måndag 16 juni 2014

Är hästmänniskor notoriskt sena?

Jag och Karin pratade om fenomenet med sena hästmänniskor. Planeringen kan se bra ut, men så blir det alltid skrik och panik i sista stund.

När jag var hos Virre var jag alltid den hon fick vänta på, fast andra tjejer i stallet var faktiskt värre än mig.
När jag fortfarande umgicks med Jenny fick jag alltid vänta på henne. Alltid är lite överdrivet, men i stort sett alltid då.

I stallet nu är jag bäst i tid typ alltid. Jag antar det är Virres karma som hämnas redan nu. Det konstiga jag märkt är att jag kan bli småirriterad på att alltid vara först, att alltid plocka in andras hästar osv, även om jag är medvetet 15 minuter för sen. Någon gång, varannan gång vore en utopi, men någon gång då och då vore det soft om folk redan var i stallet när jag kom. De behöver inte ha hunnit nåt än, men bara var där den tid vi sa. Kanske t.o.m
hämtat in Eldas någon gång. Jo Ella har gjort det någon gång faktiskt och det tackar jag för.

Men det är konstigt, jag har enormt tålamod egentligen, stressar inte upp mig alls. Men att få vänta, vänta och vänta på folk kan göra mig småtjurig. Får men sen veta att man väntat helt i onödan för allt ställs in. ja då släpper irritationen, då behöver jag inte vänta längre. Konstigt va?

Som sagt, irritationen som kommer ibland handlar enbart om att jag alltid är först. Jag alltid hämtar andra hästar och sen ser de andra släntra in. Det funkar inte ens att vara medvetet sen, de andra slår mig alltid. Karin sa att jag var den enda hästmänniska hon visste som var i tid, jag kanske valt fel hobby?

Nej men irritationen lägger sig så fort de andra kommer. Sen brukar det vara småkaos. Barn ska kläs på, små ponnies ska göras iordning, barnen vill byta jacka, utrustningen måste justeras osv osv. Sånt gör mig inte det minsta lilla. De får byta om 5 gånger om de vill, ta korvpaus och titta på lite tv. Pulsen går inte upp en mm. Där kommer tålamodet fram direkt. Spring runt som yra hönor, jag har inte bråttom. Ingen behöver skynda sig med sadling när jag är med, där kan jag stå i en timme om det är så.
Men bara att komma till stallet, det är tom,.. 20 minuter senare dyker folk upp. Jag kanske bara inte fattat att kl 10, betyder 20 över 10?
Fast anstränger jag mig för att komma sist vore jag stressad istället. Jag hatar när folk måste vänta på mig. Då tar jag hellre min lott med att alltid vara först. Det var ju samma med Karin också.. och Kristina när vi skulle ut. Så ingen behöver känna sig utpekad och dålig. Det är som Karin säger "du är den enda som är i tid" Med tanke på hur Virre skällde på mig för att aldrig vara i tid skulle hon nog få infarkt i nuvarande stall haha..-
Nej det är inget jätteproblem. Irritationen släpper när de andra väl dyker upp. Det är bara jag som går och småsvär för mig själv ut till hagen.

Nu ska jag strax krypa i säng. I morgon startar vi med tandläkare 8.30.. får jag ett hurra på den?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar