är ju bara att träna. Man får väl åka av ett par gånger då. Jag har ju dammat av den gamla säkerhetsvästen som jag tänkt ha när vi hoppar. Känns som en bra id'e. Fast vi hoppar ju inte för att bli duktiga och komma på höga höjder, vi hoppar för att komma ut på P&J och göra lite annat. Få rutin på att komma ut. Hoppandet är sekundärt, fast Eldas tycker det är himla roligt förstås. För mig är det skräckblandad förtjusning. Jag är rädd, riktigt rädd, men samtidigt kittlar det lite.
Jag borde förstås ta några hopplektioner så jag kanske fattar vad jag ska göra med min kropp.
Virre hoppade upp och tog ett par varv också. Det var ju lite kontrast till hennes fjordingar som är lite mer eftertänksamma och lyhörda. Men det gick bra. Inte illa att hoppa upp på en okänd häst och bara hoppa lite sådär, i trav också.
Virre hoppade Rotis. Han är så fin den killen! Tyvärr så har han fått för sig att korsgalopp är en bra gångart så han krånglar lite på banan. Det är svårt att hoppa bra med korsgalopp, men han kan ju verkligen hoppa. När han kommer rätt så hoppar han hur bra som helst!
Lite dåliga mobilbilder då, och ja det ösregnade. Ja jag blev blöt överallt. Ja min mobil dog och har fått lov att få torka lite för att leva igen.
Guldstjärna till Eldas förresten. Han gick på transporten utan att tveka både där och hemma. Duktiga pålle!!
(Det är alltså Virre som rider på bilderna, jag stod och skakade i regnet då)
 |
| Lyckligt ovetande om vad som komma skall ;) |
 |
| Han kan ju hoppa |
 |
| Några sekunder kan han gå fint också |
 |
| Fina Rotis |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar