Fick inte jobbet på FK.
Tjejen anmärkte mest på att jag skulle varit mer öppen med strul på tidigare arbetsplats under intervjun eftersom det kommer fram när man pratar med referenter.
Åh jag tycker det är så svårt. Överallt läser man *var inte negativ gällande förra arbete" så jag försöker att inte vara bitter och berätta om att jag farit illa. Men då kan det framstå som att jag mörkar istället.. så ska jag vara ärlig och säga att jag mådde skit och blev illa behandlad? Då kanske de tror att jag är stulnisse istället. Eller gnällig och negativ, svår att samarbeta med. Vad är lagom ärligt?
Jag försöker ju inte mörka heller eftersom jag har referenter från den tiden, då skulle jag väl valt andra referenter.
Det här är bara så INTE en situation jag vill sitta i just nu. Återigen ser jag bara mörker och ingen väg ut. Jag är så ostabil och rasar för minsta lilla. Att sitta kvar med en arbetsgivare som suger all livsvilja ur mig funkar inte. Men får man inte en chans någon annanstans så kommer man ju sitta fast. Så även om medicineringen nu äntligen är rätt. Om jag slipper depptillfällena så ska jag fortfarande sitta fast på ett jobb där jag varje dag vill köra i diket för att slippa jobbet? Det går liksom inte så bra.
Fast i ett ekorrhjul som jag inte kan få stopp på. När drar jag i nödbromsen för gott?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar