Just nu har jag ingen lust att fortsätta

Depphålan har mig i ett rätt hårt grepp för tillfället och just, alldeles idag, har jag ingen lust att kämpa mer. Jag är så trött på att livet är en ständig kamp med uppförsbackar. Det är liksom ren envishet med "vita knogar" som gäller just nu och jag har ingen lust längre.

Jag tror inte folk fattar hur jag mår på insidan. Jag tror att människor har en bild av deprimerade som emo-människor som sitter och gråter hela dagarna. Jag gör inte det, jag är bara så tom. Inget är roligt, inget gör mig exhalterad. Jag sover, går upp och fixar djuren, somnar om, går upp fixar djuren, somnar om..osv. Jag äter inte, duschar inte, umgås inte. Jag lämnar hemmet i yttersta nödfall. Vissa dagar fejkar jag och tvingar mig ut men efter det är jag så slut så det känns som jag sprungit maraton.

Just nu vill jag bara sluta kämpa. Hade jag inte en familj som skulle fara enormt illa och mina djur så skulle jag bara somna. Det är inte roligt längre, jag sitter fast i en situation och ser ingen utväg alls. Ska det vara så svårt? Ska livet vara en kamp? Visst folk tycker säkert att jag gnäller och tycker synd om mig. Ja tyck så då. Prova gå runt med ett svart jävla hål inom er några dagar och se hur muntra ni är sen. Jag har ingen lust längre, ingen nyfikenhet, inget driv, ingen framtidstro. Jag ser bara flera års kämpande framför mig.

Idag andas jag inte för min skull. Idag andas jag för att andra vill det. Själv känns det totalt meningslöst och jag bryr mig faktiskt inte.

En vecka med ny medicin. Trötthet, depression och ökade självmordstankar finns med som biverkningar. No shit? Jag vill dock inte ta livet av mig, jag vill inte dö, jag vill bara slippa leva. Någon som fattar skillnaden?
Nu ska jag återigen somna om och fly en stund. Sömnen är en fantastisk tillflyktsort när man inte orkar kämpa mer. ibland önskar jag att det syntes utanpå hur man mår inuti. Om man typ blödde ur öronen och huvudet blev blåsvart av depression kanske folk i närheten skulle förstå att nej hon är inte bara självömkande, lat och opålitlig. Hon är sjuk och behöver hjälp. "Tyck om mig som mest när jag förtjänar det som minst" passar in väldigt bra på människor med sjuk själ.

God natt