70 cm!!!

Vi fick sällskap av fjordgänget idag, Virre och Mirja. Idag stod hoppning på schemat. Det är verkligen skräckblandad förtjusning. Jag kan ju inte hoppa, inte Eldas heller egentligen, men vi tar oss över på nåt sätt ändå. 

Vi började på 50 cm och det gick bra. Vi hoppade av alldeles för tidigt en gång så vi rev, men annars gick det bra.

Sen höjde Virre så två hinder blev 60 cm och sen det sista på 70 cm. Vi tog alla tre av bara farten. Helt sjukt! Eldas är så snäll mot mig också, han hoppar i vilket tempo vi än kommer och även om det är vingligt, han hoppar.  Vi har ju inte koll på galopp så vi travhoppade. Och att ganska enkelt travhoppa 70 cm är rätt bra gjort. 

Jag är stolt över oss båda två. Eldas för att han är så himla duktig och mig själv för att jag inte grät av skräck. Det blir lite mer kontrollerat inne på bana. Ute i skogen vill han ju gärna dra iväg och det blir läskigt, på bana så lyssnar han. Så jag kanske överlever en P&J ändå. 

Älskade häst!