söndag 29 januari 2012

Ska livet få vänta eller hända nu?

Åh sitter i en sån knepig sits just nu och vet liksom inte hur jag ska bete mig. Alldeles just nu idag mår jag inte bra, inte bra alls. Jag är i en duktig depp och sover mest. Samtidigt vet jag någonstans att det inte kommer vara för evigt, det kommer gå över. När det har gått över vill jag inte sitta i dagens läge, dvs med en arbetsplats som ger mig ångest och ett socialt liv som är torka.
Men jag undrar nog mest om det är läge att söka jobb nu, med förhoppningen att må tillräckligt bra när det i så fall är dags att börja? Likadant dra igång saker och hoppas orka. Eller ska jag fortsätta leva i mitt vacuum tills jag mår så bra så jag orkar och då dra igång saker, men då också få vänta lite på förändringen. Just idag fixar jag inte ett nytt jobb. I dagsläget sover jag 18-20 timmar om dygnet. Jag vet att det låter mycket och ja det är mycket men jag skojar inte ens. Jag sover, upp ger djuren mat, ut med hunden, somnar om på soffan, ut med hund, somnar om, ger djuren mat lägger mig för natten. Jag orkar inte ens dra till affären för att köpa godis o dricka, då fattar ni läget. Jag sover.

Imorgon ska jag göra en kraftansträngning och stångas med läkaren så får vi se om nåt händer. Jag vill ha medicin som lyfte mig så som lamictalen gjorde, dessvärre fick jag klåda. Ja pengar vore fint också så ska tjata om att han måste ringa FK.

Men resten då? Ska jag sitta och vänta och ta tag i allt sen? Det känns så bortkastat. Dagar försvinner, man missar livet liksom. Men tänk om jag skulle få ett jobb och de vill att jag ska börja innan jag fixar jobba, då misslyckas jag igen. Inte bra. Å andra sidan kanske jag skulle få en energikick av nytt jobb. Ja jag vet inte. Jag kommer inte sitta såhär resten av livet, eller ens året. Jag vill igång, fixa nytt jobb, köra häst och umgås med folk.

Tills dess så.. landar jag nog i sängen igen. Om jag drömmer tillräckligt om att jag har ett mirakulöst självstädande hus så kanske det är rent imorgon. En vän uttryckte någongång att hon skulle vilja gå hemma sjukskriven för att hon skulle få så mycket gjort då. Felet med den tanken är nog mest att går man hemma sjukskriven så mår man för dåligt för att få nåt gjort. Tid har jag, all tid i världen, men energi, livslust och engagemang är värre. Så jag önskar nog hellre att jag vore frisk nog att jobba just nu, då hade jag också orkat städa, laga mat och tvätta... eller göra roliga saker som pyssla, kolla film osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar