Vad gillar ni naglarna? Lite Hello Kitty kan ju inte skada?
För övrigt träffade jag Herr Psykiatriker idag igen. Jag gillar honom skarpt. Han är dödstrevlig, saklig, kunnig och verkligen intresserad av sitt jobb. Han vill inte bara fixa läget för dagen utan verkligen gå till botten med vad som är grejen. Så jag har fått redogöra för min historia. Vi började med högstadiets panikångest som yttrade sig i att jag kräktes när jag blev nervös, till första riktiga deppen när jag var runt 20 kanske och därefter uppvarvade perioder. Jag fick förklara precis hur jag beter mig, hur det känns, vad som händer innan och efter osv.
Idag summerade vi då alla delar och Herr P anser att jag är bipolär typ 2. Typ 2 innebär att uppåtperioderna inte innehåller psykoser, hallucinationer och alldeles galet beteende. Mina uppåt perioder innebär mest att baka mitt i natten, möblera om, få konstiga idéer som ska fixas NU och shoppa onödiga saker (hej flickan som äger 15 träns men ingen häst och har aldrig ägt häst).
Herr P förklarade att mönster med panikångest först, sen depp i sena tonåren tidiga 20-årsålder och speedade episoder passar in bra på bipolära. Det är en livslång sjukdom men man kan medicinera och på så sätt slippa de djupa depressionerna. Så jag blir "normal" i humöret, alltså glad och ledsen men inte avgrundsledsen.
Det känns faktiskt rätt skönt. Om det är rätt har jag äntligen fått ett ord för hur jag mår. En riktig sjukdom som kanske kan förklara lite hur jag fungerar. Främst vore det gött med fungerande medicinering så man kan fungera här i världen. En diagnos ändrar ju inte vem jag är. Jag är jag.. som vanligt.. Jag kanske bara kan få hjälp att vara en mindre deppig jag framöver.
På väg in till stan såg jag en snubbe bli haffad av polisen. Han fulkörde mitt i stan och missade antagligen polisbilen bakom. Polisen körde mot polishuset i lugnt tempo men drog på blåljusen och stannade bilen. Kul morgon för den killen.
Nu ska jag äta frulle, Räkmackor hade jag tänkt.
Hej! Jag vill bara rekomendera boken: Jag vill inte dö, jag vill bara leva av Ann Heberlein ... Till alla som behöver hjälp att förstå diagnosen och hur det är att leva med en rädsla av att inte klara av att fortsätta leva.
SvaraRaderaJag är glad att du tillslut har träffat någon som kan hjälpa dig att förstå varför du mår som du mår i perioder och hoppas att du snabbt kan kmma in i en medicinering so´m hjälper dig.
Kramar