Jag tror vi börjar närma oss slutet på vår resa

Zaxon fyllde ju 11 i år. Han är pigg och glad, får fortfarande tokryck, men jag börjar bli övertygad om att han har cancer. Han har 2 medelstora knölar, den ena hade han redan ifjol, en har kommit nu. Sen är hans buk rejält svullen på ena sidan. Man kan känna mindre knölar om man klämmer lite. Han har inte ont eller verkar besvärad, men det känns ju onekligen oroande. Han är såpass gammal så man kan ju inte börja gräva i hans mage.

Vi ska till veterinären snart för vaccination och jag bävar för vad de kommer säga. Jag vill ju inte vänta tills han mår dåligt. Tänk om det är tex en tumör i mjälten, vilket är hyfsat vanligt på äldre hundar. De kan gå sönder så hela buken fylls med blod. Ska man vänta på det? Åka in akut i full panik?
Samtidigt mår han ju bra, pigg och glad. Jag vill inte ta bort honom "för tidigt" heller. Så hur vet man när det är dags? Jag vill ju helst pricka gränsen där det börjar gå utför, men han inte mår dåligt ännu. Han ska inte behöva lida för att jag inte kan släppa taget.

Jag blir helt knäckt bara av tanken på att behöva låta honom somna in. 11 år tillsammans. 11 år, vi mot världen. Han är det bästa jag har och han har varit min enda anledning till att lämna sängen så många gånger i livet. Hur ska jag fixa ett liv utan min klippa? Jag vet att det är livets gång, djuren lever inte för alltid. Min familj har fått ta bort en fantastisk hund som också blev gammal. Jag blev knäckt då.. och då hade jag ändå hunnit flytta hemifrån. Zaxon är ju med mig, i min närhet hela tiden. Att komma hem och inte se hans ansikte i fönstret när han står i trappen och smyger på mig. Att inte få titta in i hans kloka ögon igen. Bara tanken förstör mig. Jag gråter bara av vetskapen att det snart är dags.Jag vet inte ens hur jag ska kunna fortsätta andas när han slutat andas.

Pixie kommer finnas kvar, men hur tar hon det? Tomheten min fantastiska Zaxon kommer lämna kommer ändå vara enorm.

Jag önskar han vore 3 år igen, att vi hade en hel livstid kvar tillsammans. Men verkligheten är inte så. Ska boka tid hos veterinär nu så får vi se sen. Jag är ganska inställd på domen, men kommer inte vilja höra den.

Ibland är den krassa verkligheten faktiskt förjävlig.