Ibland tar självkritiken över och det gör ont i hjärtat

Det här är inget sympatisökande inlägg så det behövs inga "åh men så är det inte". Det här är hur det känns för mig idag.

Jag kollade bilder från gårdagens tävlingar och det enda jag ser är en fet klump, på en underbart vacker häst, som rider med handbromsen i och alldeles för hård hand. Jag kan inte rida och jag kan inte banta. Bra..duktig. Jag är bra på att äta godis typ, väldigt meningsfull talang.

Alldeles just idag känns det som någon bättre borde rida Eldas. Någon som kan släppa på handbromsen och som faktiskt kan rida... och gärna väger 30 kilo mindre. Han förtjänar bättre, mycket bättre!

Sen borde jag få en jävla örfil och tvångsmatas med tårta tills jag kräks så jag tar tag i vikten. Ja så känns det idag. Ibland är man inte snäll i sin granskning av sig själv. Dessvärre är det ju inte hjärnspöken heller. Jag ÄR en fet kluns som inte kan rida. Tragiskt.

Så, det var dagens vackra inlägg. Hurra. Solen skiner och allting är vackert. Eller nåt.